NJA 1986 s. 243
Fråga om påföljd för försök till skattebedrägeri beträffande bl a den som vid tiden för gärningen var under 21 år.
Arvika TR
Allmän åklagare yrkade vid Arvika TR ansvar å servicemännen J.J., född 1941, och S.B., född d 29 maj 1963, för försök till skattebedrägeri enligt följande gärningsbeskrivning: Aktiebolaget J & B driver Shell bensinstation i Töcksfors, Årjängs kommun. J.J. och S.B. är hälftendelägare i bolaget och utgör dess styrelse. Bolaget gjorde under 1983 kursvinster vid inväxling av norsk valuta uppgående till 259 394 kr. Kursvinsterna redovisades inte i den löpande bokföringen och underlaget för bokföringen i form av växlingsnotor kastades. J.J. och S.B. har därefter under 1984 i sina till skattemyndigheten i Säffle avgivna allmänna självdeklarationer uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter genom att inte redovisa kursvinster om sammanlagt minst 140 000 kr som inkomst av tjänst och därigenom föranlett fara för att skatt skulle komma att påföras dem med 55 950 kr respektive 53 176 kr för lågt belopp.
J.J. och S.B. erkände var för sitt vidkommande vad som lagts honom till last.
Domskäl
TR:n (ordf tingsfiskalen Liliebäck) anförde i dom d 29 maj 1985:
Domskäl. Vid sin sakframställning har åklagaren uppgivit bl a: Genom devalvering i Sverige 1982 blev den norska kronan mer värd än den svenska. Under 1983 började skattemyndigheterna kontrollera hur handlare i gränstrakterna till Norge redovisade eventuella kursvinster. Därvid framkom att den norska valutan behandlades som svensk och kursvinster på mellan två och fem kr uppstod på varje hundralapp. Shell bensinstation i Töcksfors hade mycket norska kunder och vid taxeringsrevision i företaget i slutet av år 1983 konstaterades att företaget under nämnda år gjort kursvinster - senare beräknade till närmare 260 000 kr - och att dessa ej tagits med i företagets intäktsredovisning. Efter revisionsbesöken gjorde företaget bokslut och redovisade därvid en beräknad kursvinst på 90 000 kr. Vid 1984 års taxering konstaterades att resterande del av kursvinsten ej tagits upp i J.J:s och S.B:s egna deklarationer. I taxeringsärendet bestred J.J. och S.B. att upptaxering skulle ske med mer än sammanlagt 140 000 kr av den resterande kursvinsten eftersom företaget under en period under hösten 1983 tillämpat den verkliga kursen på norsk valuta. Taxeringsnämnden lämnade dock uppgiften utan avseende och upptaxerade envar av J.J. och S.B. med 85 000 kr. I förevarande sammanhang har dock uppgiften accepterats varför åtalet avser i J.J:s och S.B:s deklarationer oredovisade kursvinster uppgående till 70 000 kr för envar av dem.
J.J. och S.B. har uppgivit bl a: De har båda lika ansvar i bolaget och de förstod att kursvinsterna inte kom med i bolagets bokföring. Vinstpengarna lade de i en låda och använde dem för inköp av ett schaktblad och för personligt bruk.
Genom J.J:s och S.B:s erkännande, som stödes av omständigheterna, finner TR:n gärningen styrkt. J.J. och S.B. är skyldiga till försök till skattebedrägeri.
Ingen av J.J. och S.B. förekommer i kriminalregistret.
Med hänsyn till arten och omfattningen av deras brott kan annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Vid straffmätningen beaktar TR:n att J.J. och S.B. blivit påförda skattetillägg.
Domslut
Domslut. TR:n dömde envar av J.J. och S.B. jämlikt 2 och 6 §§skattebrottslagen (1971:69) samt 23 kap 1 § BrB för försök till skattebedrägeri till fängelse 2 mån.
HovR:n för Västra Sverige
J.J. och S.B. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att påföljden måtte bestämmas till villkorlig dom eller, i andra hand, till ett kortare fängelsestraff.
Åklagaren bestred ändringsyrkandena.
HovR:n (hovrättslagmannen Holmberg samt nämndemännen Berglund och Berg) anförde i dom d 28 okt 1985:
Domskäl: Som TR:n har funnit, har var och en av J.J. och S.B. gjort sig skyldig till försök till skattebedrägeri.
Deras brott har omfattat betydande belopp och är såtillvida allvarliga. Med tanke på det och, inte minst, på att risken för upptäckt i allmänhet torde vara ringa vid skattebedrägeri är TR:ns val av påföljd naturligt. Det finns emellertid också skäl som talar för en mildare påföljd. Det är upplyst att, som TR:n också har antecknat i sin dom ett förfarande liknande J.J:s och S.B:s har praktiserats i stor omfattning i västra Värmland under tiden närmast efter devalveringen 1982; enligt en uppgift av de tilltalade som åklagaren inte har bestritt har av över sextio näringsidkare i dessa trakter som har blivit föremål för granskning praktiskt taget alla handlat på likartat sätt. Det kan antagas att växlingsvinsterna till en början betraktades inte som egentlig rörelseinkomst utan mera såsom förtjänster jämförliga med dem som personer bosatta i gränstrakterna har gjort genom att handla billigare i grannlandet. Frågan om beskattning av växlingsvinster framstod under tiden närmast efter devalveringen som i viss mån ny; någon stabil uppfattning i rättsfrågan torde då inte ha förelegat bland allmänheten.
Av dessa skäl måste frågan om påföljd bedömas på i viss mån annat sätt än vid skattebedrägeri i allmänhet. Hänsyn till den allmänna laglydnaden kräver inte fängelsestraff med samma styrka som eljest. Om det, som i detta fall, finns anledning att förmoda att de tilltalade kommer att framdeles avhålla sig från brott, bör villkorlig dom inte vara utesluten; den allmänna laglydnaden bör kunna bli tillräckligt beaktad genom att den villkorliga domen kompletteras med böter. I detta fall tillkommer att skattetillägg har påförts de tilltalade med betydande belopp.
Det anförda leder HovR:n fram till ståndpunkten att det finns särskilda skäl att här frångå regeln om fängelsestraff vid sådant skattebedrägeri som gäller betydande belopp och att i stället bestämma påföljden till villkorlig dom jämte böter. I fråga om S.B. tillkommer att han är så ung att fängelsestraff under alla förhållanden bör undvikas. En ytterligare omständighet som talar för ett mildare bedömande av S.B:s brott är att han lär antagas ha stått i ett visst beroendeförhållande till J.J., som är mycket äldre.
Domslut
Domslut. HovR:n ändrade TR:ns dom på så sätt att HovR:n bestämde påföljden för J.J. till villkorlig dom jämte 150 dagsböter å 75 kr och för S.B. till villkorlig dom jämte 100 dagsböter å 90 kr.
Referenten, hovrättsassessorn Stenberg, med vilken hovrättsrådet Josefson instämde, var i fråga om påföljder skiljaktig och fastställde TR:ns dom.
HD
Riksåklagaren sökte revision och yrkade att HD måtte fastställa påföljden för vardera av J.J. och S.B. till det av TR:n bestämda straffet.
J.J. och S.B. (ombud för båda advokaten P.R.) bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Jan Danielsson).
HD (JustR:n Höglund, Gregow och Freyschuss, referent) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Som domstolarna funnit har J.J. och S.B. gjort sig skyldiga till försök till skattebedrägeri.
När det gäller att bestämma påföljden för uppsåtligt skattebrott väger hänsynen till den allmänna laglydnaden särskilt tungt (prop 1971:10 s 237 och SkU 1971:16 s 68 f; NJA II 1971 s 466). I propositionen 1982/83:85 till vissa lagändringar gällande bl a villkorlig dom framhöll departementschefen (s 70), att allt intensivare ansträngningar gjordes för att komma till rätta med skilda slag av ekonomisk brottslighet och att allmänpreventiva skäl här gjorde sig gällande med särskild styrka. Departementschefen anförde vidare att det var naturligt och riktigt med en utveckling som innebar att villkorlig dom på detta område tillämpades endast med största urskillning.
När devalveringen av den svenska valutan skedde i okt 1982 uppkom en i viss mån ny situation för de svenska företagarna vid den norska gränsen genom att den norska kronan blev mer värd än den svenska kronan. Många företagare i gränsområdena tillämpade inte den officiella kursen utan vid betalning ansågs den norska kronan ha samma värde som den svenska. När den norska valutan växlades till svenska kronor uppstod en kursvinst för de företagare som använde sig av detta förfaringssätt.
Det är möjligt att J.J. och S.B. till en början var osäkra på hur de skulle förfara med vinsterna på växlingen av den norska valutan. De blev emellertid i samband med att deras bolag blev föremål för taxeringsrevision, som påbörjades i nov 1983, uppmärksammade på att sådana vinster skulle redovisas i bokföringen. I bolagets bokslut för år 1983 redovisades också ett belopp om 90 100 kr som kursvinster. J.J. och S.B. underlät emellertid att ta upp vissa ytterligare kursvinster om 70 000 kr för dem vardera. De skattebelopp J.J. och S.B. därigenom har sökt undanhålla har varit betydande, nämligen 55 950 kr respektive 53 176 kr.
J.J:s personliga förhållanden är sådana att individualpreventiva skäl talar för villkorlig dom. Emellertid är det skattebrott J.J. gjort sig skyldig till främst med hänsyn till skattebeloppets storlek att anse som så allvarligt att J.J. av hänsyn till allmän laglydnad inte kan undgå att dömas till frihetsstraff. Skäl att frångå det av TR:n utmätta fängelsestraffet föreligger inte.
I fråga om S.B. är följande upplyst. Han blev på våren 1982 i samband med att han avslutade sin skolgång delägare i rörelsen, som drivits av J.J. sedan år 1969. S.B. hade dessförinnan under fyra år på somrarna arbetat på en annan bensinstation. Han hade emellertid inte någon kännedom om den ekonomiska sidan, när han blev delägare i den aktuella rörelsen. Under tiden juni 1982-mars 1983 fullgjorde S.B. sin värnpliktstjänstgöring men arbetade under veckoslut och helger på bensinstationen.
S.B. var vid skattebrottets begående inte fyllda 21 år. Brottet bör ses mot bakgrund av förfarandet under år 1983 att inte i bokföringen redovisa uppkomna kursvinster, bortsett från det belopp om 90 100 kr som togs upp sedan taxeringsrevision påbörjats. S.B. saknade erfarenhet av de ekonomiska frågorna i en rörelse och under en del av året deltog han frånsett veckoslut och helger inte i verksamheten. Med beaktande av nu anförda omständigheter kan hänsynen till allmän laglydnad inte anses utgöra hinder mot att annan påföljd än fängelse ådöms S.B.. Då det inte finns grundad anledning befara att S.B. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet, bör påföljden för honom bestämmas till villkorlig dom, vilken av hänsyn till allmän laglydnad bör förenas med ett kännbart bötesstraff.
Domslut
Domslut. HD ändrar HovR:ns domslut beträffande J.J. på det sättet att påföljden bestäms till fängelse 2 mån. I fråga om S.B. fastställs HovR:ns domslut.
JustR Heuman, med vilken JustR Stark förenade sig, var av skiljaktig mening såvitt avsåg påföljden för S.B. och anförde i den delen följande.
S.B. har hörd inför HD bl a uppgett: Han är utbildad bilmekaniker. Under skoltiden arbetade han i fyra somrar på en bensinstation. Våren 1982 blev han hälftendelägare i aktiebolaget. Han erlade av egna medel drygt 120 000 kr för sin andel. Hans fader äger den fastighet på vilken bolaget bedriver sin verksamhet. S.B. fullgjorde militärtjänstgöring under tiden juni 1982-mars 1983 och arbetade då på bensinstationen under veckoslut och helger. Härefter har han arbetat på heltid i bolaget. S.B. och J.J. diskuterar alla viktiga frågor rörande bolagets drift och skötsel och de fattar gemensamt beslut i sådana frågor. De har skött bolaget på samma sätt hela tiden. J.J:s deklaration upprättades av den person som har hand om bolagets bokföring medan S.B. fick hjälp av en banktjänsteman.
Som skäl för att S.B. inte skall dömas till fängelse har åberopats att S.B. skulle ha stått i ett visst beroendeförhållande till sin äldre kompanjon på grund av dennes större yrkeserfarenhet och vidare S.B:s ungdom. Vad som i målet upplysts om J.J:s och S.B:s inbördes ansvar för bolagets skötsel och ekonomi tyder ej på att J.J. haft en dominerande ställning i bolaget. S.B., som synes ha för sin ålder normal erfarenhet och mognad, var nära 21 år då han begick brottet. Inte heller vad som framkommit beträffande S.B:s person innefattar därför skäl att frångå fängelsepåföljd. För vad S.B. låtit sig komma till last förskyller han det av TR:n utmätta straffet. Med ändring av HovR:ns domslut jämväl beträffande S.B. dömer jag S.B. till fängelse 2 mån.