NJA 1986 s. 358

Domskäl

TR:n (rådmännen Bredberg-Olsson och Brahme samt tingsfiskalen Bergkvist) anförde i dom d 25 maj 1983:

Domskäl. T.S. har, under sanningsförsäkran, uppgivit följande. På tomten där T.S. bodde d 26 okt 1980 finns en backe ner mot vägen. Han tror att han på kvällen samma dag backade upp bilen 5-10 m in på tomten. Han fyllde på 2-4 l glykol medan motorn gick på tomgång varvid han troligen hade en ficklampa med sig för att kunna se i mörkret. När han fyllde på glykol blev han smutsig om händerna, varför han stack in handen genom sidorutan, för att inte smutsa ner i bilen, och vred om nyckeln. Troligtvis glömde han att ta ur nyckeln. Han gick sedan och lade sig och sov. Han sov utan avbrott till någon gång efter kl 4.00 på morgonen då han gick upp för att åka till arbetet. Bilen var då borta. Enligt T.S:s mening förekom relativt mycket trafik fredagar-söndagar på platsen. På bilen fanns diverse tillbehör, specialfälgar, spoilers och fyra antenner. Antennerna och spoilerna måste ha varit synliga från vägen. - T.S. har ingen som helst kännedom om försvinnandet av bilen. Han fick två uppsättningar av nycklar till bilen när han köpte den, bägge original, och det borde inte finnas fler. - Stugan som T.S. bodde i var mycket liten och i dåligt skick. Han flyttade dit i mars 1979 och bodde där till nov/dec 1980. T.S. var dock mantalsskriven på en annan adress. En granne bodde 25 m från stugan. - Det är riktigt att T.S. två dagar före stölden fick ut en Dodge från verkstaden och att han då flyttade över bonusen på försäkringen för den i målet aktuella Saaben till Dodgen. Han gjorde detta eftersom Dodgen tillhör en dyrare skatteklass.

Skandia har som skriftlig bevisning åberopat utdrag ur förundersökningsprotokoll hörande till Huddinge TR:s akt i mål B 1469/82: II samt protokoll över fordonsräkning. Detta senare protokoll avser tiden d 11-18 nov 1981 och visar att vid fordonsräkning endast glestrafik eller ingen trafik alls förekom under nattetid.

TR:ns bedömning.

För att T.S:s talan skall kunna vinna bifall åligger det honom åtminstone att göra övervägande sannolikt att försäkringsfall inträffat. I allmänhet måste förutsättas att rimliga påståenden från försäkringstagarens sida godtas, med tanke på de svårigheter som kan föreligga att visa ett händelseförlopp som innebär att försäkringsfall inträffat.

I förevarande mål är de av T.S. lämnade uppgifterna om bilens försvinnande, enligt TR:n, inte orimliga. Emellertid måste de av T.S. lämnade uppgifterna bedömas mot bakgrund av att T.S. ett flertal gånger varit inblandad i oegentligheter som rört bl a bedrägeri. Till detta kommer att han två dagar före det påstådda tillgreppet fört över bonus från försäkringen för den aktuella bilen till en annan bil. Beaktas bör även att T.S:s uppgift om trafikintensiteten på platsen motsägs av vad protokollet över trafikräkning visar. Vid en samlad bedömning finner TR:n att T.S:s uppgifter om biltillgreppet inte kan tagas för goda. Han har således inte gjort övervägande sannolikt att bilen olovligen tagits vid det tillfälle målet rör. Käromålet skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Domskäl

Domskäl. Parterna har vidhållit sina vid TR:n intagna ståndpunkter.

T.S. har till utveckling av vadetalan anfört: Hans vid TR:n lämnade uppgifter om händelsen är riktiga. Han vill dock tillägga följande. Huset han bodde i låg avsides utefter en mindre grusväg i ett skogsområde i Huddinge. Det förekom emellertid en del trafik på vägen. Den användes bl a av vissa trafikanter som en genväg vid färd mellan två bostadsområden i trakten. Kvällen innan bilen försvann var det kallt ute och risk för åtskilliga minusgrader under påföljande natt och morgon. Det var därför han fyllde på glykol i kylaren. Han smutsade ner sig under arbetet härmed. Eftersom bilen var en Saab med en tändningslåskonstruktion som inte är vanlig på andra bilmärken kunde han inte på vanligt enkelt sätt ta ur nyckeln sedan han stängt av motorn. På en Saab av ifrågavarande slag måste man nämligen sätta sig i bilen och lägga i backväxeln för att få loss nyckeln. T.S. ville inte gå in i bilen och smutsa ner denna. Därför nöjde han sig med att bara vrida om nyckeln och stänga av motorn. Han gjorde detta genom att sticka in ena handen genom en av sidorutorna vilken var öppen. Han tror att han glömde att stänga sidorutan varför denna förblev öppen då han lämnade bilen. När han gick från bilen var dörrarna olåsta. T.S. gick in i huset för att tvätta sig. Hans avsikt var att därefter gå tillbaka, låsa bilen och ta med sig nycklarna, men glömde det. Morgonen därpå då han upptäckte att bilen var borta, polisanmälde han omedelbart saken. T.S. har ingen aning om vem som stulit bilen. Han vill dock framhålla att åtskilliga stulna bilar återfunnits i den aktuella trakten. Biltjuvar brukar således operera i omgivningarna kring huset där han bodde. När Saab- bilen stals, ägde T.S. också en annan bil, en Dodge. Denna hade en längre tid stått på verkstad för reparation och hade under denna tid varit avställd och oförsäkrad. Två dagar före stölden fick T.S. ut Dodgen från verkstaden. I samband därmed såg han till att avställningen upphörde. I och med detta var han skyldig att hålla bilen försäkrad. Eftersom Dodgen fick en mycket dyrare försäkring än Saaben och han hade viss bonus på Saabens försäkring, framstod det i denna situation som en klok åtgärd att överföra bonusen från Saabförsäkringen till försäkringen för Dodgen och teckna en ny försäkring för Saaben. Detta skulle medföra en lägre sammanlagd premie. Att överföra bonus på detta sätt var inte anmärkningsvärt utan en helt normal åtgärd.

Skandia har genmält: Skandia vidhåller vad bolaget invänt vid TR:n. Det tillägges att T.S. numera är fälld för bedrägeri beträffande den i målet berörda båttrailern. Huddinge TR frikände T.S. men Svea HovR biföll åtalet i dom d 1 febr 1984. T.S. har ansökt om revision av domen. HD har ännu ej tagit ställning till frågan om prövningstillstånd.

T.S. har ytterligare anfört: Vad Skandia nu uppgivit om båttrailern stämmer. T.S. anser dock att möjligheterna till prövningstillstånd i frågan är goda. Han är nämligen oskyldig till detta brott. En annan person har inför polisen erkänt sig vara skyldig till stöld av trailern.

HovR:n gör följande prövning.

T.S. har såsom försäkringstagare att visa att försäkringsfall har inträffat. Beträffande måttet av den bevisning som försäkringstagare har att prestera har HD nyligen gjort vägledande uttalanden. Domstolen har sålunda i dom d 5 juli 1984 förklarat att försäkringstagare skall anses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att ett försäkringsfall föreligger än att så inte är förhållandet.

Vid den bedömning som sålunda skall företagas bör undersökas, om det finns några särskilda omständigheter som talar mot att T.S:s bil skulle ha stulits.

Vad först gäller T.S:s påstående angående den plats där han bodde och brukade ställa bilen, saknas anledning räkna med annat än vad T.S. uppgivit. Man bör därför utgå från att T.S. vid den angivna tiden uppehöll sig i ett avsides liggande hus, beläget i ett skogsområde utefter en mindre väg. Det finns inte heller skäl att ifrågasätta T.S:s uppgift om den trafik som brukade förekomma på vägen; det av Skandia åberopade protokollet över trafikräkning motsäger ej T.S:s uppgift härom.

Vad T.S. uppgivit om att stulna bilar brukade påträffas i den aktuella trakten och att biltjuvar brukade operera där, vinner stöd av vittnesuppgifter från bilbärgaren K.F., vilken i HovR:n hörts på T.S:s begäran. K.F. har berättat, att han tidigare varit anställd hos en firma "Roffes Bilbärgning" och på uppdrag av Huddingepolisen bärgat flera stulna fordon i det aktuella området.

T.S:s påstående att han glömde nycklarna i den olåsta bilen vill synas märkligt. En sådan glömska kan dock inträffa och HovR:n anser detta ej vara så osannolikt att man bör bortse från möjligheten därav.

Vad T.S. anfört om anledningen till att han överförde försäkringen från Saab-bilen till Dodgen kan ej lämnas utan avseende. Den förklaring han lämnat härtill är rimlig.

Det återstår att ta ställning till hur T.S:s personliga egenskaper bör inverka på bedömningen. Skandia har i detta avseende gjort gällande att T.S. inte är trovärdig på grund av att han varit inblandad i brott och oegentligheter, bl a bedrägeri. De sålunda åberopade förhållandena ligger avsevärt lång tid tillbaka - om man undantar händelsen angående båttrailern. Beträffande denna är det emellertid inte rättskraftigt avgjort att T.S. gjort sig skyldig till brott. Med hänsyn härtill kan sistnämnda omständighet inte tillmätas en mera avsevärd betydelse vid bedömningen av T.S:s trovärdighet.

Vid en samlad bedömning av vad sålunda upptagits och i övrigt förekommit finner HovR:n att T.S. skall anses ha bevisat att det anmälda försäkringsfallet inträffat. Han är således berättigad till ersättning för ifrågavarande stöldskada.

HovR:n behandlade därefter frågan om ersättningens storlek. I sitt domslut förpliktade HovR:n, med upphävande av TR:ns domslut, Skandia att till T.S. utge 20 000 kr jämte ränta.

Domskäl

Domskäl. Tvisten gäller frågan, huruvida T.S:s bil på sätt det åberopade försäkringsvillkoret förutsätter olovligen tagits och brukats.

T.S. har i HD berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad han uppgett i HovR:n. Enligt dessa uppgifter stals bilen natten till måndagen d 27 okt 1980, då bilen var uppställd på en sommarstugetomt i Huddinge, där T.S. hyrde och bebodde en mindre stuga.

Bilen var en Saab 99 Combi Coupé av 1976 års modell. Den hade vid tidpunkten för den påstådda stölden gått 8 800 mil. Bilen har trots att den av Skandia efterlysts genom en annons i Dagens Nyheter inte återfunnits. Skandia har uppgett att enligt erfarenheterna inom försäkringsbranschen stöld av en bil av denna typ och ålder normalt inte sker för avyttring av bilen utan för tillfälligt bruk; i regel återfinns då bilen.

Av utredningen framgår att den tomt där bilen enligt T.S:s berättelse var uppställd låg tämligen ensligt vid en mindre väg och att på denna väg förekom endast ringa trafik, nattetid i regel knappast någon alls.

Med hänsyn till det anförda ligger närmast till hands att anta att, om bilen stulits såsom T.S. gjort gällande, detta skett utan föregående planering och utan syfte att avyttra bilen. Då framstår det emellertid som svårförklarligt att bilen inte har återfunnits. Denna omständighet talar därför emot att bilen stulits.

Vad gäller de närmare omständigheterna vid den påstådda stölden har T.S. vid olika tillfällen lämnat skilda och delvis motstridiga uppgifter. Vid den polisanmälan om stölden som T.S. gjorde d 27 okt 1980 uppgav han enligt anteckning på anmälningsblanketten, att han var osäker på om bilen var låst och om bilnycklarna fanns i bilen eller ej. I stämningsansökningen i målet, vilken är dagtecknad d 9 april 1981, uppgav T.S. att han, när hand 27 okt 1980 fann att bilen var borta, gick tillbaka till huset och letade efter bilnycklarna utan att finna dem och att han förmodade att han glömt dem i bilen. Vid TR:n berättade han att han på kvällen d 26 okt 1980 fyllde på glykol, medan motorn gick på tomgång, att han därvid blev smutsig om händerna och att han för att inte smutsa ned bilen stack in handen genom den öppna sidorutan och vred om nyckeln i tändningslåset, som sitter mellan framstolarna, och troligtvis glömde att ta ur nyckeln. I HovR:n lämnade han en än mer detaljerad berättelse. Han uppgav bl a att bilen hade en sådan tändningslåskonstruktion att det var nödvändigt att sätta sig i bilen och lägga i backväxeln för att få loss tändningsnyckeln. Sedan Skandia i HD framhållit att bilen var automatväxlad och att tändningsnyckeln därför kunde tas ur endast om växelväljarspaken stod i parkeringsläge, har T.S. bekräftat detta och tillagt, att han i HovR:n måste ha "blandat ihop bilen med alla andra" som han sysslade med i sin verksamhet med begagnade bilar.

T.S. har i HD också anfört att han inte har någon klar minnesbild av omständigheterna i samband med att han glömde nyckeln, annat än att han vet att han lutat sig in i bilen, samt att han efteråt övertygat sig själv om att det måste ha tillgått så som han berättat i HovR:n och HD.

Att T.S. på angivet sätt lämnat delvis motstridiga uppgifter medför att hans berättelse om det påstådda tillgreppet av bilen framstår som mindre trovärdig. Vid den bedömningen har HD särskilt beaktat, att T.S:s detaljerade berättelse i HovR:n inte kan vara överensstämmande med de faktiska förhållandena.

Mot T.S. har Skandia vidare åberopat att han två dagar före den påstådda stölden fört över den för bilen gällande motorfordonsförsäkringen till en annan av honom ägd bil och samtidigt tecknat en ny försäkring för Saab-bilen. Omständigheterna är emellertid sådana att några bestämda slutsatser inte synes kunna dras av vad som förekommiti denna del.

Skandia har också gjort gällande att T.S. flera gånger fällts till ansvar för brott, bl a försök till försäkringsbedrägeri, och varit inblandad i andra oegentligheter med bilar samt att T.S. mot bakgrund därav inte framstår som en normalt trovärdig person.

I denna del har i målet framkommit i huvudsak följande. T.S. dömdes år 1974 för bl a försök till grovt bedrägeri och grovt häleri. I båda fallen var det fråga om bilar som T.S. försett med registreringsskyltar från andra bilar. Det förstnämnda brottet avsåg försök att få ut försäkringsersättning. T.S. dömdes till fängelse både år 1975 och år 1976, vid ett tillfälle för bl a falsk tillvitelse. År 1978 dömdes T.S. för obehörigt avvikande från trafikolycksplats. Skandia har beträffande denna dom särskilt framhållit att T.S. hade förnekat varje kännedom om olyckan men att han dömts sedan målsäganden utpekat honom vid en konfrontation.

Vidare är ostridigt att T.S. vid ett tillfälle år 1977 lämnat en bil för skrotning och därvid uppgett felaktigt registreringsnummer för att få ut skrotningspremie.

Även med beaktande av att de åsyftade händelserna inträffat flera år före det påstådda tillgreppet av bilen måste omständigheterna i de åberopade fallen anses ha varit sådana att de är ägnade att minska T.S:s trovärdighet.

Av utredningen framgår vidare att T.S. i febr 1984 av Svea HovR dömdes för bedrägeri avseende en båttrailer, som han hyrt av ett företag men som inte återfunnits hos företaget efter hyrestidens slut. T.S:s inställning i brottmålet var den att han parkerat trailern vid företaget natten före hyrestidens utgång och att företaget senare meddelade honom att trailern inte kunde återfinnas. Sedan HD undanröjt HovR:ns dom och återförvisat målet på den grund att en annan person erkänt att han tillgripit trailern, återkallade åklagaren sin vadetalan i HovR:n i följd varav TR:ns dom, som innebar att T.S. frikänts, kom att stå fast. Skandia har gjort gällande att det trots den frikännande domen kvarstår vissa för T.S. besvärande omständigheter, särskilt i följande hänseende. T.S. hade inte förrän efter HovR:ns dom omnämnt den person som tog på sig stölden, trots att denne enligt vad T.S. uppgett var i hans sällskap både när trailern hyrdes och när den återlämnades. Trailern återfanns efter en tid hos en bror till T.S.. Den var då försedd med falska registreringsskyltar och hade chassinumret bortborrat. T.S. uppgav sig ha i god tro köpt trailern av en namngiven person fyra dagar efter det att den anmälts stulen och uppvisade ett kvitto på förvärvet. Säljaren har inte kunnat identifieras.

Att åtalet mot T.S. rörande trailern blivit ogillat genom lagakraftvunnen dom medför inte något hinder mot att i förevarande mål beakta de av Skandia åberopade omständigheterna. Vid bedömningen av dem framstår det som anmärkningsvärt bl a att T.S. inte i brottmålet åberopade att han hade ett vittne till att han parkerat trailern vid företaget. Förhållandena är sådana att T.S.:s berättelse framstår som föga trovärdig.

Bevisbördan för påstående om att försäkringsfall inträffat åvilar försäkringstagaren, alltså i förevarande fall T.S.. När påståendet gäller att en bil tillgripits olovligen anses enligt rättspraxis bevisskyldigheten fullgjord så snart det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mera antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är förhållandet (NJA 1984 s 501 I och II). En samlad bedömning av omständigheterna i förevarande mål ger emellertid inte till resultat att det framstår som mera antagligt att bilen blivit stulen än att så inte är fallet. T.S:s talan skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut fastställer HD TR:ns domslut.