Bevisning

Beskrivning saknas!

Rättsfall91

NJA 1987 s. 790: Fråga om vilket mått av bevisning som bör krävas för ett påstående att någon har egendom inom viss tingsrätts domkrets och att rätten därför är behörig att pröva ett mot denne riktat yrkande om kvarstad för en fordran. 10 kap 3 § och 15 kap 5 § RB.
NJA 2003 s. 591: Fråga i brottmål om bevisvärdet av resultatet av DNA-analys.
RH 2001:71: Uppläsning ur utskrift av vittnesförhör som upptagits under förundersökningen där försvararen inte fått kännedom om vittnets identitet har tillåtits som bevis.
RH 2009:79: Tingsrätten har avvisat förhör med vittnen som befinner sig utomlands och i stället tillåtit att deras berättelser inför utländsk åklagare får åberopas i målet. Enligt hovrätten har tingsrätten inte gjort tillräckliga ansträngningar för att få till stånd bevisupptagning med vittnena vid utländsk domstol. Tingsrättens underlåtenhet har ansetts utgöra rättegångsfel.
NJA 2015 s. 141: Fråga om en brottmålsdoms betydelse i en senare brottmålsrättegång som rör delvis samma förhållanden som den tidigare brottmålsrättegången.
NJA 2011 s. 732: En advokat har uteslutits ur Sveriges Advokatsamfund. När den huvudsakliga uteslutningsanledningen vid prövning av hans överklagande inte mot hans förnekande befunnits visad, har beslutet om uteslutning upphävts.
NJA 2014 s. 954: Förutsättningarna för tilläggsförhör i hovrätten. När det har skett ett byte av offentlig försvarare inför hovrättsprocessen är enbart det förhållandet, att en ny försvarare vill lägga upp försvaret på ett annat sätt, inte tillräckligt för tilläggsförhör.
NJA 2010 s. 151: Hovrätt har satt ned ersättningen till en offentlig försvarare med angivande av att det åberopats och hållits förhör i hovrätten med ett stort antal vittnen om i princip samma sak. Eftersom förhören tillåtits och genomförts har den av försvararen uppgivna tidsåtgången ansetts rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning.
RH 2002:30: Bevisvärdering i mordmål. Förutsättningarna för överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Ersättning åt offentlig försvarare.
RH 2013:8: Åberopande av inspelat polisförhör med barn, utan närvaro av den tilltalades försvarare, har ansetts stå i strid med kontradiktionsprincipen och den tilltalades rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen.
HFD 2017:42: Mot bakgrund av lagstiftningens syfte måste även ett yngre barns uppgifter kunna tillmätas sådan tyngd att de ensamma kan ligga till grund för ett beslut om vård med stöd av LVU.
RH 1997:85: Sedan A avlidit har B väckt talan mot dödsboet och mot den enda dödsbodelägaren C under påstående att B är son till A och därför delägare i dödsboet. Talan mot dödsboet har avvisats då den inte ansetts röra dödsboets rätt. Faderskapsfrågan har ansetts kunna prövas prejudiciellt i målet mot C om fastställande av delägarskap i dödsboet. Fråga även om bevisvärdet av anteckning i församlingsbok.
NJA 1984 s. 49: I mål om faderskap har samlag mellan modern och svaranden under konceptionstiden ej ansetts tillförlitligen utrett genom den på samlagsfrågan direkt inriktade bevisningen. Genom denna bevisning sammanställd med resultaten från den blodgenetiska undersökningen och övriga omständigheter har HD emellertid funnit styrkt att svaranden är barnets far. Faderskap för svaranden har därför fastställts.
NJA 1986 s. 358: I mål om försäkringsersättning för bil som anmälts stulen har vid bedömning av frågan huruvida försäkringstagaren styrkt att försäkringsfall inträffat beaktats att försäkringstagaren på grund av bl a viss brottslig verksamhet framstått som mindre trovärdig.
RH 2000:91: I ett dispositivt tvistemål har bevisning blivit tillgänglig för part efter huvudförhandlingen vid tingsrätten men före det att tingsrätten meddelade dom. Bevisningen har inte tillåtits i hovrätten, eftersom parten inte gjort sannolikt att bevisningen inte kunnat åberopas vid tingsrätten och det saknats giltig ursäkt för parten att inte åberopa bevisningen där.
NJA 1981 s. 448: Till gäldande av A:s skuld har utmätts en fastighet, som A:s fästmö B före utmätningen förvärvat från annan. Fråga om vilken bevisning som fordras för att A skall anses ha varit fastighetens ägare. 82 § 1 mom UL. Behörighet att föra talan mot utmätningsbeslutet har ansetts tillkomma C, som efter utmätningen förvärvat fastigheten från B.
RH 1997:11: Fråga om bevisvärde av s.k. identifikationsbevisning.
NJA 1994 s. 683: Bestämmelserna i 41 kap RB om bevisning till framtida säkerhet har ansetts inte kunna tillämpas för att säkra bevisning i framtida tvist vid förvaltningsdomstol.
RH 1996:73: I ett mål om fordran på grund av borgensförbindelse har invändning gjorts om förfalskning av borgensmannens underskrift. Bevisbördan för att borgensmannen faktiskt undertecknat borgensförbindelsen har ansetts åvila den som gör gällande förbindelsen.
NJA 1988 s. 112: Makar innehade gemensamt ett motbokslöst bankkonto, s k joint account. Dödsboet efter den ena maken gör i rättegång gällande att medel som innestått på kontot tillhört den maken. Fråga vad som gäller i bevishänseende vid prövning av anspråket.
NJA 2017 s. 316: Bevisvärdering i mål om sexualbrott (I och II).
NJA 1986 s. 489: Fråga om bevisverkan av analysbevis vid åtal för rattfylleri när blodprov tagits av en laboratorieassistent och inte såsom föreskrivs i 28 kap 13 § RB av en läkare eller legitimerad sjuksköterska.
RH 2014:49: Ett försäkringsbolag, för vilket åklagaren i tingsrätten fört talan om enskilt anspråk, har först i hovrätten, dit målet överklagats endast i skadeståndsdelen, åberopat viss bevisning. Hovrätten har ansett att försäkringsbolaget har haft giltig ursäkt för att först i hovrätten åberopa bevisningen och har meddelat prövningstillstånd.
RH 2011:35: Identifikationsbevisning - i form av målsägandenas utpekanden av den tilltalade med hjälp av ett fotografi från Facebook på internet - har ansetts inte kunna leda till fällande dom.
RH 2000:65: Fråga om konkurrerande skadeorsaker. Vid oklarhet om orsakssamband mellan en olycka och försäkringstagarens arbetsoförmåga är det försäkringstagaren som har bevisbördan för sitt påstående men beviskravet har satts lägre än vad som annars gäller i dispositiva tvistemål (I-III).
NJA 2016 s. 332: Preskriptionsavbrott. Om borgenären har sänt två kravbrev till en adress där gäldenären har anledning att bevaka sin post, är detta normalt tillräckligt som bevis om att preskription har avbrutits.
RH 2003:17: I mål om hastighetsöverträdelse har åklagaren som enda bevisning åberopat trafikmålsanteckningar. Dessa har tillåtits som bevisning i rättegången och åtalet har befunnits styrkt. Även fråga om tillämpning av 35 kap. 6 § rättegångsbalken.
HFD 2018:6: Fråga om utredningen i ett mål om beredande av vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga ger tillräckligt stöd för slutsatsen att ett litet barn har utsatts för fysisk misshandel eller brister i omsorgen.
RH 2001:20: Fråga om beviskrav för konsument där konsumentförsäkringslagen inte är tillämplig.
RH 1994:11: I mål om interimistisk umgängesrätt har hovrätten avvisat vittnesbevisning.
NJA 1994 s. 287: Sedan ordinär intervention tillåtits i dispositivt tvistemål i HovR har intervenienten ansetts ha rätt att förebringa ny bevisning endast om parten kunnat göra det. 14 kap 11 § 1 st och 50 kap 25 § 3 st RB.
NJA 1981 s. 546: Kostnad för privata sakkunnigutlåtanden i tvistemål, vilka part åberopat som bevisning i målet och ingett till rätten, har ansetts lagligen inte kunna ersättas inom ramen för den parten beviljade rättshjälpen.
NJA 1982 s. 114: Fråga om beviskrav i mål om rattfylleri.
RH 1998:95: I mål om försäkringsersättning (konsumenthemförsäkring) på grund av inbrott är tvistigt om inbrottet ägt rum före eller efter det att försäkringen tecknades. Den bevislättnad för försäkringstagares vidkommande som enligt praxis gäller vid tvister rörande frågan om försäkringsfall föreligger har inte ansetts äga giltighet i nu aktuell typ av tvist.
RH 1998:72: I mål om nedsättning av hyra på grund av att en balkong inte varit inglasad har hyresvärden ansetts bevisskyldig för sina uppgifter om avtalets innehåll.
NJA 1997 s. 41: Tillstånd till prövning i HovR har meddelats, när TR:ns dom grundats på tilltron till målsägandens uppgifter utan stödbevisning och den tilltalade åberopar ny bevisning som väcker tvivel om riktigheten av TR:ns avgörande (ändringsdispens). 49 kap 14 § 2 RB.
RH 2002:65: I mål om grov kvinnofridskränkning har målsäganden vägrat svara på frågor från åklagaren och den tilltalades försvarare. Den huvudsakliga bevisningen mot den tilltalade har därigenom kommit att bestå av de uppgifter målsäganden lämnat vid polisförhör. Fråga om ett sådant bevismaterial kan läggas till grund för en fällande dom.
RH 1997:99: Bevisbördans placering och kravet på bevisningens styrka vid tvist mellan en konsument och en näringsidkare angående deposition av bohag.
NJA 1995 s. 571: Fråga om ett dispositivt tvistemål handlagts så i TR:n att svaranden, som där saknade ombud, fick anses ha giltig ursäkt för att i HovR:n åberopa nya omständigheter och ny bevisning.
RH 2002:55: Bevisvärdering i ett mordmål.
RH 1995:129: Uttag har gjorts med bankomatkort under tid då kortets ägare deltagit i en gymnastiklektion. Eliminationsbevisning mot för stöld åtalad klasskamrat, som inte deltagit i gymnastiklektionen, har bedömts otillräcklig.
RH 2003:25: Fråga om prövning av behörighet vid konkursansökan då fordringen grundas på muntligt avtal samt fråga om fordran vid betalningsuppmaningen varit klar.
NJA 1992 s. 532: I mål om åtal för rån har målsäganden, på vars uppgifter åtalet helt byggde, inte kunnat delges kallelse till huvudförhandling vare sig i TR:n eller i HovR:n. HovR:n har då tillåtit åklagaren att åberopa uppteckning av polisförhör med målsäganden som bevisning, vilket lett till fällande dom, Förfarandet har, med hänsyn till vissa avgöranden av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, ansetts utgöra rättegångsfel och lett till undanröjande av HovR:ns dom.
NJA 2017 s. 9: Utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Beräkning av ersättning för utebliven vinst.
NJA 2011 s. 638: Fråga om betydelsen av att den tilltalade vid en bevisprovokation som bedömts ha hotfulla inslag lämnat uppgifter som varit negativa för honom själv.
RH 2000:39: Tingsrätten inhämtade ett sakkunnigutlåtande från Socialstyrelsens rättsliga råd i ett mål om klander av testamente. I hovrätten begärde ena parten sakkunnigförhör med en professor som avgivit ett yttrande till rättsliga rådet inför utlåtandet. Hovrätten, som fann att frågan i hovrätten i första hand avsåg om professorn skulle förordnas som sakkunnig, biföll inte yrkandet.
RH 2001:51: Fråga om konkurrerande skadeorsaker. Vid oklarhet om orsakssamband mellan en olycka och försäkringstagarens arbetsoförmåga är det försäkringstagaren som har bevisbördan för sitt påstående men beviskravet har satts lägre än vad som annars gäller i dispositiva tvistemål.
NJA 1995 s. 41: Fråga om målsägande, som i brottmål fört talan om skadestånd, haft giltig ursäkt för att åberopa viss bevisning först i hovrätten, dit målet överklagats endast i skadeståndsdelen.
NJA 2004 s. 874: I ett försäkringsmål har i tingsrätten åberopats läkarintyg och vittnesförhör med de intygande läkarna. Hovrätten har inte tillåtit att nya läkarintyg och omförhör med läkarna åberopas där till den del de grundar sig på undersökningar efter tingsrättens dom. Intygen och förhören har ansetts inte utgöra nya bevis och därför tillåtits utan begränsningar.
RH 1998:98: Vid tingsrätten åberopade en part i ett dispositivt tvistemål sakkunnigutlåtande av två sakkunniga från Statens Kriminaltekniska Laboratorium angående äktheten av en namnunderskrift. I hovrätten har parten dessutom åberopat förhör med de två sakkunniga. Förhören har inte ansetts utgöra ny bevisning och därför tillåtits.
NJA 2014 s. 651: Fråga om förutsättningar för edition i mål om prisavdrag.
RH 1998:92: Fråga om brottmålsdoms bevisverkan i tvistemål. Den som överklagat tingsrätts dom, varigenom talan om utfående av försäkringsersättning för stulen båt ogillats, har genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till försök till bedrägeri avseende osann uppgift om stöld av båten i skadeanmälan till försäkringsbolaget. Hovrätten har funnit det uppenbart att överklagandet av tingsrättens dom är ogrundat.
RH 2000:101: Till grund för bedömningen av vilken blodalkoholhalt som en person åtalad för grovt rattfylleri har haft under och efter färden har lagts alkoholhalten i urinen efter körningen.
RH 1999:43: Utsaga vid polisförhör som lämnats av släkting till part i brottmål, vilken med hänsyn till släktskapet förklarat sig ej vilja vittna i målet, har inte tillåtits som bevisning.
NJA 1998 s. 148: Resningsärende. Vid överklagande av HovR:ns dom i brottmål åberopar den tilltalade ny bevisning. Sedan prövningstillstånd vägrats, åberopar den tilltalade samma bevisning i resningsärendet. Bevisningen har ansetts uppfylla nyhetskravet i 58 kap 2 § 4 RB. Efter det att HovR:ns dom vunnit laga kraft, avskedades den dömde från tjänst som polisman. Avskedandet ogiltigförklarades i lagakraftvunnen dom, varvid domstolen fann att det inte var utrett, att polismannen begått de brott som omfattades av den lagakraftvunna brottmålsdomen. Fråga om inverkan av domen i arbetstvisten vid prövningen av resningsansökan.
RH 2009:50: Tingsrätten har avgjort ett dispositivt tvistemål vid huvudförhandling med en ensam domare, trots att en av parterna motsatt sig det. Hovrätten har funnit att målet inte var av enkel beskaffenhet och att tingsrätten därför inte varit domför. Även fråga om rättegångsfel bestående av att lägga inte åberopad bevisning till grund för dom.
NJA 1981 s. 757: En genom avsändarens försorg frankostämplad försändelse med vadeinlaga inkom en dag för sent till vederbörande TR. I ärende om återställande av försutten tid har frankostämpelns datumangivelse, med hänsyn till vad som blivit upplyst om hur försändelsen datumstämplats under postbehandlingen och om postverkets rutiner för sådan datumstämpling, ansetts ej kunna tillmätas värde som bevis om vilken dag försändelsen avlämnats för postbefordran.
RH 2000:66: Åklagarens begäran om inhämtande av yttrande från myndighet - Arbetarskyddsstyrelsen - i fråga om tillämpligheten av myndighetens föreskrifter har lämnats utan bifall.
MÖD 2006:37: Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för bortledning av grundvatten----- Två sakägare bekostade en teknisk granskning av en av sökanden utförd utredning. Då denna, för personer som inte var tekniskt kunniga, framstod som komplicerad fann Miljööverdomstolen att sakägarna för att kunna ta tillvara sina intressen i målet i skälig omfattning hade rätt att anlita konsult på sökandens bekostnad.
NJA 1988 s. 607: I mål mot E, T och L åberopade åklagaren av L lämnade uppgifter till stöd för åtalen mot E och T. TR:n ansåg sig inte kunna fälla E och T till ansvar på grund av L:s uppgifter utan biföll endast delvis åtalet mot dem. HovR:n, vid vilken L vägrade yttra sig, fann L:s uppgifter i TR:n tillförlitliga och biföll åtalet helt. HovR:ns förfarande har, då mycket starka skäl att frångå TR:ns värdering av L:s utsaga till nackdel för E och T inte förelegat, ansetts strida mot en grundläggande princip för bevisprövning. Jfr 51 kap 23 § RB.
RH 1998:88: Fråga om bevisvärdering i mål om grov brottslighet (mord). Varken eliminerande bevisning eller s.k. struktural bevisning har ansetts kunna leda till fällande dom.
NJA 1998 s. 204: I mål om mordbrand har åklagaren som bevisning åberopat bl a en videoinspelning med uppgift att videobandet visar gärningsmannen i anslutning till brandplatsen vid tiden för branden. Videobandet, som lämnats över av en anonym person, utgör kopia av en originalinspelning, vars tillkomst inte har kunnat klarläggas. Angivna förhållanden har ej ansetts hindra att videoinspelningen åberopas som bevis. Vid bevisvärderingen har oklarheter om bl a bevisets tillkomst påverkat bedömningen av vilka slutsatser som kan dras på grundval av beviset.
RH 1997:12: I mål om hastighetsöverträdelse har åklagaren som enda bevisning åberopat s.k. trafikmålsanteckningar. Dessa har tillåtits som bevisning i rättegången och åtalet har befunnits styrkt.
RH 1995:143: I mål om flerårigt grovt sexuellt utnyttjande av underårig utgjordes bevisningen i huvudsak av den underåriges egna berättelser samt av vittnesmål om den underåriges onormalt sexualfixerade beteenden och uttalanden om sexualhandlingar. Två förklaringar stod mot varandra. Båda förklaringarna stöddes av läkarexpertis, men det var med den ena förklaringen så svårt att finna övertygande sammanhang och mening att hovrätten inte kunde ta intryck därav.
RH 1996:116: I entreprenadtvist hävdar den ena parten att fast pris avtalats medan motparten hävdar att uppdraget skett på löpande räkning. Fråga om hur bevisbördan skall placeras mellan parterna.
RH 2000:3: I mål om hastighetsöverträdelse har åklagaren som enda bevisning åberopat s.k. primärrapport jämte platsprotokoll. Då platsprotokollet varit ofullständigt har åtalet ogillats.
RH 2013:41: Hovrätt har i ett mål gällande grova narkotikabrott m.m. funnit att det vid tingsrätten förekommit rättegångsfel bestående i att tingsrätten dels avvisat ett vittnesförhör utan att förutsättningar för det varit uppfyllda, dels underlåtit att ta ställning till ett annat vittnesförhör. Felen har bedömts kunna utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten.
RH 1997:95: Artikel 6 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna m.m. har ej ansetts hindra att uppgifter lämnade under förundersökningen av en målsägande, vilken sedan vägrade yttra sig vid huvudförhandlingen, lades till grund för en fällande dom.
HFD 2016:4: Ny bevisning som åberopats först i Högsta förvaltningsdomstolen har avvisats i ett mål om offentlig upphandling.
NJA 1990 s. 286: Vid bolagsstämma i ett aktiebolag har, såsom protokollet från stämman avfattats, beslutats om skadeståndskrav mot revisorerna i bolaget. Bolaget väcker härefter skadeståndstalan mot det företag i vilket revisorerna var anställda under påstående att revisorerna genom försumlighet vid uppdragens utförande vållat bolaget skada, Fråga (1) om det i enlighet med 15 kap 5 § 1 st aktiebolagslagen (1975:1385) är en förutsättning för denna talans upptagande till prövning att beslut vid bolagsstämma fattats om anställande av skadeståndstalan och, när så bedöms vara fallet, (2) om bolaget skall tillåtas åberopa bevisning till styrkande av att beslutet haft denna innebörd.
NJA 1985 s. 236: I mål om faderskap har samlag mellan modern och svaranden under konceptionstiden inte ansetts tillförlitligen utrett genom den på samlagsfrågan direkt inriktade bevisningen. Fråga, om det genom denna bevisning sammanställd med resultatet av den rättsgenetiska utredningen kan anses styrkt att samlag förekommit under konceptionstiden eller att svaranden är barnets far. (I och II).
NJA 2012 s. 45: Bedömningen av frågan om uppsåt när en gärning som har innefattat allvarligt våld har begåtts under självförvållat rus och under påverkan av en psykisk störning. Även fråga om inbillat nödvärn och nödvärnsexcess.
NJA 2001 s. 404: En part har först i HovR:n ansökt om editionsföreläggande avseende vissa handlingar. Eftersom parten inte anfört någon omständighet som utgjort giltig ursäkt för dennes underlåtenhet att redan i TR:n åberopa handlingarna, har dessa ansetts inte kunna få betydelse som bevis i målet och ansökningen har därför avslagits.
NJA 2007 s. 547: Fråga om avvisande av bevisning som i brottmål åberopats av den tilltalade i syfte främst att belysa målsägandens bristande trovärdighet.
RH 2008:43: Trots att målsägandens berättelse framstått som både trovärdig och tillförlitlig har åtal för våld och förgripelse mot tjänsteman ogillats med hänvisning till att det funnits möjlighet för polis och åklagare att säkra annan relevant bevisning, bl.a. övervakningsfilm.
NJA 1988 s. 534: Bevisningen i mål angående narkotikabrott har i visst fall ansetts otillräcklig för fällande dom.
NJA 1986 s. 95: Resning. Sedan ett faderskapsmål avgjorts genom utslag år 1925, har barnet ansökt om resning under åberopande att modern lämnat nya uppgifter om vem hon haft samlag med under konceptionstiden. Eftersom det inte ansetts sannolikt att den bevisning som skulle kunna förebringas i en ny rättegång skulle leda till en annan utgång, har resningsansökningen lämnats utan bifall. Dessutom fråga om utgångspunkt för ettårsfristen enligt 58 kap 4 § 2 st RB.
NJA 1990 s. 231: Fråga om uppsåt vid förtalsbrott. - Tillika fråga om synnerliga skäl föreligger beträffande arbetstagares skadeståndsansvar enligt 4 kap 1 § skadeståndslagen. Även fråga om tillämpning av 55 kap 13 § RB.
RH 1997:52: Bevisvärdering i sexualbrottmål.
RH 1998:50: En person har genom lagakraftvunnen brottmålsdom dömts för att från en butik ha tillgripit ett visst antal mattor. Fråga om butiksinnehavaren, som har en företagsförsäkring, har gjort klart mera sannolikt att försäkringsfall inträffat avseende andra mattor som vid samma tillfälle försvunnit från butiken.
NJA 1996 s. 649: I mål om ansvar för grovt narkotikabrott har den huvudsakliga bevisningen mot en tilltalad bestått av uppgifter som innan åtalet väcktes mot honom lämnats vid polisförhör utomlands och vid bevisupptagning inför utländsk domstol. Den tilltalade har inte påkallat förhör med uppgiftslämnaren vare sig vid TR:n eller i HovR:n. Att målet avgjorts utan sådant förhör har vid bedömning i resningsärende inte ansetts uppenbart strida mot lag.
AD 1995 nr 11: Fråga om saklig grund för uppsägning. Arbetsgivaren har som grund för uppsägningen av en arbetstagare A åberopat att A hotat B med en kniv under en avskedsfest för B med anledning av att denne slutat sin anställning hos arbetsgivaren. Då A:s uppgifter stått mot B:s, den ene inte kunnat bedömas som mindre trovärdig än den andre och övrig utredning inte gett stöd åt B:s uppgifter framför A:s, finner arbetsdomstolen att arbetsgivaren inte har styrkt sitt påstående om knivhotet.
RH 1996:54: Försäkringstagare som tecknat två försäkringsavtal, det ena i egenskap av konsument och det andra i egenskap av ställföreträdare för ett bolag, har yrkat ersättning för vid ett och samma brottstillfälle stulen egendom enligt stöldmomenten i båda försäkringarna. Det starkare beviskrav som gäller för försäkringsfall enligt företagsförsäkring har med hänsyn till omständigheterna ansetts böra tillämpas även för försäkringsfall enligt hemförsäkringen.
RH 2013:20: I mål om barns boende och umgänge åberopades i hovrätten omfattande ny bevisning. Efter att ha konstaterat att en prövning av målet i hovrätten inte skulle innebära en överprövning av tingsrättens dom utan i stället utgöra en ny prövning har hovrätten undanröjt tingsrättens dom och återförvisat målet till tingsrätten för fortsatt behandling.
NJA 1986 s. 821: I mål angående sexuellt utnyttjande av underårig, en 5-årig dotter, förnekade den tilltalade mannen den påstådda gärningen. Flickan hade berättat om ett övergrepp dels spontant för modern, dels för en barnpsykolog som i behandlingssyfte hade samtal med flickan. Som bevisning till styrkande av den åtalade gärningen åberopades vid huvudförhandling i målet bandupptagning av samtalen med barnpsykologen samt utsagor av bl a henne och modern. Fråga, om flickans berättelse kunde med hänsyn till sitt innehåll och till de omständigheter under vilka den tillkommit utgöra tillräckligt bevis för fällande dom.
RH 1996:94: Fråga i mål om försäkringsersättning om beviskrav för att bilen stulits när bilen inte återfunnits.
NJA 1998 s. 82: Domare som i beslut om rättspsykiatrisk undersökning funnit övertygande bevisning att den tilltalade begått åtalade gärningar har ansetts jäviga då de inför fortsatt huvudförhandling avvisat ny bevisning som åberopats av den tilltalade.
NJA 1998 s. 829: Fråga i mål om editionsföreläggande om arbetet med att ta fram den begärda informationen utgör skäl att inte meddela editionsföreläggande. Tillika fråga om avvägning mellan bevisningens relevans och motpartens intresse av att inte lämna ut uppgifterna.
RH 2017:38: Då en person som misstänkts för brott inte tydligt avsagt sig rätten till försvarare vid de polisförhör som hållits under förundersökningen har såväl de uppgifter som han ska ha lämnat enligt anteckningar i förundersökningsprotokollet som vad han under tingsrättens huvudförhandling uppgett när han hörts mot dessa uppgifter ansetts inte kunna ligga till grund för bedömningen av åtalet mot honom. Det har med denna begränsning inte funnits några hinder mot att pröva åtalet, från vilket personen frikänts.
HFD 2019:9: Fråga om bevisbörda och beviskrav vid ändring av identitetsuppgifter i folkbokföringen.
HFD 2019:23: Fråga om vilken betydelse det fria vårdvalet har för rätten till ersättning för kostnader för vård i ett annat land inom EES-området.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator