NJA 1986 s. 582
När, vid det enda rättegångstillfälle för huvudförhandling som förekom inför HovR, vadekärande inte infann sig trots föreläggande om personlig inställelse och HovR:n förklarade vadetalan förfallen, har den enligt 21 kap 10 § RB fastställda brottmålstaxan inte ansetts tillämplig vid fastställandet av ersättning till offentlig försvarare.
(Jfr 1976 s 114)
Gävle TR dömde d 17 april 1985 S.L. för våld mot tjänsteman m m (6 punkter) till fortsatt skyddstillsyn och fängelse 3 mån samt ålade honom att betala skadestånd.
HovR:n för Nedre Norrland
S.L. fullföljde talan i HovR:n för Nedre Norrland. Överklagandet gällde vissa åtalspunkter samt påföljden och skadeståndet.
Till huvudförhandling i målet d 29 okt 1985 kallades S.L. att infinna sig personligen. När målet på utsatt tid på ropades inställde sig S.L:s offentlige försvarare och ombud advokaten B.M.. S.L. var ej personligen tillstädes.
B.M. yrkade ersättning av allmänna medel med 1 175 kr, avseende arbete 3,5 tim. Yrkandet avsåg följande: genomgång av TR:ns dom, konferens med S.L., införskaffande av fullmakt, upprättande och ingivande av vadeinlaga, genomgång av genmäle samt förberedelse inför och inställelse vid förhandlingen i HovR:n.
HovR:n (hovrättsråden Englund och Sterner, hovrättsassessorn Emilsson, referent, samt två nämndemän) meddelade d 29 okt 1985 slutligt beslut, vari upptogs bl a följande: S.L. har i kallelse till dagens förhandling ålagts att infinna sig personligen. S.L. har inställt sig endast genom ombud. Anledning förekommer ej att S.L. haft laga förfall för sin utevaro. Med hänsyn härtill och då HovR:n inte anser sig kunna avgöra målet i S.L:s utevaro, förklaras hans vadetalan jämlikt 51 kap 19 § RB förfallen.
B.M. tillerkännes ersättning för försvaret av S.L. i HovR:n enligt gällande brottmålstaxa med 575 kr, avseende arbete. Denna kostnad, samt kostnaden för bevisning i HovR:n, skall stanna på statsverket.
B.M. anförde besvär och yrkade att han måtte tillerkännas ersättning av allmänna medel för försvaret av S.L. i HovR:n med 1 175 kr avseende arbete, dvs med ytterligare 600 kr. Han gjorde gällande att någon huvudförhandling i brottmålstaxans mening inte kommit till stånd.
Domstolsverket bestred ändring. Domstolsverket anförde bl a:
Domstolsverkets brottmålstaxa i TR och HovR gäller för brottmål med en tilltalad och en offentlig försvarare. Taxan är tillämplig i HovR när den tilltalade i HovR biträds av samma försvarare som i TR:n. Dessa kriterier är uppfyllda i förevarande fall. En ytterligare förutsättning för taxans tillämplighet är att en eller flera huvudförhandlingar förekommit, med en i taxan närmare angiven begränsning i sammanlagd förhandlingstid. Taxan omfattar samtliga sådana mål. I målet har en huvudförhandling hållits, som dock fått ställas in. Även huvudförhandlingsrekvisitet är således uppfyllt och taxan är därför tillämplig i målet. Till stöd för denna verkets uppfattning kan vidare anföras att i vissa fall utgår tillägg till basarvodet enligt taxan, nämligen bl a i de fall då särskild förhandling ägt rum. Därvid anses inställd huvudförhandling inte som "annan särskild förhandling".
Förhandlingen har pågått under så lång tid att arvodet skall fastställas till 575 kr enligt 1985 års taxa. B.M. har emellertid begärt ersättning med 1 175 kr avseende arbete under 3,5 timmar. Det sammanlagda ersättningsbeloppet enligt taxan i ett mål får överskridas, om målet krävt avsevärt mer arbete än normalt. Detta skall, enligt punkt 3 i taxan, anses vara fallet endast om skäligt arvode överstiger ersättningsbeloppet med minst hälften eller med 670 kr. Den undre gränsen för överskridande av taxan blir i detta fall 865 kr. B.M., som yrkat ersättning utöver detta belopp, har visserligen inte gjort gällande att målet krävt mer arbete än normalt, men det får enligt verkets mening anses innefattas i hans begäran om ersättning.
B.M:s arbete har beskrivits i HovR:ns protokoll. Arbetet är sådant som normalt föregår en hovrättsprocess och som ersätts inom ramen för taxan på så sätt att ersättning utgår med 575 kr trots att förhandlingen endast pågått under några få minuter. Verket anser inte att det framgår av handlingarna i målet att detta krävt så avsevärt mycket mer arbete att skälig ersättning passerar undre gränsen för överstigande av taxan.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Nordling, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. B.M. har gjort gällande att brottmålstaxan inte är tillämplig på målet eftersom huvudförhandling inte kom till stånd genom att hans huvudman S.L. inte inställde sig personligen.
Den i HovR:n utsatta huvudförhandlingen har, sedan målet ropats upp, inte ställts in och satts ut till annan dag (51 kap 15 § 1 st jämfört med 46 kap 1 och 2 §§ RB). HovR:n har i stället företagit målet till slutlig handläggning och med stöd av 51 kap 19 § 1 st RB förklarat vadetalan förfallen. Huvudförhandling har alltså ägt rum, varför brottmålstaxan i och för sig är tillämplig på målet i HovR:n.
Vid sådant förhållande uppkommer frågan huruvida B.M. i enlighet med sitt yrkande har rätt till ersättning med avvikelse från brottmålstaxan. Enligt p 3 i den av domstolsverket fastställda brottmålstaxan i TR och HovR (DVFS 1984:12, B 32) får det sammanlagda ersättningsbeloppet enligt taxan i ett mål överskridas, om målet har krävt avsevärt mer arbete än normalt. Detta skall anses vara fallet endast om skäligt arvode i målet överstiger ersättningsbeloppet med minst hälften eller med 670 kr.
Av handlingarna i målet framgår bl a följande. I den till HovR:n överklagade domen hade B.M:s huvudman dömts för sex olika brott till fortsatt skyddstillsyn och fängelse. S.L. förpliktades vidare utge skadestånd. Vid huvudförhandlingen i TR:n, som pågick i drygt två timmar, hördes förutom S.L. fyra målsägande. S.L. överklagade TR:ns dom i såväl ansvars- som påföljdsdelen samt i frågan om skadestånd. Inför huvudförhandlingen i HovR:n hade S.L. begärt omhörande av tre målsägande. Åklagaren hade, sedan förundersökningen kompletterats, begärt förhör med ett nytt vittne.
Det ligger i sakens natur att en huvudförhandling i ett mål som gäller ansvar, påföljd och skadestånd och där förhör med den tilltalade och ytterligare fyra personer skall äga rum kräver avsevärt mer förberedelsearbete än en normal huvudförhandling som beräknas pågå endast ca tio minuter. B.M. har uppgett att han på målet har lagt ned tre och en halv timmes arbete, varav sju minuter avser inställelse till huvudförhandling. Med hänsyn till målets art och omfattning får det anses rimligt att han har lagt ned det arbete och den tid som angetts. Det av B.M. fordrade beloppet är därför att anse som skäligt. Eftersom detta belopp överstiger ersättningsbeloppet enligt taxan med mer än hälften, bör ersättningen bestämmas med avvikelse från taxan. B.M. bör därför för försvaret av S.L. i HovR:n tillerkännas ersättning av allmänna medel med - utöver den av HovR:n bestämda ersättningen - 600 kr för arbete.
Domslut
HD:s avgörande. HD tillerkänner B.M. ytterligare ersättning av allmänna medel för försvaret av S.L. i HovR:n med 600 kr för arbete. Denna kostnad skall stanna på statsverket.
HD (JustR:n Welamson, Erik Nyman, Rydin, Gregow och Solerud, referent) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Den fråga som först anmäler sig är om ersättningen till B.M. skall bestämmas på grundval av den vid ifrågavarande tidpunkt gällande, av domstolsverket fastställda taxan för ersättning till offentlig försvarare i TR och HovR (brottmålstaxan; DVFS 1984:12, B 32) eller på annan grund.
Brottmålstaxans tillämpningsområde har avgränsats till att omfatta de fall där en eller flera huvudförhandlingar förekommit och en sammanlagd tid för förhandling ej överstiger 3 timmar och 45 minuter. B.M:s ersättningsyrkande aktualiserar därför frågan, huruvida någon huvudförhandling i brottmålstaxans mening skall anses ha ägt rum vid det rättegångstillfälle för huvudförhandling då hans klient trots föreläggande om personlig inställelse uteblev och HovR:n förklarade vadetalan förfallen.
Eftersom huvudförhandling som begrepp hämtats från RB, kan det i och för sig ligga nära till hands att söka svaret på den sista frågan i RB:s regler. Begreppet förekommer emellertid i RB i många olika sammanhang där någon exakt bestämning av dess innebörd inte erfordrats och heller inte synes ha eftersträvats. Med hänsyn härtill bör inte en analys av begreppet i RB läggas till grund för vad som skall anses som huvudförhandling enligt brottmålstaxan. I stället bör innebörden av uttrycket huvudförhandling i brottmålstaxan bestämmas utifrån den funktion uttrycket avsetts fylla i taxan.
Brottmålstaxan bygger på grundtanken, att det förberedande arbete som en försvarare haft anledning nedlägga på ett mål, vilket avgjorts efter huvudförhandling, har ett visst samband med den tid huvudförhandlingen tagit. Taxan ger uttryck åt en schablonisering, innebärande att man för att få en lätthanterlig reglering accepterar vissa avvikelser från vad som vid en fristående bedömning av det enskilda fallet skulle vara att anse som skälig ersättning. För större sådana avvikelser har emellertid givits en undantagsregel: taxebelopp får överskridas om skälig ersättning överstiger taxebeloppet med minst hälften eller med minst ett visst angivet belopp.
Existensen av den nämnda undantagsregeln gör att det vid tillämpning av brottmålstaxan i allmänhet inte behöver spela någon större roll hur man bestämmer uttrycket huvudförhandling enligt taxan. Ett fall, där rätten vid det enda rättegångstillfälle för huvudförhandling som förekommit skiljer målet från sig utan att någon handläggning avseende själva saken ens påbörjats, är emellertid ett ytterlighetsfall i så måtto att det inte finns något som helst samband mellan det förberedelsearbete som försvararen haft anledning att utföra och vad som förekommit inför rätta. Att bestämma ersättning efter en taxa som bygger på ett sådant samband framstår då som fullständigt irrationellt.
På grund av det anförda kan huvudförhandling i brottmålstaxans mening inte anses ha hållits i förevarande fall. Taxan är följaktligen inte tillämplig. Den av B.M. begärda ersättningen får anses skälig.
Domslut
HD:s avgörande. HD tillerkänner B.M. ytterligare ersättning av allmänna medel för försvaret av S.L. i HovR:n med 600 kr för arbete. Denna kostnad skall stanna på statsverket.