NJA 1986 s. 586

Vid grävning med grävmaskin på en villatomt i fastighetsägarens närvaro skadades en vattenledning. Fråga om grävmaskinisten varit vållande till skadan.

TR:n

Merkantil Factoring AB väckte vid Stockholms TR talan mot M.M. med yrkande att denne skulle förpliktas att utge 10 682 kr till bolaget.

M.M. medgav betalningsskyldighet med 200 kr men bestred bolagets talan i övrigt.

Bolaget anförde till grund för sin talan: M.M. har av Turebergs Lastbilscentral beställt grävarbeten och borttransport av grävmassorna. Arbetet skulle utföras på löpande räkning. Därtill skulle komma tippavgift. Arbetet utfördes i sept 1980 och M.M. har tillställts faktura på sammanlagt 6 765 kr. Vid arbetet skadades avlopps- och vattenledningar. Lastbilscentralen har för M.M:s räkning betalat reparation av ledningarna med 3 917 kr. Fakturorna har av lastbilscentralen överlåtits till bolaget. M.M. var som arbetsledare ansvarig för skadans uppkomst. Av de fordrade beloppen har ingenting betalats.

M.M. anförde som grund för bestridandet: Avtalet med lastbilscentralen var att arbetet skulle utföras till ett fast pris om 4 000 kr. Lastbilscentralen var ansvarig för skadan i egenskap av entreprenör och skall därför stå för reparationskostnaden.

M.M. gjorde kvittningsvis gällande motfordran med 3 800 kr. Som grund härför anförde han: Efter avgrävningen uppstod följdskador för vilka lastbilscentralen ansvarar på grund av försumlighet eller på grund av försumlighet hos grävmaskinisten.

Bolaget bestred kvittningsyrkandet på följande grunder: Bolagets fordringsrätt har uppkommit innan nu nämnda följdskada uppkommit. Denna har ej samband med avgrävningen av rören.

Till utveckling av sin talan anförde bolaget bl a: M.M. äger ett radhus i Vällingby. I samband med att det skulle byggas till tog han kontakt med lastbilscentralen för att få hjälp med schaktning för grund. Transportehefen H.W. hos lastbilscentralen besökte M.M.. H.W. bedömde att viss sorts grävmaskin behövdes. De kom överens om ett timpris för arbetet. Vidare angavs tippavgift. Något fast pris avtalades ej, utan arbetet skulle ske på löpande räkning. Arbetet med grävmaskinen utfördes av A.H.. Två lastbilar från lastbilscentralen forslade bort grävmassorna. Mot slutet av grävningen skadades rör. Lastbilscentralen ombesörjde reparation av vattenledningen och har betalat reparationen för M.M.:s räkning. För grävningsarbetet har M.M. debiterats 6 765 kr och för reparationen 3 917 kr. Det görs gällande att M.M. var arbetsledare. Han var hela tiden närvarande och stod tidvis i gropen och handgrävde. Det avloppsrör som först grävdes av bedömde M.M. som fyllning. Några ritningar över rörledningar företeddes inte.

M.M. genmälde bl a: Vid det första sammanträffandet med H.W. ville M.M. veta vad arbetet skulle kosta. H.W. sade att det skulle ta en dag och kosta 4 000 kr. Detta godtogs av M.M. och avtal träffades härom. Holmqvist började arbetet d 4 sept 1980. H.W. var inte närvarande. Innan grävningen började visade M.M. upp ritningar över vatten- och avloppsledningar på fastigheten. Det framgick att vattenledningen låg på ett djup av 1,70 m. Det fanns en dagvattenbrunn på tomten. För en grävmaskinist är det lätt att med ledning av brunnen beräkna djupet på avloppsledningen. Trots att avloppsledningen, som bestod av gjutjärnsrör, grävdes av fortsattes grävningen, varvid även vattenledningen grävdes av, så att vatten sprutade ut. M.M. var ej arbetsledare. Han är taxichaufför och är inte kunnig på det byggnadstekniska området. Han hade visserligen tagit ledigt från arbetet för att vara närvarande men det var av intresse. "Rörmannen" lagade ledningarna samma dag. Lastbilscentralen var ansvarig för skadan och skall stå för den extra kostnad som orsakades därav.

Beträffande kvittningsyrkandet anförde M.M.: En månad efter grävningen upptäcktes läckage på vattenledningen. Rörmannen, som tillkallades, konstaterade skada på en koppling under betonggolvet i M.M:s garage.

Domskäl

TR:n (rådmännen Ekman och Melchior samt tingsfiskalen Engberg) meddelade dom d 10 maj 1984.

Domskäl I domskälen antecknades inledningsvis att bolaget åberopat vittnesförhör med verkställande direktören hos lastbilscentralen L.N., att M.M. åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv och vittnesförhör med sin hustru X.M., att båda parter som vittnen åberopat H.W. och A.H. samt att M.M. som skriftlig bevisning åberopat ritningar över ledningarnas läge på fastigheten. Av redogörelsen för innehållet i den muntliga bevisningen återges här följande.

M.M. har under sanningsförsäkran bekräftat sina under sakframställningen lämnade uppgifter med följande tillägg: M.M. har uppfattningen att H.W. skulle vara arbetsledare, men H.W. kom inte på den utsatta dagen. Innan grävningen sattes igång, fick därför M.M. själv visa A.H. hur grävningen skulle utföras. M.M. var nämligen själv hemma den aktuella dagen av ren nyfikenhet. M.M. visade A.H. ritningarna och djupet på rensbrunnen. Under grävningen stod M.M. på kanten av gropen och tittade. Han hade träningsoverall och kanske stövlar på sig, men han hjälpte inte till att gräva och hade ingen spade i händerna. Det sista skulle "handgrävas". Det är möjligt att M.M. var nere i gropen för att titta när maskinen gjorde uppehåll, men han hjälpte inte till att lokalisera ledningarna. När A.H. fick avloppsröret i skopan trodde båda att det var fyllning. Därefter grävdes vattenledningen, ett kopparrör, av och det kom en massa vatten. M.M., som visste var man stängde av vattnet, gjorde detta med en skiftnyckel. Det gjordes en provisorisk lagning, som sedan gjordes om. En tid därefter visade sig en läcka under garagegolvet, som fick bilas upp. Röret var vridet och helt av.

H.W. har berättat: Vid H.W:s besök på M.M:s fastighet visade M.M. hur tillbyggnaden skulle ske, hur stor den skulle vara, och sa att det skulle vara källare. Någon ritning såg H.W. inte. Lastbilscentralen har inte sådan organisation att den åtar sig arbetsledning. M.M. sa att han skulle vara med själv. Om M.M. inte varit där när A.H. kom, skulle denne inte ha vetat var han skulle gräva.

L.N. har berättat: Man tillhandahåller ej arbetsledning. Det förutsätts att beställaren ger anvisningar till grävmaskinisten.

A.H. har berättat: M.M. talade om var A.H. skulle gräva. Under grävningen "skottade M.M. här och där". Det behövs definitivt en hantlangare. Man tar det mesta med maskinen och handgräver sedan. Vet man att det ligger rör på 2,20 meters djup gräver man med maskinen till 2,10 m och därefter för hand. M.M. var troligen arbetsklädd och var troligen tidvis nere i gropen. De letade tillsammans efter vattenledningen som beräknades ligga på ett djup av 1,60-2,00 m. De letade bl a i gatan för att fastställa djupet. Han har inget minne av att ha sett ritningar. Om de haft ritningar, borde de inte behövt leta. Han har minne av att de tittat i en brunn. När avloppsröret kom fram trodde båda att det hörde till fyllningen, varför grävningen fortsatte. Vid de sista skoptagen grävdes vattenledningen av.

X.M. har berättat: Hon var närvarande vid H.W:s besök. Alla tre var ute på tomten och makarna M. visade H.W. ritningar och dagvattenbrunn. M.M. hade tagit ledigt från arbetet, eftersom han var intresserad. Han visade åter upp ritningar. A.H. grävde fram brunnen och man ställde upp brunnsringarna. Senare grävdes vattenledningen av och gropen fylldes med vatten.

TR:n fann på anförda skäl styrkt att avtal träffats om arbete på löpande räkning och ansåg M.M. betalningsskyldig för fakturorna avseende arbetet. Härefter anförde TR:n i domskälen: I fråga om ansvaret för den uppkomna skadan framgår av A.H:s vittnesmål att han från lastbilscentralen ej fått andra instruktioner än att han skulle utföra ett grävningsarbete på M.M:s fastighet. Vidare är utrett att H.W. ej var närvarande vid grävningen och att A.H. fått anvisningar av M.M.. Även om M.M. ansett att H.W. såsom ansvarig skulle leda arbetet, får han genom sitt agerande anses ha fullgjort uppgiften som arbetsledare. Av A.H:s vittnesmål framgår vidare att han inte kan fullgöra sina uppgifter utan hantlangare och att M.M. fyllt denna uppgift. På grund härav finner TR:n att lastbilscentralen inte är ansvarig för skadan. M.M. är således ersättningsskyldig för vad bolaget fordrar i denna del.

Då lastbilscentralen inte är ansvarig för skadan skall M.M:s kvittningsyrkande ogillas.

Domslut

Domslut. Med ogillande av M.M:s kvittningsyrkande förpliktar TR:n honom att genast till Merkantil Factoring AB utge 10 682 kr.

Svea HovR

M.M. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade ogillande av bolagets vid TR:n förda talan i vad den översteg 200 kr.

Bolaget bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Tillinger, hovrättsrådet Krön, hovrättsassessorn Sörheim och adj led Hagström, referent) anförde i dom d 12 febr 1985: Parterna har i HovR:n vidhållit sina vid TR:n åberopade grunder för resp talan, såsom de antecknats i TR:ns dom; dock att bolaget numera vitsordat att den senare skadan på vattenledningen är en följdskada.

Domskäl

Domskäl. Alla de vid TR:n hörda personerna har hörts även i HovR:n. Av vad därvid - utöver vad i TR:ns dom upptagits - förekommit förtjänar att antecknas endast en uppgift av M.M. att han, innan grävningsarbetet påbörjades, för eventuellt skadefall på vattenledningen tagit fram en skiftnyckel och lagt denna vid avstängningsventilen.

HovR:n gillar TR:ns bedömning. TR:ns domslut skall därför fastställas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

M.M. (ombud advokaten J.S.) sökte revision med samma yrkande som i HovR:n.

Bolaget (ombud advokaten G.S.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD JustR:n Brundin, Vängby, Bengtsson, referent, Heuman och Lind)

beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Parterna har i HD vidhållit de ståndpunkter som angetts i HovR:ns dom. Bolaget har härvid på det sättet förtydligat sin inställning till M.M:s skadeståndskrav att detta bestrids på den grund att A.H., med hänsyn till att M.M. fungerade som arbetsledare vid grävningen, inte kan anses ha vållat skadan genom oaktsamhet; bolaget har tillagt att, om M.M. inte varit arbetsledare och A.H. handlat oaktsamt, lastbilscentralen skulle ha varit skadeståndsskyldig mot M.M..

I fråga om innehållet av överenskommelsen mellan M.M. och lastbilscentralen har TR:n och HovR:n funnit styrkt att avtal träffats om arbete på löpande räkning. Synnerliga skäl föreligger inte att frångå denna bedömning. Som domstolarna funnit är M.M. därför betalningsskyldig för arbetet enligt åberopade fakturor.

Vad sedan gäller frågan om A.H:s vållande till skadan på vattenledningen, har M.M. varit närvarande vid grävningsarbetet, varvid M.M. hjälpt till med viss grävning för hand. Detta innebär emellertid inte att M.M. på sätt bolaget gjort gällande skulle ha intagit ställningen av arbetsledare vid arbetet. Han har visserligen såsom beställare haft att lämna behövliga anvisningar om var grävning skulle ske och varna för sådana skaderisker som han kände till, med det har ankommit på A.H. att själv bestämma hur grävningen närmare skulle utföras.

A.H. räknade enligt egen uppgift med att den av M.M. omtalade vattenledningen låg på ett djup av 1,60-2,00 m. Han har därför haft anledning att iaktta speciell aktsamhet när grävningen närmade sig detta djup. Av utredningen framgår emellertid att han även sedan avloppsröret grävts fram fortsatte att gräva med grävskopan utan att vidta några särskilda försiktighetsåtgärder, med påföljd att ledningen skadades. Härigenom får A.H. anses ha brustit i tillbörlig omsorg och vållat ledningsskadan. På grund härav, och då det inte styrkts att M.M. varit medvållande till skadan, är bolaget enligt sin förut angivna ståndpunkt skyldigt att ersätta denna. Bolaget saknar följaktligen rätt att av M.M. erhålla betalning för reparationen av ledningen och är ansvarigt för de följdskador som M.M:s kvittningsyrkande avser. Om beloppen råder inte tvist.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns domslut att HD, med bifall till M.M:s kvittningsyrkande, bestämmer det belopp M.M. skall utge till bolaget till 2 965 kr.