NJA 1986 s. 637
Olovligt tagande av vitlav har med hänsyn till värdet och övriga omständigheter ansetts utgöra stöld. 8 kap 1 § BrB; jfr 12 kap 2 § 2 st samma balk.
Mora TR
Allmän åklagare yrkade vid Mora TR ansvar å L.P.
och B-M.K.
för stöld enligt följande gärningsbeskrivning: L.P. och B-M.K. har tillsammans under ca en vecka fram t o m d 11 aug 1980 själva och med hjälp av andra olovligen plockat och tillägnat sig vitlav - allmänt kallat vitmossa - på Idre jordägande socknemäns fastighet Idre 14:1 i Älvdalens kommun till en mängd av 1 300 lådor, varje låda rymmande ca 15 liter.
Idre jordägande socknemän yrkade skadestånd med 1 000 kr.
Domskäl
TR:n (ordf lagmannen Torgils) anförde i dom d 2 mars 1984:
Domskäl. Förhör har hållits med skogvaktaren L.Ö. och polisinspektören B.E.. De tilltalades berättelser under förundersökningen har redovisats. Åklagaren har åberopat fotografier och en påse vitlav.
L.Ö. har uppgivit: Idre jordägande socknemän har ett skogsskifte vid Hägghedsvägen. Skiftet sträcker sig 2-3 km längs vägen, och dess bredd sträcker sig ungefär 1/2 km på ena sidan av vägen och mer än 1 km på den andra sidan. Från ortsbefolkning fick han telefonsamtal om att vitlav plockades från jordägarnas skifte och att marken rensades på nästan all lav. Vid besök på platsen år 1983 kunde han konstatera att nästan all vitlav längs vägen är borta och att marken därigenom har blivit blottlagd. Socknemännen har tidigare givit tillstånd till hemmafruar i Idre att plocka vitlav. Dessa brukade inte plocka så, att marken rensades från vitlav, utan de valde endast ut den finaste laven. Under 1960-talet fick också norrmän tillstånd att mot en mindre ersättning plocka vitlav. L.P. och B-M.K. hade ej tillstånd att plocka vitlav. Genom det sätt på vilket laven nu plockades skadades marken. Den magra jorden behöver det tillskott av förna som laven skulle ha givit. Vidare blottlades marken, vilket leder till att jorden torkar ut när solen ligger på; ytligt liggande rötter och de små organismerna i marken kommer därigenom till skada. Den enda fördel en markägare kan ha av att vitlaven tas bort är att förutsättningarna för självsådd ökar. Enligt uppgift återställs markvegetationen först efter ett tiotal år efter sådan plockning.
B.E. har uppgivit: Vid Hägghedsvägen träffade han L.P., B-M.K. och ytterligare tre personer. På platsen fanns bl a en lastbil. L.P. uppgav att han och de övriga hade plockat vitlav vid vägen och att det fanns tillhopa 1 300 lådor vitlav lastade på lastbilen och stående vid vägen. Själv uppskattade BE. antalet lådor till 1 400. Stora sammanhängande svarta jordytor var frilagda.
TR:n gör följande bedömning.
En lav består av svamp och alg som lever i symbios. Lavar bildar en egen grupp kryptogamer och är ej att hänföra till gruppen svampar. Tidigare hade vitlaven stor betydelse som kreatursfoder, och den ingår i renarnas föda. Numera har vitlaven dessutom ekonomiskt värde som prydnad främst i kransar och ljusstakar. Försäljningspriset på en påse med ca en liter vitlav var vid jultiden 1983 i ett varuhus 4 kr 50 öre.
Vid tiden för plockningen drev B-M.K. en partiaffär i blommor, kransar m m. L.P. var anställd hos henne. Han hade även tidigare arrangerat plockning av vitlav i området. Laven skulle användas i hennes rörelse.
Enligt utredningen har de tilltalade genom den påtalade gärningen, som ett led i en större liknande verksamhet, som gärningsmän medverkat till att nästan all vitlav har plockats bort från ganska stort område på jordägarnas mark. Utredningen ger vid handen, att de mängder vitlav som plockades vida överstiger vad enskilda människor kan antagas behöva för privat bruk.
Den s k allemansrätten medger att var och en får plocka t ex bär och svamp i skogen. Däremot är det inte tillåtet att utan tillstånd av markägaren t ex taga grenar från växande träd. Att plocka bär och svamp medför - rätt utfört - ingen ekonomisk skada; riset och mycelet finns kvar och kan på nytt producera bär och svamp. Att taga gren från växande träd kan däremot skada trädet; som exempel kan nämnas att en gran kan få rötskada, om en gren tas bort på ett olämpligt sätt. Att plocka vitlav i den utsträckning som här har förekommit medför skada för markägaren på grund av att laven har ett ekonomiskt värde och genom att ingreppet försämrar markens godhet och därmed på sikt kan minska markägarens utbyte av den växande skogen; enligt den erfarenhet som nämndemännen från orten har kan det antagas att markens täcke av lav blir helt återställt först efter 20 år.
På grund av det anförda finner TR:n, att de tilltalade ej hade rätt att utföra den påtagliga plockningen utan tillstånd av markägarna. Plockningen har lett till vinning för B-M.K. och till skada för markägarna. På grund av värdet av det tillgripna, som ej kan antagas vara lägre än 1 000 kr, och på grund av omfattningen av plockningen är brottet ej att anse som ringa. De tilltalade skall därför fällas till ansvar för stöld.
Utredningen ger ej vid handen att någondera av de tilltalade tidigare har fällts till ansvar för brott. TR:n finner att båda bör dömas till villkorlig dom jämte böter.
På grund av vad som har anförts i ansvarsfrågan skall skadeståndsyrkandet bifallas.
Domslut
Domslut. TR:n dömde L.P. jämlikt 8 kap 1 § BrB, med åberopande jämväl av 8 kap 11 § 1 st och 12 kap 2 § 2 st BrB, för stöld till villkorlig dom jämte 50 dagsböter å 50 kr.
Även B-M.K. dömdes för stöld till villkorlig dom och dagsböter.
L.P. förpliktades att solidariskt med B-M.K. betala 1 000 kr
till målsägandena.
L.P.
och B-M.K.
fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att åtalet och det enskilda anspråket skulle ogillas.
Åklagaren bestred, jämväl för målsägandenas räkning, ändring.
HovR:n (hovrättsråden Gehlin, Grahn och Jantze, referent, samt nämndemännen Welén och Hjälm) anförde i dom d 4 april 1985:
Domskäl
Domskäl. I HovR:n har L.P. och B-M.K., vilka ej varit tillstädes vid förhandlingen vid TR:n, hörts och förnyade förhör ägt rum med L.Ö. och B.E..
L.P. och B-M.K. har därvid bestritt ansvar i första hand på den grunden att vitlav är en svamp och därför lovlig att plocka enligt allemansrätten, i andra hand på den grunden att varken L.P. eller B-M.K. plockat vitlav i av åklagaren påstådd omfattning; all vitlaven, utom tio lådor som B-M.K. plockat, hade i stället plockats av utländska medborgare.
L.P. och B-M.K. har med frångående av sina under polisutredningen lämnade uppgifter sammanstämmande berättat bl a: De driver en rörelse i aktiebolagsform för försäljning av blommor, bär och rotfrukter. B-M.K. äger samtliga aktier och sköter "pappersarbetet" under det att L.P. sköter verksamheten i övrigt. L.P. har tidigare haft kontakt med vissa polska medborgare, som kommit till Sverige för att tjäna pengar på bär-, potatis- och betplockning. Han hade vid den aktuella tidpunkten i Göteborg träffat dessa polacker, som uppgivit att de ämnade plocka och sälja vitlav. L.P. förklarade att han var villig att köpa den lav som de kom att plocka. L.P. och B-M.K. överenskom med polackerna att göra en gemensam resa. L.P. skulle anvisa var det fanns vitlav i stora mängder. L.P. ställde lastbil, jordgubbslådor och skottkärra till förfogande. Samtliga färdades till nu ifrågavarande plats. B-M.K. och L.P. tog några dagars semester under det att fem polacker plockade vitlav. L.P. samlade ihop och lastade lådorna på bilen samt betalade senare polackerna för vitlaven.
L.Ö. och B.E. har i allt väsentligt berättat i överensstämmelse med vad som återgivits i TR:ns dom.
HovR:n delar TR:ns bedömning att plockande av vitlav på det sätt och i den omfattning som här skett faller utom vad som är tillåtet enligt den s k allemansrätten. På de skäl TR:n anfört är gärningen att bedöma som stöld. Även med godtagande av de uppgifter som L.P. och B-M.K. lämnat först härstädes finner HovR:n att båda genom sitt agerande haft en sådan del i och närhet till brotten att de skall betraktas som gärningsmän.
L.P. har d 15 maj 1984 av Lindesbergs TR dömts för grovt skattebedrägeri och försvårande av skattekontroll till fängelse 8 månader. Från undergående av detta straff har han d 2 mars 1985 villkorligt frigivits med en återstående strafftid av 4 månader. Han skall nu dömas särskilt för det aktuella brottet.
Skäl föreligger ej att frångå TR:ns bedömning beträffande påföljden.
HovR:n delar TR:ns bedömning av skadeståndsdelen.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställde TR:ns domslut.
HD
L.P. (offentlig försvarare advokaten L.M.) sökte revision och yrkade att åtalet och det enskilda anspråket måtte ogillas. Han gjorde gällande att vitlav inte är inbegripen i den katalog av naturalster som uppräknas i 12 kap 2 § 2 st BrB och att sättet och omfattningen av plockandet inte gör gärningen straffbar.
Riksåklagaren bestred, jämväl för målsägandenas räkning, ändring. I revisionsgenmäle anförde riksåklagaren bl a:
Uppräkningen i 12 kap 2 § 2 st BrB har en åldrig tradition bakom sig och tillkom under helt andra samhällsförhållanden än de nuvarande. Området för vad som utgör straffbelagda tillgrepp av naturalster kan därför sägas ha ett otidsenligt innehåll. Det är vidare otillfredsställande att området för vad som var och en fritt får taga bestäms genom en på intet sätt självklar motsatstolkning av lagrummet (jfr SOU 1983:50 s 149 ff).
Allmän enighet torde råda om att det med hänsyn till innehållet i lagrummet är lovligt för var och en att tillägna sig vilda bär, blommor och svampar. Det har också gjorts gällande att lagrummet numera inte kan tolkas bokstavligt (jfr Bertil Bengtsson i Allemansrätt och markägarskydd, 2 uppl s 104 f och i Naturvårdslagen 2 uppl s 36, Nils Jareborg i Brotten II s 25 f samt SOU 1983:50 s 149 f). Helt bagatellartade tillgrepp av flera av de produkter som anges i lagrummet, såsom sten, gräs, ris och löv, skulle sålunda ej medföra straff (jfr även den särskilda åtalsregeln i 12 kap 6 § BrB). Tillgrepp av exempelvis större buskar skulle däremot kunna beivras trots att buskar inte anges. När det gäller att avgöra vilka naturprodukter som var och en fritt får tillägna sig, är man alltså hänvisad till att försöka tolka 12 kap 2 § 2 st på ett sätt som blir rimligt med hänsyn till det allmänna rättsmedvetandet och till de förutsättningar som idag gäller inom paragrafens tillämpningsområde. - - -
I 12 kap 2 § 2 st BrB finns inte vitlav särskilt angivet som en förbjuden produkt. Fråga uppstår då om vitlav kan inbegripas i uttrycket "annat sådant som ej är berett till bruk" i lagrummet. Ordalydelsen i lagtexten ger möjligen vid handen att med "annat sådant avses naturalster som kan jämföras med vindfälle, sten, grus och torv. I rättstillämpningen har dock tång och renmossa inbegripits i motsvarande äldre stadgande "vindfälle eller annat sådant som ej till bruk upphugget eller berett är". Det synes som om denna rättstillämpning har accepterats av bl a Bertil Bengtsson och Nils Jareborg samt av förmögenhetsbrottsutredningen (jfr ovan angiven litteratur).
Kännetecknande för de naturprodukter som obestridligen vem som helst har rätt att taga, exempelvis vilda blommor, bär och svampar, är att dessa produkter återproduceras årligen. Vitlav däremot återproduceras inte förrän efter mycket lång tid, minst 10 år. Dessutom skadas marken om vitlav avlägsnas på större områden. Någon motsvarande skaderisk finns normalt inte vid bär-, blom- eller svampplockning. Med hänsyn härtill och till att vitlaven representerar ett inte ringa ekonomiskt värde är det enligt min mening inte rimligt att motsättningsvis tolka 12 kap 2 § 2 st BrB så att det skulle vara fritt för vem som helst att taga vitlav i skog och mark. Jag anser alltså att vitlav tillhör de i princip förbjudna naturprodukter som kan inbegripas i uttrycket "annat sådant som ej är berett till bruk" i lagrummet. När det gäller ett mera bagatellartat, för markägaren betydelselöst, tagande av vitlav får jag hänvisa till vad jag ovan anfört om de i och för sig förbjudna produkterna sten, gräs, ris och löv.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Hållstrand, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.
HD (JustR:n Welamson, Sven Nyman, Bengtsson, Magnusson och Nyström, referent) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Enligt 12 kap 2 § 2 st BrB skall den dömas för åverkan, som i skog eller mark olovligen tar växande träd eller gräs eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller också vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant, som ej är berett till bruk, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter är att anse som ringa. Om brottet ej är att anse som ringa skall det enligt 8 kap 11 § 1 st samma balk bedömas som ett tillgreppsbrott.
Kännetecknande för de i 12 kap 2 § 2 st uppräknade naturalstren är att de alla representerar - eller åtminstone i äldre tid representerat - ett ekonomiskt värde för markägaren. Det tillgripnas värde skall även enligt bestämmelsens ordalydelse tillmätas avgörande betydelse vid rubriceringen av en brottslig handling. Motsatsvis framgår av uppräkningen att tagande av exempelvis svamp och bär i skog och mark inte är straffbart. Detta torde delvis bero på att dessa alster ansetts sakna egentligt ekonomiskt värde för markägaren men även på den i vårt land starka tradition som ger envar rätt att plocka dem enligt allemansrätten.
Mossor och lavar har inte uttryckligen nämnts av lagstiftaren i den ifrågavarande bestämmelsen. Fråga är då om den i målet aktuella vitlaven är av sådan beskaffenhet att den skall omfattas av uttrycket "annat sådant, som ej är berett till bruk". En skillnad mellan de alster som inte får tas olovligen och dem som får plockas av envar är, att de förra typiskt sett lättare kan exploateras. Vitlaven kan ofta hopsamlas i stora mängder på relativt kort tid och med en avsevärd ekonomisk vinning. Om exploatering sker i större omfattning kan långsamheten i lavens återväxt medföra skador även på marken och på övrig växtlighet. Det framstår mot denna bakgrund som befogat att anse vitlav vara en naturprodukt som inte får tas utan markägarens tillåtelse. Liksom det inte rimligen kan medföra ansvar att i skog och mark ta exempelvis enstaka stenar eller gräs i obetydlig mängd får dock plockande av vitlav i ringa omfattning anses vara straffritt.
I målet är fråga om ett olovligt plockande av vitlav i stor omfattning och till ett betydande ekonomiskt värde. Därtill kommer att den plockning L.P. organiserat närmast framstår som en skövling av ett sammanhängande område med en friläggning av stora jordytor som följd. L.P:s gärning är därför att bedöma som stöld.
Vid denna utgång i ansvarsdelen skall det enskilda anspråket bifallas.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.