NJA 1987 s. 172

Fråga huruvida part anmält vad vid telefonsamtal.

HD

Borås TR meddelade d 24 jan 1986 dom i mål mellan Å.S. och P.M. angående fordran på grund av skuldebrev.

P.M. inkom d 13 febr 1986 till TR:n med vadeinlaga.

TR:n (rådmannen Claes Henrikson) meddelade d 13 febr 1986 följande beslut: Enligt lag och meddelad fullföljdshänvisning skall part som vill överklaga domen inom en vecka från domens dag anmäla vad hos TR:n och därefter, inom tre veckor från domens dag, inkomma till TR:n med vadeinlaga.

Då emellertid P.M. ej inom föreskriven tid företagit någon vadeanmälan, avvisar TR:n hans nu inkomna vadetalan.

P.M. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att hans vadetalan skulle tas upp till prövning.

TR:n avgav efter förordnande av HovR:n yttranden i målet.

HovR:n (hovrättsråden Lindquist, referent, och Josefson samt hovrättsassessorn Bengt Nilsson) yttrade i beslut d 6 maj 1986: P.M. har i HovR:n yrkat att HovR:n förordnar att vadetalan skall tas upp till prövning och anfört att han vid telefonsamtal med en namngiven kvinnlig assistent på TR:ns kansli d 24 jan 1986 muntligen anmält vad. TR:n har i yttrande anfört att assistenten inte kan erinra sig att hon haft något samtal med P.M. den angivna dagen.

Å.S. har bestritt P.M:s yrkande.

P.M. har bl a uppgett att han, så snart han hade fått TR:ns avgörande uppläst för sig, har sagt till assistenten att han skulle överklaga.

Innehållet i TR:ns yttrande talar otvivelaktigt för att det av P.M. uppgivna telefonsamtalet aldrig har förekommit. P.M:s detaljerade berättelse är emellertid med hänsyn till omständigheterna i övrigt inte osannolik och bör därför tagas för god. P.M. får på grund härav anses ha anmält vad inom rätt tid.

Med upphävande av TR:ns beslut förklarar HovR:n att P.M. rätteligen anmält vad och visar målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

Å.S. (ombud advokaten C.S.) anförde besvär och yrkade att HD med ändring av HovR:ns beslut måtte fastställa TR:ns beslut.

P.M. bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Forsström, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Enligt 50 kap 1 § RB gäller att den som vill vädja mot underrätts dom skall inom en vecka, från den dag då domen gavs, hos underrätten anmäla vad. Enligt motiven (processlagberedningen se NJA II 1943 s 624) kan vadeanmälan göras muntligen eller skriftligen.

Enligt 18 § tingsrättsinstruktionen får TR:n förordna tingsnotarier och andra anställda som vunnit tillräcklig erfarenhet att på eget ansvar ta emot vadeanmälan.

Sker vadeanmälan skriftligen genom att handlingen insänds till underrätten görs detta enligt allmänna regler på avsändarens risk och i övrigt enligt bestämmelserna i 33 kap 3 § RB.

Om part emellertid gör gällande att vad anmälts per telefon till befattningshavare vid underrätten men vederbörlig anteckning härom inte gjorts, kan fråga uppkomma huruvida telefonsamtalet alls ägt rum.

Det är inte väl förenligt med syftet med vadeanmälan att företa bevisupptagning rörande frågan om vad anmälts. Frånvaron av vederbörlig anteckning bör således medföra att vadeanmälan antas inte ha förekommit, såvitt inte omständigheterna föranleder till antagandet att anmälan ändock gjorts.

I förevarande fall har TR:n i yttranden angett att befattningshavaren i fråga inte kunde erinra sig det påstådda samtalet. Vidare har TR:n redogjort för domstolens rutiner i samband med att vad anmäls. P.M. har å sin sida lämnat en preciserad redogörelse för omständigheterna kring telefonsamtalet. Vad P.M. sålunda uppgivit stöds av ett av hans mor i målet avgivet intyg, vari anges att både hon och hennes man var närvarande när P.M. ringde till TR:n.

HD finner inte de omständigheter P.M. anfört med tillräcklig styrka tala för att vad anmälts. TR:ns beslut att avvisa av P.M. fullföljd talan skall därför fastställas.

Domslut

HD:s avgörande. Med upphävande av HovR:ns beslut fastställer HD TR:ns beslut varigenom av P.M. fullföljd talan avvisas.

HD (JustR:n Höglund, Sven Nyman, Rydin, referent, Heuman och Lars K Beckman) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. P.M. har påstått att han d 24 jan 1986, dvs samma dag som TR:ns dom meddelades, vid telefonsamtal med assistenten I.L. på TR:ns kansli anmält vad mot domen. Till stöd härför har han i HD åberopat ett intyg, vari hans moder har uppgivit att hon och hennes man hört det påstådda samtalet.

Det är upplyst att I.L. sedan åtskilliga år tjänstgör på TR:ns tvistemålskansli och att hon har förordnande att på eget ansvar ta emot vadeanmälan. Enligt ett av TR:n till HovR:n avgivet yttrande i målet har I.L. uppgivit: Hon har inte något minne av att P.M. ringt och talat med henne om domen. TR:ns jurister har vid upprepade tillfällen haft genomgångar med den icke rättsbildade personalen angående rutinerna vid mottagande av muntlig vadeanmälan. Hon är därför väl medveten om vikten av noggrannhet i dessa angelägenheter. Det förekommer mycket ofta att en tappande part, som ringer för att ta reda på innehållet i en kanslidom, på ett eller annat sätt uttrycker missnöje med domen utan att därför uttryckligen anmäla vad. Hon frågar därvid alltid, om hon skall uppfatta partens yttrande som en vadeanmälan, och förklarar för parten att hon måste få veta detta så att hon i förekommande fall kan göra en anteckning härom i akten. Hon förklarar därvid också innebörden av en vadeanmälan.

Från TR:ns sida har bekräftats vad I.L. anfört om genomgångar med den icke rättsbildade personalen.

Vad sålunda förekommit kan ej anses utgöra tillräcklig utredning om att P.M. rätteligen har anmält vad. Hans vadetalan skall därför avvisas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fästställer HD TR:ns beslut.