NJA 1987 s. 253
Sedan ett aktiebolag försatts i konkurs har en bank på konkursförvaltarens begäran överfört vissa bolagets fordringar hos banken till ett konto i konkursboets namn. Denna åtgärd har inte ansetts hindra banken att kvitta fordringar som banken hade hos bolaget mot bolagets nyss angivna fordringar.
AB Malaga (Malaga) försattes i konkurs d 20 jan 1982. I konkursen bevakade Skandinaviska Enskilda Banken (SE-banken) fordringar till ansenliga belopp. Malaga hade vid konkursutbrottet också tillgodohavanden hos SE-banken.
Göteborgs TR
Efter stämning å SE-banken yrkade konkursboet vid Göteborgs TR, såvitt är i fråga i detta referat, att TR:n måtte förplikta SE-banken att till boet genast utbetala 561 469 kr 52 öre jämte viss ränta.
SE-banken bestred yrkandet men vitsordade riktigheten av yrkat belopp och yrkad ränta.
Till stöd för sin talan, såvitt nu är i fråga, anförde konkursboet: Malaga hade vid konkursutbrottet i SE-bankens kontor i Skärhamn en checkräkning varå innestod 378 357 kr 93 öre och en kapitalsamlingsräkning varå innestod 183 111 kr 59 öre. Den 25 jan 1982 öppnades på samma kontor för konkursboet ett kapitalsamlingskonto med "Malaga i konkurs AB" angivet som kontohavare. På konkursförvaltarens begäran insattes därvid de båda beloppen på detta konto. Den 27 jan 1982 avsände banken på eget initiativ till konkursförvaltaren två uttagningsavier som innehöll meddelande om att beloppen återförts till Malagas ursprungliga konton enligt uppdrag av en av bankens jurister. Återföringen från boets till Malagas konton har enligt uppgift gjorts på grund av att banken skulle ha förbisett att banken hade kunnat kvitta sin skuld till Malaga på grund av de båda kontona mot bankens fordringar på Malaga. I sin bevakningsinlaga d 29 jan 1982 har banken yrkat kvittning med medlen på de båda kontona. Konkursförvaltaren har ej godkänt denna kvittning i efterhand. - Till stöd för betalningskravet åberopas 1 § skuldebrevslagen. Kvittning sker genom avtal mellan gäldenär och borgenär eller tillkännagivande av endera parten till den andra medan ford ringarna stål mot varandra. Någon sådan kvittning har ej skett. Banken var visserligen innan beloppet redovisades till konkursboet på dess konto berättigad till kvittning i konkursen enligt 121 § KL. Överföringen av medlen till konkursboets konto är att jämställa med en utbetalning till konkursboet, och när medel väl utbetalts kan kvittning ej ske. Konkursbolaget och konkursboet bör betraktas som två från varandra skilda juridiska personer och SE-banken är ej berättigad att kvitta sin skuld till boet mot bankens fordran på konkursbolaget.
SE-banken anförde till stöd rör sitt bestridande av konkursboets nu angivna yrkande: Fakta är ostridiga. Vid konkursutbrottet har Malaga haft en fordran hos banken. Som banken också hade en motfordran hos Malaga har banken vid konkursutbrottet varit kvittningsberättigad. Överföringen mellan kontona är en intern bokföringsfråga utan betydelse för kvittningsrätten. Bokföringstransaktionen stred mot bankens vanliga rutiner. Det var kontoret i Skärhamn som på konkursboets begäran överförde medlen till ett nytt konto. Juristavdelningen på centralkontoret har den uppfattningen att medlen vid en konkurs skall behållas på de ursprungliga kontona eller att banken skall kvitta fordringarna. Juristavdelningen lät därför återföra medlen till de ursprungliga kontona. Det har hela tiden varit fråga om samma fordran mot SE-banken. Ett konkursbo är visserligen ett rättssubjekt men mellan detta och konkursgäldenären föreligger kontinuitet sålunda att boet träder i gäldenärens ställe. Konkursbolagets fordran hos banken har sålunda tillkommit konkursboet redan i och med konkursutbrottet. Bankens åtgärder efter konkursutbrottet har inte haft några rättsverkningar. Kontotransaktionen kan inte jämställas med en betalning till konkursboet. Även om bankens åtgärder skulle jämställas med en betalning till konkursboet leder detta inte till annan bedömning med hänsyn till frysningsprincipen, som innebär att vad som inträffat efter konkursutbrottet är irrelevant. En bankens betalning av huvudfordringen innebär därför att banken erhåller en massafordran hos boet som givetvis kan kvittas mot konkursboets krav i målet.
TR:n (rådmannen Huldén), som företog målet till huvudförhandling i förenklad form, anförde i dom d 12 okt 1983, såvitt nu är i fråga:
Domskäl. - - - Det är ostridigt att Malaga vid konkursutbrottet haft fordringar hos SE-banken vilka banken kunnat använda till kvittning mot sin fordran i konkursen. En sådan kvittning är av lagstiftaren godtagen och borgenärens kvittningsrätt har även vunnit ett särskilt skydd genom 121 a § 3 st KL som stadgar att, om konkursboet överlåter fordran så att borgenär därigenom förlorar rätt till kvittning, boet skall gottgöra borgenären därför. Om man, som konkursboet menar betraktar Malaga och konkursboet som helt skilda juridiska personer, så att överförandet av fordringen från bolaget till konkursboet skulle medföra förlust av kvittningsrätten skulle detta få till följd att konkursboet måste gottgöra SE-banken. Emellertid kan konkursbolaget och konkursboet enligt TR:ns mening inte betraktas som skilda juridiska personer. Det är fråga om samma förmögenhetsmassa som skall användas till utdelning i konkursen och ett eventuellt överskott skall tillfalla gäldenären. Det är hela tiden fråga om samma fordran. Överföringen av tillgodohavandet från ett konto till ett annat kan inte tilläggas den innebörden att banken avstått från sin kvittningsrätt. Ej heller kan omföringen jämställas med en utbetalning av medel till konkursboet eftersom banken fortfarande har kunnat råda över beloppen.
Eftersom banken sålunda varit berättigad att företaga kvittningen kan konkursboets yrkande ej bifallas.
Domslut
Domslut. TR:n ogillade konkursboets refererade yrkande.
HovR:n för Västra Sverige
Konkursboet fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade i den refererade delen bifall till sin vid TR:n förda talan med viss justering av ränteyrkandet.
HovR:n (hovrättsrådet Jagander, rådmannen Stendahl, referent, samt adj led Frennered och Lindgren) antecknade i dom d 3 april 1984 att parterna utfört sin talan i enlighet med vad som antecknats i TR:ns dom och meddelade följande
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.
Konkursboet (ombud advokaten B.W.) sökte revision och yrkade, såvitt nu är i fråga, att SE-banken måtte förpliktas att till konkursboet betala 561 469 kr 52 öre jämte viss ränta.
SE-banken (ombud advokaten S.L.) bestred ändring.
HD beredde Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund och Sveriges Advokatsamfund tillfälle att avge yttrande i målet.
Svenska Bankföreningen anförde i yttrande d 7 nov 1985 bl a: Den del av målet som är föremål för prövning avser det fallet att medel från konkursgäldenärs två konton i bank på konkursförvaltarens begäran överförts till ett konkursboets konto i samma bank, varefter beloppen återförts till konkursgäldenärens ursprungliga konton. En fråga är därvid hur detta påverkat bankens möjlighet att kvitta egen fordran i konkursen mot dessa kontomedel.
Till belysning av vad som sägs i det följande finns det anledning att kort beröra vad som menas med konkursbo.
Termen konkursbo används i två olika betydelser. Dels används begreppet i den meningen att viss egendom omfattas av konkursboet, dvs som beteckning för en förmögenhetsmassa, dels betecknar det ett rättssubjekt, vilket på vanligt sätt kan företrädas av ställföreträdare. Begreppet konkursbo används således som en rättslig term i olika betydelser.
Juridiska personer anses allmänt vara ägare av den egendom, vilken ingår i den förmögenhetsmassa som kan sägas representera det rättssubjekt som utgörs av den juridiska personen. I fråga om konkursbo är det emellertid en vedertagen uppfattning att boet inte äger konkursegendomen. Äganderätten till en gäldenärs egendom anses inte frångå honom i och med konkursbeslutet. På motsvarande sätt gäller att egendom som tillfaller gäldenären under konkursen anses som gäldenärens egendom. (Se t ex Welamson, Konkursrätt s 193.)
Det angivna har samband med att det föreligger "kontinuitet" mellan å ena sidan gäldenären och hans verksamhet före konkursutbrottet och å andra sidan konkursboet. Det är mot denna bakgrund som den i målet föreliggande transaktionen bör ses. Enligt bankföreningens mening kan förfarandet att föra över medel till ett konto för konkursboet på grund av det anförda inte ges den rättsliga innebörden att medlen kommit att överföras till något annat rättssubjekt.
Ur konkursboets och konkursförvaltarens synvinkel synes en överföring av medel till ett konto för konkursboet te sig praktisk, eftersom en sådan ordning rent faktiskt torde underlätta redovisning samt transaktioner under den löpande förvaltningen.
Bankens åtgärd att efter påpekande från juristavdelningen återföra medlen till de ursprungliga kontona synes likaledes vara praktiskt betingad för att hålla medlen avskilda och underlätta handläggningen av kvittningsärendet. Om medlen hade stått kvar på boets konto kunde förutses en sammanblandning med andra medel i samband med olika transaktioner som konkursboet haft anledning att utföra under konkursförvaltningen.
Det synes bankföreningen klart att några förändringar av rättsläget inte skett vare sig genom den första överföringen av medel till konkursboets konto eller genom att medlen därefter återfördes. Förfarandet har enligt föreningens uppfattning i inga hänseenden ändrat på den inledningsvis beskrivna förutsättningen att det råder en rättslig kontinuitet mellan konkursgäldenär och konkursbo. Kvittningen skulle således ha kunnat ske även om återföringen inte ägt rum.
Enligt bankföreningens mening var banken i det aktuella målet således oförhindrad att göra sin kvittningsrätt gällande.
Svenska Sparbanksföreningen anförde i yttrande d 26 nov 1985 bl a: Målet gäller kvittning i konkurs. SE-banken hade när Malaga försattes i konkurs en fordran hos bolaget. Samtidigt hade Malaga en fordran på SE- banken i form av tillgodohavanden på konton i banken. Det är ostridigt i målet att kvittning i och för sig kunnat ske enligt 121 § KL. Frågan är emellertid om SE-banken alltjämt haft denna kvittningsrätt, sedan Malagas innestående medel i banken efter konkursutbrottet överförts till annat konto i banken med "Malaga i konkurs AB" som kontohavare.
Ett konkursbo betraktas som en juridisk person. Det torde emellertid vara en allmänt vedertagen uppfattning att ett konkursbo inte äger någon egendom och inte heller kan göra egendomsförvärv. En i konkurs försatt gäldenär är således alltjämt i formell mening ägare till sin egendom trots konkursbeslutet och egendom som tillförs boet under konkursen blir formellt sett gäldenärens egendom. Skulle efter konkursens avslutande egendom kvarstå, får således gäldenären förfoga över den.
Konkursgäldenären förlorar alltså inte äganderätten till sin egendom genom konkurs beslutet. Enligt Sparbanksföreningens mening bör gäldenären och konkursboet därför inte betraktas som helt skilda personer utan en kontinuitet bör anses föreligga genom att konkursboet under konkursen träder i gäldenärens ställe.
I enlighet härmed bör kvittning i princip kunna ske i ett fall som det förevarande, om förutsättningar härför föreligger enligt 121 § KL. Det förhållandet att medel insatta i konkursgäldenärens namn efter konkursutbrottet överförs till annat konto i samma bank, även om detta sker med konkursboet som kontohavare, bör alltså inte föranleda annan bedömning.
Det anförda har även en praktisk aspekt. Det förekommer att en konkursgäldenär har flera konton i en och samma bank. Av praktiska skäl och för att underlätta konkursförvaltningen är det inte ovanligt att konkursgäldenärens olika banktillgodohavanden samlas på ett konto i konkursboets namn. Denna av praktiska skäl föranledda åtgärd bör rimligen inte få påverka en kvittningsrätt som banken har vid konkursutbrottet, såvida inte medlen sätts in på konto i annan bank eller omständigheterna i övrigt är sådana att banken får anses ha avstått från kvittningsrätten.
Sparbanksföreningen har alltså den uppfattningen att SE-banken i förevarande mål är berättigad att företa den kvittning varom nu är fråga. Såvitt framgår av de för Sparbanksföreningen tillgängliga handlingarna i målet föreligger inga omständigheter som kan föranleda ståndpunkten att banken skulle ha avstått från sin kvittningsrätt.
Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF) anförde i yttrande d 7 jan 1986 bl a: Omständigheterna i den aktuella delen av målet är följande. Malaga hade vid konkursutbrottet medel innestående på två konton i SE-banken. På begäran av konkursförvaltaren överflyttades medlen till ett nytt konto i samma bank. Efter två dagar återförde banken medlen till de ursprungliga kontona.
Ostridigt i målet är att banken vid konkursutbrottet var berättigad till kvittning. Frågan är om banken gått förlustig sin kvittningsrätt genom att medlen på konkursförvaltarens begäran överfördes till ett annat konto.
SFF anser att banken rimligen inte kan ha förlorat sin kvittningsrätt enbart av den anledningen att medlen efter konkursutbrottet överfördes från de ursprungliga kontona till ett annat konto i samma bank. Förmögenhetsmassan är densamma. Något byte av rättssubjekt har aldrig skett. Oavsett vilket konto i SE-banken medlen innestod på efter konkursutbrottet så var det Malaga som var ägare till medlen och Malagas konkursbo som hade rådigheten över dessa. Inte heller är överflyttning av medel från ett konto till ett annat konto i samma bank att betrakta som en utbetalning. Medlen har kontinuerligt varit innestående i banken.
I och för sig anser SFF att återföringen av medlen till de ursprungliga kontona var onödig. Kvittningen kunde lika gärna ha skett - utan mellankommande återföring - omedelbart efter det att överföringen till det nya kontot uppmärksammats av bankens jurister.
121 § 3 st KL är enligt SFF:s bedömning inte aktuell i målet.
SFF:s uppfattning är att de av Malagas konkursbo åberopade omständigheterna inte utsläcker SE-bankens kvittningsrätt.
Sveriges Advokatsamfunds styrelse anförde i yttrande d 8 juli 1986 bl a: Parterna är ense om att konkursbolaget vid konkursutbrottet haft fordringar hos banken, vilka banken kunnat använda till kvittning mot sin fordran i konkursen. Konkursbolagets fordringar hos banken har bestått av tillgodohavanden på en checkräkning och en kapitalsamlingsräkning. Frågan i målet är om bankens kvittningsrätt upphört genom att banken på konkursförvaltarens begäran överfört tillgodohavandena på konkursbolagets checkräkning och kapitalsamlingsräkning till ett i samma bank öppnat kapitalsamlingskonto i konkursboets namn.
För att en överföring av angivet slag mellan olika konton i samma bank skall medföra förlust av kvittningsrätt för banken erfordras - vilket konkursboet också hävdar - att konkursbolaget och konkursboet är att betrakta som två från varandra skilda juridiska personer samt att överföringen är att jämställa med en från banken gjord utbetalning som utsläcker konkursbolagets fordran och därmed underlaget för bankens kvittningsrätt.
Styrelsen anser inte att ett sådant synsätt är förenligt med regeln i 27 § st KL att till konkursbo räknas all egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades. Denna regel medför att konkursboet blivit innehavare av tillgodohavandena på konkursbolagets checkräkning och kapitalsamlingsräkning redan i och med konkursbeslutet. Överföringen av tillgodohavandena till kapitalsamlingskontot i konkursboets namn har därför inte inneburit något byte på borgenärssidan. Ett ömsesidigt fordringsförhållande får anses ha rått alltifrån konkursbeslutet till dess kvittning sker. På grund härav anser styrelsen bankens kvittning tillåten.
Den i målet aktualiserade frågan torde inte vara ovanligt förekommande (se t ex Göta HovR:s, avd 3, beslut d 24 maj 1983, SÖ 284). Då osäkerhet kan råda i frågan, vill styrelsen tillstyrka att prövningstillstånd meddelas.
Styrelsens yttrande återgav den mening varom 10 av de 11 i ärendet deltagande ledamöterna förenade sig.
Advokaten B.E. ville att yttrandet efter det första här ovan återgivna stycket borde ha följande lydelse:
Styrelsen har uppfattningen att ett nytt borgenärsförhållande ej uppstått i och med konkursbeslutet och den därmed förändrade förfoganderätten över befintliga bankkonton. Däremot menar styrelsen att konkursförvaltarens förfogande över bolagets konton - vare sig detta sker genom en överföring inom banken eller genom en verklig utbetalning och senare insättning i samma bank på annat konto i konkursboets namn - utsläcker bankens kvittningsrätt. Detta ställningstagande grundar sig på att det inte föreligger identitet mellan den fordran bolaget hade mot banken vid konkursutbrottet - mot vilken banken kunnat göra kvittningsinvändning - och den fordran mot banken konkursboet fått sedan kontot disponerats av förvaltaren. Hinder mot kvittning föreligger därför enligt 121 § KL.
Vidare bör det framhållas att ett accepterande av underrätternas slut kan leda till mycket stora problem för en konkursförvaltare. All ekonomisk planering och de bedömningar om konkursboets ställning som en konkursförvaltare gör kan kastas omkull om ett konkursbos banktillgodohavanden tas i anspråk genom kvittning, ibland kanske lång tid efter ett konkursutbrott.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Bergforsen, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domslut. HD fastställer HovR:ns dom, såvitt nu är i fråga.
HD (JustR:n Welamson, Vängby, referent, Gregow, Magnusson och Lind) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. De fordringar mot banken som tvisten avser tillhörde AB Malaga när konkursbeslutet meddelades. Från samma tidpunkt räknades därmed fordringarna till konkursboet och stod under förvaltning av konkursförvaltaren. Banken kunde använda sina fordringar hos bolaget till kvittning mot bolagets nyss angivna fordringar. Det förhållandet att sistnämnda fordringar på konkursförvaltarens begäran av banken överfördes till ett konto konkursboets namn kan inte anses ha inneburit en betalning av fordringarna till konkursboet. Åtgärden ändrade inte fordringarnas karaktär i något hänseende av betydelse för bedömningen av kvittningsfrågan; borgenär och gäldenär var efter överföringen desamma som tidigare. Banken hade därför trots överföringen kvar sin rätt till kvittning.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut, såvitt nu är i fråga.