NJA 1987 s. 317

Sedan två personer väckt fastställelsetalan, har under målets handläggning i HovR:n framkommit en omständighet som medförde att ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre var till förfång för kärandena. På grund därav har deras i målet förda talan avvisats.

T.O. begärde med stöd av utslag i lagsökningsmål mot O.F. att en denne tillhörig fastighet i Malmö skulle tas i anspråk enligt 91 a § utsökningslagen. Fastigheten såldes härefter på exekutiv auktion av kronofogdemyndigheten i Malmö d 30 mars 1982.

Vid det bevakningssammanträde som föregick auktionen anmälde och bevakade P.F. fordran på O.F. för oguldna underhållsbidrag.

Till säkerhet för T.O:s och P.F:s fordringar utmättes rätt till utdelning på grund av pantbrev i fastigheten i den mån de ej togs i anspråk av annan sakägare som bevakat sin fordran.

Vid bevakningssammanträdet anmälde och bevakade H.O. en fordran om 10 000 kr jämte ränta enligt en revers d 19 mars 1982. Till säkerhet för fordringen åberopades pantbrev i fastigheten. H.O:s fördran togs upp i sakägareförteckningen.

T.O. och P.F. bestred H.O:s fordran och pantförskrivningen under påstående att dessa hade tillkommit för skens skull. I anledning härav förelade kronofogdemyndigheten dem att väcka talan mot H.O. enligt 4 kap 23 § UB.

Sådan talan väcktes vid Malmö TR. T.O. och P.F. yrkade förklaring att den fordringshandling som upprättats mellan H.O. och O.F. var tillkommen för skens skull och att den pantförskrivning som låg till säkerhet för den påstådda fordringen därför var ogiltig.

H.O. bestred käromålet.

I dom d 29 mars 1983 ogillade TR:n T.O:s och P.F:s talan

och ålade dem att solidariskt ersätta H.O:s rättshjälpskostnader.

HovR:n över Skåne och Blekinge

T.O. och P.F. fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till käromålet.

H.O. bestred ändring. Under uppgift att T.O. och P.F. mottagit full betalning för sina till den exekutiva auktionen anmälda fordringar yrkade han att deras talan skulle avvisas.

HovR:n hovrättsråden Nelander och Eilard, referent, hovrättsassessorn Lundström samt adj led Alhem) anförde i beslut d 13 april 1984:

Skäl. T.O. och P.F. har vitsordat att de d 15 mars 1983 av tredje man - S.F., som är hustru till O.F. och mor till H.O. - mottagit 74 411 kr som full betalning för de fordringar på O.F. som de gjort gällande i samband med auktionen.

H.O. har gjort gällande att T.O:s och P.F:s rätt att påkalla prövning av det omstämda rättsförhållandet förfallit genom mottagandet av betalningen enär ovissheten om rättsförhållandet inte längre är till förfång för dem.

T.O. och P.F. har gjort gällande att ovissheten alltjämt är till förfång för dem och anfört: De har ett befogat intresse att få sin talan prövad med hänsyn till den större säkerhet de skulle kunna utvinna ur den hos kronofogdemyndigheten innestående köpelikviden på grund av den risk för återvinning som de eljest skulle kunna bli utsatta för av övriga fordringsägare. Den betalning som åberopas till grund för avvisningsyrkandet har dessutom erlagts efter det huvudförhandlingen vid TR:n avslutats. Betalningen har erlagts utan att överenskommelse därvid träffats om att T.O. och P.F. skulle återkalla talan. Betalningen har erlagts på ett så sent stadium att den ej kan befria H.O. från ersättningsskyldighet för uppkomna kostnader i målet. Bifall till avvisningsyrkandet är därför till förfång för T.O. och P.F. redan därigenom att de betas möjligheten att få saken omprövad, vilket har betydelse såväl för den återbetalningsskyldighet de ålagts för H.O:s rättshjälpskostnad vid TR:n som för de rättegångskostnader de själva åsamkats.

T.O:s och P.F:s vid TR:n förda talan måste uppfattas som en talan om fastställelse med avseende å förestående köpeskillingsfördelning att de för sina anmälda fordringar varit berättigade att framför H.O. erhålla betalning på grund av pantbrevet. Sedan de numera mottagit full betalning för fordringarna, är ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre till förfång för dem. Deras fullföljda talan skall således avvisas.

HovR:n avvisar T.O:s och P.F:s vadetalan.

T.O. och P.F. förpliktas att solidariskt ersätta staten kostnaderna i HovR:n för H.O:s rättshjälp.

HD

T.O. och P.F. anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

H.O. bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Svensson, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Genom överklagandet - - - se HD:s beslut - - - HovR:ns bedömning.

Såsom HovR:n konstaterat är, sedan T.O. och P.F. mottagit full betalning för fordringarna, ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre till förfång för dem. Det brister alltså i en av förutsättningarna enligt 13 kap 2 § RB för upptagande av en fastställelsetalan till prövning i sak, och detta processhinder leder till att käromålet skall avvisas, trots att TR:n varit oförhindrad att pröva saken.

T.O. och P.F. är enligt 18 kap 5 § 1 st RB att anse som tappande parter vid TR:n. Något sådant förhållande föreligger inte som medför att de det oaktat skulle vara berättigade till ersättning av motparten för rättegångskostnad eller att kvittning skulle kunna ske. På grund härav skall vad TR:n bestämt i fråga om ersättningsskyldigheten för rättshjälpskostnader stå fast.

Domslut

HD:s avgörande. HD ändrar på det sätt det slut HovR:ns beslut innehåller, att HD i stället för att avvisa T.O:s och P.F:s vadetalan med undanröjande av TR:ns dom i huvudsaken avvisar deras i målet förda talan.

HD (JustR:n Welamson, Knutsson, Vängby, Magnusson, referent, och Lind) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl.

Genom överklagandet till HovR:n har såväl huvudsaken som frågorna om ersättningsskyldighet för motparts rättshjälpskostnader kommit under HovR:ns bedömning.

Som HovR:n konstaterat har, sedan T.O. och P.F. mottagit full betalning för sina fordringar, ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre varit till förfång för dem. Det har alltså inte längre förelegat förutsättningar enligt 13 kap 2 § RB för prövning av deras fastställelsetalan i sak. Detta leder till att käromålet hade bort avvisas av HovR:n.

T.O. och P.F. är enligt 18 kap 5 § 1 st RB att anse som tappande parter i TR:n. Omständigheterna är emellertid sådana att de med stöd av regeln om kvittning av rättegångskostnader i 18 kap 3 § 2 st RB bör befrias från skyldigheten att utge ersättning för H.O:s rättshjälpskostnader i TR:n.

Skäl föreligger inte att ändra vad HovR:n bestämt i fråga om ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader där.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut såvitt gäller avvisande av T.O:s och P.F:s vadetalan undanröjer HD TR:ns dom i huvudsaken och avvisar T.O:s och P.F:s i målet förda talan.

Med ändring av vad som beslutats angående rättshjälpskostnader i TR:n befriar HD T.O. och P.F. från skyldigheten att utge ersättning för H.O:s rättshjälpskostnader i TR:n.