NJA 1987 s. 331
Den som dömts för brott, begångna under inflytande av sådan själslig abnormitet som avse i 33 kap. 2 § BrB, och enligt 3 st. i samma paragraf förklarats vara fri från påföljd har ansetts äga föra talan mot domen med yrkande att frikännas från ansvar för brott.
Nacka TR dömde d 20 nov 1985 N.Z. för ofredande, otuktigt beteende, stöld (två fall), snatteri, skadegörelse (fyra fall), grov skadegörelse och förargelseväckande beteende samt förordnade att N.Z. skulle överlämnas till sluten psykiatrisk vård. N.Z. ålades dessutom skadeståndsskyldighet mot fem målsägande.
Svea HovR
N.Z. fullföljde talan i Svea HovR. Han yrkade att åtalet för stöld i ett fall skulle bedömas som egenmäktigt förfarande och att åtalet i övrigt - utom beträffande snatteri och två fall av skadegörelse - skulle ogillas samt i vart fall att påföljden skulle bestämmas till fängelse, vilket skulle anses verkställt genom tidigare frihetsberövanden i målet. Han yrkade också befrielse från skadeståndsskyldighet i vissa delar.
I dom d 13 nov 1986 ogillade HovR:n åtalet för otuktigt beteende. Beträffande övriga brott delade HovR:n TR:ns bedömning men bestämde med tillämpning av 33 kap 2 § 3 st BrB att N.Z. skulle vara fri från påföljd. I skadeståndsdelen gjordes endast den ändringen att skadeståndet till en målsägande jämkades.
N.Z. (offentlig försvarare advokaten O.S.) sökte revision. Han underkastade sig ansvar för egenmäktigt förfarande, snatteri och två fall av skadegörelse men yrkade i övrigt frikännande. I skadeståndsdelen framställde han samma yrkanden som i HovR:n.
Målet föredrogs d 6 maj 1987 med anledning av uppkommen fråga om N.Z. ägde rätt att föra talan i ansvarsdelen i HD.
HD (JustR:n Knutsson, Persson, Gregow, referent, Freyschuss och Lind) fattade följande beslut: N.Z., som av HovR:n enligt 33 kap 2 § 3 st BrB förklarats fri från påföljd, yrkar i HD bl a att han måtte frikännas från ansvar för vissa angivna gärningar till vilka han befunnits skyldig.
HD finner att denna talan kan upptas till prövning och förordnar att målet i dess helhet skall företas till handläggning på avdelning för tillståndsprövning.
(Mål B 1069/86)
Sedan målet föredragits på avdelning för tillståndsprövning fann HD ej skäl att meddela prövningstillstånd, i följd varav HovR:ns dom skulle stå fast.