Domskäl

Skäl. C.E.L. har till stöd för sitt ändringsyrkande anfört bl a: HovR:n förefaller ha den uppfattningen att, om klienten är intellektuellt välutrustad och kunnig på sitt område, detta skulle vara till hjälp för uppdragets utförande och göra detta mindre tidsödande. Förhållandet torde ej sällan vara det motsatta. En intellektuellt väl utrustad klient ställer regelmässigt större anspråk på advokaten och har ofta egna idéer om uppdragets utförande. I kostnadsräkningen har tiden för huvudförhandlingen i HovR:n av misstag angivits till 120 timmar i stället för 142 timmar. Med hänsyn till att av de 32 huvudförhandlingsdagarna lunch förekommit ca 26 dagar och därvid minst ca 16 timmar utnyttjats för arbete i målet i form av överläggningar med klienten bör åtminstone ca 35 timmar räknas honom tillgodo. - Under tiden d 22 maj-d 5 nov 1985 hade C.E.L. 17 besök av A.F. på sitt kontor, vilka besök varierade i längd mellan 1,5 och 8 timmar. Alla dessa besök var nödvändiga för målets förberedande. Han har trott att HovR:n utan särskilt påpekande skulle förstå att detta mål har varit mer krävande än normalt. Även målets vikt och betydelse för klienten måste beaktas. Åtalspunkten 6, där A.F. i HovR:n hade särskild framgång, krävde ingående förberedelser.

Domstolsverket har i avgiven förklaring allmänt erinrat om uttalanden av departementschefen i prop 1981/82:28 s 16 om att ofullständighet och otydlighet i kostnadsräkning skall gå ut över den som begär ersättning samt att större krav bör ställas på arbetsredogörelsen när ärendet varit omfattande och det begärda arvodet högt och särskilt när det gäller sådana delar av biträdets arbete som domstolen inte själv vid en förhandling eller på annat sätt kan bilda sig en uppfattning om. Domstolsverket har vidare framhållit bl a: Det ifrågasätts inte att C.E.L. lagt ner den tid på uppdraget som han uppgett i sin räkning. Uppdraget har varit omfattande. Men under huvudförhandlingen, som pågått i åtskilliga dagar, under vilka C.E.L. varit närvarande, har HovR:n kunnat bilda sig en mycket god uppfattning om C.E.L:s arbetsinsatser i målet. Det är mot den bakgrunden som HovR:n funnit att uppdraget skäligen inte bort kräva en så omfattande tidsåtgång som C.E.L. angett. De till talades insatser i rättegången och försvararnas agerande måste bedömas från fall till fall. HovR:n har funnit att de tilltalades agerande i detta mål varit sådant att försvararnas behov av förberedelse minskat. Vad som anförts i besvärsinlagan bör inte föranleda att HovR:ns uppfattning frångås. - I fråga om ersättning för arbete under lunchpaus är det naturligt att försvararen och klienten samtalar om målet under den gemensamma lunchen. Ersättning för detta bör ej utgå. I de fall där brottmålstaxan är tillämplig utgör normal måltidspaus inte ersättningsgill tidsspillan. - C.E.L. torde inte i HD kunna begära ersättning för flera huvudförhandlingstimmar än vad som yrkades i HovR:n, innan förhandlingen avslutades där.

Offentlig försvarare har enligt 21 kap 10 § RB rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete som uppdraget krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode skall enligt lagrummet uppdragets art och omfattning beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse såsom den skicklighet och den omsorg med vilka uppdraget har utförts samt den tid som har lagts ner på uppdraget.

Till en början är att notera att huvudförhandlingen omfattat en förhandlingstid av 142 timmar enligt uppgift i HovR:ns dom. C.E.L. har varit närvarande hela denna tid. Tiden bör därför i sin helhet beaktas inom ramen för C.E.L:s i HovR:n framställda yrkande, oavsett att C.E.L. själv i sin kostnadsräkning i HovR:n av misstag angivit en kortare förhandlingstid.

Vid bedömningen av det arbete som C.E.L. lagt ner på målet utom rätta är utgångspunkten med domstolsverkets inställning att C.E.L. arbetat den tid han uppgett. Det enda som ifrågasätts är om uppdraget krävt denna arbetsinsats.

Målet har avsett åtal för allvarlig ekonomisk brottslighet och varit av stor omfattning. C.E.L. företrädde visserligen A.F. som offentlig försvarare redan i TR:n. Likväl har huvudförhandlingen i HovR:n uppenbarligen krävt främst fortlöpande repetition av materialet och förberedelse inför förnyad och ny bevisupptagning. Det framstår som klart att målet med hänsyn till A.F:s ansvarsfulla ställning inom det företag där han var anställd varit av utomordentlig betydelse för hans fortsatta möjligheter i yrkeslivet. Det är därför naturligt att A.F. varit mycket aktiv i rättegången. Just med hänsyn till målets stora betydelse för A.F. personligen saknas emellertid anledning att ifrågasätta riktigheten av C.E.L:s påstående att A.F:s aktivitet inte medfört någon begränsning av C.E.L:s eget förberedelsearbete. Det får i stället anses sannolikt att försvaret av A.F. i ett så invecklat mål som det här är fråga om krävt mer än sedvanligt förberedelsearbete. C.E.L:s uppgifter härom får godtas även om arbetsredogörelserna i räkningarna för arbetet utom rätta får anses vara väl kortfattade med hänsyn till arbetets omfattning och storleken av det yrkade arvodet.

Anledning saknas att ifrågasätta att det arbete C.E.L. utfört under lunchpauser i huvudförhandlingen i form av överläggningar med klienten varit påkallat för ett effektivt försvar i målet. Ersättning för sådant arbete bör därför utgå.

På grund av det sagda bör C.E.L. tillerkännas i HovR:n yrkad ersättning för försvaret av A.F..

Domslut

HD:s avgörande. HD tillerkänner C.E.L. ytterligare ersättning av allmänna medel för försvaret av A.F. i HovR:n med 31 490 kr för arbete. Denna kostnad skall stanna på statsverket.

Domskäl

Skäl. B.M. har till stöd för sitt ändringsyrkande åberopat bl a: I motsats till vad HovR:n antagit har det förhållandet varit synnerligen påtagligt i förevarande brottmål att en tilltalad, som är intellektuellt och utbildningsmässigt välutrustad, kräver mer i förberedelsearbete före och under rättegången än andra klienter. Vidare har i målet kompletterande förundersökning pågått parallellt med huvudförhandlingen och ny bevisning successivt införts i målet. En särskild insats från B.M:s sida har också krävts till följd av att rättegången för L.W. medfört stora psykiska påfrestningar.

Domstolsverket har i avgiven förklaring allmänt erinrat om uttalanden av departementschefen i prop 1981/82:28 s 16 om att ofullständighet och otydlighet i kostnadsräkning skall gå ut över den som begär ersättning samt att större krav bör ställas på arbetsredogörelsen när ärendet varit omfattande och det begärda arvodet högt och särskilt när det gäller sådana delar av biträdets arbete som domstolen inte själv vid en förhandling eller på annat sätt kan bilda sig en uppfattning om. Domstolsverket har vidare framhållit bl a: Det ifrågasätts inte att B.M. lagt ner den tid på uppdraget som han uppgett i sin räkning. Uppdraget har varit omfattande. Men under huvudförhandlingen, som pågått i åtskilliga dagar, under vilka B.M. varit närvarande, har HovR:n kunnat bilda sig en mycket god uppfattning om B.M:s arbetsinsatser i målet. Det är mot den bakgrunden som HovR:n funnit att uppdraget skäligen inte bort kräva en så omfattande tidsåtgång som B.M. angett. De tilltalades insatser i rättegången och försvararnas agerande måste bedömas från fall till fall. HovR:n har funnit att de tilltalades agerande i detta mål varit sådant att försvararnas behov av förberedelse minskat. Vad som anförts i besvärsinlagan bör inte föranleda att HovR:ns uppfattning frångås.

Offentlig försvarare har enligt 21 kap 10 § RB rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete som uppdraget krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode skall enligt lagrummet uppdragets art och omfattning beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse såsom den skicklighet och den omsorg med vilka uppdraget har utförts samt den tid som har lagts ner på uppdraget.

Vid bedömningen av det arbete som B.M. lagt ner på målet utom rätta är utgångspunkten med domstolsverkets inställning att B.M. arbetat den tid han uppgett. Det enda som ifrågasätts är om uppdraget krävt denna arbetsinsats.

Målet har avsett åtal för allvarlig ekonomisk brottslighet och varit av stor omfattning. B.M. företrädde visserligen L.W. som offentlig försvarare redan i TR:n. Likväl har huvudförhandlingen i HovR:n uppenbarligen krävt främst fortlöpande repetition av materialet och förberedelse inför förnyad och ny bevisupptagning. Det framstår som klart att målet med hänsyn till L.W:s ansvarsfulla ställning inom det företag där han var anställd varit av utomordentlig betydelse för hans fortsatta möjligheter i yrkeslivet. Det är därför naturligt att L.W. varit mycket aktiv i rättegången. Just med hänsyn till målets stora betydelse för L.W. personligen saknas emellertid anledning att ifrågasätta riktigheten av B.M:s påstående att L.W:s aktivitet inte medfört någon begränsning av B.M:s eget förberedelsearbete utan tvärtom krävt ytterligare arbetsinsatser av B.M.. Det försvårande av B.M:s arbete som de psykiska påfrestningarna för klienten får antas ha medfört måste också beaktas. Det kan av angivna skäl antas att försvaret av L.W. krävt betydligt mer än sedvanligt förberedelsearbete. B.M:s uppgifter härom får godtas även om arbetsredogörelserna i räkningarna för arbetet utom rätta får anses vara väl kortfattade med hänsyn till arbetets omfattning och storleken av det yrkade arvodet.

På grund av det sagda bör B.M. tillerkännas i HovR:n yrkad ersättning för försvaret av L.W..

Domslut

HD:s avgörande. HD tillerkänner B.M. ytterligare ersättning av allmänna medel för försvaret av L.W. i HovR:n med 29 480 kr för arbete. Denna kostnad skall stanna på statsverket.