lagen.nu

NJA 1987 s. 372

Fråga om tillämpning av 68 § 6 mom 3 st uppbördslagen (1953:272) vid samtidig utmätning i allmänt och enskilt mål av fordran på skatt som skall återbetalas.

Kronofogdemyndigheten i Haparanda distrikt kvittade d 17 nov 1984 hos A.L. 568 kr avseende bötesmedel mot hennes fordran mot staten på överskjutande skatt enligt 1984 års taxering. Denna fordran uppgick till sammanlagt 3 201 kr. Genom beslut samma dag utmätte kronofogdemyndigheten av A.L:s nämnda fordran 500 kr för uttagande av staten tillkommande fordran på sammanlagt 500 kr, avseende felparkeringsavgifter, och, i mål UD 1036-84, 2 133 kr för uttagande av en fordran mot A.L. om 5 026 kr inklusive ränta och kostnader, vilken fordran tillkom Finans Skandic AB (bolaget).

A.L. anförde i HovR:n för Övre Norrland besvär över utmätningsbeslutet.

HovR:n (hovrättsråden Meurling och Fallenius, hovrättsassessorn Rebane och adj led Eriksson, referent) anförde i slutligt beslut d 27 juni 1985 bl a: Yrkande i HovR:n m m. A.L. har yrkat att utmätningsbeslutet upphäves med hänsyn till hennes dåliga ekonomi.

Bolaget har bestritt ändring.

Sedan HovR:n hemställt om riksskatteverkets yttrande hur 68 § 6 mom 3 st uppbördslagen skall beaktas vid samtidigt ianspråktagande av överskjutande skatt för såväl enskilt som allmänt mål, har verket (RSV) anfört: Utmätning av fordran på överskjutande preliminär skatt är särskilt reglerad i 68 § 6 mom 3 st uppbördslagen. Därav framgår att beneficiereglerna i 5 kap 1-3 §§ UB inte äger tillämpning, dock skall i enskilt utsökningsmål av detta slag 500 kr undantas från utmätning. Vid samtidig utmätning i enskilt och allmänt mål kommer dock beneficiebeloppet i den mån det behövs att tas i anspråk för fordran för det allmänna målet. Detta framgår av förarbetena till ändrad lydelse av 68 § uppbördslagen (prop 1966:115 s 36) och har fastslagits i rättspraxis (se bl a Svea HovR:s beslut d 18 jan och d 3 okt 1983 i mål Ö 3213/82 och Ö 1893/83). Det som sålunda var fredat för utmätning i det enskilda målet kan i stället tas i anspråk för statens fordran eller för fordran i enskilt mål då fråga är om vad någon har att utge enligt lagen om socialhjälp eller barnavårdslagen eller på grund av underhållsskyldighet enligt GB, FB eller annan lag. - Bestämmelserna i 68 § 6 mom uppbördslagen ger inte någon anvisning om hur överskjutande skatt skall fördelas, när beloppet samtidigt utmäts för enskilda och allmänna fordringar som sammanlagda överstiger restitutionsfordrans storlek. RSV förordar ett förfaringssätt som innebär att först avräknas beneficiebeloppet (500 kr) från utmätningsbar del av restitutionsfordran, dvs total restitutionsfordran minus eventuellt kvittat och avkortat belopp, varefter beneficiebeloppet fördelas på de allmänna målen och avräknas på dessa. Därefter avdras utsökningsavgifterna (grund avgiften) från resterande utmätningsbar del av restitutionsfordran och avräknas från de enskilda målen. Härefter fördelas återstående del av restitutionsfordran på samtliga enskilda och allmänna mål i förhållande till deras storlek. - I här föreliggande mål skall således först beneficiebeloppet avräknas från de 2 633 kr som återstår av den totala restitutionsfordran om 3 201 kr sedan kronofogdemyndigheten med stöd av 68 § 4 mom uppbördslagen kvittat bötesmedel om sammanlagt 568 kr. Därefter tilldelas det allmänna målet beneficiebeloppet varigenom statens fordran blir helt täckt. Härefter dras utsökningsavgiften, 250 kr, från de 2 133 kr som återstår av utmätningsbar del av restitutionsfordran sedan beneficiebeloppet avräknats. Utsökningsavgiften avräknas samtidigt från det enskilda målet, varefter detta uppgår till 5 026 kr (kapital 2 328 kr, ränta 2 348 kr och rättegångskostnader 350 kr). Resterande belopp, 1 883 kr, tilldelas därefter i sin helhet det enskilda målet. Härigenom har bolaget erhållit sammanlagt 2 133 kr av utmätt restitutionsfordran.

Skäl. Enligt 68 § 6 mom 3 st uppbördslagen äger reglerna i 5 kap 1-2 §§ UB om undantag från utmätning med hänsyn till gäldenärens behov inte tillämpning vid utmätning av fordran på överskjutande skatt. Vad A.L. anfört om sina ekonomiska förhållanden kan därför inte lagligen beaktas i detta mål.

Vid utmätning i enskilt mål skall emellertid enligt nämnda lagrum 500 kr undan tagas från utmätning. Vid samtidig utmätning i enskilt och allmänt mål kommer dock det undantagna beloppet, i den mån det behövs, att tas i anspråk för det allmänna målet. Som riksskatteverket påpekat ger 68 § 6 mom uppbördslagen inte någon anvisning om hur överskjutande skatt skall fördelas, när beloppet samtidigt utmäts för enskilda och allmänna fordringar som sammanlagda överstiger restitutionsfordrans storlek. Då det enskilda målet ej skall få någon del av de undantagna 500 kr bör restitutionsfordran, enligt HovR:ns mening, fördelas på så sätt att först avräknas 568 kr avseende bötesmedel sedan 500 kr, som skall undantas för det enskilda målet och som endast är förbehållet det allmänna målet i mån av behov, samt vidare 250 kr utgörande utsökningsavgift. Återstoden, eller 1 833 kr, bör därefter fördelas på det allmänna och enskilda målet i förhållande till fordringens storlek enligt 1 § förmånsrättslagen (1970:979). Det allmänna målet kommer därvid att gottgöras med 166 kr och det enskilda målet med 1 667 kr. Av de undantagna 500 kr tillföres därefter det allmänna målet så mycket att fordran täcks eller (500 - 166 kr =) 334 kr. Av de undantagna 500 kr återstår därefter 166 kr. Detta förbehållsbelopp bör således undantagas från utmätning. I annat fall skulle det enskilda målet tillföras motsvarande del av förbehållsbeloppet vilket ej överensstämmer med innehållet i 68 § 6 mom 3 st uppbördslagen. Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning bör således upphävas såvitt gäller 166 kr.

HovR:ns avgörande. HovR:nupphäver kronofogdemyndighetens beslut om utmätningen i dess mål UD 1036-84 såvitt avser ett belopp om 166 kr medan överklagade beslutet i övrigt fastställs.

Bolaget anförde besvär och yrkade att HD med ändring av HovR:ns beslut måtte fastställa kronofogdemyndighetens beslut.

A.L. bestred ändring.

Riksskatteverket, som av HD anmodats att yttra sig, vidhöll i ett d 23 sept 1986 avgivet yttrande sin ståndpunkt sådan den redovisats i HovR:ns beslut.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Molin, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Kronofogdemyndigheten har samtidigt i allmänt mål och i enskilt mål företagit utmätning enligt 68 § 6 mom uppbördslagen av fordran på överskjutande skatt. I det senare målet har gäldenären enligt 3 st i samma mom rätt till ett förbehållsbelopp på 500 kr. HD finner att fördelningen av det utmätta beloppet bör ske med den av HovR:n tillämpade metoden. A.L. borde emellertid rätteligen ha förbehållits 170 kr. HD, som är förhindrad att på bolagets talan ta undan ytterligare medel från utmätning, lämnar på grund av det anförda besvären utan bifall.

HD (JustR:n Höglund, Ehrner och Nyström) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Bolagets talan gäller fördelning av utmätt belopp när utmätning enligt 68 § 6 mom uppbördslagen (1953:272) av fordran på överskjutande skatt skett samtidigt i allmänt mål och enskilt mål. I enskilt mål skall - med undantag för vissa fall om vilka nu ej är fråga - enligt samma mom 3 st undantas ett belopp om 500 kr. Gäldenären bör inte utan vidare gå förlustig denna förmån enbart därför att utmätning i allmänt mål sker samtidigt med utmätningen i det enskilda målet. Nämnda belopp bör tas i anspråk endast i den mån det behövs för att fordringen i det allmänna målet skall bli täckt. I enlighet härmed bör fördelningen av det utmätta beloppet ske med tillämpning av den av HovR:n använda metoden. Detta innebär att, sedan 568 kr avseende bötesmedel avräknats, från utmätning undantas dels 500 kr, dels 250 kr utgörande utsökningsavgift samt att därefter återstoden, eller alltså 1 883 kr, fördelas på det allmänna och det enskilda målet i förhållande till fordringarnas storlek enligt 1 § och 9 § 4 st förmånsrättslagen. I den mån fordringen i det allmänna målet därvid inte blivit täckt tillföres det allmänna målet av det undantagna beloppet 500 kr så mycket som krävs för att fordringen skall täckas. Vad som återstår av beloppet blir till gäldenärens förmån undantaget från utmätning.

Med den angivna fördelningen borde till A.L:s förmån rätteligen ha undantagits 170 kr. HD är emellertid förhindrad att på bolagets talan förordna om undantagande av ytterligare medel från utmätningen. Det slut vartill HovR:n kommit skall därför fastställas.

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

Referenten, JustR Heuman, med vilken JustR Lars K Beckman instämde var av skiljaktig mening och anförde: I 68 § 6 mom uppbördslagen (1953:272) finns föreskrifter om utmätning av fordran på skatt som skall återbetalas enligt uppbördslagen. Enligt 3 st i detta mom skall vid utmätning i enskilt mål, utom i vissa mål om bl a underhållsbidrag varom nu inte är fråga, ett belopp om 500 kr undantas. Spörsmål har nu uppkommit om sättet för fördelning när utmätning skett samtidigt i allmänt mål och i sådant enskilt mål där 500 kr skall förbehållas gäldenären. Varken lagtexten eller dess förarbeten ger klar vägledning och olika fördelningsmetoder kan användas. Riksskatteverket har förordat en - i HovR:ns beslut närmare beskriven - metod enligt vilken först 500 kr tilldelas det allmänna målet och avräknas i detta och därefter återstående del av restitutionsfordringen fördelas på den återstående fordringen i det allmänna målet och fordringen i det enskilda målet i förhållande till deras storlek. Denna ordning innebär att inget belopp undantas för gäldenären om fordringen i det allmänna målet går upp till 500 kr. Riksskatteverkets metod är väl förenlig med lagtexten och enkel att tillämpa. Den medför i de inte ovanliga fall då fordringarna i det allmänna och i det enskilda målet tillsammans överstiger restitutionsfordringen ett resultat som är gynnsammare för den enskilde utmätningsborgenären i förhållande till staten än den av HovR:n tillämpade fördelningsmetoden. Riksskatteverkets metod har, enligt vad som upplysts, länge tillämpats av de exekutiva myndigheterna. Det förtjänar också anmärkas att frågan numera har begränsad praktisk betydelse sedan lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter trätt i kraft. Det anförda leder enligt min mening till att den av riksskatteverket angivna metoden även framdeles bör användas. Med ändring av HovR:ns avgörande fastställer jag därför kronofogdemyndighetens beslut.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1987-04-13
Målnummer
Ö1289-85
Lagrum
68 § 6 mom. 3 st. uppbördslagen (1953:272)
Litteratur
Sökord
Återbetalning
Fordran
Skatt
Utmätning
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation