lagen.nu

Lagar
Rättsfall
Förarbeten
Föreskrifter
Praxis
Begrepp
Nyheter

⁠

Skatt

Beskrivning saknas!

Rättsfall21

AD 1994 nr 57: I en skriftlig överenskommelse om att en arbetstagares anställning hos arbetsgivaren skulle upphöra den 27 december 1990 intogs en bestämmelse om avgångsvederlag av följande lydelse: "Efter överenskommelse betalar företaget tidigast 90-12-27 ett avgångsvederlag på kronor 600.000 till (arbetstagarens namn)." - Arbetsgivaren beslöt den 27 december 1990 - utan föregående överenskommelse eller kontakt med arbetstagaren - att betala ut det överenskomna avgångsvederlaget till honom. Efter avdrag för skatt satte arbetsgivaren den 28 december 1990 in återstoden av avgångsvederlaget på arbetstagarens bankkonto. Arbetstagaren blev sedermera beskattad för avgångsvederlaget såsom en till år 1990 hänförlig inkomst av tjänst hos bolaget. - Fråga huruvida arbetsgivarens förfarande inneburit att arbetsgivaren brutit mot överenskommelsen och därmed ådragit sig skyldighet att till arbetstagaren utge ekonomiskt skadestånd. Arbetstagarsidan har gjort gällande, att ett avtalsenligt handlande från arbetsgivarens sida skulle ha medfört att avgångsvederlaget i stället beskattats såsom en till år 1991 hänförlig inkomst, och att arbetstagaren förfarande åsamkat arbetstagaren en ekonomisk förlust motsvarande skillnaden i skatt. - Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren får anses ha handlat i strid med överenskommelsen, men att avgångsvederlaget fr.o.m. den 27 december 1990 varit för arbetstagaren tillgängligt för lyftning och därför rätteligen skulle ha tagits upp till beskattning hos honom såsom en under år 1990 åtnjuten intäkt även om han hos arbetsgivaren begärt att vederlaget skulle utbetalas först efter utgången av år 1990. Eftersom arbetsgivarens i och för sig avtalsstridiga utbetalning av avgångsvederlaget den 28 december 1990 sålunda inte haft betydelse för beskattningen av vederlaget hos arbetstagaren, har arbetsgivarens handlande inte åsamkat arbetstagaren den påstådda ekonomiska skadan. Arbetstagarsidans talan om ekonomiskt skadestånd har därför lämnats utan bifall.
NJA 1988 s. 575: För indrivning av skatt enligt 77 b § uppbördslagen (1953:272) krävs inte att betalningsskyldigbeten fastställts i särskild ordning. Den omständigheten att den ena av makarna varit ägare till den i målet aktuella rörelsen och momsregistrerad för denna har inte ansetts vara avgörande för frågan om vem av makarna som skall betraktas som företagsledare i förhållande till den andra.
NJA 2003 s. 390: Den som döms för skattebrott har ansetts inte vara skyldig att utge skadestånd till staten för undandragen skatt enligt 2 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207).
NJA 1983 s. 567: N har i egenskap av företrädare för ett aktiebolag av TR dels enligt 81 § uppbördslagen (1953:272) fällts till ansvar för att han åsidosatt sin skyldighet att inbetala skatt som innehållits för arbetstagare i bolaget dels enligt 77 a § samma lag ålagts utge innehållna belopp jämte restavgifter. Mot TR:ns dom har N genom sin offentlige försvarare fullföljt talan, varvid i vadeinlagan yrkats att HovR:n måtte "ogilla mot honom framställt åtal avseende brott mot uppbördslagen". Ändringsyrkandet har ansetts innefatta även yrkande om ogillande av åklagarens talan om betalningsskyldighet. Den som offentlig försvarare förordnade advokaten har ansetts biträda N i denna egenskap även vid särskild fullföljd av talan mot ett av HovR:n under rättegången meddelat beslut, varigenom N:s vadetalan avvisats såvitt avsåg yrkande om befrielse från betalningsskyldighet enligt 77 a § uppbördslagen.
NJA 2001 s. 336: En talan om betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) har vid tillämpning av 10 kap. 8 § rättegångsbalken ansetts inte utgöra talan i anledning av skadegörande handling.
NJA 1987 s. 198: Ett aktiebolag väckte talan mot staten och yrkade bl a att TR:n med stöd av 11 kap 14 § regeringsformen skulle förklara, att staten var förpliktad att återbetala viss skatt som bolaget erlagt. Som grund åberopades att lagstiftningen om skatterna stred mot främst 2 kap 18 § regeringsformen. - Allmän domstol har inte ansetts behörig att pröva frågan om en skattelags grundlagsenlighet när tvister om skatten skall avgöras av förvaltningsdomstol.
NJA 1989 s. 842: I HovR väckt ärende om anstånd med betalning av skatt enligt 55 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt har ej sådant direkt samband med skatteärendet att det erfordras prövningstillstånd vid fullföljd av talan mot HovR:ns beslut. 54 kap 9 § RB.
NJA 1998 s. 259: Skuldsanering har inte beviljats före detta näringsidkare i visst fall då skulderna uppkommit till följd av underlåtenhet att till staten betala arbetsgivaravgift och för anställda innehållen A-skatt.
NJA 2002 s. 322: Pactum turpe? Ett entreprenadavtal om uppförande av ett småhus innefattade överenskommelse om att viss del av betalningen skulle ske "svart". Sedan huset uppförts uppstod tvist om denna betalning. Hinder har inte ansetts föreligga mot prövning av tvisten i allmän domstol.
NJA 1981 s. 1201: Arvsskattemål. Sedan vid TR:n yrkats, att dödsbo skulle på vissa grunder befrias från skyldighet att utge tidigare fastställd men ej erlagd arvsskatt och TR:n ogillat yrkandet, har utmätning skett för uttagande av arvsskatt. Talan i HovR:n om återfående av den genom utmätning erlagda arvsskatten har ansetts skola upptagas till prövning. Enligt 33 § 3 mom lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt får domstol såsom beskattningsmyndighet meddela beslut om att dödsbo eller skattskyldig skall återfå erlagd skatt, när dödsboet avträtts till konkurs inom ett år från det beskattningsmyndigheten meddelade beslut i skatteärendet. Av grunderna för denna bestämmelse har ansetts följa att, när skatt bestämts men ännu inte erlagts, domstolen har att nedsätta den fastställda skatten så att skatt inte utgår.
NJA 1983 s. 688: Skatter som påförts ett bolag genom icke lagakraftvunna beslut och grundats på skönstaxeringar har av staten åberopats till stöd för ansökan om bolagets försättande i konkurs. Fråga om förutsättningarna för att sådant anspråk på skatt skall kunna anses innefatta klar fordran som avses i 4 § konkurslagen.
NJA 1988 s. 475: Fråga om särskilda skäl har förelegat enligt 5 § 3 lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter att avstå från avräkning.
NJA 1992 s. 58: Revisionsbyrå har ansetts skadeståndsskyldig på grund av oaktsam rådgivning som orsakat två klienter en skatteutgift de annars inte skulle ha haft. - Fråga även om uppskattning av skadans storlek.
NJA 1994 s. 170: Chef för dansteater har underlåtit att i tid inbetala innehållna skatter. Med hänsyn bl a till att kronofogdemyndigheten vid tidigare tillfällen träffat uppgörelser med henne om avbetalningsplaner och till att hon på grund av de kulturvårdande myndigheternas uttalanden trott sig kunna påräkna ökade bidrag till verksamheten har hon ansetts inte böra fällas till ansvar för brott mot 81 § 1 st uppbördslagen (1953:272). Hovrätts prövning av fråga om betalningsskyldighet enligt 77 a § uppbördslagen på yrkande av åklagare som inte styrkt sin behörighet att företräda Riksskatteverket har ansetts som domvilla enligt 59 kap 1 § 1 st 4 RB.
NJA 1986 s. 539: Sedan ett konkursbo sökt verkställighet av en dom, varigenom staten förpliktats att till konkursboet utge visst belopp såsom beviljat sysselsättningsstöd enligt kungörelsen (1970:180) om statligt regionalpolitiskt stöd, har staten genom arbetsmarknadsstyrelsen i utsökningsmålet invänt att staten fullgjort sin betalningsskyldighet genom att kvittningsvis avräkna skulden mot obetald skatt och arbetsgivaravgift. Fråga om statens rätt till sådan kvittning.
NJA 1999 s. 248: Frågor hur en gäldenärs rätt till överskjutande skatt skall behandlas i ett skuldsaneringsärende.
NJA 1987 s. 372: Fråga om tillämpning av 68 § 6 mom 3 st uppbördslagen (1953:272) vid samtidig utmätning i allmänt och enskilt mål av fordran på skatt som skall återbetalas.
MÖD 2013:46: Tillsynsavgift ----- Tillsynsmyndigheten har i enlighet med 26 kap. 1 § och 2 kap. 5 § miljöbalken ansetts ha rätt att utöva tillsyn över energianvändningen i en viss verksamhet. En tillsynsavgift baserad på att förnybar energi inte använts i verksamheten har, mot bakgrund av den motprestation som utförts i förhållande till avgiften, ansetts utgöra en avgift och inte varit att se som en skatt. Grund för avgiftsuttag har därför funnits.
NJA 1995 s. 80: I mål om ansvar enligt 81 § uppbördslagen (1953:272) har som försvårande omständighet ansetts att den tilltalade vid nio uppbördstillfällen under något mer än ett år underlåtit att inbetala innehållna skattebelopp och sålunda systematiskt själv skapat sig kredit. Brottslighetens art har inte i sig ansetts utgöra skäl att ådöma fängelse.
NJA 1984 s. 246: Gåvoskattemål. År 1945 överlämnades till en bank ett penningbelopp att förvaltas av banken under namnet "Fonden av år 1945". I meddelade föreskrifter för fonden angavs bl a att beloppet i fråga tillhörde A, att avkastningen av de deponerade medlen skulle fonderas i den mån den ej åtgick till skatter och bankens arvode samt att fondens medel skulle utbetalas till A när denne år 1970 fyllde 25 år eller, om han då ej var i livet, till vissa angivna alternativa mottagare. Fråga huruvida gåvoskattefrihet enligt 39 § b) lagen om arvsskatt och gåvoskatt jämförd med punkten 2 i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen skulle anses föreligga vid A:s tillträde av gåvan och fondens upplösning år 1970. Tillika fråga huruvida en till LSt:n av A avgiven gåvodeklaration medförde avbrott av preskription av statens anspråk på gåvoskatt.
NJA 1998 s. 443: I ärende om utmätning för uttagande av bl a böter och skatt har staten ansetts inte kunna med tillämpning av 32 § lagen (1996:242) om domstolsärenden få ersättning från motparten för sina kostnader i ärendet.

Legaldefinitioner21

3 § Skatteregisterlag (1980:343)
1 § Uppbördslag (1953:272)

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator