NJA 1987 s. 414
Tillämpning av omröstningsreglerna i 29 kap 2 § RB.
Solna TR
Allmän åklagare yrkade vid Solna TR ansvar å K.H. för rattfylleri d 20 nov 1985.
TR:n fann åtalet styrkt och dömde i dom d 7 mars 1986 K.H. för rattfylleri till fängelse 1 mån.
Svea HovR
K.H. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade i första hand - med anförande att i målet åberopat blodprov, under något skede av förfarandet, måste ha förväxlats med ett annat - att han måtte frikännas från ansvar och i andra hand att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom. Om HovR:n skulle finna styrkt att blodprovet härrörde från honom, yrkade han att gärningen skulle bedömas som rattonykterhet och straffet bestämmas till böter.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Ingrid von Möller, hovrättsrådet Åström, adj led Lövgren, referent, samt nämndemännen Jälminger och Lindahl) meddelade dom efter särskilda omröstningar i ansvarsfrågan och påföljdsfrågan. I domen, meddelad d 12 febr 1987, anfördes under rubriken domskäl bl a följande: - - - HovR:n finner genom S-T.N:s uppgifter tillförlitligen utrett att någon ytterligare person ej tagits in för blodprovstagning på Solna polisstation under kvällen och natten d 20-21 nov 1985. Med hänsyn till innehållet i professor J.S:s yttrande kan vidare uteslutas, att fel eller förväxling förekommit vid hanteringen på laboratoriet, och kan skillnaden mellan de båda blodanalysernas resultat godtagas med hänsyn till den tid som förlupit dem emellan. Enligt HovR:ns förmenande skall därför analysen av blod och urin d 22 nov 1985 läggas till grund för ansvarsbedömningen. Vid sådant förhållande föreligger ej utrymme för annat bedömande än att åtalet för rattfylleri är styrkt.
I påföljdsfrågan beaktar HovR:n att, beträffande rattfylleribrott annan påföljd än fängelse enligt rådande rättspraxis bör komma i fråga endast då särskilda omständigheter föranleder det. Praxis medgiver alltså undantag från huvudregeln, och domstolarnas i de flesta fall - av hänsyn till den allmänna laglydnaden - restriktiva bedömning av nämnda särskilda omständigheter bör kunna mildras i fall då fängelsestraff framstår som otillfredsställande för rättskänslan.
Om K.H:s tidigare vandel - - - ej inneburit fara i trafiken.
Vad sålunda upptagits utgör sådana omständigheter som innebär, att K.H. med fog kan antagas framdeles avhålla sig från brottslighet och att han till nöds kan undgå fängelse. Övervakning är uppenbarligen ej erforderlig. Påföljden bör därför bestämmas till villkorlig dom. Hänsynen till allmän laglydnad påkallar dock att domen förenas med böter.
HovR:ns domslut. TR:ns domslut ändras på det sätt, att påföljden bestämmes till villkorlig dom jämte 100 dagsböter om 30 kr.
I HovR:ns protokoll antecknades beträffande företagna omröstningar följande:
Omröstning i ansvarsfrågan giver vid handen, att HovR:ns tre lagfarna ledamöter förenar sig om domskäl och slutsats såsom framgår av HovR:ns dom (t o m orden "rattfylleri är styrkt").
Från detta avgörande är de båda nämndemännen skiljaktiga. De finner att, enär K.H:s berättelse gjort ett ytterst trovärdigt intryck och vunnit avsevärt stöd av vittnet H. uppgifter, det icke kan uteslutas att misstag eller förväxling skett vid hanteringen av blodprovet. De lämnar alltså åtalet utan bifall.
Då därefter omröstning sker i påföljdsfrågan finner referenten, med instämmande av ordföranden, att vad i målet förekommit ej utgör sådana särskilda skäl som kunde föranleda att normalpåföljden fängelse frångås. De fastställer därför TR:ns domslut.
Hovrättsrådet Åström yttrar sig på sätt som framgår av HovR:ns domskäl fr o m "I påföljdsfrågan" to m "förenas med böter".
Vid sådant förhållande skall de båda nämndemännen anses ha biträtt Åströms mening.
I frågorna om dagsböternas antal och storleken av varje dagsbot samt om rättegångskostnaderna, slutligen, blir alla ledamöter eniga.
Sålunda beslutas dom, aktbil. 31.
HD
Riksåklagaren sökte revision. Han yrkade, i första hand, att på grund av felaktig tillämpning i HovR:n av omröstningsreglerna i 29 kap 2 § RB HD måtte undanröja HovR:ns dom och visa målet åter till HovR:n för erforderlig behandling och, i andra hand, att HD måtte döma K.H. till fängelse 1 mån.
K.H. (ombud jur kand L-Å.N.) fick anses ha bestritt riksåklagarens yrkanden. Han yrkade, för det fall att målet inte återförvisades, i första hand att han måtte frikännas, i andra hand att gärningen måtte bedömas som rattonykterhet och, i sista hand, att han måtte dömas till en icke frihetsberövande påföljd.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Dufwa, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. HovR:n har företagit skuldfrågan och påföljdsfrågan till särskilda omröstningar. Vid omröstningen i påföljdsfrågan har två lagfarna ledamöter röstat för fängelse en månad och den tredje lagfarne ledamoten röstat för villkorlig dom jämte böter. HovR:n har funnit att nämndemännen, som röstat för frikännande, skulle anses biträda meningen villkorlig dom jämte böter.
Omröstning till dom eller beslut i brottmål regleras i 29 kap RB.
Av 2 § framgår, att, när fråga är om ansvar för endast ett brott en omröstning skall företas vid vilken varje ledamot skall säga sin mening i skuldfrågan och, om han anser den tilltalade skyldig till brottet, även sin mening i påföljdsfrågan. HovR:n har alltså gjort fel genom att företa skuldfrågan och påföljdsfrågan till särskilda omröstningar.
Vid avgörandet av påföljdsfrågan synes HovR:n ha ansett 2 § 5 st andra punkten tillämplig. Även om det hade varit riktigt att företa skuldfrågan och påföljdsfrågan till skilda omröstningar, skulle dock inte detta lagrum ha varit tillämpligt, redan därför att det endast avser omröstning angående ådömande av straff eller beträffande fråga, huruvida påföljd skall eftergivas eller huruvida tilltalad skall vara fri från påföljd på den grund att han begått brottet under inflytande av själslig abnormitet.
Det saknas skäl att anta annat än att HovR:ns lagfarna ledamöter och nämndemän vid en omröstning i både skuldfrågan och påföljdsfrågan skulle ha framfört samma meningar som de yttrade vid de skilda omröstningarna i dessa frågor. En sådan utgång skall emellertid enligt 2 § 3 st medföra en särskild omröstning, huruvida påföljden skall bestämmas till villkorlig dom jämte böter. Det är ovisst hur en sådan omröstning skulle ha utfallit.
Av det anförda framgår, att HovR:n gjort sig skyldig till rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång. Felen är att anse som grova.
Slut. HD undanröjer HovR:ns dom och visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.
HD (JustR:n Palm, Rydin, Lars K Beckman, Solerud, referent, och Lars Å Beckman) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. HovR:n företog skuldfrågan och påföljdsfrågan till särskilda omröstningar. Vid omröstningen i påföljdsfrågan röstade två lagfarna ledamöter för fängelse en månad och den tredje lagfarne ledamoten för villkorlig dom jämte böter. HovR:n fann att nämndemännen, som röstat för frikännande, inte skulle delta i sistnämnda omröstning utan anses ha biträtt meningen villkorlig dom jämte böter.
Omröstning till dom i brottmål regleras i 29 kap RB.
Av 2 § 2 st följer att, när fråga är om ansvar för endast ett brott, en omröstning skall företas vid vilken varje ledamot skall säga sin mening i skuldfrågan och, om han anser den tilltalade skyldig till brottet, även sin mening i påföljdsfrågan. Omröstningen skall således inte uppdelas på sätt HovR:n gjort.
Det saknas skäl att anta annat än att vid en omröstning, omfattande både skuldfrågan och påföljdsfrågan, HovR:ns lagfarna ledamöter skulle ha framfört samma meningar som de yttrade vid de skilda omröstningarna i dessa frågor och nämndemännen skulle ha röstat på samma sätt som vid den omröstning i vilken de deltog. Därmed hade enligt 2 § 3 st krävts en särskild omröstning, huruvida påföljden skulle eller inte skulle bestämmas till villkorlig dom jämte böter. En sådan omröstning rör inte någon fråga som anges i 2 § 5 st. Regeln där om att den som röstat för frikännande skall anses ha biträtt den för den tilltalade lindrigaste meningen är alltså inte tillämplig. I stället skulle, enligt första punkten i samma stycke, de båda nämndemännen varit skyldiga att delta i den särskilda omröstningen. Det är ovisst hur denna omröstning skulle ha utfallit.
Av det anförda framgår, att det vid HovR:ns omröstning förekommit rättegångsfel av beskaffenhet att böra föranleda återförvisning av målet till HovR:n.
Domslut
HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns dom och visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.