NJA 1987 s. 417

Fråga i visst fall huruvida ersättning för produktskada kunde åläggas tillverkare av vara för bristande upplysning om vad som borde iakttas vid användning av varan.

TR:n

L.E. AB äger en fastighet med adress (adress uteslutet här) i Huddinge kommun. Bolagets ägare L.E. och hans hustru M.E. äger en fastighet med adress (adress uteslutet här) i samma kommun. På fastigheten vid Stationsvägen finns en byggnad, uppförd på 1930-talet, där bolaget driver rörelse. På fastigheten vid Klarabergsvägen finns ett 1940-talshus, som makarna E. använder som bostad.

De båda husen vattenskadades i början av år 1982 på grund av läckage i det material som utgjorde taktäckning. Taken hade i dec 1979 omlagts med en av Icopal AB tillverkad produkt.

Bolaget och makarna E. väckte talan mot Icopal vid Stockholms TR och yrkade ersättning, bolaget med 30 427 kr jämte ränta och makarna E. med 16 083 kr jämte ränta. De yrkade beloppen avsåg skadestånd som Icopal enligt bolaget och makarna E. var skyldigt att utge i egenskap av tillverkare av det material som använts vid omläggning av taken på husen.

Icopal bestred skadeståndsskyldighet.

Beträffande de yrkade beloppen vitsordades som i och för sig skälig ersättning för skada hänförlig till läckage 5 000 kr för huset vid Stationsvägen och 3 400 kr för huset vid Klarabergsvägen.

Till utveckling av sin talan anförde bolaget och makarna E: Hösten 1979 bestämde sig L.E. för att lägga om taken på de båda husen. Den dåvarande takbeläggningen var tegel och började bli dålig. Hans föräldrar, som just låtit bygga ett hus, hade som takbeläggning använt ett av Icopal tillverkat material - Icopal Kontaktshingel. De rekommenderade honom att använda detta material främst av den anledningen att Icopal lämnade 15 års garanti. På ett byggvaruhus hämtade han en av Icopal distribuerad broschyr rörande shingel. Han tog också kontakt med Icopal per telefon för närmare information om materialet och den femtonåriga garantin. Vid samtalet nämnde han att det gällde äldre byggnader, uppförda på 1940-talet - han var vid tiden för telefonsamtalet av den uppfattningen att båda husen var från 40-talet. Genom telefonsamtalet och broschyren bibringades han den uppfattningen att shingel var ett bra alternativ. Andra alternativ var vanligt tegel och betongtegel. Från den byggnadsfirma som han sedermera anlitade för omläggning av taket begärde han offert avseende tegel- och shingeltak. Det visade sig att skillnaden i pris uppgick till 3 800 kr för Stationsvägen och 600 kr för Klarabergsvägen. Shingel var det billigare alternativet. Han valde alternativet shingel men detta berodde inte på priset utan på garantin och på att shingeltaket tilltalade honom utseendemässigt. Den firma som utförde takomläggningen var Ime byggcenter i Handen. Arbetet utfördes i dec 1979. Vintrarna 1979-1980 och 1980-1981 var jämförelsevis varma och snöfattiga. Vintern 1981-1982 var emellertid kall och mycket snörik. En dag i febr 1982, medan han satt och arbetade i huset vid Stationsvägen, började det plötsligt rinna vatten utefter några av innerväggarna i huset. Han trodde att ett vattenledningsrör gått sönder och tillkallade rörmontör. Det konstaterades emellertid att vattnet inte kom från något läckande rör utan från taket. Han tog då kontakt med Icopoal, som sände en representant. Denne förstod genast vad som var anledningen till att det rann in vatten i huset. Han förklarade att vattenflödet berodde på dålig isolering och dålig ventilation av vindsutrymmet. Genom att detta utrymme var dåligt isolerat mot underliggande delar av huset trängde det upp varm luft. Då vindsutrymmet saknade anordningar för ventilation blev luften stående med påföljd att snön på yttertaket smälte. Smältvattnet rann ned mot takfoten, där det frös till is och bildade en isvall. Ovanför denna samlades annat smältvatten. Detta utövade tryck på shingelbeläggningen, som bestod av sammanfogade remsor, och vattnet trängde in i fogarna mellan dessa och vidare in i huset. Huset vid Klarabergsvägen drabbades vid samma tid och av samma anledning av vattenskador. - Genom att vatten trängde in i husen uppstod skador bl a på målning och tapeter. Bolaget och makarna E. yrkar ersättning för reparation av dessa skador. Dessutom yrkas ersättning för kostnader, avseende åtgärder för isolering och ventilation av vindsutrymmena i de båda husen. Dessa åtgärder har bolaget och makarna E. nödgats vidta för att erhålla fungerande yttertak på byggnaderna. L.E. skulle inte ha valt shingel framför tegel, om han känt till att alternativet shingel förutsatte kostnadskrävande anordningar i fråga om ventilation och isolering. Icopal är därför skyldigt ersätta kostnaderna även för dessa åtgärder. Vatten har inte trängt in genom hustaken före febr 1982. Även vid slagregn och hårda vindar under andra årstider än vinter har de alltså visat sig vara täta. Snöskottning av taken ombesörjdes av en plåtslagerifirma i Huddinge enligt avtal mellan firman och L.E.. Taken var senast skottade en och en halv månad före vattenskadorna. - Det fel som orsakat skadorna och för vilket Icopal är ansvarigt är ett s k instruktionsfel. Upplysning om vikten av ventilation av vindsutrymmen vid användning av shingel har inte lämnats. Såsom grund för skadeståndsanspråket åberopas i första hand att strikt skadeståndsansvar åvilar Icopal. Om domstolen inte skulle godta denna bedömning åberopas i andra hand att Icopal genom försummelse vållat skadorna. Det strikta ansvaret baseras på 43 § 2 st köplagen. I rättsfallet NJA 1960 s 441 har HD med stöd av detta lagrum utdömt skadestånd vid produktskada. Rättsfallet visar att denna bestämmelse om strikt ansvar blir tillämplig i produktskadefall, där man eljest tillämpar utomobligatoriska skadeståndsregler, nämligen om fråga är om ett s k ingrediensfall. Ett ingrediensfall föreligger om den inköpta varan - i förevarande mål shingel - infogas som beståndsdel i ett större helt och orsakar skada på detta. - Strikt skadeståndsansvar åvilar Icopal också av den anledningen att den broschyr, som L.E. införskaffade från ett byggvaruhus, innehåller en garantiutfästelse. Sista meningen i denna broschyr lyder: "Icopal KontaktShingel är typgodkänt (nr 2113/74) och säljs med 15 års garanti." Genom denna garantiutfästelse har det uppkommit ett slags kontraktsrelation mellan tillverkaren Icopal, och köparna dvs bolaget och makarna E.. - Den oaktsamhet, som ligger Icopal till last och som i andra hand åberopas som grund för skadeståndsanspråket, består i att Icopal i de läggningsanvisningar som fanns att tillgå vid tiden för omläggningen av taken underlåtit att påpeka vikten av ventilation i vindsutrymmen. Detta görs först i en "Maj 1981" daterad broschyr med läggningsanvisningar, som innehåller meningen: "Det är viktigt att få en ordentlig luftning av takkonstruktionen."

Icopal genmälde: Icopal gör gällande att takomläggningen inte utförts på ett fackmässigt sätt och att detta är orsaken till vattenskadorna. Redan av denna anledning är Icopal inte skyldigt att ersätta skadorna. Att fel förekommit vid takomläggningen framgår av en redogörelse, som en representant för Icopal, B.A., lämnat efter besiktning av taken. B.A. anger att underlagspappen var perforerad av gamla spikhål och att detta förhållande i förening med felaktiga detalj lösningar vid läggningen orsakat läckagen. Den gamla underlagspappen borde ha avlägsnats och ny underlagspapp lagts i enlighet med de anvisningar, som alltid medföljer förpackningarna av levererat shingel. Av dessa anvisningar framgår att underlagspapp skall användas oberoende av hur mycket taket lutar. Den broschyr som L.E. hämtade på ett byggvaruhus innehåller emellertid läggningsanvisningar, i vilka kravet på underlagspapp begränsats till att avse endast viss del av taket, om taklutningen överstiger 18°. I så fall krävs enligt broschyren inte att mer än den nedersta delen av taket till en bredd av 1 m täcks av sådan papp. Icopal gör därför inte gällande att man vid omläggningen av de aktuella taken bort använda underlagspapp i vidare mån än som framgår av broschyren. - Kärandesidan har i första hand grundat sin skadeståndstalan på att strikt ansvar skulle åvila Icopal och i andra hand på att Icopal skulle ha vållat skadorna genom försummelse. Vad angår det strikta ansvaret bestrider Icopal till en början att, såsom kärandesidan gör gällande, bestämmelsen i 43 § 2 st köplagen är tillämplig i förevarande fall. Denna bestämmelse gäller i avtalsförhållanden mellan köpare och säljare men det föreligger inte något sådant förhållande mellan Icopal och bolaget eller Icopal och makarna E.. Det av kärandesidan åberopade rättsfallet NJA 1960 s 441 gäller just ett inomobligatoriskt förhållande. Skulle det emellertid anses att det föreligger ett avtalsförhållande i köplagens mening mellan parterna, åberopar Icopal, att kärandesidans talan preskriberats enligt 54 § köplagen, enär reklamation inte skett inom föreskriven tid. - Strikt ansvar åvilar inte heller Icopal på grund av garantiutfästelse. Det är riktigt att den åberopade broschyren innehåller texten: "Icopal KontaktShingel är typgodkänt (nr 2113/74) och säljs med 15 års garanti." Denna text ger emellertid inte besked om garantins omfattning. Taktäckning med Icopals kontaktshingel utförs i regel av någon av Icopal godkänd takläggningsfirma. Den som utför taktäckningen överlämnar till kunden en såsom "Garantibevis" betecknad handling, som Icopal låtit trycka. L.E. har inte erhållit någon sådan handling. Även om så varit fallet hade han inte kunnat grunda något skadeståndsanspråk på garantibeviset, eftersom de i målet aktuella skadorna inte omfattas av den garantiutfästelse beviset innehåller. - Icopal bestrider vidare att Icopal ådragit sig skadeståndsskyldighet genom att av oaktsamhet ha vållat skadorna. Vattenskador av det slag som drabbade husen vid Stationsvägen och Klarabergsvägen är enligt Icopals erfarenhet sällan förekommande. En mängd omständigheter måste föreligga för att sådana skador skall kunna uppkomma. Först och främst krävs speciella väderleksförhållanden - mycket snö och temperaturer på omkring 0°. Vid sådana väderleksbetingelser smälter snön på taket av den underifrån kommande värmen och smältvattnet bildar en isvall vid takfoten. Innanför isvallen samlas vatten, som till slut tränger in mellan raderna av shingelplattor och fortsätter genom taket. Fenomenet accentueras vid dålig isolering och dålig ventilation av takkonstruktionen. När det gäller husen vid Stationsvägen och Klarabergsvägen tillkommer att underlagspappen var i dåligt skick. Dessutom förekom vissa felaktiga detaljlösningar vid läggningen. - Icopal anser inte att byggnaderna med hänsyn till isolering och ventilation i och för sig behövt åtgärdas. Några skador hade nämligen aldrig uppkommit, om taken vid snöbeläggning skottats oftare. Icopal är av den meningen att det vid förut beskrivna väderleksförhållanden kunnat uppkomma vattenskador på husen även vid god isolering och ventilation av vindsutrymmena. - De av Icopal utgivna läggningsanvisningarna innehåller den information, som är erforderlig för arbetets utförande. Av Icopal utfärdade anvisningar och broschyrer gäller nyproduktionen, där föreskrifterna i Svensk byggnorm tillämpas. I Svensk byggnorm för 1975 liksom för 1967 föreskrivs beträffande vindsutrymmen att dessa skall anordnas så att byggfukt och inträngande fukt kan ventileras ut och beträffande vindsbjälklag att detta skall anordnas tillräckligt tätt för att hindra olägligt läckage av luft eller diffusion av vattenånga. Med anledning av dessa föreskrifter hade det funnits anledning för L.E. att göra de byggnadstekniska överväganden som var påkallade vid takomläggningen. Eftersom det i varje enskilt fall måste göras sådana på byggnadens och takets befintliga konstruktion baserade överväganden kan inte Icopal utfärda några tekniska föreskrifter utöver läggningsanvisningarna. Härtill kommer att det enligt den utomobligatoriska skadeståndsrätten i regel krävs en positiv handling för att culpa-ansvar skall föreligga. Någon skadebringande handling har inte förekommit från Icopals sida gentemot kärandeparterna. Icopal har endast levererat ett ostridigt felfritt takmaterial till en av kärandesidan anlitad entreprenör, vilken infogat materialet i byggnaderna vid Stationsvägen och Klarabergsvägen.

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Öberg samt rådmännen Jansson och Heino) anförde i dom d 8 maj 1985:

Domskäl. I målet har L.E. hörts under sanningsförsäkran, varjämte byggnadsingenjören J.L. hörts som vittne.

Vad först angår orsaken till vattenskadorna får av utredningen anses framgå att flera omständigheter medverkat. Enligt rättens bedömning har emellertid - vid sidan av väderleksförhållandena - vindsutrymmenas bristfälliga isolering och ventilation varit av avgörande betydelse för skadornas uppkomst. Däremot kan det med hänsyn till J.L:s vittnesmål inte anses styrkt att de av Icopal påtalade bristerna i arbetets utförande medverkat till skadorna på annat sätt än att vattengenombrotten inträffat något tidigare.

Beträffande det av bolaget och makarna E. påstådda felet - otillräcklig instruktion för den av Icopal tillverkade produktens användning - är ostridigt att de av Icopal vid tiden för takomläggningen tillhandahållna broschyrerna ej innehåller något om vikten av ventilation.

Bolaget och makarna E. har som grund för sin talan i första hand åberopat att Icopal har ett strikt ansvar för den tillverkade produkten. Detta ansvar har Icopal baserat dels på 43 § 2 st köplagen och dels på påstådd garantiutfästelse.

Vad angår den åberopade bestämmelsen i köplagen delar TR:n Icopals uppfattning att den ej är tillämplig, eftersom det inte föreligger något kontraktsförhållande mellan Icopal, å ena, samt bolaget och makarna E. å andra sidan. Det av kärandesidan åberopade rättsfallet NJA 1960 s 441 avser förhållandet mellan säljare och köpare och kan därför inte tjäna till ledning i förevarande mål. Något avgörande, där HD med stöd av 43 § 2 st köplagen ålagt tillverkare, som inte tillika är säljare, skadeståndsskyldighet torde inte föreligga.

Beträffande det av bolaget och makarna E. påstådda garantiansvaret kan - med hänsyn till att Icopal inte stått i kontraktsförhållande varken till bolaget eller till makarna E. - garantiansvar i egentlig mening inte komma i fråga (se NJA 1983 s 118). Den av bolaget och makarna E. åberopade meningen i Icopals broschyr, "Icopal KontaktShingel är typgodkänt (nr 2113/74) och säljes med 15 års garanti", är med hänsyn till det nyss sagda och till sin brist på precisering inte ägnad att medföra garantiansvar för Icopal.

Bolaget och makarna E. har i andra hand som grund för sin talan åberopat att Icopal genom oaktsamhet vållat skadorna. Oaktsamheten skulle ha bestått i att Icopal underlåtit att påpeka vikten av ventilation vid användning av den av Icopal tillverkade produkten.

I målet är ostridigt att en av Icopal distribuerad, "Maj 1981" daterad broschyr innehåller texten: "Det är viktigt att få ordentlig luftning av takkonstruktionen", men att de broschyrer, som tillhandahölls vid tiden för takomläggningen saknade denna text.

Bolaget och makarna E. har åberopat detta förhållande till stöd för sin på vållande å Icopals sida grundade skadeståndstalan.

TR:n gör denna bedömning. Om en tillverkare underlåter att varna för eventuella risker vid användning av en av honom tillverkad produkt och hans underlåtenhet orsakar skada bör underlåtenheten under viss förutsättning kunna bedömas som vållande och föranleda skadeståndsskyldighet gentemot tredje man. Förutsättningen är att skaderisken är sådan att det rimligen kan krävas av tillverkaren att han beaktar denna. TR:n anser för sin del att Icopal såsom tillverkare av taktäckningsmaterialet vid sin riskbedömning ägt utgå från att de krav på ventilation av vindsutrymme, som Svensk byggnorm innehåller, uppfyllts.

Den omständigheten att dessa krav inte tagit sig uttryck i meddelade föreskrifter före 1967 - det år Svensk byggnorm enligt vad som upplysts i målet först utgavs - inverkar inte på rättens bedömning härvidlag. För att berörda omständighet skall kunna tillmätas betydelse erfordras nämligen enligt rättens mening att den byggpraxis som rådde då husen uppfördes, mera allmänt avvikit från de i och för sig naturliga, sedermera fastställda ventilationsnormerna och att Icopal vid tiden för takomläggningen i dec 1979 bort inse detta. Att så skulle vara fallet har inte styrkts.

Vid denna bedömning anser rätten att det inte kan läggas Icopal till last såsom försummelse att Icopals anvisningar och broschyrer saknat upplysning i aktuellt hänseende vid tiden för omläggningen av taken.

Bolagets och makarna E:s talan skall således lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Av L.E. AB samt L.E. och M.E. förd talan lämnas utan bifall.

Svea HovR

L.E. AB samt makarna E. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

Icopal bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Litzén, hovrättsrådet Wedin samt adj led von Arnold och Boutz, referent) anförde i dom d 20 dec 1985:

Domskäl

Domskäl. Parterna har i HovR:n haft samma inställning som vid TR:n. Vid huvudförhandlingen har L.E. och J.L. hörts på nytt.

HovR:n delar TR:ns bedömning av orsaken till vattenskadorna samt av frågorna om tillämpning av 43 § 2 st köplagen och om garantiansvar.

Till bedömande återstår den av bolaget och makarna E. i andra hand framförda grunden att Icopal av oaktsamhet vållat skadorna.

Bolaget och makarna E. har gjort gällande att Icopals oaktsamhet består i att det inte i de broschyrer, som tillhandahölls vid tiden för de aktuella takomläggningarna, påpekades vikten av ventilation vid användningen av takmaterialet. HovR:n delar TR:ns uppfattning att en sådan underlåtenhet kan bedömas som vållande och föranleda skadeståndsskyldighet för därav orsakade skador, förutsatt att skaderisken är sådan att det rimligen kan krävas av tillverkaren att han beaktar den. Kravet på en korrekt och fullständig information om förutsättningarna för användning av materialet gör sig särskilt gällande då tillverkaren vänder sig till enskilda konsumenter.

Av J.L:s vittnesmål framgår att de berörda husen är typiska för sin tid i det att de saknar ventilation i vindsutrymmet och på vinden har kutterspån som isolering mot värme nerifrån. Det är, enligt J.L., först med moderna isoleringsmaterial, som exempelvis mineralull, som kravet på ventilation ökat och år 1967 införts som byggnorm. Genom vittnesmålet får således anses utrett att byggnadspraxis i fråga om ventilation av vindsutrymmen har avsevärt förändrats sedan de nu aktuella husen byggdes. Frågan som följer är om Icopal känt till eller i vart fall bort inse detta förhållande och därför inte ägt utgå ifrån att tillfredsställande ventilation av takkonstruktionen funnits hos hus i allmänhet. Av intresse i detta sammanhang är att Icopal i sitt informationsmaterial, som vänder sig till enskilda konsumenter, visar bilder även av äldre hus som försetts med shingelplattor och som säljande argument framför att läggningen av plattorna inte är svårare än att läsaren själv kan klara den. Med den utgångspunkten måste högre krav än eljest på instruktioner och eventuella varningar ställas på Icopal.

J.L. har i sitt vittnesmål hävdat att det för en tekniker är väl känt att kraven på ventilation ökats med början på 1960-talet. Enligt hans mening borde detta förhållande också ha varit känt för en seriös tillverkare av takmaterial vid tiden för takomläggningarna. J.L:s uppgifter har inte vederlagts i målet.

Med hänsyn till vad sålunda utretts måste det antagas att Icopal redan vid tiden för de ifrågavarande takarbetena haft kännedom om att ett stort bestånd av äldre fastigheter inte har sådan ventilation av vindsutrymmet som krävs för att shingelplattorna på ett tillfredsställande sätt skall fungera som takbeläggning och ge ett tätt tak. Med denna kunskap måste det anses oaktsamt av Icopal att inte i det informationsmaterial, som tillhandahölls allmänheten och därmed fanns tillgängligt för L.E., påpeka vikten av ventilation och därigenom göra denne uppmärksam på att shingelplattorna inte passade alla takkonstruktioner. En sådan varning har också intagits i senare broschyrer. Den ofullständiga informationen har medfört att L.E. låtit lägga shingelplattor på tak som var otillräckligt ventilerade, vilket fått till följd att skador uppkommit på husen. Icopal skall därför ersätta bolaget och makarna E. för avhjälpandet av dessa skador. Kostnaderna för isolering och ventilationsåtgärder i vindsutrymmena kan däremot inte inrymmas i skadeståndsansvaret.

HovR:n uttalade sig härefter i domskälen om skadeståndens belopp.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom förpliktas Icopal att utge skadestånd med dels 25 084 kr 20 öre till L.E. AB, dels 3 400 kr till L. och M.E. samt ränta å nämnda belopp.

HD

Icopal (ombud advokaten N.M.) sökte revision och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns dom fastställa TR:ns domslut.

L.E. AB och makarna E. (ombud advokaten K.B.) bestred ändring.

Målet föredrogs d 14 jan 1987 i anledning av uppkommen fråga om avvisning av ny omständighet samt frågor om förnyat upptagande av vittnesförhör och om åberopande av ny bevisning.

HD (JustR:n Höglund, Sven Nyman, Rydin, Heuman och Nyström) fattade följande beslut: Icopal har i sin revisionsinlaga anfört att, om kravet på kännedom om nödvändigheten av ventilation även ställs på byggmästaren, skadorna måste anses orsakade av underlåtenhet från dennes sida. Det föreligger då enligt Icopal inte adekvat kausalitet mellan det påstådda instruktionsfelet från Icopals sida och skadorna, varför skadeståndsskyldighet inte kan anses åvila Icopal.

Den sålunda åberopade omständigheten får enligt 55 kap 13 § RB inte i HD anföras som självständig grund för att Icopal ej är skadeståndsskyldigt.

HD lämnar med tillämpning av 35 kap 13 § och 55 kap 13 § RB Icopals yrkanden om förnyat förhör med J.L. och om åberopande av ny bevisning utan bifall.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Welamson, Knutsson, Heuman, referent, Gregow och Freyschuss) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Målet gäller tillverkares ansvar för skada till följd av skadebringande egenskaper hos gods, s k produktskada.

Parterna har beträffande frågan huruvida skadeståndsskyldighet föreligger intagit samma ståndpunkter i HD som i HovR:n. Om skadeståndets storlek föreligger inte längre oenighet, sedan Icopal vitsordat skäligheten i och för sig av det skadestånd som HovR:n tillerkänt E:bolaget.

HD finner ej skäl frångå HovR:ns bedömning av orsaken till skadorna.

E:bolaget och medparter har åberopat att strikt skadeståndsansvar åvilar Icopal dels till följd av bestämmelsen i 43 § 2 st köplagen och dels genom utfästelsen i Icopals broschyr att shingeln såldes med 15 års garanti. Som domstolarna funnit kan något strikt ansvar i målet ej grundas på det nämnda stadgandet i köplagen. Redan på grund av utfästelsens vaga och oprecisa formulering kan garantiansvar inte heller komma i fråga.

Återstår så spörsmålet om skadeståndsskyldighet på grund av försummelse från Icopals sida. E:bolaget och medparter har i denna del anfört att Icopals oaktsamhet består i att Icopal underlåtit att i broschyrer och läggningsanvisningar upplysa om vikten av ventilation av vindsutrymmen vid användning av shingel på äldre hus.

Av allmänna skadeståndsrättsliga regler följer att en tillverkare ansvarar mot den slutlige konsumenten om tillverkaren eller någon för vilken han svarar varit vållande. Skadeståndsansvar kan grundas på att en tillverkare på en varas förpackning eller i annat meddelande avsett att komma till köparens kännedom av vårdslöshet lämnar vilseledande uppgift om varans beskaffenhet eller användning. Mer tvivelaktigt är om en tillverkare kan ådra sig skadeståndsansvar inte bara för positiva uppgifter utan också för att han underlåtit att lämna viss information. Denna fråga får bedömas mot bakgrund av varans art och användningsområde samt de upplysningar som tillverkaren lämnat. För att avgöra behovet av olika upplysningar om varan är det också av betydelse vilka användare varan avses skola få. Vänder sig tillverkaren uteslutande till köpare med fackkunskap är det ofta obehövligt att ge utförligare anvisningar. Samma vara avsedd att användas av allmänheten kan däremot av tillverkaren behöva förses med ytterligare information till förebyggande av skador. En utebliven upplysning kan för en köpare orsaka samma skada som en positiv uppgift som är vilseledande. Att bristande information i princip kan grunda skadeståndsskyldighet för tillverkaren får därför anses befogat. Ett motsatt ställningstagande skulle på ett inte önskvärt sätt beskära en skadelidandes möjlighet till gottgörelse och skulle också stå i mindre god överensstämmelse med den pågående utvecklingen att förbättra konsumentens ställning.

Det sagda innebär emellertid inte att tillverkaren för att skydda sig mot skadeståndsansvar skulle behöva lämna upplysningar och varningar för en varas användning i allsköns tänkbara situationer. En alltför ymnig information kan rentav motverka sitt syfte. Att generellt ange de närmare förutsättningarna för att en tillverkares underlåtenhet att lämna upplysningar skall kunna anses oaktsam låter sig knappast göra. En sådan underlåtenhet bör emellertid kunna medföra skadeståndsskyldighet om det gäller en uppgift av betydelse vid en naturlig användning av varan och om de avnämare som tillverkaren vänder sig till inte har sådana kunskaper att upplysningen är obehövlig för att motverka förutsebara skador.

I detta mål är det fråga om en produkt för takbeläggning avsedd att användas av köpare utan särskild kunskap om eller erfarenhet av byggnadsarbete. Icopal framhöll således i läggningsanvisningarna att en händig person själv kunde lägga ett tak. Icopals anvisningar gav däremot ingen upplysning om att shingeln inte skulle lämpa sig för äldre hus eller att vid användningen på äldre hus något särskilt behövde iakttas.

Skäl föreligger inte i målet att frångå HovR:ns bedömning att ett stort bestånd av fastigheter uppförda under nu aktuell tid, dvs 1930- och 40-talen, inte har sådan ventilation av vindsutrymmet som krävs för att shingeln på ett tillfredsställande sätt skall fungera som takbeläggning samt att Icopal måste antas ha haft kännedom härom. Icopal borde därför ha fäst köpares uppmärksamhet på byggnadssättets betydelse. Icopals underlåtenhet att - som skett i senare anvisningar - upplysa om behovet av tillfredsställande ventilation av vindsutrymmena vid användningen av shingeln måste bedömas som oaktsam. E:bolaget är näringsidkare. Anledning saknas emellertid att i föreliggande fall bedöma Icopals ansvar för underlåten information olika beträffande skadorna på E:bolagets fastighet och skadorna på makarna E:s. Icopal har följaktligen genom sin underlåtenhet vållat skadorna på båda fastigheterna. HovR:ns domslut skall alltså fastställas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.