NJA 1987 s. 45

Fråga, i mål om ansvar för obehörigt avvikande från trafikolycksplats, om behov av offentlig försvarare med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden och till vad målet rör.

HovR:n

Genom dom d 26 mars 1986 ogillade Skellefteå TR åtal mot E.N., född 1907, för obehörigt avvikande från trafikolycksplats. Allmän åklagare fullföljde talan mot domen i HovR:n för Övre Norrland. E.N., som själv fört sin talan i TR:n, hemställde i HovR:n att advokaten G.C. skulle förordnas som offentlig försvarare för honom.

HovR:n (hovrättslagmannen Andersson, hovrättsrådet Larsson, referent, samt adj led Taavola) anförde i beslut d 23 maj 1986: HovR:n som inte finner att någon av de i 21 kap 3 a § RB angivna förutsättningarna för förordnande av offentlig försvarare föreligger, lämnar E.N:s hemställan utan bifall.

HD

E.N. (ombud G.C.) anförde besvär och yrkade bifall till sin hemställan om offentlig försvarare.

Riksåklagaren förklarade sig i ett av HD infordrat yttrande biträda ändringsyrkandet.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Almqvist, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Enligt 21 kap 3 a § 2 st 3 RB skall offentlig försvarare förordnas om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.

E.N. är 79 år. Av läkarintyg ingivet till HD framgår, att han lider av fysisk sjukdom. Redan dessa omständigheter talar för att det finns särskilda skäl att förordna offentlig försvarare för honom. TR:n och den allmänne åklagaren i brottmålet har beträffande i och för sig ostridiga uppgifter gjort olika rättsliga bedömningar. I HovR:n skall E.N. i rättsligt hänseende argumentera mot åklagaren i ett mål som torde avgöras utan huvudförhandling och i vilket mål han följaktligen inte torde få mer aktiv hjälp genom rättens processledning. På grund härav föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden och med hänsyn till vad målet rör.

Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD G.C. till offentlig försvarare för E.N..

HD (JustR:n Höglund, Sven Nyman, Rydin, Heuman och Nyström, referent) fattade följande slutliga beslut: I målet har åklagaren till styrkande av den åtalade gärningen åberopat E.N:s egna uppgifter samt vittnesförhör med förarna av de två övriga i trafikhändelsen inblandade fordonen. E.N. har å sin sida åberopat vittnesförhör med sin hustru, som var passagerare i den av honom förda bilen. TR:n har vid sin bedömning av den i målet förebragta utredningen funnit att det inte kunde anses att E.N. gjort sig skyldig till s k smitning. Åklagaren har i sin vadeinlaga gjort gällande att E.N:s handlande innefattar brott och anfört att, eftersom annan påföljd än böter inte är aktuell, målet bör kunna avgöras i HovR:n utan huvudförhandling. I händelse av målets avgörande på handlingarna åligger det E.N. att skriftligen framföra sina argument.

Av handlingarna i målet framgår vidare att E.N. är 79 år. I ett d 9 juni 1986 utfärdat läkarintyg avseende E.N. uttalas bl a att denne på grund av sjukdom under vissa korta perioder vårdats vid kirurgiska kliniken i Umeå, att han lider svårt av sin sjukdom och att det pågående målet utgör en ytterligare påfrestning för honom.

På grund av det anförda finner HD särskilda skäl föreligga att enligt 21 kap 3 a § 2 st 3 RB förordna offentlig försvarare för E.N..

Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD G.C. till offentlig försvarare för E.N..