NJA 1987 s. 48

E.L. och L.E. ingick äktenskap d 6 aug 1975. I äktenskapet föddes barnen X. 1975, A. 1977 och R. 1979.

I gemensam ansökan till Borås TR i juli 1984 hemställde parterna om äktenskapsskillnad. De förklarade då att de var ense om att vårdnaden om barnen skulle vara gemensam. I november samma år yrkade E.L. att TR:n skulle tillerkänna henne vårdnaden om makarnas barn. L.E. bestred vårdnadsyrkandet och begärde själv vårdnaden om barnen. Vid muntlig förberedelse i dec 1984 var parterna emellertid ense om att vårdnaden alltjämt skulle vara gemensam varför deras tidigare yrkanden i vårdnadsdelen ej föranledde någon TR:ns åtgärd.

E.L. fullföljde i febr 1985 talan om äktenskapsskillnad och yrkade i samband därmed bl a att vårdnaden om barnen skulle anförtros henne. L.E. medgav äktenskapsskillnaden men bestred yrkandet om vårdnaden och begärde själv vårdnaden om barnen.

TR:n dömde genom deldom d 7 mars 1985 till äktenskapsskillnad mellan makarna och förordnade att sammanlevnaden mellan dem skulle vara hävd. Domen vann laga kraft. TR:n beslutade vidare om vårdnadsutredning samt förordnade i interimistiskt beslut d 1 april 1985 att E.L. skulle ha vårdnaden om de tre barnen och förpliktade L.E. att utge underhållsbidrag.

E.L. yrkade att TR:n - jämväl interimistiskt - skulle tillerkänna henne vårdnaden om X., A. och R.

samt förplikta L.E. att utge underhållsbidrag med angivna belopp.

L.E. bestred yrkandena och yrkade för egen del att TR:n skulle tillerkänna honom vårdnaden om de tre barnen

och förplikta E.L. att utge underhållsbidrag med angivna belopp. TR:n (ordf hovrättsassessorn Sandgren) anförde i dom d 28 febr 1986: Domskäl (i vårdnadsfrågan). Till utvecklande av sin talan har E.L. anfört: Familjen flyttade 1978 till en villa i Nötakullen i Dalsjöfors. Förhållandena i äktenskapet blev alltmer spända och hösten 1982 började E. tala om att makarna skulle separera. I maj 1984 ville E. definitivt skiljas. L:s far, som är socialtjänsteman i Borås kommun, hjälpte makarna att upprätta en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad. E. och L. var då ense om att vårdnaden skulle vara gemensam. L. flyttade till en bostad i Borås medan E. och barnen bodde kvar i villan i Nötakullen. L. träffade barnen i villan. När detta skedde höll sig E. borta från bostaden. L. är lokförare med oregelbundna arbetstider. Detta förhållande i förening med det myckna flyttandet fram och tillbaka gjorde att barnen blev oroliga. E. började därför överväga att själv begära vårdnaden om barnen. På hösten 1984 flyttade hon och barnen tillsammans med E:s nuvarande make till en villa i centrala Dalsjöfors där de alltjämt bor. E. hade träffat sin nuvarande man sommaren 1984 men det var inte på grund av honom som hon ville skiljas. Sedan E. genom TR:ns interimistiska beslut d 1 april 1985 är ensam vårdnadshavare har barnen blivit mycket lugnare. Barnens umgänge med L. fungerar bra. Han är ledig vartannat veckoslut och träffar då barnen under lördag och söndag eller från fredag kväll till tisdag kväll eller onsdag morgon. Förhållandet mellan barnen och hennes nuvarande man, som själv har fyra barn om vilka han dock ej har vårdnaden, fungerar också bra. Två av barnen går i skolan och den yngste i förskolan. Den yngste har ett talfel men är i övrigt normalt utvecklad. Av läkare har hon blivit tillrådd att ha den yngste på daghem eftersom det är bra för honom att ha andra barn omkring sig. E:s arbetstider är sådana att hon så gott som alltid kan vara hemma när barnen kommer och går. Hon är anställd som barnsköterska av Borås kommun och arbetar normalt mellan kl 09.00 och 15.00, var sjätte dag dock mellan kl 11.00 och 17.30. Till hösten, när den yngste skall börja skolan, avser hon att gå ner till fyra timmars arbetstid om dagen och hennes arbetstid kommer därefter att vara mellan kl 09.00 och 13.00. Om vårdnaden skulle tillerkännas L. kommer det att medföra problem vad gäller barnpassningen. Hans mycket oregelbundna arbetstider gör att han varje dag han arbetar måste ordna hjälp med barntillsynen från utomstående.

Till utveckling av sin talan har L.E. anfört: E:s begäran om skilsmässa kom som en överraskning för honom. E. hade träffat sin nuvarande man i maj 1984 och hon drev därefter frågan om skilsmässa mycket hårt. Barnen kom i kläm i den situation som då uppstod. Det är riktigt att han vid separationen flyttade till en mindre lägenhet i Borås. Han och E. växlade sedan om att bo hos barnen i Nötakullen. När E. flyttade från Nötakullen till sin nya bostad i centrala Dalsjöfors flyttade L. tillbaka till Nötakullen. Under den tid därefter som vårdnaden var gemensam bodde barnen växelvis hos L. och E.. Även sedan E. erhållit vårdnaden ensam har barnen ofta vistats hos honom. E. har efter det att hon flyttat från Nötakullen agerat självsvåldigt med barnen trots att vårdnaden alltjämt var gemensam. Hon ändrade barnens folkbokföringsort till den nya adressen och hon ställde barnen i daghemskö där. E. har låst sig vid uppfattningen att hans oregelbundna arbetstider gör honom olämplig som vårdnadshavare. Det är visserligen riktigt att han har mycket varierande arbetstider med ibland nattarbete men detta är inte något problem. Den totala arbetstiden är inte längre än normalt och hans familj på faderns sida kan ta hand om barnen när L. själv inte kan det. Hans arbetstider innebär dessutom att han får långa sammanhängande ledighetsperioder som kommer barnen till godo. L. anser att han är mest lämpad som vårdnadshavare. Han har hela tiden deltagit i barnens skötsel och han har förmåga att ge dem en större känslomässig kontakt än vad E. har. E. är mera känslokall. Miljön i Nötakullen är välbekant för barnen. De har kamrater där. Om L. får vårdnaden har han inga planer på att flytta barnen från deras nuvarande daghem eftersom han vet att de trivs bra där.

I vårdnadsfrågan har inhämtats yttrande enligt 6 kap 20 § 2 st FB. Vidare har företagits vårdnadsutredning. Såväl yttrandet som utredningen har avgivits av I.T. som tidigare arbetat som socialtjänsteman men som numera är pensionerad. I målet har upplysts att uppdragen att göra dessa utredningar gavs till I.T. eftersom L.E:s far är socialsekreterare.

I.T. har i sitt yttrande, som gavs d 3 dec 1984 då vårdnaden alltjämt var gemensam, förordat L. som vårdnadshavare med motiveringen bl a att barnen trots att de sedan en tid flyttat från Nötakullen, rimligen borde anses så rotade i föräldrarnas tidigare gemensamma bostad att det vore bäst för dem om de också i fortsättningen fick bo kvar där.

I vårdnadsutredningen, som är dagtecknad d 12 sept 1985, har I.T. under rubriken sammanfattning och förslag uttalat bl a följande: "L.E. motsätter sig att modern blir barnens vårdnadshavare och yrkar att vårdnaden anförtros honom med hänvisning till att han vet att barnen vill bo hos honom i den invanda miljön på Nötakullen och att han anser att det är bättre för barnen att växa upp där än hos modern. E.L. anger som skäl för sin begäran att bli ensam vårdnadshavare för barnen, att de oroats av att alltför ofta byta hem och av att hos fadern omhändertas av olika personer. L.E. å sin sida menar att barnens oro i första hand skapats av moderns oöverlagda beslut att flytta barnen från Nötakullen. Det är vad jag kan förstå naturligt att föräldrarnas skilsmässa skapar oro i barns liv. Så har också varit fallet för barnen E.. Deras oro har ytterligare förstärkts av att föräldrarna ordnat deras dagliga liv på ett sätt som under en längre tid verkat tröttande och splittrande, samtidigt som de flyttat från den ena föräldern till den andra, från en invand miljö till en för dem ny och mindre känd miljö. Vid samtal med parterna har jag fått den uppfattningen, att de nu är överens om att barnen övervunnit sin oro och att de sökt utforma umgängesrätten så, att barnen får vistas hos fadern när han är ledig och själv tar hand om dem. Barnen har vid samtal förklarat att de tycker det går bra att bo hos modern och accepterar att göra det i fortsättningen, om de får träffa fadern ofta och regelbundet och då vistas på Nötakullen tillsammans med honom. Utredningen visar, enligt min mening, att båda föräldrarna är skötsamma och väletablerade i samhället och att båda är lämpliga som vårdnadshavare för barnen. Personer som känner dem omvittnar detta. Jag har den uppfattningen att det sannolikt hade varit bäst för barnen om flyttningen till modern inte skett. Nu har den skett och vad som framkommit under utredningen tyder på att barnen anpassat sig till den nya miljön. Det finns alltså under nuvarande förhållanden inga skäl till ändring, med risk för ny oro hos barnen. Modern bör därför bli barnens vårdnadshavare också i fortsättningen och faderns rätt till umgänge med barnen utformas så att de ges rikliga tillfällen att vistas hos honom."

Utredningen utmynnade i förslaget att socialnämnden i sitt yttrande till TR:n skulle förklara att båda föräldrarna var lämpliga som vårdnadshavare och att vårdnaden om barnen skulle anförtros E.L..

Vid sammanträde d 12 nov 1985 beslutade socialnämnden enhälligt att till TR:n dels förklara att båda föräldrarna är lämpliga som vårdnadshavare och dels föreslå att vårdnaden om barnen anförtros L.E.. Som motivering till sin ståndpunkt anförde nämnden: "Det faktum att modern från d 19 mars 1985 interimistiskt har vårdnaden om barnen och att barnen från samma tid bott hos henne anser socialnämnden inte bör få avgörande betydelse vid bedömningen av vårdnadsfrågan. Barnen har bott förhållandevis kort tid i den miljö som modern erbjuder dem medan de bott hela sin uppväxt i den miljö som fadern erbjuder dem. Den miljö som fadern erbjuder är väl känd för barnen och har hittills inte blivit föremål för några anmärkningar. Detta samman taget med att utredningen ger en mycket positiv bild av fadern som förälder och att barnen inte kommer att få byta vare sig skola eller daghem med fadern som vårdnadshavare anser socialnämnden talar för att barnen inte bör utsättas för uppbrott från sin uppväxtmiljö. Den omständigheten att fadern har ett arbete med oregelbundna arbetstider är enligt socialnämndens uppfattning inte något som gör att fadern skall anses mindre lämplig än modern som vårdnadshavare. Det är ju mycket riktigt som fadern genom sitt ombud framhållit inte barnomsorgsfrågan utan vårdnadsfrågan som skall bedömas. Enligt socialnämndens uppfattning bör vårdnaden om barnen E. anförtros fadern."

E.L. har påpekat att nämndens motivering helt överensstämmer med ett särskilt yttrande som d 11 nov 1985 gavs av avdelningschefen G.H. som inte kunde närvara vid ärendets behandling.

I målet har parterna åberopat, E.L. vårdnadsutredarens hela sammanfattning och förslag och L.E. delar därav. L.E. har vidare åberopat förutom socialnämndens beslut och motivering, yttrandet enligt 6 kap 20 § 2 st FB och avdelningschefen G.H:s yttrande samt delar av uttalanden av de personer som hörts under vårdnadsutredningen.

TR:n gör följande bedömning.

Det åligger domstolen att avgöra vårdnadsfrågan under beaktande av vad som är bäst för barnen. Att avgöra denna fråga med utgångspunkt enbart från föräldrarnas lämplighet låter sig inte göras då de är skötsamma och välanpassade i samhället och synes lika lämpliga som vårdnadshavare.

Frågan om vad som är bäst för barnen måste i stället avgöras med beaktande av andra faktorer. Barnen har nu i snart 1 1/2 år bott hos modern i centrala Dalsjöfors. De har, såvitt framkommit, anpassat sig bra i sin nuvarande miljö. Umgänget med fadern synes fungera väl. Vårdnadsutredaren har uttalat att det finns en risk för ny oro hos barnen om en förändring skulle ske. Faderns oregelbundna arbetstider innebär, som också socialnämnden uttalat, givetvis inte att han skall anses mindre lämplig som vårdnadshavare. Det kan emellertid inte uteslutas att ett arrangemang där barnen relativt ofta skulle tas om hand av andra än fadern kan ge upphov till ny oro hos dem. Vid en samlad bedömning av nu anförda omständigheter finner TR:n därför det vara bäst för barnen om vårdnaden om dem anförtros E.L..

Domslut. 1. E.L. skall anförtros vårdnaden om parternas barn X., A. och R..

2. (Bestämmelser om underhållsbidrag.)

HovR:n för Västra Sverige

L.E. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade bifall till sin i TR:n förda talan. Han hemställde vidare om interimistiskt beslut.

E.L. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Baagøe samt nämndemännen Thylin och Flyborg) anförde i dom d 29 sept 1986:

Domskäl

Domskäl. I HovR:n har L.E. och E.L. hörts på nytt.

L.E. har bl a tillagt: Sedan d 1 juli 1986 sammanbor han med en annan kvinna, I.A., i huset på Nötakullen. Hon har vårdnaden om tre barn, födda 1974, 1976 och 1980. Han träffade henne för två år sedan. De känner således varandra väl. Även hans barn har före sammanboendet träffat I.A.. Sammanflyttningen skedde först efter ingående diskussioner och moget övervägande. Några problem i umgänget mellan deras barn har inte förekommit. Vid besök på Nötakullen har X. och A. eget rum medan R. delar rum med ett av I.A:s barn. - Hans arbetstider är schemalagda i femveckorsperioder. Han är dock inte borta från hemmet i större omfattning än tidigare.

I domskälen redovisades härefter uppgifter av E.L. om hennes ekonomiska förhållanden.

HovR:n gör följande bedömning.

Oavsett utgången i målet kommer barnen, såvitt nu kan förutses, att vara kvar i samma skolmiljö och med möjlighet, liksom hittills, till täta kontakter även med den förälder som ej har vårdnaden.

Mot denna bakgrund synes ett återvändande till det ursprungliga hemmet knappast kunna befaras medföra några beaktansvärda anpassningssvårigheter eller störningar i övrigt för barnen.

Då således rent yttre förhållanden ej kan anses utslagsgivande får avsevärd vikt fästas vid det försteg med avseende å personlig mognad, omtanke samt konsekvens i uppfostran som vid vårdnadsutredningen framkommit beträffande fadern och som kommer socialnämndens ställningstagande att framstå som entydigt och välgrundat. Nämnden har dock ej kunnat beakta den för frågan betydelsefulla ändringen som inträtt genom L.E:s nya samboförhållande. Enligt vad L.E. uppgivit har emellertid den gemenskap som hittills förevarit mellan sambons och hans barn inte vållat problem. Anledning saknas också till antagande att L.E:s nya situation gör honom sämre skickad att handha vårdnaden eller att den eljest skulle inverka oförmånligt på barnen.

Med hänsyn till nu redovisade överväganden finner HovR:n att vårdnaden om barnen bör anförtros L.E..

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom förordnar HovR:n att L.E. skall ha vårdnaden om X., A. och R.

samt att E.L. skall utge underhållsbidrag - - -.

Vad sålunda förordnats om vårdnad och underhåll skall gälla utan hinder av att domen ej vunnit laga kraft.

Referenten, hovrättsassessorn Lindgren var med instämmande av hovrättsrådet Thorleif skiljaktig på sätt framgår av följande yttrande: Av utredningen framgår att såväl L.E. som E.L. är skötsam och väl skickad som vårdnadshavare och att ingen anmärkning kan riktas mot den miljö de kan erbjuda sina barn.

I målet har inte visats annat än att E.L. som ensam haft vårdnaden om barnen sedan d 19 mars 1985, väl lyckats med detta och att barnen anpassat sig till de nya förhållandena. Det omfattande umgänge som L.E. haft med barnen har hittills också fungerat bra.

Det ligger i sakens natur att försiktighet måste iakttas vid en förändring av vårdnadssituationen. L.E. har framställts som en mjuk, mogen och omtänksam person. Även om han därigenom besitter egenskaper som är till fördel för barnen kan detta inte anses utgöra tillräcklig grund för att han under rådande förhållanden skall tillerkännas vårdnaden. Vad gäller hemmet på Nötakullen föreligger svårigheter att bedöma hur barnens ställning och utveckling på längre sikt påverkas av att tre andra barn numera stadigvarande bor där tillsammans med L.E. och hans nya kvinna. Det är långt ifrån givet att en återflyttning till Nötakullen är till gagn för barnen. Eftersom föreliggande utredning inte på något avgörande sätt talar för att L.E. bör anförtros vårdnaden blir för min del utslagsgivande att barnen bör besparas ytterligare omvälvningar i sina liv. Vadetalan skall därför lämnas utan bifall. Överröstad därutinnan är jag beträffande frågan om skyldighet för E.L. att utge bidrag till barnens underhåll ense med majoriteten.

HD

E.L. (ombud advokaten P-O.H.) sökte revision och yrkade att HD måtte tillerkänna henne vårdnaden om barnen.

L.E. (ombud advokaten A.H.) bestred ändring.

HD beslöt d 28 nov 1986 att TR:ns förordnanden i vårdnads- och underhållsfrågorna skulle gälla till dess lagakraftägande dom i dessa delar förelåg eller annorlunda föreskrevs.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ternert, hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut enligt följande:

Domskäl

Skäl. I 6 kap 18 § FB stadgas inledningsvis att domstolarna är skyldiga att se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt utredda. I samma paragraf föreskrivs härefter att, innan rätten avgör ett sådant mål eller ärende, socialnämnden skall höras eller, om det är tillräckligt, beredas tillfälle att yttra sig. När det gäller förordnanden för tiden till dess det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft, anges i 6 kap 20 § 2 st att rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden.

När TR:n i föreliggande mål meddelade interimistiskt förordnande om vårdnaden, förelåg ett av rätten inhämtat yttrande från socialnämnden. Under den fortsatta handläggningen utfördes en fullständig vårdnadsutredning baserad på förhållanden som vid tiden för TR:ns dom ännu var aktuella. Vid huvudförhandlingen i HovR:n d 29 sept 1986 upplyste emellertid L.E., såsom återges i HovR:ns dom, att han d 1 juli samma år hade flyttat samman med en kvinna som har vårdnaden om tre egna barn, födda 1974, 1976 och 1980.

De nya familjeförhållanden som vid HovR:ns prövning sålunda uppkommit för L.E:s del hade inte varit föremål för någon utredning av socialnämnden. Inte heller hade nämnden haft tillfälle att uttala sig huruvida de ändrade förhållandena kunde ge anledning till en annan bedömning i vårdnadsfrågan. HovR:n var härigenom i det läget att dess prövning av målet kom att grundas på ett utredningsmaterial som ofullständigt belyste aktuella förhållanden. Eftersom det tidigare i målet hade förekommit skilda meningar om vilken av föräldrarna som borde anförtros vårdnaden och då ett ändrat ställningstagande därjämte skulle innebära att förhållanden som bestått under flera år plötsligt avbröts, var det emellertid av särskild vikt att HovR:n hade tillgång till en så fullständig utredning som möjligt.

Av angivna förhållanden framgår att HovR:n inte har fullgjort den utredningsskyldighet som enligt 6 kap 18 § FB ankommer på en domstol. Underlåtenheten är att se som ett rättegångsfel. Felet innebär att målet inte har blivit fullständigt belyst i HovR:n när det gäller förhållanden som är av betydelse för den allsidiga prövning som förutsätts ske i detta slags mål och får därför antas ha inverkat på utgången. På grund härav och då ett förnyat yttrande från socialnämnden, som krävs i målet, kan aktualisera också annan utredning bör målet på nytt tas upp i HovR:n.

Domslut

HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns dom visar HD målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Brundin, Persson, Jermsten, referent, Freyschuss och Lars Å Beckman) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.