NJA 1987 s. 602
En vadesvarande i vårdnadsmål yrkade att vadekäranden skulle föreläggas vite enligt 6 kap 21 § FB. HovR:n har ansetts utan hinder av grundsatsen om förbud mot reformatio in pejus äga uppta yrkandet till prövning.
HD
(Jfr 1964 s 489 och 1966 s 525)
I mål mellan U.O. och A-K.M. dömde Huddinge TR genom deldom d 25 april 1984, som vann laga kraft, till äktenskapsskillnad mellan parterna. Till prövning i målet återstod därefter, såvitt nu är av intresse, frågan om vårdnaden om parternas barn J., född år 1979, och L., född år 1982. U.O. yrkade i första hand att få vårdnaden om båda barnen och i andra hand att få vårdnaden om L. jämte rätt till umgänge med J. i viss omfattning. A-K.M. bestred denna talan och yrkade för egen del att tillerkännas vårdnaden om båda barnen. Under målets handläggning prövades frågorna om vårdnad och umgängesrätt flera gånger interimistiskt.
TR:n (ordf rådmannen Öhrström) tillerkände i dom d 10 jan 1986 A-K.M. vårdnaden om båda barnen och bestämde - med upphävande av tidigare interimistiska beslut - att vad som sålunda hade förordnats om vårdnaden skulle gälla även för tiden till dess lagakraftägande dom förelåg eller annorledes förordnades.
U.O. fullföljde talan mot domen i Svea HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan angående vårdnad om båda barnen.
A-K.M. bestred ändring. Hon yrkade därjämte att, om TR:ns dom i vårdnadsfrågan fastställdes, U.O. vid vite av 10 000 kr skulle förpliktas att omedelbart överlämna barnen till henne.
HovR:n (hovrättslagmannen Groll, hovrättsrådet Bergenfalk, referent, adj led Strömberg samt nämndemännen Lestner och Malmberg) fastställde genom dom d 26 aug 1986 TR:ns dom i vårdnadsfrågan och förordnade att vad som i TR:ns dom hade bestämts om vårdnad skulle gälla även för tiden till dess lagakraftägande dom eller beslut förelåg. Vidare förelade HovR:n U.O. vid vite av 10 000 kr att på begäran av A-K.M. lämna ifrån sig barnen till henne. Föreläggandet skulle gälla omedelbart.
U.O. ansökte om revision mot HovR:ns dom och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.
HD meddelade prövningstillstånd i fråga om HovR:ns vitesföreläggande men fann beträffande målet i övrigt ej skäl att meddela sådant tillstånd, i följd varav HovR:ns dom i den delen skulle stå fast.
A-K.M. bestred ändring i fråga om vitesföreläggandet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Svensson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. U.O. ensam har överklagat TR:ns dom i målet. Ett bifall till A-K.M:s yrkande om vitesföreläggande skulle innebära en - enligt reglerna om förbud mot s k reformatio in pejus - inte tillåten ändring till U.O:s nackdel. Yrkandet hade således bort avvisas av HovR:n. Genom att inte göra så utan i strid mot nämnda förbud bifalla yrkandet har HovR:n gjort sig skyldig till grovt rättegångsfel. Det är uppenbart, att skäl föreligger att undanröja HovR:ns dom vad avser vitesföreläggandet.
Domslut
HD:s avgörande. Med avvisande av A-K.M:s i HovR:n framställda yrkande om vitesföreläggande undanröjer HD HovR:ns beslut i denna fråga.
HD (JustR:n Brundin, Rydin, referent, Solerud, Lars Å Beckman och Svensson) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Enligt 6 kap 21 § FB kan rätten i mål om vårdnad och umgänge, i samband med att den meddelar dom eller beslut i saken och om det finns särskilda skäl, på yrkande av part förelägga motparten vid vite att lämna ifrån sig barnet. Denna möjlighet för allmän domstol att förena ett avgörande om vårdnad eller umgänge med tvångsmedel skall ses mot bakgrund av önskemålet att avgörandet skall kunna verkställas snabbt, varigenom förhållandena för barnet snarast möjligt kan stabiliseras (se prop 1982/83:165 s 1, 15 och 42). Ett vitesföreläggande enligt denna reglering måste anses vara av sådant slag att HovR:n - utan hinder av grundsatsen om förbud att göra ändring till nackdel för den som överklagat - ägt pröva A-K.M:s där framställda yrkande om föreläggande, oaktat att hon haft ställning endast av vadesvarande.
Anledning saknas att i fråga om vitesföreläggandet frångå HovR:ns bedömning i sak.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns vitesföreläggande mot U.O..