NJA 1987 s. 689
Va-nämnden eller allmän domstol?
HD
I ett såsom exploateringsavtal betecknat avtal d 16 och 17 okt 1973 mellan, å ena sidan, Västerviks kommun och, å andra sidan, L.J. i egenskap av exploatör utav vissa fastigheter inom det s k Källviksbrunnsområdet i Loftahammar stadgas bl a:
§ 3 Vatten och avloppsförsörjning skall lösas genom att exploateringsområdet intages i ett verksamhetsområde för allmän vatten- och avloppsanläggning med kommunen som huvudman, varvid förutsättes att erforderliga tillstånd och servitut kan erhållas för ledningars framdragande. Ledningar skall förläggas på frostfritt djup till tomtgräns.
Exploatören förbinder sig bekosta de åtgärder, som angränsande fastighetsägare kan tvingas vidtaga den egna vattentäkten på grund av exploatörens verksamhet.
Exploatören förbinder sig att:
a) erlägga anslutnings- och förbrukningsavgifter för vatten och avlopp enligt av kommunfullmäktige fastställda taxor för verksamhetsområdet i fråga.
b) så snart arbetet med framdragning av huvudledningar för vatten och avlopp inklusive eventuellt erforderliga tryckstegrings- och avloppspumpstationer påbörjats, till kommunen som förskott å anslutningsavgifter, inbetala (3 000:-) kr per tomt, som omfattas i planförslaget.
c) erlägga resterande anslutningsavgifter i takt med detaljledningsnätets utbyggnad, som sker genom kommunens försorg efter samråd med exploatören. - - -
§ 7 Anläggningsarbetena skall utföras i sådan takt att anläggningarna på avsett sätt kan tjäna bebyggelsen inom exploateringsområdet.
Kommunen förbinder sig att senast ett år efter det att byggnadsplanens fastställelse vunnit laga kraft ha framdragit huvudledningar för vatten och avlopp till exploateringsområdet. Detaljledningsnätet utbygges etappvis genom kommunens försorg efter samråd med exploatören.
Under påstående att kommunen inte förlagt ledningar för vatten och avlopp på frostfritt djup till tomtgräns yrkade L.J. i ansökan till statens va-nämnd dels att nämnden skulle fastställa att ledningsnätet inte uppfyllde kraven enligt Svensk Byggnorm, dels att kommunen skulle förpliktas utge skadestånd till L.J. med 50 000 kr för att fastigheten Aleglo 12:56 inte gick att sälja förrän den erhållit va-anslutningar förlagda på frostfritt djup, dels att kommunen skulle förpliktas utge ränta till L.J. på erlagd anslutningsavgift för Aleglo 12:56.
Va-nämnden (hovrättsfiskalen Sundin) anförde i beslut d 3 mars 1986: Statens va-nämnd prövar tvister i va-frågor mellan huvudman för allmän va-anläggning (i regel kommun) och fastighetsägare. L.J:s ansökan rör inte sådan tvist som avses i 37 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. På grund härav äger va-nämnden inte uppta L.J:s ansökan till prövning. Va-nämnden avvisar därför ansökan.
L.J. anförde besvär i Svea HovR, vattenöverdomstolen, och yrkade bifall till sin vid va-nämnden förda talan.
Vattenöverdomstolen (vattenrättsrådet Udén samt adj led Strandman Ullrich, referent, och Lindegren) anförde i beslut d 21 maj 1986: L.J:s talan grundar sig på ett mellan Västerviks kommun och honom själv ingånget exploateringsavtal. Tvisten hänför sig således ej till rättsförhållande mellan kommunen såsom huvudman för allmän va-anläggning och L.J. som fastighetsägare. Va-nämnden har därför inte ägt uppta tvisten till prövning.
Vattenöverdomstolen, som inte finner skäl att inhämta förklaring från kommunen, fastställer va-nämndens beslut.
Hovrättsrådet Åke Holmberg var skiljaktig och anförde: I det mellan L.J. och kommunen ingångna exploateringsavtalet stadgas bl a att exploateringsområdet intages i ett verksamhetsområde för allmän vatten- och avloppsanläggning med kommunen som huvudman samt att L.J., exploatören, förbinder sig att erlägga anslutningsavgifter för vatten och avlopp enligt fastställda taxor. L.J:s ansökan hos va-nämnden får anses röra sådan tvist mellan huvudman och fastighetsägare som det ankommer på nämnden att pröva. Jag anser därför att kommunen skall beredas tillfälle att komma in med skriftlig förklaring. Överröstad härutinnan är jag jämlikt 52 kap 7 § 2 st RB förhindrad att ändra va- nämndens beslut.
L.J. anförde besvär med yrkande att hans talan skulle upptas till prövning vid va-nämnden.
Kommunen bestred ändring.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Andersson, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Enligt 37 § va-lagen skall va-nämnden pröva - förutom mål om inlösen eller ersättning i vissa fall - mål som rör tvist mellan huvudman för allmän va-anläggning och fastighetsägare om vissa angivna frågor, däribland fordran på avgift till huvudman för allmän va- anläggning, skadestånd enligt 29 § va-lagen samt annan va-fråga som avses i lagen. 29 § va-lagen innehåller bl a en bestämmelse om skyldighet för huvudman att ersätta skada som tillfogats fastighetsägare genom att huvudmannen åsidosatt sin skyldighet i förhållande till fastighetsägaren.
Av förarbetena till va-lagen (se prop 1970:118 s 120) framgår att va- nämnden skall i huvudsak kunna pröva endast tvister mellan huvudman och brukare, medan andra tvister i va-frågor skall tas upp av allmän domstol.
L.J:s talan vid va-nämnden grundas på det mellan honom och kommunen träffade exploateringsavtalet. Genom att i strid mot vad som föreskrivs i avtalet inte förlägga ledningar för vatten och avlopp till fastigheten Aleglo 12:56 på frostfritt djup har kommunen enligt L.J. tillfogat honom ekonomisk skada, vilken består dels i att marknivån på fastigheten måste höjas genom utfyllnad, dels i att han förlorat ränta på nedlagt kapital, enär fastigheten inte gått att sälja i befintligt skick.
Med hänsyn till grunderna för L.J:s talan måste den uppkomna tvisten anses gälla rättsförhållandet mellan L.J. och kommunen i deras egenskap av avtalsparter rörande exploateringen av Källviksbrunnsområdet och inte såsom brukare av resp huvudman för allmän va-anläggning. På grund härav ankommer det inte på va-nämnden att pröva tvisten.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer vattenöverdomstolens avgörande.
HD (JustR:n Höglund, Vängby, Lind, referent, och Lars Å Beckman) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. L.J. har som grund för sin talan mot kommunen åberopat att kommunen inte förlagt ledningar för vatten och avlopp på frostfritt djup intill tomtgränsen för den L.J. tillhöriga fastigheten Aleglo 12:56. Han har därvid hänvisat till att kommunen åsidosatt sina skyldigheter enligt exploateringsavtalet mellan honom och kommunen.
Nämnda fastighet är belägen inom verksamhetsområde för allmän va- anläggning för vilken kommunen är huvudman. Enligt 12 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen) skall allmän va- anläggning vara försedd med de anordningar som krävs för att den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet. De faktiska omständigheter L.J. åberopat till stöd för sin talan är av den arten att de kan läggas till grund för prövning av frågan, huruvida kommunen såsom huvudman för va-anläggningen åsidosatt sina skyldigheter enligt 12 § va-lagen i förhållande till L.J. på sådant sätt att kommunen enligt 29 § samma lag ådragit sig skyldighet att utge skadestånd till L.J.. Härav följer att va-nämnden enligt 37 § 6 nämnda lag är behörig att pröva L.J:s talan.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av vattenöverdomstolens beslut visar HD målet åter till va-nämnden för erforderlig behandling.
JustR Knutsson var av skiljaktig mening och anslöt sig till betänkandet.