NJA 1987 s. 707
Ägare till hälften av en fastighet förde i TR:n talan om bättre rätt till den andra hälften. Hans först i HovR:n i andra hand framställda yrkande om bättre rätt till en byggnad på fastigheten har ansetts innebära att hans talan ändras och ej att han beträffande samma sak inskränker sin talan. Yrkandet har därför avvisats. 13 kap 3 § RB.
J.R.N. och U.J. samt hennes dotter N.K. var sedan 1971 sammanboende. Genom köpekontrakt d 3 nov 1976 förvärvade J.R.N. och U.J. fastigheten Norra Sund 2:20 i Norrtälje för en köpeskilling om 25 000 kr. Inskrivningsmyndigheten i Norrtälje beviljade d 24 nov 1976 lagfart å fastigheten med hälften å envar av J.R.N. och U.J.. Under 1977 eller 1978 började J.R.N., som är byggnadssnickare, att uppföra ett bostadshus på fastigheten. Huset slutbesiktades sommaren 1980. Huset var avsett att vara J.R.N:s och U.J:s och hennes dotters gemensamma hem och bostad. U.J. avled d 28 april 1979. Hon efterlämnade N.K. såsom enda dödsbodelägare. I bouppteckningen efter U.J. upptogs halva fastigheten såsom tillgång. N.K. erhöll lagfart d 22 april 1980 på grund av bouppteckningen. N.K. bodde kvar hos J.R.N. i huset till 1982.
J.R.N. yrkade vid Norrtälje TR att TR:n måtte fastställa att han hade bättre rätt än N.K. till hälften av fastigheten Norra Sund 2:20 och att den för N.K. beviljade lagfarten måtte undanröjas.
Som grund för käromålet anförde J.R.N.: Det var inte hans och U.J:s avsikt vid tidpunkten för förvärvet av fastigheten eller vid husets uppförande eller senare att fastigheten skulle ägas med samäganderätt. Avsikten var i stället att J.R.N. ensam skulle äga hela fastigheten. N.K. har inte genom att ärva fastigheten erhållit en bättre rätt än vad U.J. hade.
N.K. bestred käromålet. Hon gjorde gällande att fastigheten förvärvades av J.R.N. och U.J. med samäganderätt.
TR:n ogillade i dom d 11 dec 1985 på anförda skäl J.R.N:s talan.
Svea HovR
J.R.N. fullföljde talan i Svea HovR. Han yrkade att HovR:n med ändring av TR:ns dom måtte fastställa att han hade bättre rätt än N.K. till den för henne lagfarna hälften av fastigheten Norra Sund 2:20. I andra hand yrkade han att HovR:n måtte fastställa att han ensam innehade äganderätten till byggnaden på fastigheten.
N.K. bestred ändring. Hon yrkade vidare att J.R.N:s andrahandsyrkande om bättre rätt till byggnaden måtte avvisas såsom otillåten ändring av talan.
HovR:n (hovrättslagmannen Ihrfelt och hovrättsrådet Beck-Friis) anförde i beslut d 2 april 1987: J.R.N:s här framställda yrkande, att han skall förklaras vara ensam ägare till en byggnad på den omtvistade fastigheten, är ett nytt yrkande som inte lagligen kan prövas av HovR:n. HovR:n avvisar därför yrkandet.
Referenten, hovrättsassessorn Engberg, var av skiljaktig mening och anförde: J.R.N:s yrkande om bättre rätt till byggnaden på fastigheten utgör en inskränkning av hans vid TR:n och i HovR:n förda talan om bättre rätt till hela fastigheten och anses alltså inte såsom en ändring av talan. Skäl att avvisa hans i HovR:n i andra hand framställda yrkande föreligger därför inte.
J.R.N. (ombud advokaten E.S.) anförde besvär och yrkade att HovR:ns avvisningsbeslut måtte undanröjas.
N.K. (ombud advokaten C.S.) bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Radtke, hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut enligt följande: Skäl. I målet gäller att avgöra om J.R.N., som äger hälften av den ifrågavarande fastigheten, otillåtet ändrat sin talan därigenom att han - efter att i TR:n ha yrkat bättre rätt till den andra hälften av fastigheten - i HovR:n i andra hand framställt yrkande om bättre rätt till en på fastigheten belägen byggnad.
J.R.N. har hänvisat till 13 kap 3 § 3 st RB, enligt vilken bestämmelse ändring av talan ej anses föreligga när käranden beträffande samma sak inskränker sin talan.
N.K. har hävdat att bestämmelsen i fråga ej är tillämplig i ett fall som det förevarande.
Som grund för sitt yrkande vid TR:n åberopade J.R.N. att det vid förvärvet 1976 av fastigheten var hans och U.J:s gemensamma avsikt att han ensam skulle äga fastigheten. Till skäl för andrahandsyrkandet får J.R.N. anses ha åberopat att han mellan åren 1977 och 1980 uppfört och betalat byggnaden utan biträde i något hänseende av U.J..
Som grundläggande förutsättning för en taleinskränknings tillåtlighet gäller att fråga är om samma sak. Genom att i HovR:n åberopa en helt ny och fristående grund till stöd för sitt ändrade yrkande är nämnda förutsättning ej uppfylld. HovR:ns beslut att avvisa J.R.N:s andrahandsyrkande skall därför fastställas.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns avvisningsbeslut.
HD (JustR:n Brundin, Persson, Gregow, Nyström och Svensson, referent) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Enligt 13 kap 3 § RB får väckt talan i princip inte ändras. Ändring av talan anses emellertid inte ske, om käranden beträffande samma sak inskränker sin talan (3 st). En sådan inskränkning får äga rum också i högre rätt. Med inskränkning av talan avses härvid en kvantitativ förändring (se t ex Ekelöf, Rättegång II, 7 uppl s 129).
J.R.N., som ostridigt äger hälften av fastigheten Norra Sund 2:20 i Norrtälje kommun, yrkade vid TR:n att det skulle fastställas att han har bättre rätt än N.K. till den andra hälften av fastigheten. Genom en prövning av denna talan kan inte bli avgjort huruvida den på fastigheten uppförda byggnaden är i samma ägares hand son fastigheten och därmed utgör tillbehör till denna. Hinder möter alltså ej mot att i ny rättegång mellan parterna talan förs om bättre rätt till byggnaden. Härav följer att J.R.N:s i HovR:n framställda yrkande om sådan rätt inte avser samma sak som det ursprungliga yrkandet om bättre rätt till andel av fastigheten. Eftersom fråga alltså inte är om inskränkning av talan som avses i 13 kap 3 § 3 st RB, kan yrkandet inte tas upp till prövning i det nu förevarande tvistemålet.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns avvisningsbeslut.