NJA 1987 s. 878
En tilltalad som av TR dömts till skyddstillsyn och fängelse har på yrkande av åklagaren häktats av HovR på grund av risk för fortsatt brottslighet. HovR:n har ansetts ha förfarit felaktigt genom att inte låta den tilltalade, som var intagen i kriminalvårdsanstalt, yttra sig över yrkandet. Beslutet har undanröjts då häktningen skulle leda till att den tilltalade blev berövad friheten under längre tid än som svarade mot den av TR:n ådömda påföljden.
(Jfr 1984 s 559)
Handens TR dömde d 30 okt 1987 T.K., född 1950, för grov stöld och olovlig körning till skyddstillsyn och fängelse 1 mån. T.K. avgav nöjdförklaring d 1 nov 1987.
Svea HovR
Åklagaren fullföljde talan i Svea HovR och yrkade, att påföljden för T.K. skulle bestämmas till enbart fängelse. Åklagaren yrkade vidare att HovR:n skulle förklara T.K. häktad för det fall han skulle komma att friges före det att HovR:n hållit huvudförhandling i målet. Åklagaren åberopade att T.K. var gravt kriminellt belastad och att risk förelåg för fortsatt brottslighet. HovR:n inhämtade uppgift att T.K. skulle friges d 20 nov 1987.
HovR:n (hovrättsråden Palmgren, referent, och Westin samt adj led, f d hovrättsrådet Green) anförde i beslut d 18 nov 1987: HovR:n finner risk föreligga att T.K. på fri fot fortsätter sin brottsliga verksamhet. På grund härav förordnar HovR:n att T.K., när nu pågående verkställighet av fängelsestraff upphör, omedelbart skall träda i häkte i avbidan på att HovR:n meddelar dom eller slutligt beslut i det till HovR:n fullföljda brottmålet.
T.K. (offentlig försvarare advokaten R.G.) anförde besvär och yrkade att han omedelbart skulle försättas på fri fot.
HD (JustR:n Welamson, Jermsten, Sterzel, referent, Solerud och Törnell) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. HovR:n har fattat sitt beslut om häktning utan den till talades hörande. Det är angeläget att ett sådant förfarande inte används annat än när det är påkallat för att förebygga den fara som ett beslut om häktning syftar till att undanröja. T.K. har intill d 20 nov varit intagen i kriminalvårdsanstalt, och trots att häktningsyrkandet kom in till HovR:n först d 16 nov måste möjlighet ha funnits för HovR:n att både kommunicera häktningsyrkandet med den till talades försvarare och därefter fatta beslut i häktningsfrågan före d 20 nov. Att anlita detta tillvägagångssätt var desto mera angeläget som beslutet om häktning kan sägas de facto föregripa det slutliga ställningstagandet i målet och i allt fall leder till att den tilltalade, om TR:ns dom skulle fastställas, kommer att ha berövats friheten under längre tid än som svarar mot den ådömda påföljden.
Då en överrätt har att fatta beslut i en häktningsfråga utan att ha underlag för ett slutligt ställningstagande i målet, måste risken för att ett häktningsbeslut kommer att leda till ett för långt frihetsberövande vägas mot den risk för fortsatt brottslighet eller annan fara som kan utgöra grund för häktning. Fara för fortsatt brottslighet från T.K:s sida får visserligen anses föreligga, men den befarade brottsligheten kan inte anses till sin art eller intensitet så allvarlig att den motiverar att T.K. genom beslut före huvudförhandlingen berövas friheten under längre tid än som svarar mot den av TR:n ådömda påföljden (jfr NJA 1984 s 559).
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD att T.K. skall omedelbart försättas på fri fot.