NJA 1988 s. 171

Domskäl

Skäl. HD har hållit förhandling i målet, vid vilken K.S. Å.D. och U.K. varit personligen tillstädes och hörts.

Lagen (1986:436) om näringsförbud trädde i kraft d 1 juli 1986. Enligt lagen får näringsförbud, om det är påkallat från allmän synpunkt, meddelas den som i egenskap av näringsidkare grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet och därvid gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa. Vid prövningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt skall särskilt beaktas om åsidosättandet varit systematiskt eller syftat till betydande vinning, om det medfört eller varit ägnat att medföra betydande skada eller om näringsidkaren tidigare dömts för brott i näringsverksamhet. Är det uppenbart att grund för näringsförbud föreligger, får rätten enligt 10 § i lagen meddela tillfälligt näringsförbud för tiden till dess frågan om näringsförbud slutligt avgjorts. Vid prövning av förutsättningarna för näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud får enligt p 3 i lagens övergångsbestämmelser vad som ägt rum före ikraftträdandet beaktas endast såvitt avser frågan om förbud är påkallat från allmän synpunkt.

I förarbetena till lagen uttalade departementschefen (prop 1985/86:126 s 170) beträffande förutsättningarna för att meddela ett tillfälligt näringsförbud bl a att bevisläget måste vara helt klart och omständigheterna dessutom så graverande att det inte råder någon tvekan om att näringsidkaren grovt åsidosatt sina åligganden och att näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt. Bakgrunden till det stränga beviskravet var enligt departementschefen att ett tillfälligt förbud kan ge mycket besvärande effekter för den som drabbas, vilka kanske inte kan repareras om det vid den slutliga prövningen skulle anses att förbud trots allt inte bör meddelas.

Riksåklagaren har som grund för sin talan i HD åberopat att K.S. Å.D. och U.K. gjort sig skyldiga till följande brott.

1. Grov urkundsförfalskning

Å.D. har drivit rörelse i aktiebolagsform i sju bolag – D.A. Maskinuthyrning Aktiebolag, Arnö Leasing, Trading och Renting Aktiebolag, Norrländska Dragkampen Aktiebolag, Däck och Traktor Aktiebolag, Pentapus Aktiebolag, Hexapus Aktiebolag och Consolidator Trading Aktiebolag. Han har därvid till patent- och registreringsverket anmält att styrelsen i bolagen varit en B.A. (personnummer uteslutet), och styrelsesuppleant en O.P, (personnummer uteslutet). Inga sådana personer existerar. Föregivna A. och P. har under tiden d 29 april 1985-d 22 dec 1986 under olika perioder varit registrerade som styrelseledamöter i förenämnda bolag och ett flertal handlingar, som undertecknats med A:s och P:s namn, har ingivits till patent- och registreringsverket. Å.D. har tecknat nämnda föregivna personers namn och har därmed framställt falska urkunder. Han har efter d 1 juli 1986 i varje fall på en handling tecknat B.A:s namn. Brotten bör bedömas som grova då förfalskningarna avsett myndighets arkivhandlingar av vikt och gärningarna varit av särskilt farlig art.

2. Bokföringsbrott

Å.D. är styrelse i tio aktiebolag, Aktiebolaget Företagsplantan 006, Skruv Aktiebolaget Gnoxprodukter, D.A. Maskinuthyrning Aktiebolag, Arnö Leasing, Trading och Renting Aktiebolag, Däck och Traktor Aktiebolag, Norrländska Dragkampen Aktiebolag, Consolidator Trading Aktiebolag, Pentapus Aktiebolag, Hexapus Aktiebolag samt Kullaplast Aktiebolag. Han har därvid uppsåtligen åsidosatt nämnda bolags bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen genom att under större delen av år 1987 underlåta att bokföra affärshändelserna.

3. Grovt bokföringsbrott

Å.D. U.K. och K.S. har varit styrelse i fem aktiebolag, nämligen SKD- Trading Aktiebolag från juni 1986, Polebek Aktiebolag från okt 1986, SKD-Pac Aktiebolag från d 10 dec 1986, SKD-Produktion Aktiebolag från d 10 jan 1987 och Ascean Invest Aktiebolag från d 25 febr 1987. De har därvid efter d 1 juli 1986 uppsåtligen åsidosatt nämnda bolags bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen genom att underlåta att bokföra affärshändelserna. - Brotten bör bedömas som grova då bokföring helt saknas och verksamheten i bolagen varit omfattande.

4. Bokföringsbrott

U.K. och K.S. har varit styrelse i Konso Aktiebolag och Konso International AB. De har därvid uppsåtligen åsidosatt nämnda bolags bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen genom att efter d 1 juli 1986 underlåta att bokföra affärshändelserna.

Till utveckling av sin talan har riksåklagaren sammanfattningsvis vidare anfört: Verksamheten i de i punkten 3 angivna bolagen, SKD-gruppen, var under den aktuella tiden mycket omfattande med internationella förgreningar och stora penningströmmar mellan bolagen. Även de i punkterna 2 och 4 omnämnda bolagen, D- - -gruppen respektive Konso- gruppen, hade under denna tid en inte obetydlig verksamhet. De förvärvade bl a företag för stora summor. Bristerna i bokföringen har gjort det mycket svårt för utredande myndigheter att genomlysa och kartlägga bolagens verksamhet. Försök till rekonstruktion av bokföringen pågår. Några garantier för att detta kommer att lyckas finns inte. I vart fall Å.D. och U.K. som är civilekonom respektive jurist, borde ha haft goda möjligheter att ordna bokföringen på ett tillfredsställande sätt. Deras underlåtenhet härvidlag måste därför antas ha haft ett illojalt syfte och visar i vart fall en total likgiltighet för ändamålet med bokföring. - Den brottslighet som ligger envar av K.S. Å.D. och U.K. till last har med hänsyn till det anförda och till att den varit uppsåtlig inneburit ett grovt åsidosättande av vad som ålegat dem i näringsverksamheten. Att åsidosättandet av bokföringsskyldigheten varit systematiskt och skett i illojalt syfte gör vidare ett näringsförbud påkallat från allmän synpunkt.

Å.D. har erkänt urkundsförfalskning men bestritt att den skall bedömas som grov. Han har anfört att han som auktoriserad revisor var förhindrad att ingå i aktiebolags styrelse och att han därför vidtalat två andra personer att utgöra styrelse i berörda bolag under den tid han själv avvecklade revisorsverksamheten. Sedan dessa dragit sig ur hade han ansett sig tvungen att till patentverket anmäla ett par fiktiva personer.

K.S, Å.D. och U.K. har bestritt att de gjort sig skyldiga till bokföringsbrott men vidgått att det funnits brister i bokföringen för de aktuella bolagen. Om anledningen härtill har de uppgivit följande. Å.D. har under många år arbetat som auktoriserad revisor. K.S. och U.K. hade börjat samarbetet med Å.D. sedan de av sin bankförbindelse rekommenderats att ta kontakt med en ekonom. Inom SKD-gruppen hade Å.D. haft hand om ekonomi och bokföring medan K.S. som är tekniker svarat för försäljning och tekniska frågor. U.K. hade biträtt vid förhandlingar och granskat avtal. Inom Konso-gruppen hade U.K. haft hand om bokföringen. På grund av tidsbrist, och för U.K:s del även sjukdom, hade Å.D. och Ulla K inte hunnit föra huvud bok. Viss personalbrist på SKD-gruppens kontor hade också medverkat till att bokföringen blivit eftersatt. Underlaget för bokföringen hade emellertid samlats och sorterats på de olika bolagen. Det är därför möjligt att relativt snabbt skaffa sig en bild av bolagens resultat och ställning. Flera av bolagen inom D - - -gruppen bedrev f ö ingen verksamhet under den aktuella tiden och också för de övriga är antalet verifikationer lågt.

Genom K.S:s, Å.D:s och U.K:s egna uppgifter och utredningen i övrigt får anses klarlagt att K.S. och U.K. gjort sig skyldiga till bokföringsbrott och Å.D. till urkundsförfalskning, såvitt nu är ifråga vid ett tillfälle, och bokföringsbrott. Brottsligheten är inte att bedöma som ringa.

Fråga uppkommer då om K.S. Å.D. och U.K. genom den brottslighet som ligger dem till last har grovt åsidosatt vad som ålegat dem som näringsidkare.

Enligt motivuttalande (a prop s 153) utgör allvarlig ekonomisk brottslighet i näringsverksamhet ett grovt åsidosättande av vad som ålegat näringsidkaren. Även brottslighet som traditionellt uppfattas som något mindre allvarlig - exempelvis vissa bokföringsbrott och uppbördsbrott - bör enligt uttalandet kvalificeras som ett grovt åsidosättande, om den upprepats under lång tid eller vid ett flertal tillfällen.

Å.D. har haft det direkta ansvaret för bokföringen inom D - - - och SKD- grupperna. Han har stor erfarenhet av bokföringsarbete och har varit väl införstådd med vikten av en ordnad bokföring. Även om antalet affärshändelser inom och mellan de olika bolagen under den aktuella tiden varit relativt fåtaliga måste med hänsyn till det anförda och till antalet inblandade bolag och de stora penningsummor som ostridigt omsatts i verksamheten Å.D:s underlåtenhet att bokföra händelserna anses utgöra ett grovt åsidosättande av hans skyldigheter som näringsidkare.

Vad därefter gäller K.S. och U.K. kan med hänsyn till den arbetsfördelning som förekommit inom styrelsen för SKD-gruppen och till vad som obestritt uppgivits om den ringa verksamheten vid de två Konso- bolagen den brottslighet som ligger envar av dem till last inte bedömas innebära ett sådant åsidosättande.

HD har härefter att ta ställning till om ett näringsförbud för Å.D. är påkallat ur allmän synpunkt. Härvid skall som förut anförts beaktas också urkundsförfalskning som Å.D. gjort sig skyldig till före d 1 juli 1986.

Ett näringsförbud skall enligt motiven till lagen (a prop s 58 f) meddelas bara om det vid en helhetsbedömning framstår som motiverat med utgångspunkt i syftet att undanröja en skadehärd eller om det skulle framstå som stötande att låta en person som har gjort sig skyldig till allvarliga oegentligheter i näringsverksamhet få fortsätta att ägna sig åt sådan, eller av allmänpreventiva skäl. Näringsförbud bör därför i första hand rikta sig mot sådana personer som genom allvarliga åsidosättanden åstadkommer betydande skador för borgenärer, anställda, konkurrenter, konsumenter, avtalsparter eller samhället i övrigt. Det är enligt motiven främst personer som ägnat sig åt systematiska illojala förfaranden som skall angripas med näringsförbud. Förbud bör därmed komma i fråga främst för dem som vid återkommande tillfällen åsidosätter de normer som gäller för näringsverksamhet. Vid prövningen av om ett förbud är påkallat bör vidare enligt motivuttalandet hänsyn tas till om det funnits andra möjligheter att få vederbörande att ta rättelse. Näringsförbud bör normalt inte tillgripas förrän sådana möjligheter framstår som mer eller mindre uttömda, såvida ej allmänpreventiva skäl talar i motsatt riktning.

Som exempel på hur bedömningen bör göras anför departementschefen (a prop s 158) att en näringsidkare som under flera år försummat sin bokföring inte torde böra meddelas näringsförbud, även om det får anses röra sig om ett grovt åsidosättande. Om näringsidkaren döms för bokföringsbrott och därefter fortsätter att nonchalera sin skyldighet att sköta bokföringen, bör dock enligt departementschefen näringsförbud åläggas.

En ordnad bokföring är ett grundläggande villkor för att en näringsidkares sätt att fullgöra sina skyldigheter mot enskilda och allmänna borgenärer skall kunna bedömas. Inte minst gäller detta när det såsom i förevarande fall är fråga om svårbedömda transaktioner mellan ett stort antal aktiebolag. Av vad som blivit upplyst om bokföringens skick i D- - -gruppen och SKD-gruppen framgår att det för en utomstående, exempelvis vid en taxeringsrevision, varit omöjligt att bilda sig en uppfattning om bolagens resultat eller ställning med ledning av bokföringen. Oavsett vad som må ha varit Å.D:s bevekelsegrunder för att åsidosätta bokföringsskyldigheten och även om han själv haft möjlighet att i efterhand rekonstruera bokföringen, har det förelegat allvarlig risk för att borgenärernas intressen skulle kunna bli åsidosatta. Att bokföringen under angivna förhållanden brustit i så många bolag medför att Å.D:s åsidosättande av vad som ålegat honom framstår som systematiskt; vad departementschefen i förarbetena anfört om bokföringsbrott kan inte anses tillämpligt på ett fall som det förevarande.

Härtill kommer Å.D:s förfalskningsbrott. Registreringen av styrelse är av stor vikt för bedömningen av ett aktiebolag och dess verksamhet i olika hänseenden. Å.D:s förfarande att anmäla fiktiva personer som styrelse till patentverket och därefter vid olika tillfällen falskeligen teckna deras namn är oacceptabelt och har ett illojalt syfte som inte kan undgå att påverka bilden även av bokföringsbrotten i en för Å.D. oförmånlig riktning.

Att Å.D. trots sin tidigare verksamhet som auktoriserad revisor gjort sig skyldig till de nu aktuella förfalsknings- och bokföringsbrotten får anses ge vid handen att rättelse inte kan åstadkommas annat än genom ett näringsförbud. Även allmänpreventiva skäl talar för ett sådant. Det är därför från allmän synpunkt påkallat att Å.D. meddelas näringsförbud. Eftersom det får anses uppenbart att grund för näringsförbud föreligger bör Å.D. meddelas tillfälligt näringsförbud.

För avvecklingen av näringsverksamhet bör Å.D. medges en månads uppskov med ikraftträdande av förbudet.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut i vad därigenom åklagarens talan om tillfälligt näringsförbud för K.S. och U.K. blivit ogillad.

Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD Å.D. tillfälligt näringsförbud. Förbudet skall träda i kraft sedan en månad förflutit från dagen för HD:s beslut.

Talan om näringsförbud skall väckas senast d 3 okt 1988.

JustR Törnell, referent, med vilken JustR Heuman instämde, var av skiljaktig mening beträffande frågan om Å.D. skulle meddelas tillfälligt näringsförbud och ansåg att beslutet efter stycket "Som exempel - - - näringsförbud åläggas." bort ha följande lydelse:

Vad Å.D. uppgivit om orsakerna till underlåtenheten att bokföra inträffade affärshändelser har inte vederlagts. Att underlåtenheten haft ett illojalt syfte, t ex varit avsedd att dölja andra brott, är inte visat. Vad som i HD lagts Å.D. till last kan vid denna bedömning och mot bakgrund av de ovan redovisade uttalandena inte anses utgöra tillräckliga skäl för ett tillfälligt näringsförbud.

Riksåklagarens talan kan alltså inte bifallas.