lagen.nu

NJA 1988 s. 209

I omedelbar närhet av flygplatsen Stockholm-Arlanda driver ett enskilt bolag parkeringsrörelse under firma Arlanda Långtidsparkering Aktiebolag. I mål angående hävande av firmaregistreringen för bolaget var parterna ense om att luftfartsverket genom Kungl Maj:ts beslut år 1958, att flygplatsen skulle benämnas Stockholm-Arlanda, vunnit samma firmarättsliga skydd för benämningen som om den registrerats som firma. Då bolagets firma ansetts förväxlingsbar med benämningen och inte ansetts inarbetad, har registreringen av firman hävts.

Arlanda Långtidsparkering Aktiebolag är ett privat företag som driver parkeringsrörelse vid Lindskrog intill Arlanda flygplatsområde. Bolaget registrerades 1970 och har drivit verksamhet sedan 1973. Bolaget har f n 400 parkeringsplatser varav 100 platser inomhus. Luftfartsverket (lfv), som svarar för driften av flygplatsen, driver i egen regi parkeringsverksamhet inom flygplatsområdet. Lfv har parkeringsplatser i parkeringshus och i övrigt intill terminalbyggnaderna samt på en parkering i Benstocken någon km från flygplatsens centrum. Förutom bolagets parkering i Lindskrog finns ytterligare en privat parkering strax utanför flygplatsområdet, vilken parkering drivs av Parkeringstjänst Aktiebolag i Måby. Hösten 1983 uppsattes inom flygplatsområdet skyltar med texten "P - Arlanda Långtid" som hänvisning till lfv:s parkering i Benstocken.

Bolaget, som påstod att lfv genom sitt nämnda förfarande gjort sig skyldigt till firmaintrång, ansökte vid Norrköpings TR om stämning å staten genom lfv och yrkade att TR:n skulle vid vite av en miljon kr förbjuda lfv att använda sig av bolagets firma eller därmed förväxlingsbart näringskännetecken.

Lfv bestred firmaintrång och genstämde bolaget med yrkande att registreringen av bolagets firma skulle hävas.

Bolaget bestred lfv:s yrkande.

TR:n förklarade på begäran av lfv intrångsmålet vilande i avvaktan på att frågan om registreringens hävande slutligt prövades.

Genkäromålet prövades således särskilt och i det målet anförde TR:n (chefsrådmannen Bishop samt rådmännen Hedenmo och Östling) i deldom d 25 maj 1985 bl a: Yrkanden m m. - - - Lfv har hävdat: Arlanda Flygplats öppnades för allmän trafik 1960. Redan dessförinnan hade Kungl Maj:t genom beslut d 9 maj 1958 förordnat att flygplatsen skulle benämnas Stockholm-Arlanda. Härigenom fick lfv som företrädare för staten ensamrätt till denna benämning som om registrering av firma hade skett. Detta gäller även den kortare benämningen Arlanda. Vid registrering 1970 av bolagets firma Arlanda Långtidsparkering Aktiebolag intogs flygplatsens namn Arlanda, d v s namnet på lfv:s fasta egendom, olovligen och i strid med då gällande firmalag i bolagets firma. Bolagets firma registrerades trots att den är förväxlingsbar med flygplatsens namn Arlanda, där lfv liksom bolaget driver långtidsparkering. Firman är även ägnad att vilseleda allmänheten. Bolagets firma borde ej heller ha registrerats eftersom en statlig benämning hade intagits i firman utan tillstånd. Sådan benämning får inte obehörigen användas som firma, vilket numera är uttryckt i 10 § 1 st 2 firmalagen (1974:156). Hinder mot registrering av bolagets firma föreligger fortfarande. Bolagets firma har i varje fall numera förlorat sin särskiljningsförmåga och även blivit vilseledande.

Bolaget har invänt: Bolaget förvärvade ensamrätt till sin firma genom registreringen 1970. Det vitsordas visserligen att lfv genom Kungl Maj:ts beslut 1958 förvärvade ensamrätt till benämningen Stockholm- Arlanda Flygplats eller Arlanda flygplats, men lfv har aldrig haft ensamrätt till enbart namnet Arlanda, som är ett ortnamn. Om lfv tidigare hade ensamrätt, påstås att namnet Arlanda snabbt förlorade sin särskiljningsförmåga och fick karaktär av allmän geografisk benämning. Bolagets firma och Arlanda som beteckning på flygplatsen är inte förväxlingsbara, även om bolaget och lfv delvis driver liknande verksamhet. Bolagets firma består av den vanliga kombinationen ortnamn och verksamhetsord och har således särskiljningsförmåga. Firman är inte vilseledande. Arlanda är inte sådan officiell benämning som utgör registreringshinder enligt nuvarande firmalag. Enligt äldre rätt fanns ej hinder för registrering av sådan benämning. Bolaget har fullbordat inarbetningen av sin firma. Lfv har inte inskridit mot användningen av någon firma med ordet Arlanda förrän genom genstämningen i detta mål. Lfv:s passivitet har lett till att en eventuell felaktig registrering har läkts, varför bolagets firma ej kan hävas.

Lfv har vitsordat påståendet om passivitet men bestritt att bolagets firma är inarbetad. För det fall att bolagets firma skulle anses inarbetad har lfv enligt 8 § 2 st firmalagen yrkat att rätten skall föreskriva att bolagets firma endast får användas med tillägget "Lindskrog".

Bolaget har bestritt yrkandet om tillägg till firmanamnet.

Parterna har till utvecklande av sin talan vidare anfört.

Lfv: Benämningen Arlanda är en nyskapelse som dåvarande ortnamnskommissionen rekommenderade Kungl Maj:t i särskilt yttrande i namnärendet. Enligt kommissionen anknöt benämningen till Ärlinghundra härad, det gamla Arland, där flygplatsen är belägen med sin huvudort i Husby socken. Denna socken kallades år 1291 Husaby Arlandi (dativform). Benämningen Arlanda ansågs också ligga väl till ur språklig synpunkt. Att flygplatsen benämndes Stockholm-Arlanda har sin grund i en internationell överenskommelse mellan ICAO-staterna om identifiering av internationella flygplatser. Så heter t ex Sturups flygplats Malmö-Sturup liksom Heathrow utanför London heter London-Heathrow. Lfv fick ensamrätt till namnet Arlanda genom Kungl Maj:ts beslut 1958. Arlanda blev då benämningen på hela flygplatsområdet. Arlanda blev tidigt inarbetat som namn på flygplatsen. Internationell standard kräver att tillfredsställande parkering anordnas vid flygplatser. Lfv skall enligt sin instruktion driva och förvalta statens flygplatser och därmed sammanhängande rörelse, vilket bl a innebär anordnande av såväl korttids- som långtidsparkering. Lfv drev långtidsparkering i anslutning till den temporära stationsbyggnaden redan 1962 liksom även korttidsparkering. När charterhallen byggdes 1973, anordnades både korttids- och långtidsparkering även vid den hallen. Vid den nuvarande utrikeshallen, som blev färdig 1976, finns korttidsparkering utomhus och parkering i parkeringshus. I samband med uppförandet av utrikeshallen anordnade lfv en långtidsparkering utanför terminalområdet vid Benstocken. Denna parkeringsplats, som har kallats bl a lågprisparkeringen, hade 1984 en omsättning på 16 miljoner kr. Lfv tillämpar prisdifferentiering på sina parkeringsplatser på så sätt att långtidsparkering är billigare än korttidsparkering.

Bolaget: Arlanda brukas som en benämning för hela flygplatsområdet med omnejd. Det finns ingen annan benämning på det område där flygplatsen är belägen. Husby-Ärlinghundra sockengräns går i dag mitt emellan hangarerna på flygplatsen. När bolagets firma registrerades fanns redan ett 10-tal företag med Arlanda i firmanamnet. Den 1 mars 1960 inrättades postkontoret Stockholm-Arlanda. Samma år togs Stockholm-Arlanda in i Svensk Ortförteckning, som utges vart fjärde år av postverket, televerket och statens järnvägar. I dag är ett sextiotal firmor med Arlanda som del i firmanamnet registrerade i handelsregistet och aktiebolagsregistret. Det rör sig om företag i vitt skilda branscher, vilka företag är belägna i närheten av flygplatsen t ex i Märsta och Rosersberg. Även sportklubbar använder Arlanda i sitt namn. Hyresbostäder i Märsta betecknas Arlanda-Hem. I Märsta finns också HSB Arlanda. Pressen använder i ökande utsträckning Arlanda som en geografisk beteckning. Den 14 sept 1984 talade Svenska Dagbladet om "Frågan om ett motorstadion i Arlanda". Flygplatsen har alltid marknadsförts under benämningen Arlanda flygplats t ex i telefonkatalogen. På den topografiska kartan över området står även Arlanda flygplats. - När bolaget efter registreringen 1970 började sin verksamhet, startade man genast en typisk långtidsparkering med mycket lågt pris för sådan parkering. B.W. och hans hustru övertog företaget 1973 och driver det fortfarande som familjeföretag. Verksamheten drevs först i Benstockslund och flyttades sedan till Lindskrog. Verksamheten har utökats från 150 parkeringsplatser 1973 till 400 platser i dag, varav 100 inomhus. W har byggt upp rörelsen genom reklaminsatser som riktats främst mot charterresenärer. Bolaget har annonserat i dagspressen och lämnat reklamkort hos resebyråer från Norrköping i söder till Sundsvall i norr. Bolaget delade tidigare även ut reklamkort på flygplatsen. Efter en tvist med lfv i marknadsdomstolen 1977 förband sig bolaget emellertid i en överenskommelse med lfv att inte bedriva kundackvisition på lfv:s markområde. Bolagets personal hämtade och lämnade tidigare kundernas bilar vid terminalerna. Numera kör kunden själv till bolagets parkeringsplats Lindskrog och skjutsas sedan i bolagets buss till terminalen. När kunden återkommer från resan, hämtas han vid terminalen av bolagets buss. På vägvisningsskyltarna står "Långtidsparkering Lindskrog" eftersom företagsnamn inte får skyltas enligt vägmärkesförordningen. Bolagets firmanamn finns på bolagets fyra bussar och på personalens kläder. Sedan slutet av 1970-talet har bolaget gjort omfattande reklam i olika resebyråers kataloger, där bolaget erbjudit resebyråernas kunder långtidsparkering till rabatterat pris. Bolaget har även annonserat i SAS:s pris- och tidtabellkatalog. Bolaget har många fasta kunder men även strökunder. Bolagets byggnad i Lindskrog är försedd med stor reklam text med firmanamnet Arlanda Långtidsparkering. Bolagets omsättning för parkeringsverksamheten uppgår till 7-800 000 kr/år. Beläggningen på bolagets parkeringsplats är god. Det går inte att få parkering inomhus utan förhandsbeställning. Lfv har inte drivit egentlig långtidsparkering förrän 1976, då parkeringsplatsen vid Benstocken togs i bruk. Benstocken, där det finns 2 900 platser, har låg beläggning, i genomsnitt inte mer än 600 bilar per dygn.

Lfv har genmält: Inget av de företag som har Arlanda i det registrerade firmanamnet driver sin verksamhet på flygplatsen eller har någon anknytning dit. Poststationen tillkom för att betjäna flygplatsen. Arlanda marknadsförs med tillägget flygplats endast i sammanhang där detta är väsentligt. Enbart Arlanda är gemene mans beteckning på flygplatsen. Lfv har drivit långtidsparkering sedan flygplatsen öppnades men inte använt benämningen "långtid" förrän 1983 på den skylt som då sattes upp. Lfv anser det orimligt att man p g a bolagets firmarätt skulle kunna förbjudas att använda en skylt med flygplatsens namn på lfv:s eget område.

Domskäl. B.W. ställföreträdare för bolaget, har hörts under sanningsförsäkran. Han har därvid bekräftat de uppgifter som bolaget har lämnat under sakframställningen.

Båda parter har åberopat en omfattande skriftlig bevisning. Lfv har åberopat bl a yttrande från ortnamnskommissionen, karta över flygplatsområdet och Guide Stockholm-Arlanda 1962. Bolaget har åberopat bl a intyg från ortnamnsarkivet, utdrag ur telefonkatalogen samt tidningsurklipp. Parterna har även åberopat firmarättsliga utlåtanden. Lfv har åberopat ett utlåtande av professor S.L. och bolaget ett utlåtande av professor U.B.

TR:n gör följande bedömning.

Av utredningen framgår att namnet Arlanda, som tillkommit genom ett regeringsbeslut 1958, har som förebild ett medeltida namn, Arland, på häradet Ärlinghundra, där flygplatsen är belägen. Namnet Arlanda, som hade förordats av dåvarande ortnamnskommissionen, har enligt TR:ns uppfattning en klart geografisk anknytning. Om ett sådant namn tilldelas en flygplats, blir namnet naturligt nog ett namn på markområdet, en ortsbestämning, i synnerhet som området i detta fall inte har någon annan benämning. Utredningen visar också, att namnet Arlanda redan tidigt användes som allmän geografisk beteckning. Arlanda ingår således i ett stort antal registrerade firmanamn på företag som har sin verksamhet i närheten av flygplatsen. Redan 1960 inrättades postkontoret Stockholm-Arlanda. Vidare infördes Stockholm-Arlanda genast i Svensk Ortförteckning. TR:n finner att namnet Arlanda är tillkommet som en geografisk benämning på den plats där flygplatsen är belägen och således har karaktär av ortnamn. Lfv kan därför inte anses ha förvärvat ensamrätt till namnet Arlanda genom att flygplatsen tilldelats detta namn, även om detta skedde genom ett regeringsbeslut. Arlanda har inte heller inarbetats som ett firmanamn på den rörelse som lfv driver på flygplatsen. Namnet har behållit sin karaktär av geografisk benämning på flygplatsområdet.

Lfv kan således inte göra gällande något firmarättsligt skydd för enbart benämningen Arlanda utan har, som bolaget vitsordat, genom regeringsbeslutet fått ensamrätt till beteckningen Stockholm-Arlanda flygplats eller Arlanda flygplats.

Vad härefter gäller frågan om firman Arlanda Långtidsparkering Aktiebolag är förväxlingsbar med Arlanda som namn på flygplatsen är det ostridigt att bolaget och lfv driver delvis liknande verksamhet. Rätten kan likväl ej finna att det föreligger förväxlingsrisk.

Lfv har inte angett några omständigheter som stöder påståendet att bolagets firma efter registreringen skulle ha förlorat sin särskiljningsförmåga eller blivit vilseledande.

Med beaktande av vad sålunda upptagits finner TR:n att lfv:s yrkande om hävande av registreringen av bolagets firma ej kan bifallas.

Domslut. Genkäromålet ogillas.

Lfv fullföljde talan i Göta HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

Bolaget bestred ändring.

I HovR:n ingav lfv kompletterande utlåtande av professor L.

HovR:n (hovrättslagmannen Persson, hovrättsråden Åkesson och Ström samt adj led Olsson, referent) anförde i dom d 12 mars 1986:

Domskäl. Lfv har som grund för sin talan åberopat att bolagets firma är förväxlingsbar med benämningen "Arlanda" och att lfv erhållit ensamrätt till denna både genom Kungl Maj:ts beslut d 9 maj 1958 och genom inarbetning. Lfv har vidare åberopat att bolagets firma är vilseledande och saknar särskiljande förmåga samt att bolaget i firman olovligen och i strid med tidigare gällande firmalag intagit namnet på lfv:s fasta egendom. Däremot åberopar liv inte längre som hinder mot registrering av bolagets firma att en statlig benämning intagits i denna.

I beslutet d 9 maj 1958 förordnade Kungl Maj:t att flygplatsen skulle benämnas "Stockholm-Arlanda". Enligt lfv:s uppfattning, vars riktighet bolaget har vitsordat, har lfv därigenom, med stöd av 27 § firmalagen, vunnit samma firmarättsliga skydd som om benämningen hade registrerats som firma. HovR:n finner emellertid att lfv ej redan genom beslutet kan ha fått någon ensamrätt till den kortare benämningen "Arlanda". En sådan rätt kan inte uppkomma på annat sätt än genom inarbetning.

Det får anses notoriskt, att "Arlanda" snabbt blivit allmänt känt som namn på Stockholms internationella flygplats. "Arlanda" har således blivit inarbetat som beteckning på verkets där bedrivna flygplatsverksamhet, dvs verkets tillhandahållande av ett område för och service för själva flygverksamheten. Oavsett att "Arlanda" såsom TR:n funnit måste betraktas som ett ortnamn, har lfv således förvärvat ensamrätt enligt firmalagen till "Arlanda". Bolaget har till följd härav inte ägt få en firma registrerad, som är förväxlingsbar med "Arlanda". Fråga är alltså om "Arlanda Långtidsparkering" är förväxlingsbart med "Arlanda".

För att förväxlingsrisk enligt 6 § 1 st firmalagen skall anses föreligga krävs utöver namnlikhet att firmorna avser verksamhet av samma eller liknande slag.

Den verksamhet för vilken "Arlanda" inarbetats är flygplatsverksamhet. Däremot har inte visats att lfv drivit parkeringsverksamhet under beteckningen "Arlanda" så att lfv redan på grund därav förvärvat ensamrätt till kännetecknet för sådan verksamhet.

Lfv har emellertid hävdat att "Arlanda" är skyddat som beteckning på dess parkeringsverksamhet genom inarbetningen av flygplatsverksamheten, enär verksamheterna är av liknande slag.

I anslutning till en internationell flygplats bedrivs regelmässigt verksamhet av skiftande slag, såsom hotell- och restaurangrörelse, försäljning av olika förnödenheter, speditions- och resebyråverksamhet, transporter mellan stadens centrum och flygplatsen, biluthyrning och parkeringsverksamhet. Verksamheter som dessa kan bedrivas av den som driver flygplatsverksamheten men kan lika gärna drivas av fristående företag i samarbete eller i konkurrens med den förre.

Det är inte givet att flygplatsverksamheten och all sådan verksamhet som är förlagd till flygplatsen eller dess närhet och i första hand riktar sig till flygpassagerarna skall anses vara, i firmalagens mening, av liknande slag. Vad särskilt angår parkeringsverksamhet så erfordras parkeringsmöjligheter lika väl vid en internationell flygplats som i anslutning till arbetsplatser, varuhus och andra platser som besöks av många människor. HovR:n kan mot denna bakgrund inte finna att erbjudandet av parkeringsplatser utgör sådan liknande verksamhet som lfv har ensamrätt att benämna "Arlanda". "Arlanda Långtidsparkering" kan alltså inte anses förväxlingsbart med "Arlanda".

Ej heller vad lfv i övrigt åberopat utgör skäl för bifall till lfv:s talan.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Lfv (ombud avdelningsdirektören E.) sökte revision och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Bolaget (ombud advokaten E.G.) bestred ändring.

Bolaget ingav i HD ett kompletterande utlåtande av professor B.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Olsson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. I beslutet d 9 maj 1958 förordnade Kungl Maj:t att ifrågavarande flygplats, som då var under byggnad vid den för detta ändamål utdikade Halmsjön, skulle benämnas Stockholm-Arlanda. I målet är ostridigt att lfv härigenom har vunnit samma firmarättsliga skydd som om benämningen hade registrerats som firma.

Vad gäller benämningen Stockholm-Arlanda har namnet Arlanda, som tillskapades på grundval av urgamla språkelement med lokal anknytning, tillkommit som benämning på flygplatsen, dvs flygplatsanläggningen och luftfartsverkets därtill knutna flygplatsverksamhet, medan prefixet Stockholm har sin grund i en internationell överenskommelse om identifiering av internationella flygplatser. Namnet Arlanda är dominant i hela benämningen Stockholm-Arlanda och fungerar också på avsett sätt som kännetecknande benämning på flygplatsen. Med hänsyn härtill har lfv, oavsett att "Arlanda" även kommit att utvecklas till ett allmänt brukat ortnamn, skydd för den kortare benämningen Arlanda redan på grund av det skydd som tillkommer benämningen Stockholm-Arlanda i dess helhet.

Namnet Arlanda framstår som dominant även i bolagets firma. Med hänsyn till likheten mellan firmorna och då parterna - lfv inom ramen för vad som omfattas av flygplatsverksamhet och för övrigt även sedan tiden innan bolaget startade sin verksamhet - driver parkeringsverksamhet inom respektive alldeles utanför flygplatsområdet måste firmorna anses förväxlingsbara i den mening som avses i 6 § 1 st firmalagen.

Bolaget har emellertid gjort gällande att bolaget inarbetat sin firma och att lfv, vilket lfv vitsordat, ej inom rimlig tid inskridit mot bolagets användning av firman, i följd varav bolagets rätt till firman enligt 8 § 1 st firmalagen skall bestå vid sidan av lfv:s äldre rätt.

Enligt 2 § 3 st firmalagen anses näringskännetecken inarbetat, om det är allmänt känt bland dem till vilka näringsidkarens verksamhet riktar sig. I begreppet "allmänt känt" ligger enligt förarbetena till lagen att en så pass stor del av omsättningskretsen känner till kännetecknet att detta i anledning därav har fått en särskild goodwill. Det kan - uttalas det - inte anges en viss procentuell andel som skall ha vetskap om kännetecknet, utan vid bedömningen får i stället hänsyn tas till alla föreliggande omständigheter. (Se NJA II 1974 s 250 samt Bernitz m fl, Immaterialrätt, 1983, s 127 och där anförd litteratur.)

Vid bedömningen av frågan, om bolaget inarbetat sin firma måste till en början framhållas, att när någon - som lfv i detta fall - använt ett kännetecken så att det torde vara känt för en stor del av landets befolkning, särskilda svårigheter måste föreligga för ett litet företag att på samma område inarbeta och bevara ett liknande kännetecken i samma bransch. Så framgår av en av lfv åberopad undersökning från år 1984 att minst 10,2 och högst 20,2 procent av 722 tillfrågade flygresenärer på Arlanda kände till bolaget och dess firma, medan 16,1 respektive 31,7 procent av de tillfrågade trodde att firman stod för lfv:s parkeringsverksamhet. Undersökningen kan emellertid ej anses ge någon säker bild av omsättningskretsens vetskap om bolagets firma.

I förevarande fall måste vid bedömningen av inarbetningsfrågan vikt fästas vid den långa tid som firman varit i bruk och den förhållandevis betydande omsättning som bolaget haft under denna tid. Det bör vidare beaktas att bolagets verksamhet i högre grad än lfv:s motsvarande verksamhet, som visserligen varit mera omfattande men innefattat färre tjänster i olika avseenden, inriktats på parkering för längre perioder med en prissättning anpassad till charterresenärers parkeringsbehov samt att bolagets firma redan i sig, med hänsyn till ortnamnet i förening med verksamhetsordet, måste ha haft viss genomslagskraft för inarbetning av firman. Med hänsyn härtill samt på grund av den utredning som förebragts i form av bolagets avtal om samarbete med ledande researrangörer, sådana företags resekataloger, reklamtryck m m och övriga uppgifter som framkommit i fråga om bolagets verksamhet och marknadsföring får anses att firman blivit allmänt känd bland dem till vilka bolagets verksamhet riktat sig, främst charterresenärer som kan efterfråga parkeringsplats vid Arlanda flygplats och researrangörer, såsom benämning för bolagets verksamhet.

På grund av det anförda och då vad lfv i övrigt åberopat inte föranleder annat skall lfv:s yrkande om hävande av registreringen av bolagets firma ogillas.

För att så långt möjligt förebygga risk för förväxling mellan lfv:s skyddade kännetecken med anknytning till flygplatsen och bolagets firma finner HD emellertid skäligt att, med stöd av 8 § 2 st firmalagen, bifalla lfv:s i andra hand framställda yrkande om föreskrift att bolagets firma får användas endast med det geografiska tillägget "Lindskrog".

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom föreskriver HD att firman Arlanda Långtidsparkering Aktiebolag får användas endast med tillägget "Lindskrog".

HD (JustR:n Höglund, Rydin, Jermsten, Solerud och Svensson, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. I beslut d 9 maj 1958 förordnade Kungl. Maj:t att den flygplats som var under byggnad vid Halmsjön i Uppsala län skulle benämnas Stockholm-Arlanda. Lfv har hävdat och bolaget har vitsordat, att lfv härigenom har vunnit samma firmarättsliga skydd för benämningen som om den hade registrerats som firma. HD har därmed att utgå ifrån att Stockholm-Arlanda är att anse som firma för luftfartsverkets verksamhet på flygplatsen.

I nämnda firma har sammansättningsledet Stockholm sin grund i en överenskommelse om hur internationella flygplatser skall benämnas. Det genom 1985 års beslut nybildade ordet Arlanda framstår som dominant i Stockholm-Arlanda. Av bestämmelserna i firmalagen om hinder mot registrering m m av förväxlingsbara kännetecken följer att lfv fått skydd inte bara för flygplatsens officiella namn Stockholm-Arlanda utan också för den kortare benämningen Arlanda.

Bolaget driver sin parkeringsrörelse i omedelbar närhet av flygplatsen. Parkeringsrörelse ingår också i den av lfv bedrivna verksamheten på flygplatsen och utgör ett naturligt led i flygplatsverksamheten. I bolagets firma Arlanda Långtidsparkering Aktiebolag ingår ordet Arlanda som ett framträdande led. Med hänsyn till dessa förhållanden får firmorna anses förväxlingsbara i den mening som avses i 6 § 1 st firmalagen (1974:156).

Förväxlingsbar firma får enligt 10 § 1 st 6 firmalagen inte registreras. Motsvarande registreringshinder gällde vid tiden för registreringen av bolagets firma år 1970 (se 6 § 2 st lagen, 1944:705, om aktiebolag). Bolagets firma borde därför inte ha registrerats. För hävning av bolagets firma krävs emellertid att registreringshindret kvarstår alltjämt. I denna del har bolaget gjort gällande att Arlanda blivit ett ortnamn och därmed förlorat sin särskiljningsförmåga. Även om Arlanda i ökad utsträckning kommit att användas som geografisk beteckning har, såvitt visats i målet, utvecklingen ännu inte nått därhän att det kan anses att den ensamrätt till "Arlanda" som enligt det tidigare anförda uppkommit för lfv gått förlorad.

Det är tydligt att lfv lider förfång av bolagets firma. Lfv hade därför enligt äldre rätt (200 § 1 st i 1944 års aktiebolagslag) kunnat utverka domstolsförbud för bolaget att använda firman. Förutsättningar föreligger således enligt punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till firmalagen för hävande av registreringen enligt 16 § 1 st samma lag.

Enligt 8 § firmalagen, till vilken 16 § 1 st hänvisar, får emellertid rätten till en förväxlingsbar firma bestå, om firman har blivit inarbetad och den som utsatts för firmaintrånget inte har inskridit mot användningen av firman inom rimlig tid. I målet är ostridigt att lfv inte har inskridit i tid. Frågan blir då om bolagets firma blivit inarbetad, så att den får bestå vid sidan av lfv:s näringskännetecken.

Enligt 2 § 3 st firmalagen anses näringskännetecken inarbetat, om det är allmänt känt bland dem till vilka näringsidkarens verksamhet riktar sig. I begreppet "allmänt känt" ligger enligt förarbetena till lagen att en så pass stor del av omsättningskretsen känner till kännetecknet att detta i anledning därav fått en särskild goodwill. Det kan - uttalas det - inte anges en viss procentuell andel som skall ha vetskap om kännetecknet, utan vid bedömningen får i stället hänsyn tas till alla föreliggande omständigheter. (Se NJA II 1974 s 250 samt Bernitz m fl, Immaterialrätt, 1987 s 133 ff och där anförd litteratur.)

Svaret på frågan, om bolagets firma har blivit inarbetad eller ej, beror ytterst av hur omsättningskretsen bestäms. Bolaget synes ha riktat in sin verksamhet främst på charterresenärer och därvid särskilt vänt sig till dem som anlitar vissa resebyråer med vilka bolaget har samarbetsavtal. Det är fullt möjligt att bolagets firma blivit allmänt känd inom en krets bestämd i enlighet med denna bolagets inriktning. En bestämning av omsättningskretsen på ett så snävt sätt står emellertid inte i samklang med grundtankarna bakom det firmaskydd som firmalagen syftar till. Omsättningskretsen för ett företag som i likhet med bolaget driver parkeringsverksamhet i anslutning till Arlanda flygplats bör bestämmas så, att den i princip omfattar alla för vilka det är naturligt att ta bilen till flygplatsen och parkera den där en längre tid. Med omsättningskretsen bestämd på detta sätt kan bolaget inte anses ha styrkt att dess firma är allmänt känd. Bolagets firma kan därför inte få bestå.

Lfv:s talan skall alltså bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom häver HD registreringen av bolagets firma Arlanda Långtidsparkering Aktiebolag.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1988-04-11
Målnummer
T202-86
Lagrum
2 § 3 st. firmalagen (1974:156)
Litteratur
Sökord
Firma
Registrering
Inarbetning
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 1991 s. 209: Fråga, i mål om firmarätt på grund av inarbetning, hur omsättnings kretsen skall bestämmas. 2 § 3 st firmalagen (1974:156).
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation