NJA 1988 s. 238

Domskäl

TR:n (rådmannen Hammarström) anförde i dom d 11 febr 1986:

Domskäl. G.W. har hörd under sanningsförsäkran uppgett: Hon träffade G.A. när denne arbetade i fiskaffären i Handens centrum. De började umgås och han flyttade in hos henne sent på sommaren 1972. Deras förhållande var välkänt och bl a var L.A. och hälsade på dem. De bodde tillsammans hela hösten 1972, varefter G.A. flyttade till en egen lägenhet vid julen 1972. De fortsatte dock att umgås och hade ett regelbundet sexuellt umgänge. De talade om att skaffa barn. Giftermål planerades dock inte. Hon, som hade problem med ägglossningen, fick medicin för att lättare bli gravid och förde i samband med medicineringen dagbok över feberkurvorna. Hon är helt säker på att hon inte haft samlag med någon annan man under den aktuella tiden. Anledningen till att hon inte medverkade vid socialnämndens faderskapsutredning var att det var mycket "jobbigt runt omkring".

G.W:s syster, P.W. född 1961, har vid vittnesförhör uppgett att hon periodvis bodde hos G.W. 1972-1973. G.W. och G.A. hade, som hon uppfattade det, ett förhållande. De var ihop nästan dagligen. Hon minns att G.A. sov över i vart fall en gång hos systern, eftersom hon då vaknade av att de hade samlag. Hon kan ej säga när detta var.

S.L. född 1930, som är bekant till G.W. har under vittnesförhör uppgett att hon vid flera tillfällen sett G.W. och G.A. pussas och kramas.

L.A. har under vittnesförhör uppgett: G.A. var ärlig och pålitlig och han skulle ha talat om för henne om han haft ett förhållande och ett barn med någon annan.

TR:n gör följande bedömning.

Anledning saknas att ifrågasätta G.W:s uppgift om att hon och G.A. haft ett intimt förhållande, varvid samlag förekom, senare delen av 1972 och 1973. Att samlag förekom vid något speciellt tillfälle under t ex konceptionstiden har G.W. dock inte kunnat berätta om.

I målet har framkommit att G.A. hade problem med spriten. G.W. tyckte inte om att G.A. drack. Dennes problem tilltog dessutom. G.A. och L.A. levde åtskilda hösten 1972 till våren 1974 och skilsmässa diskuterades. Av vad i målet framkommit om G.A:s person framstår G.W:s uppgift om att hon och G.A. redan sommaren 1972 talade om att skaffa ett gemensamt barn som mindre trovärdig.

Utredning saknas om hur faderskapsutredningen handlades i anslutning till barnens födelse. Det besked G.W. givit i målet är att hon sade, att hon inte visste vem som var barnens far när hon tillfrågades. Utredningen lades därpå ned. Någon som helst påverkan från G.A:s sida att inte uppge honom som far har enligt G.W. inte förekommit. Som tiden gick blev G.W. rädd att mista utgående bidragsförskott om det blev utrett vem som var far.

Någon hållbar förklaring till varför faderskapsfrågan inte kom att utredas har G.W. inte lämnat. Det kan inte uteslutas att anledningen varit att hon haft samlag med flera män. Den tveksamhet som härvid vidlåter barnens talan gör, enligt TR:ns förmenande, att - oavsett samlag förekommit under konceptionstiden eller inte - det vid en samlad bedömning inte kan anses sannolikt att barnen avlats av G.A. Käromålet skall därför ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Domskäl

Domskäl. I HovR:n har nya förhör ägt rum med G.W. och L.A. Dessutom har utskrifterna av vittnesförhören vid TR:n med P.W. och S.L. åberopats.

G.W. och L.A. har berättat i huvudsaklig överensstämmelse med de uppgifter de lämnat enligt TR:ns dom, dock med följande tillägg och förtydliganden.

G.W: G.A. som hade bott hemma hos G.W. till och från under hösten 1972, flyttade in i en egen lägenhet till julen samma år. De kom att träffas alltmer sällan - deras förhållande rann ut i sanden. Bidragande orsaker var G.A:s alkoholmissbruk och att G.W:s lillasyster flyttade in hos henne som fosterbarn. När hon kommit hem från BB i sept 1973, träffade G.A. barnen för första gången. Att han var barnens far var "självklart" såväl för honom som för henne. Han skickade julklappar till barnen den första julen och har därefter hört av sig då och då och även träffat barnen. Han ville emellertid inte erkänna barnen som sina av ekonomiska skäl. Vid faderskapsutredningen uppgav G.W. därför att hon varit på en fest d 4 dec 1972 samt att hon på grund av alkoholpåverkan inte mindes vad som hände under kvällen. I övrigt förnekade hon under utredningen att hon haft samlag med någon man under konceptionstiden. - Hon har fått bidragsförskott för barnen sedan deras födelse. Senare skämdes hon för bedrägeriet men vågade inte erkänna rätta förhållandet, eftersom hon var rädd för att bli återbetalningsskyldig för bidragsförskotten. Det var inte heller så viktigt att få faderskapet fastställt eftersom det mellan henne, G.A. och barnen var klart att G.A. var deras far. Det blev skillnad när G.A. hade avlidit - det blev då viktigt att barnen skulle ha papper på vem som var deras far. Hon hade då också kontakt med PBU och därifrån uppmuntrade man henne att försöka få faderskapet fastställt. Hon bestämde sig för att, trots den ekonomiska risken på grund av bidragsförskotten, försöka ordna upp situationen.

G.W. har slutligen förklarat, att varken hon eller barnen har något ekonomiskt intresse av utgången i målet.

L.A: G.A. flyttade hemifrån i nov eller dec 1972 när han fick en lägenhet. Han kom dock hem flera gånger i veckan. Orsaken till separationen var G.A:s alkoholproblem. De återupptog emellertid sammanlevnaden och flyttade 1974 till Norrland där de stannade i sex år. Därefter flyttade de tillbaka till Handen. Hon har aldrig hört talas om att G.A. skulle ha fler barn än de två som fötts i äktenskapet. Hon är övertygad om att G.A. skulle ha berättat om barnen för den händelse de varit hans. Han ville inte ha fler barn. Av den anledningen tog hon själv p-piller.

HovR:n gör följande bedömning.

G.W:s uppgifter om att hon under konceptionstiden haft samlag med G.A. vid ett flertal tillfällen har gett ett trovärdigt intryck. Att hon haft en fast relation till denne vinner dessutom stöd av de uppgifter som lämnats vid TR:n av P.W. och S.L. G.W. har vidare på ett övertygande sätt demonstrerat den glädje som hon uppfattat att G.A. känt, när hon underrättade honom om att hon var gravid. Hon har även lämnat en fullt godtagbar förklaring till varför hon inte försökt att få faderskapet fastställt tidigare. Det måste på grund av det anförda anses styrkt, att G.W. haft samlag med G.A. under tid då barnen kan ha avlats.

När det gäller att ta ställning till huruvida det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att G.A. är far till barnen beaktar HovR:n, förutom vad som anförts i det föregående, att G.W. förklarat sig inte ha haft samlag med någon annan man under konceptionstiden, något som för övrigt inte ens gjorts gällande i målet, samt att barnens talan, enligt vad utredningen visar, inte syftar till att de skall erhålla någon del i kvarlåtenskapen efter G.A. HovR:n finner med hänsyn till dessa förhållanden och omständigheterna i övrigt, att det måste anses sannolikt att P.W. och H.W. avlats av G.A. Han skall därför förklaras vara fader till dem.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut förklarar HovR:n G.A. vara fader till P.W. och H.W.

Referenten, hovrättsrådet Sundström, var skiljaktig och fastställde TR:ns dom.

Domskäl

Domskäl. I HD har G.W. hörts på nytt under sanningsförsäkran, varjämte utskrifterna av vittnesförhören med P.W. och S.L. vid TR:n och med L.A. vid HovR:n föredragits.

G.W. har lämnat uppgifter som i huvudsak överensstämmer med dem som antecknats i TR:ns och HovR:ns domar. Hon har vidhållit att hon under konceptionstiden inte haft samlag med någon annan man än G.A. Hon har tillagt bl a följande: Att faderskapet inte fastställdes i samband med barnens födelse berodde på att hon då kände sig "trängd". Förhållandet med G.A. höll på att rinna ut i sanden. Han hade flyttat till Saxnäs i Lappland och hon själv hade fått ta hand om sin yngre syster som fosterbarn. Historien om festen d 4 dec 1972 diktade hon upp därför att hon inte ville att det skulle bli någon faderskapsutredning. - Hon diskuterade aldrig med G.A. hur faderskapet till barnen skulle fastställas. Han bidrog inte på något sätt till barnens underhåll.

L.A. har i HD gjort gällande att G.W. under konceptionstiden haft samlag med andra män. Till stöd för sitt påstående har han åberopat anteckningar av barnavårdsmannen, 1:e socialassistenten E.H.E. i 1973 års faderskapsärende. Enligt dessa anteckningar hade G.W. vid upprepade samtal vidhållit, att hon inte visste vem fadern till barnen var, och hade sociala centralnämnden på förslag av barnavårdsmannen avskrivit ärendet d 12 dec 1973, eftersom ytterligare åtgärder för faderskapets fastställande inte kunde vidtas.

L.A. har vidare anfört att barnen, till skillnad från vad som antagits av HovR:n, har ekonomisk vinning av att G.A. förklaras vara fader till dem. Barnen får nämligen i sådant fall 40 600 kr var på grund av en tjänstegrupplivförsäkring för G.A. och vidare barnpension efter honom enligt lagen om allmän försäkring med 1 340 kr i månaden i stället för bidragsförskott om 860 kr.

G.W. har förnekat, att ekonomiska motiv förestavat den väckta faderskapstalan, och uppgivit att hon först under rättegången fått vetskap om G.A:s försäkring. Dessförinnan hade hon enligt egen uppgift utgått ifrån att han saknade ekonomiska tillgångar. G.W. har i HD i denna del vidare anfört: Hon kom i kontakt med PBU i samband med att ett av barnen fick problem och blev av personalen där uppmanad att se till att faderskapet för P. och H. fastställdes. När hon under sommaren 1984 fick veta att G.A. hade dött, vände hon sig till PBU, där man uppgav att hon hade ett år på sig att väcka talan i faderskapsfrågan. Att hon då beslöt sig för att börja agera berodde uteslutande på att hon ville att det skulle vara "rätt kyrkböckerna".

Den utredning som åberopats till stöd för barnens talan utgörs främst av G.W:s berättelse under sanningsförsäkran. Vad hon uppgett därom, att hon och G.A. haft sexuellt förhållande under senare delen av år 1972, vinner visst stöd av vad P.W. och S.L. berättat under vittnesförhören i TR:n.

En påtaglig svaghet i utredningen är att G.W. framfört sitt påstående om G.A:s faderskap först mer än tio år efter barnens födelse och sedan G.A. avlidit. Detta har bl a fått till följd att G.A. inte kunnat höras över påståendet och att inte heller någon rättsgenetisk undersökning kunnat genomföras. Det är också svårt att nu sätta tilltro till hennes uppgifter, när hon under den år 1973 företagna faderskapsutredningen hållit fast vid helt andra uppgifter, som gått ut på att hon haft samlag med en eller flera okända män. När det gäller bedömningen av hennes förhållande till faderskapsfrågan är att märka att hon ingalunda var oerfaren i sådana frågor. Hon hade år 1969 fött en son vilken givit anledning till en faderskapsutredning som slutligen omfattade blodprovsundersökning beträffande inte mindre än åtta män. En uppgift, som hon lämnat, av innebörd att G.A. ville ha barn med henne, rimmar vidare illa med att faderskapsfrågan inte klarlades genom hans erkännande eller på annat sätt i samband med barnens födelse. Det finns inte heller någon utredning i övrigt som kan sägas bekräfta att G.A. betraktat sig som far till barnen.

Det anförda ger utrymme för starka tvivelsmål om riktigheten av G.W:s påstående, att hon under konceptionstiden inte haft samlag med någon annan än G.A. Även om det skulle kunna anses utrett att hon haft samlag med G.A. under konceptionstiden, kan det därför med hänsyn till samtliga omständigheter i målet inte anses sannolikt att barnen avlats av honom. Barnens talan kan följaktligen inte vinna bifall.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom lämnar HD P.W:s och H.W:s faderskapstalan utan bifall.