NJA 1988 s. 262

Domskäl

TR:n (rådmannen Svensson) anförde i beslut d 30 sept 1985: TR:n gör följande bedömning.

Utredningen ger vid handen, att L.B. under tio månader huvudsakligen varit sysselsatt med återupptagande och fortsättande av gäldenärsbolagets verksamhet. Från skilda håll har vitsordats, att detta arbete varit förenat med stora svårigheter och betydande risker. Vid flera tillfällen har t o m förelegat fara för att konkursboet skulle försättas i konkurs.

Försäljningen av konkursboets kvarvarande lager har varit omfattande och krävt åtskilliga affärsmässiga överväganden. Ansvaret och beslutsfattandet har helt vilat på L.B. Trots en mycket negativ marknadsutveckling och avsevärda svårigheter jämväl i övrigt har berörda försäljning - liksom avvecklingen i övrigt - gett ett gott resultat.

L.B. är en erfaren konkursförvaltare. Han har fullgjort sitt uppdrag med omsorg och skicklighet. Med hänsyn härtill, till det arbete uppdraget krävt och till boets omfattning finner TR:n det av L.B. fordrade beloppet utgöra skälig ersättning för uppdraget.

TR:n bestämmer L.B:s arvode till 1 550 000 kr.

Tillsynsmyndigheten anförde besvär i Göta HovR och yrkade att förvaltararvodet skulle bestämmas till 1 200 000 kr.

L.B. bestred bifall till besvären.

HovR:n (hovrättsråden Rehnberg och Olsson, referent) anförde i beslut d 29 maj 1986:

Skäl. Tillsynsmyndigheten har i HovR:n vidhållit att arvodesbeloppen för återupptagande och fortsättande av verksamheten samt för avvecklingen av konkursboets kvarvarande lager bör nedsättas med resp 200 000 och 150 000 kr.

Parterna har på väsentliga punkter anfört detsamma som vid TR:n.

Konkursförvaltare har rätt till arvode med ett belopp som är skäligt med hänsyn till det arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts, samt boets omfattning. Arvodet får ej räknas efter tid.

L.B. synes ha lagt ned ett betydande arbete på återupptagandet och fortsättandet av bolagets verksamhet. En omfattande arbetsinsats härvidlag får anses ha varit motiverad med hänsyn bl a till rörelsens omfattning och de svårigheter som uppstått under driften. Arbetet har till stor del varit av kvalificerad art och har utförts med stor skicklighet. Fortsättandet av bolagets verksamhet har också innefattat ett icke obetydligt mått av risktagande från L.B:s sida. Även med beaktande av nu anförda omständigheter framstår emellertid det begärda arvodet som högt. Således har L.B. under hela den tid konkursboet drev rörelsen haft hjälp av bolagets ledning och administrativa personal, något som rimligtvis måste ha medfört en inte oväsentlig lättnad i arbetet. Härjämte skall beaktas att L.B. fordrat ytterligare arvode med omkring 500 000 kr för annat arbete som han utfört under samma tid. Härav måste den slutsatsen dras att arbetet med driften inte fordrat större arbetsinsats än att L.B. parallellt därmed haft möjlighet att utföra även andra omfattande uppgifter. En nedsättning av arvodet i denna del bör därför ske. - Vad sedan gäller avvecklingen av konkursboets kvarvarande lager kan L.B. i sitt arvodesyrkande inte anses ha i erforderlig utsträckning beaktat det bistånd han erhållit från den personal som särskilt anställts av boet för att hjälpa till med försäljningen. Som tillsynsmyndigheten anfört måste arvodesyrkandet bedömas i relation till löner som utgått till personal som enbart sysslat med lagerförsäljning. Viss nedsättning av arvodet bör därför ske också i denna del.

Mot bakgrund av vad sålunda upptagits och vad i övrigt förekommit får L.B. anses skäligen tillgodosedd med ett arvode om 1 400 000 kr.

HovR:ns beslut. Med ändring av TR:ns beslut fastställer HovR:n L.B:s arvode till 1 400 000 kr.

Hovrättsrådet Maiander var av skiljaktig mening och lämnade besvären utan bifall.

L.B. anförde besvär och yrkade att hans arvode skulle bestämmas i enlighet med vad han begärt i TR:n.

Riksåklagaren bestred ändring.

HovR:n avgav yttrande i målet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Trägård, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Enligt i målet tillämpliga bestämmelser har en konkursförvaltare rätt till arvode med ett belopp som är skäligt med avseende på det arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet varmed det utförts samt boets omfattning. Arvode får inte beräknas efter tid. Arvodet skall med visst undantag bestämmas till ett belopp i ett för allt. (82 och 83 §§ KL i dess lydelse före d 1 juli 1987.) I fråga om konkursförvaltarens kvalifikationer gäller att förvaltaren skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, åtnjuta borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget (44 § nyssnämnda lag)

Vid tillkomsten av bestämmelserna om konkursförvaltares kvalifikationer underströk föredragande statsrådet bl a att stora krav i allmänhet måste ställas på en konkursförvaltare. Att förvaltaren var kvalificerad fick ses som en grundläggande förutsättning för att förvaltningen skulle kunna vara effektiv och ändamålsenlig. En förvaltare behövde i regel besitta, förutom allmänna juridiska kunskaper, företagsekonomiska insikter, kunskaper om bokföring och redovisning samt kännedom om och vana vid affärsjuridiska spörsmål. Även insikter i straffrättsliga frågor var nödvändiga för att förvaltaren på ett tillfredsställande sätt skulle kunna lösa uppgiften att undersöka om gäldenären kunde misstänkas för brott. Föredraganden såg det också som ett viktigt krav att förvaltaren förfogade över en väl utvecklad kontorsorganisation med resurser för bokföring och redovisning. Detta sades vara av särskild betydelse i sådana företagskonkurser där rörelsen skulle drivas vidare. (Prop 1978/79:105 s 156-157.)

L.B. har till stöd för sitt yrkande hänvisat till vad han tidigare anfört vid TR:n och HovR:n och särskilt pekat på att ett flertal personer på advokatbyrån har varit engagerade i förvaltningen och att det yrkade arvodet följaktligen avser att täcka advokatbyråns samlade kostnader för uppdraget.

Riksåklagaren har till stöd för sitt bestridande i allt väsentligt hänfört sig till vad kontrollmyndigheten tidigare anfört vid TR:n och HovR:n. Riksåklagaren har tillagt att det är mycket vanligt och accepterat att en förvaltare på större advokatbyråer ibland använder sig av andra jurister på byrån och att detta förhållande inte nämnvärt inverkar på bedömningen av vilket arvode som kan vara skäligt för arbetet med konkursbolagets fortsatta drift.

HovR:n har i sitt yttrande till HD bl a anfört att HovR:n i sitt beslut utgått från att L.B. haft tillgång till en ändamålsenlig organisation - vars arbete också omfattades av det arvode som utgick - men att han likväl måste ha utfört en betydande personlig arbetsinsats beträffande de flesta huvudmomenten i förvaltningen.

Av de inledningsvis återgivna motivuttalandena framgår att lagstiftaren har förutsatt att en konkursförvaltare förfogar över en för ändamålet lämpad organisation, vars resurser kan tas i anspråk vid förvaltningen. Det synes också naturligt - inte minst mot bakgrund av att lagens krav på kvalifikationer hos förvaltaren inte alltid är samlade hos en person - att arbetsuppgifterna skall kunna fördelas på olika personer i förvaltarens kontorsorganisation. Detta torde i många fall vara påkallat av rationella skäl och ibland rent av nödvändigt, åtminstone i större konkurser. Av parternas inlagor och HovR:ns yttrande i målet framgår också att ett sådant förfaringssätt anses normalt. Vid bedömningen av arvodets skälighet kan i sådana fall inte särskilt beaktas i vilken omfattning förvaltaren själv har tagit del i de faktiska förvaltningsåtgärderna. Arvodet måste bestämmas med utgångspunkt från den totalt nedlagda arbetsinsatsen, oavsett om förvaltaren själv eller någon annan i hans organisation har utfört åtgärderna. Detta innebär också att förvaltarens befattning med andra arbetsuppgifter inte har någon direkt betydelse för bedömningen av arvodets skälighet. HD finner därför att någon nedsättning av arvodet till L.B. inte bör ske på den grunden att L.B. även haft andra uppdrag under den tid han varit förvaltare i konkursen. I fråga om det av L.B. begärda arvodets skälighet i övrigt delar HD TR:ns uppfattning. Besvären skall därför bifallas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD det slut vartill TR:n kommit.

Domskäl

Skäl. L.B:s arvode för förvaltningen av Eds Cellulosafabriks AB:s konkurs bestämdes av TR:n i enlighet med hans yrkande till 1 550 000 kr, varav 500 000 kr belöpte på återupptagande och fortsättande av bolagets verksamhet samt 300 000 kr på avveckling av konkursboets lager. HovR:ns beslut innebär att arvodet ansetts böra nedsättas i de båda nu nämnda hänseendena och bestämts till sammanlagt 1 400 000 kr.

Med särskilt avseende på den del av arvodesyrkandet som hänför sig till återupptagandet och fortsättandet av verksamheten har L.B. i HD, utöver vad han anfört vid TR:n och i HovR:n, framhållit att ett flertal personer inom den advokatbyrå där han är verksam har varit engagerade i förvaltningen och att det yrkade arvodet följaktligen avses att täcka byråns samlade insatser vid uppdragets fullgörande.

Riksåklagaren har i HD åberopat ett av tillsynsmyndigheten till riksåklagaren avgivet yttrande, enligt vilket myndigheten, på huvudsakligen samma skäl som åberopats vid TR:n och i HovR:n, vidhåller att det yrkade arvodet är för högt beräknat. I yttrandet framhålls i övrigt bl a att det är mycket vanligt och accepterat att en förvaltare på större advokatbyråer ibland använder sig av andra jurister på byrån men att detta förhållande inte nämnvärt inverkar på bedömningen av vilket arvode som kan vara skäligt för arbetet med konkursbolagets fortsatta drift.

I förarbetena till 1979 års ändringar i 1921 års KL underströks att stora krav i allmänhet måste ställas på en konkursförvaltare och att dennes kvalifikationer fick ses som en grundläggande förutsättning för att förvaltningen skulle kunna vara effektiv och ändamålsenlig. I anslutning härtill framhölls också som ett viktigt krav att förvaltaren förfogar över en väl utvecklad kontorsorganisation, särskilt när det gäller sådana företagskonkurser där rörelsen under en tid drivs vidare (NJA II 1979 s 26). I enlighet med vad som sålunda uttalats synes det naturligt att det i synnerhet i större konkurser finns ett utrymme för förvaltaren att till personal inom den organisation där han är verksam delegera olika åtgärder hänförliga till förvaltningen och att få annan liknande hjälp med arbetet av sådan personal; även när så sker behåller givetvis förvaltaren ansvar för förvaltningen i dess helhet. Att ett sådant förfarande är allmänt godtaget även när det gäller förvaltningsåtgärder av kvalificerad art får också anses framgå av handlingarna i målet.

L.B:s framställning om arvode och den därtill fogade arbetsredogörelsen utvisar inte närmare i vilken utsträckning andra har tagit del i förvaltningen. Bl a med hänsyn till att arvode åt konkursförvaltare enligt i målet tillämplig bestämmelse (82 § 3 st i 1921 års KL) ej skall räknas efter tid synes det inte heller kunna krävas att någon specificerad redogörelse lämnas i sådant hänseende; det i 84 § 1 st fjärde meningen i 1921 års KL särskilt nämnda fallet att förvaltaren anlitat sakkunnigt biträde för viss förvaltningsåtgärd och biträdet erhållit särskild gottgörelse är ej i fråga (jfr 14 kap 6 § 2 st tredje meningen nu gällande KL).

När som i detta fall arbetet med en konkursförvaltning ostridigt i praktiken har utförts inte bara av förvaltaren själv utan också av andra personer inom den organisation där han verkar, måste uppenbarligen arvodet bestämmas med den samlade arbetsinsatsen som en av utgångspunkterna. Redan med hänsyn härtill kan det i sådana fall som regel inte tilläggas någon självständig betydelse för arvodesprövningen i vilken utsträckning förvaltaren kunnat utföra annat arbete under den tid då förvaltningen pågått. Det belopp om 500 000 kr som L.B. har fordrat i arvode för återupptagande och fortsättande av bolagets verksamhet får anses skäligt med hänsyn till det betydande arbete som uppdraget i denna del enligt vad handlingarna visar har krävt, den från flera håll omvittnade skicklighet varmed det utförts samt boets omfattning. Arvodet åt L.B. i denna del bör därför bestämmas i enlighet med hans yrkande.

Vad gäller skäligheten i övrigt av det arvode som L.B. har begärt, såvitt nu är i fråga, ansluter sig HD till TR:ns bedömning.

Av det anförda följer att arvode skall utgå till L.B. med det av honom yrkade beloppet.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD det slut vartill TR:n kommit.