NJA 1999 s. 665
Fråga om skäligheten av arvode för uppdrag som konkursförvaltare.
Advokaten C.I. var förordnad som förvaltare i Svenska Medita AB:s vid Falköpings TR anhängiga konkurs. I samband med slutredovisning ingav han arbetsredogörelse med arvodesräkning. I denna yrkade han med specificering på olika arbetsmoment ersättning med 213 125 kr, varav 42 625 kr avsåg mervärdesskatt.
Tillsynsmyndigheten (TSM) anförde i yttrande över arvodesräkningen följande. Arvode till konkursförvaltare får enligt 14 kap 4 § 2 st KL inte bestämmas till högre belopp än som med hänsyn till det arbete som uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget. Förvaltaren har i denna konkurs redovisat tidsåtgång endast under en rubrik. Dessa uppgifter ger vid handen att förvaltarens arvode grundar sig på en timtaxa om 1 500 kr. Detta förhållande har även på annat sätt bekräftats. TSM tillstyrker sedan ett par år tillbaka och f n inte högre ersättning per förvaltartimme än 1 250 kr. Förvaltarens sätt att sköta förvaltningen ger enligt TSM:s uppfattning inte anledning att frångå den ersättningsnivå som tillämpas i andra konkurser. TSM har därför räknat om förvaltarens yrkanden avseende de olika arbetsmomenten efter en timtaxa om 1 250 kr, vilket innebär en sammanlagd ersättning om 129 300 kr exklusive mervärdesskatt. Vidare har TSM anfört att förvaltarberättelsen inkommit efter anstånd till TSM mer än två år efter den i KL stadgade tiden och att detta bör medföra en nedsättning av arvodet beroende på bristande omsorg om 5 000 kr. TSM har mot bakgrund härav tillstyrkt ett arvode om totalt 124 300 kr exklusive mervärdesskatt.
C.I. vitsordade i yttrande över vad TSM anfört att förvaltarberättelsen ingivits för sent och medgav därför nedsättning av arvodet med 5 000 kr exklusive mervärdesskatt men vidhöll arvodesyrkandet i övrigt. Vidare anförde han bl a följande. Uppdrag som konkursförvaltare lämnas företrädevis till advokater verksamma på det affärsjuridiska området, vilket innebär att man även måste acceptera den kostnadsnivå som är aktuell inom området. Därtill kommer att det inte enbart är nedlagd tid som är avgörande för arvodets storlek utan även andra faktorer. Inte heller finns det någon fastslagen timtaxa i konkurser. Ett timarvode om ca 1 500 kr används som utgångspunkt för kostnadsyrkandet, vilket bl a accepteras av Jönköpings TR. Därmed inte sagt att yrkandet i alla delar följer denna utgångspunkt. I många delar utförs arbete även av andra än konkursförvaltaren, t ex beträffande bouppteckning, personal och bokföring. Det senare arbetet utförs inte till någon del av förvaltaren. Arvodet skall bestämmas till ett visst belopp i ett för allt som sammantaget kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget. Det arvode som yrkats i detta fall utgör skälig ersättning.
TR:n (lagmannen Waren) anförde i protokoll d 9 april 1997: TR:ns bedömning.
I enlighet med C.I:s medgivande skall det yrkade arvodet sättas ned med 5 000 kr exklusive mervärdesskatt på grund av förseningen med förvaltarberättelsen.
Vad härefter gäller frågan vilken ersättningsnivå per timme som skall läggas till grund för sådant arbete som utförts av förvaltaren finner TR:n inte skäl att gå ifrån TSM:s uppfattning att denna i ett normalfall - där varken konkursens omfattning, kvaliteten på det utförda arbetet eller någon annan omständighet talar i höjande riktning- bör ligga på 1 250 kr. Oavsett vilken ersättningsnivå som må accepteras av Jönköpings TR torde detta vara den nivå som regelmässigt tillämpas av konkursförvaltare i Skaraborgs län. Mot bakgrund härav bör C.I. vidkännas viss ytterligare nedsättning av det fordrade arvodet. Med hänsyn till att viss del av det redovisade arbetet utförts av andra än konkursförvaltaren finner TR:n att arvodet skäligen bör bestämmas till 135 000 kr exklusive mervärdesskatt.
TR:n meddelar följande.
Beslut. 1. TR:n bestämmer förvaltarens arvode till 168 750 kr, varav 33 750 kr utgör mervärdesskatt. ---.
Göta HovR
C.I. överklagade i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle tillerkänna honom arvode med 206 875 kr, varav 41 375 kr avsåg mervärdesskatt.
HovR:n (hovrättslagmannen Stahre samt hovrättsråden Stenberg och Bång, referent) anförde i slutligt beslut d 26 febr 1998: HovR:ns skäl. C.I. har i HovR:n anfört bl a: Det förekommer olika principer för fastställande av förvaltararvoden. Den princip han har tillämpat innebär att arvodet bestäms med hänsyn enbart till den tid förvaltaren har nedlagt. Han har därvid debiterat 1 500 kr per timma. Det är inte rimligt att arvodet utslaget per arbetad timma skall variera med hänsyn till vilken domstol som handlägger konkursen.
Enligt 14 kap 4 § 2 st KL skall arvode till en konkursförvaltare bestämmas med hänsyn till det arbete som uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet varmed det utförts samt boets omfattning. I förarbetena till lagrummet (prop 1986/87:90 s 159) anförde departementschefen att förvaltarna i sina arvodesräkningar bör ange den tid som åtgått för uppdragets utförande samt att den angivna tidsåtgången och timdebiteringen kommer att tillmätas stor betydelse. Han anförde vidare att förvaltararvodet skall bestämmas till visst belopp i ett för allt och att hänsyn därvid skall tas inte bara till arbetets omfattning utan också till dess kvalitet, samt att ett system med fastlagda timkostnadsnormer inte passar särskilt bra i konkurssammanhang.
Det ankommer på förvaltaren att styrka skäligheten av begärt arvode. C.I. har i sin kostnadsräkning under de olika posterna angett endast vidtagna åtgärder och ett arvodesbelopp. Tidsåtgång har angetts endast på en punkt. Han har uppgett att beloppet avser endast arbete som han själv har utfört och har beräknats efter ett timarvode om 1 500 kr. Av hans redovisning kan således inte utläsas den totala tidsåtgången fördelad på förvaltaren och annan personal. I ett fall som detta innebär redovisningssättet att underlaget för bedömningen av arvodesanspråket är osäkert. Vid en samlad bedömning finner HovR:n att det arvode som TR:n har bestämt inte är för lågt.
HovR:ns avgörande. HovR:n fastställer TR:ns beslut.
HD
C.I. överklagade och yrkade att HD skulle bestämma arvodet till 206 875 kr.
Riksskatteverket bestred ändring.
Konkursförvaltarkollegiernas förening som av HD beretts tillfälle att yttra sig, ansåg i yttrande d 9 april 1997 på närmare utvecklade skäl att C.I:s talan skulle bifallas.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Alander, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 14 kap 4 § KL (1987:672) får arvode till konkursförvaltare inte bestämmas till högre belopp än som kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget med hänsyn till det arbete som det har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt boets omfattning. Frågorna i målet rör omfattningen av den redovisningsskyldighet- beträffande tidsåtgång på olika förvaltningsåtgärder och hur arbetet fördelats mellan olika personalkategorier - som åligger förvaltaren vid bestämmande av förvaltararvodet. I målet har också uppkommit fråga om skälig timkostnadsdebitering för förvaltarens arbete i konkursen.
HD konstaterar inledningsvis att regeringen d 7 maj 1997 beslutat tillsätta en utredning om konkurstillsynen i framtiden. Enligt direktiven (Dir 1997:74) skall utredaren bl a överväga vilka normer som skall vara bestämmande för arvodet samt vilka uppgifter som förvaltaren skall lämna i samband med sitt arvodesanspråk. Enligt tilläggsdirektiv (Dir 1997:74) skall utredningen redovisa uppdraget senast d 30 juni 2000.
I 14 kap 6 § KL anges vilka uppgifter förvaltaren skall lämna i samband med arvodesframställningen. Det har i lagtexten inte uttryckligen angetts att uppgift om tidsåtgång skall redovisas. I anslutning härtill uttalades i förarbetena (prop 1986/87:90 s 159) att förvaltaren bör ange den tid som åtgått för uppdragets utförande i arvodesräkningen. Andra faktorer som förvaltarens skicklighet och det sätt varpå uppdraget utförts skall dock alltjämt tillmätas betydelse vid prövningen av arvodesanspråket (a prop s 378). I målet är upplyst att Riksskatteverket utfärdat riktlinjer för underlag för tillsynsmyndighetens bedömning av arvodesframställningar (MEX 1996:18). Enligt dessa ankommer det på tillsynsmyndigheten att verka för att förvaltaren lämnar tidsredovisning i de fall där tillsynsmyndigheten anser att en sådan behövs för att pröva skäligheten av fordrat arvode.
Av det anförda får anses framgå att någon obligatorisk skyldighet för förvaltaren att ange tidsåtgång i arvodesframställningen inte finns föreskriven. Tillsynsmyndigheten har heller inte särskilt anmanat förvaltaren att inkomma med en kompletterande tidsredovisning. I förevarande fall har förvaltaren lämnat en sådan specificerad räkning som anges i 14 kap 6 § 2 st KL. Enligt HD kan den omständigheten att förvaltaren i detta fall inte angett tidsåtgången beträffande varje förvaltningsåtgärd inte anses utgöra en sådan brist att skäligheten av det fordrade beloppet inte kan bedömas. Inte heller den omständigheten att förvaltaren i arvodesframställningen underlåtit att redovisa vilken personalkategori som utfört olika arbetsmoment kan anses utgöra en sådan brist (jfr NJA 1988 s 262). Vad förvaltaren yrkat får anses skäligt. Överklagandet skall därför bifallas.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut bestämmer HD arvodet för C.I. till 206 875 kr.
HD (JustR:n Gregow, Lind, Nyström, Danelius och Nilsson, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. I fråga om bestämmande av arvode till konkursförvaltare i sådana fall som avses i målet föreskrivs i 14 kap 4 § 2 st KL (1987:672) att arvodet inte får bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.
Bestämmelsen innebär att den tid som förvaltaren har lagt ned på uppdraget - och därmed timersättningen - är en omständighet som skall tillmätas betydelse vid bestämmande av arvodet (se även prop 1986/87:90 s 156 ff och 378). Men även bl a arbetets kvalitet, dvs hur omsorgsfullt och skickligt det har utförts, skall beaktas. Härvid kan de resultat som förvaltaren uppnått ha betydelse.
Av det förhållandet att tidsåtgången normalt skall ges en förhållandevis stor betydelse måste anses följa att förvaltaren vid sin arvodesframställning bör ange i vart fall den ungefärliga tid som lagts ned på uppdraget (jfr 14 kap 6 § 2 st KL; se också prop 1986/87:90 s 159). Om det anses brista i detta hänseende, finns möjlighet att ge förvaltaren tillfälle att inkomma med behövliga uppgifter. Det finns däremot som regel inte anledning att kräva uppgifter om hur mycket av den tid förvaltaren har redovisat som avser arbete av andra på förvaltarens advokatkontor, vilka har medverkat i förvaltningen (se NJA 1988 s 262, som dock avsåg tillämpning av en äldre bestämmelse).
I förevarande fall har C.I. visserligen inte i kostnadsräkningen angett tidsåtgången annat än på en punkt, försäljning av boets egendom. Han har emellertid upplyst i HovR:n att han har debiterat ett arvode om ca 1 500 kr per timme avseende den tid som han själv lagt ned på arbetet med konkursen. Med ledning av den uppgiften kan tidsåtgången räknas ut.
Som anges i rättsfallet NJA 1998 s 685 får till konkursförvaltare utses endast de som uppfyller mycket högt ställda krav på kunskap och erfarenhet. I praktiken ges uppdragen i princip endast till dem som har specialiserat sig på konkursförvaltning och därmed har sådana insikter på särskilda områden som krävs.
Den nu aktuella konkursen har visserligen såvitt framgår inte varit särskilt omfattande eller komplicerad. Mot bakgrund av vad som sagts i det föregående och med hänsyn till det arbete som uppdraget krävt och det sätt på vilket det utförts finner HD att det begärda arvodet dock får anses skäligt.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut bestämmer HD arvodet för C.I. till 206 875 kr.
HD:s beslut meddelades d 27 okt 1999 (mål nr Ö 1430-98).