NJA 1988 s. 657

Domskäl

TR:n (ordf lagmannen Dufwa) meddelade dom d 13 okt 1987.

Beträffande gärningen under åtalspunkt 3 uppgav T.W.- enligt TR:ns dom: Han köpte en s k startpistol i en affär i Sala under våren 1986. Eftersom han var nyfiken på vapnets kapacitet borrade han upp patronkamrarna samt tog bort den spärrade pipan och satte i stället fast ett stålrör med eltejp. Hans dåvarande arbetsgivare låste ca två veckor därefter in revolvern i sitt kassaskåp.

Åklagaren åberopade ett utlåtande av statens kriminaltekniska laboratorium, vari anfördes bl a följande: Iakttagelser ock resultat. Revolvern, som var av det italienska märket Mondial, modell 1960, kaliber 6 mm (.22), är i ursprungligt skick avsedd att användas som startvapen och laddas därvid med upp till sex lösa patroner i kaliber 6 mm, s k ollonskott. I syfte att förhindra skjutning med skarpa patroner är trummans kamrar förträngda framtill och pipan spärrad. Krutgaserna från de lösa patronerna avleds genom en gaskanal som utmynnar på pipans ovansida i anslutning till stommen.

Hos den insända revolvern hade originalpipan avlägsnats och ersatts med en ca 6 cm lång "pipa" med innerdiametern 11 mm, i främre delen försedd med invändig gänga. "Pipan" var fastgjord till stommen medelst svart s k eltejp. Trummans kamrar hade borrats upp till ca 6 mm diameter och i dem kunde införas skarpa kantantändningspatroner i kaliber .22 kort. Revolvern provsköts med en sådan patron, varvid vapnet fungerade. Den utskjutna projektilens hastighet bestämdes med en fotocellutrustad korttidsmätare till 125 m/s på skjutavståndet 1 m, vilket motsvarar en anslagsenergi av ca 15 joule.

Slutsats. Med ledning av de vid undersökningen erhållna resultaten kan utsägas,

att revolvern är ett omändrat startvapen och faller i befintligt skick under vapenlagens bestämmelser om tillståndsplikt (1 § och 5 §) och

att ur vapnet utskjutna projektiler på korta skjutavstånd torde kunna orsaka allvarliga skador vid träff i vitala kroppsdelar hos en människa.

TR:n anförde i sina domskäl i denna del: Genom utredningen är åtalet styrkt. Med hänsyn till vapnets grad av farlighet, särskilt den förhållandevis låga anslagsenergin, samt vapnets huvudsakliga förvaring och omständigheterna i övrigt är brottet att anse som ringa.

Beträffande åtalspunkt 4 anfördes i domskälen: T.W. har uppgett: Han hade en fordran på lön hos sin dåvarande arbetsgivare. Eftersom denne inte kunde betala fick T.W. geväret som betalning. Efter ca en vecka lämnade han geväret till en kamrat, G.E. som betalning för en skuld på ca 400 kr.

Åklagaren har företett geväret. Det har efter T.W:s innehav ändrats på så sätt att kolven förkortats och pipan sågats av.

TR:n finner åtalet styrkt. Brottet är med hänsyn till vapnets farlighet inte ringa.

TR:n anförde vidare i domskälen: T.W. uppfyller förutsättningarna för villkorlig dom. På grund av det olaga innehavet av hagelgeväret är det dock av hänsyn till allmän laglydnad påkallat att döma till fängelse. Det finns därför särskilda skäl att döma till villkorlig dom för brotten enligt åtalspunkterna 1 och 2 samt till fängelse för de övriga brotten.

Domslut

Domslut. TR:n dömde T.W.

dels enligt 8 kap 1 § BrB och 3 § 1 st trafikbrottslagen för stöld och olovlig körning till villkorlig dom,

dels enligt 5 § 1 st, 6 § och 37 §vapenlagen (1973:1176) för olaga vapeninnehav till fängelse 1 mån.

Domskäl

Domskäl. Såsom TR:n funnit har T.W. gjort sig skyldig till stöld, olovlig körning och olaga vapeninnehav. HovR:n finner ej skäl att frångå TR:ns bedömning i fråga om påföljd.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Nämndemannen Frick, med vilken nämndemannen Yllman instämde, var av skiljaktig mening och anförde: Bestämmelserna i vapenlagen om olaga innehav gäller visserligen även om vapnet i fråga är obrukbart. Det i målet aktuella hagelgeväret hade emellertid så allvarliga defekter, att det för T.W. - trots att han var tekniker - torde ha varit omöjligt att göra vapnet funktionsdugligt. Detta gör att brottet enligt min mening är att anse som mindre allvarligt. En annan omständighet som likaledes är ägnad att göra detta brott mindre allvarligt är att T.W. inte tog initiativ till förvärvet av hagelgeväret utan fick det av sin dåvarande arbetsgivare, eftersom denne inte kunde betala T.W:s lönefordran kontant, varefter T.W. innehade vapnet under en tid av endast en vecka.

Hänsyn bör enligt min mening även tas till att T.W. som nu har fått en fast anställning, nyligen köpt en villa och att ett avtjänande av ett fängelsestraff skulle innebära en med hänsyn till brottet obillig påfrestning för hans ekonomi.

På grund av det anförda ändrar jag på det sätt TR:ns domslut att jag undanröjer fängelsestraffet och bestämmer påföljden för alla brotten till villkorlig dom, vilken dock av hänsyn till allmän laglydnad skall förenas med ett bötesstraff om 70 dagsböter å 50 kr.

Domskäl

Domskäl. Som domstolarna funnit har T.W. gjort sig skyldig till olovlig körning och stöld samt, i tre skilda avseenden, till brott mot vapenlagen.

T.W. har i HD beträffande den sistnämnda brottsligheten uppgivit i huvudsak följande: Han har inte gjort militärtjänst och har inte något speciellt vapenintresse. Startpistolen skaffade han av nyfikenhet. Han hade hört att en sådan kunde ändras så att man kunde skjuta ut projektiler med den. Han borrade därför upp trumman och ersatte pipan med en bit av ett vattenledningsrör, som han satte fast med eltejp. Han prövade också att skjuta med startpistolen med ammunition till ett salongsgevär men det lyckades inte. Samtliga åtgärder vidtog han på sin dåvarande arbetsplats, en djurkarantän utanför Sala. Efter en mycket kort tid låste hans arbetsgivare Winge in pistolen i sitt kassaskåp. - Hagelgeväret hade T.W. aldrig för avsikt att behålla eller begagna. Efter det att han slutat sin anställning begärde han av Winge att få ut lön för de två sista anställningsmånaderna med sammanlagt 4 000 kr. Winge hade emellertid inga pengar och T.W. fick ta med sig hagelgeväret som pant för sin fordran. Geväret stod i hallen till Winges bostad. Det var avsett till att avliva sjuka djur med, men det var obrukbart eftersom det saknade tändspetsar och hade inte använts någon gång under T.W:s anställningstid. Avsikten var att T.W:s innehav av geväret skulle bli helt kortvarigt. Några dagar efter det han fått geväret blev han osams med Winge och insåg att han inte skulle få någon betalning. Eftersom han inte ville behålla hagelgeväret lämnade han det kort därefter till en ett år yngre kamrat som krävde honom på 400 kr utgörande slutlikvid för ett tidigare motorcykelköp. T.W. tyckte det var skönt att bli av med vapnet. Han hade aldrig kunnat reparera det själv; tändspetsarna fanns inte kvar och det skulle varit fråga om ett finmekaniskt precisionsarbete.

T.W:s innehav av startpistolen är - även med beaktande av de synpunkter som numera föranlett en skärpning av tillståndskravet för sådana vapen (SFS 1987:1008) - såsom domstolarna funnit att bedöma som ringa brott. Vad gäller hagelgeväret får T.W:s uppgift att tändspetsarna inte fanns i behåll godtas. Vapnet får därmed anses ha varit behäftat med ett svårreparabelt fel. De åtgärder T.W. vidtagit med startpistolen ger inte anledning anta att han skulle kunnat utföra den erforderliga reparationen av geväret själv. Med hänsyn till vad nu sagts och då omständigheterna i övrigt inte föranleder annan bedömning får vad som i denna del ligger T.W. till last anses såsom ringa brott.

För den sammantagna brottsligheten bör i betraktande av T.W:s personliga förhållanden påföljden bestämmas till villkorlig dom. Kravet på hänsyn till allmän laglydnad talar för att T.W. där jämte ådöms ett bötesstraff. Det har emellertid upplysts, att T.W. d 26 sept 1988 av Köpings TR dömts för olovlig tillverkning av sprit m m till fängelse 1 mån samt att denna dom vunnit laga kraft. Med hänsyn härtill bör enligt grunderna för 34 kap 3 § 2 st BrB böter ej utdömas.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns dom att påföljden för samtliga brott bestäms till villkorlig dom.