NJA 1989 s. 243
Hinder enligt 3 kap 21 § 2 st UB mot utmätning?
HovR:n
I mål mellan Alderobolagen AB och R.S. stadfäste Borås TR genom dom d 8 maj 1985 en förlikning av bl a följande innehåll:
Bolaget har yrkat förpliktande för R.S. att till bolaget utge 205 863 kr jämte viss ränta.
Sedan R.S. till del bestritt bolagets yrkanden har parterna överenskommit, att R.S. skall, i ett för allt, till bolaget utge 75 000 kr jämte vad som utdömts i deldom DT 370 av 1984-11-05.
Av i p 2 angivet belopp skall 75 000 kr utges 1985-10-01. För tiden 1985-08-01-1985-09-30 skall ränta utgå med 2 % per månad.
R.S. skall genast såsom säkerhet ställa pantbrev å 80 000 kr i skiktet 450 000-530 000 kr i fastigheten Trollsländan 1 i Borås - - - eller annan säkerhet som kan godtagas av bolaget.
Då R.S. ställer den i p 6 angivna säkerheten övergår äganderätten till samtliga de kontrakt som bolaget lagt till grund för sin talan i ovan angivna mål till R.S.. Dessa jämte de exekutionstitlar som utfärdats med anledning av dem skall härvid tillställas R.S..
På ansökan av bolaget utmätte kronofogdemyndigheten i Borås d 13 aug 1986 R.S:s fastighet Trollsländan 1 i Borås för bolagets fordran enligt förlikningen.
Efter besvär av R.S. upphävde HovR:n för Västra Sverige utmätningen genom beslut d 13 okt 1986. I skälen för beslutet anförde HovR:n: I målet är klarlagt att bolaget har underlåtit att överlämna ett av de kontrakt som avses i punkt sju av förlikningsavtalet. Bolaget har i denna del anfört att kontraktet inte längre är bärare av någon fordringsrätt och att bolaget därför inte längre är skyldigt att utlämna kontraktet. Bolaget har emellertid inte visat att det skulle ha rätt att innehålla kontraktet. På grund härav finner HovR:n att hinder mot utmätning föreligger enligt 3 kap 21 § 2 st UB.
Sedan bolaget insänt det resterande kontraktet till kronofogdemyndigheten utmättes fastigheten ånyo d 8 dec 1986.
R.S. anförde besvär i HovR:n och yrkade att utmätningen skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde han att han inte erhållit samtliga de i punkt 7 i förlikningsavtalet angivna kontrakten inom överenskommen tid och därför inte längre ansåg sig bunden av förlikningsavtalet. Han förklarade att det hade varit väsentligt för honom att utfå kontrakten, eftersom hans avsikt hade varit att sälja dem under sommaren 1985.
HovR:n upphävde utmätningen genom beslut d 24 mars 1987 och anförde som skäl för beslutet: Av utredningen framgår att R.S. har ställt den i avtalet under punkten 6 angivna säkerheten d 29 juli 1985. Enligt avtalet skulle han då tillställas samtliga de kontrakt som bolaget hade lagt till grund för sin talan i TR:n. Först under hösten 1986 resp i febr 1987 erhöll han de två sista kontrakten. Bolaget har i denna del anfört att parterna har varit ense om att dessa kontrakt inte längre var bärare av någon fordran och att bolaget därför haft uppfattningen att R.S. betraktade kontrakten som värdelösa. Mot R.S:s påstående om hans intresse av att få ut kontrakten enligt avtalet har bolaget emellertid inte visat att det har fullgjort sin prestation på det sätt som föreskrivs i avtalet. På grund härav föreligger hinder mot utmätning enligt 3 kap 21 § 2 st UB.
Den 24 aug 1987 utmätte kronofogdemyndigheten i Borås återigen fastigheten för bolagets fordran enligt förlikningen. Fordringsbeloppet angavs till 63 432 kr jämte ränta.
R.S. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade upphävande av utmätningen på samma grunder som han åberopat i besvär över den föregående utmätningen.
Bolaget bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Arning, hovrättsrådet Gislev och adj led Widlund, referent) anförde i beslut d 11 nov 1987: HovR:n har i beslut d 24 mars 1987, angående utmätning för samma fordran som nu är i fråga, förklarat att sådant hinder mot utmätning som avses i 3 kap 21 § 2 st UB förelegat, eftersom R.S. inte erhållit kontrakten inom avtalad tid. Anledning saknas att i det nu aktuella målet göra annan bedömning.
HovR:n upphäver utmätningen.
Bolaget (ombud advokaten B.K.) anförde besvär och yrkade att HD skulle fastställa utmätningen d 24 aug 1987.
R.S. bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Arnell, föreslog i betänkande följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.
HD (JustR:n Knutsson, Jermsten, Solerud och Svensson, referent) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Bolaget har i huvudsak åberopat följande. Sedan tvist uppstått mellan bolaget och R.S. om betalningsskyldighet på grund av bl a tio kontrakt som R.S. diskonterat hos bolaget, träffades d 23 april 1985 det förlikningsavtal som efter att ha blivit stadfäst genom dom d 8 maj 1985 nu ligger till grund för bolagets ansökan om utmätning. Enligt förlikningen skulle R.S. utge 75 000 kr till bolaget d 1 okt 1985. Som säkerhet skulle R.S. genast lämna ett pantbrev på 80 000 kr i fastigheten Trollsländan 1 i Borås. När pantbrevet överlämnades skulle bolaget tillställa R.S. de tio kontrakten. - R.S. överlämnade sitt pantbrev d 29 juli 1985 och erhöll samtidigt åtta av kontrakten. Det ena av de två återstående kontrakten gällde en av R.S. försåld personbil. Köparen hade emellertid lämnat tillbaka bilen till R.S., som sålt fordonet till en tredje person utan att lösa det hos bolaget diskonterade kontraktet på den första försäljningen. Bolaget vände sig då mot R.S. för betalning. Det andra icke överlämnade kontraktet avsåg en av R.S. försåld husvagn. Köparen betalade inte och bolaget vände sig då först mot köparens borgensman, vars namn emellertid visade sig vara förfalskat, och därefter mot R.S. för betalning. Vid tiden för förlikningen hade bolaget erhållit lagsökningsutslag mot R.S. på grund av de två kontrakten och ansökt om utmätning hos honom. När säkerheten överlämnades kom parterna överens om att kontrakten, som båda parter bedömde som värdelösa, vid tillfälle skulle redovisas till R.S.. Bolaget återkallade ansökningarna om utmätning hos R.S. så snart pantbrevet överlämnats. - R.S. har under tiden d 19 nov 1985-d 7 mars 1986 genom fyra amorteringar inbetalat sammanlagt 25 000 kr till bolaget. Inte vid något tillfälle har R.S. därvid krävt att få de resterande kontrakten. Först sedan bolaget ansökt om utmätning för betalning av vad som återstår av skulden har R.S. gjort invändningar om att kontrakten inte överlämnats. Bolaget har då tillställt R.S. kontrakten.
R.S. har i huvudsak åberopat följande. Han erhöll de två återstående kontrakten först hösten 1986 resp i febr 1987. Han hade avsett att sälja samtliga kontrakt under aug och sept 1985 och på så sätt få medel till betalning av de 75 000 kr som han hade att erlägga enligt förlikningsavtalet. Han amorterade på sin skuld till bolaget mot löfte om att få ut de resterande kontrakten senast vid utgången av maj 1986. Bolaget tillhandahöll emellertid inte kontrakten inom denna tid och R.S. anser sig därefter inte längre bunden av förlikningsavtalet. R.S. gör vidare gällande att utmätningsbeloppet är felaktigt. Skulle han mot förmodan anses betalningsskyldig för hela beloppet, 63 432 kr jämte ränta, avser han att kräva skadestånd på grund av att han inte kunnat sälja kontrakten till följd av den försenade leveransen. Skadeståndsbeloppet kan emellertid inte preciseras så länge utmätningsärendet inte är avgjort.
Frågan är nu om de förhållanden som R.S. åberopat rörande sitt mellanhavande med bolaget enligt 3 kap 21 § UB utgör hinder mot verkställighet. Hans huvudinvändning är att bolaget dröjt med att överlämna två kontrakt och att förlikningsavtalet på grund härav inte längre är bindande för honom. Bolagets påstående att parterna varit ense om att kontrakten saknade värde vinner stöd av att R.S. överlämnat pantbrevet till bolaget, påbörjat sina amorteringar och först när bolaget sökt utmätning på grund av förlikningsavtalet gjort sak av bolagets dröjsmål genom invändning om att kontrakten då ännu inte hade överlämnats. HD lämnar därför denna invändning utan avseende. R.S:s skadeståndsanspråk mot bolaget på grund av den försenade kontraktsleveransen kan inte åberopas till kvittning i utsökningsmålet. Hans invändning mot utmätningen på denna grund hindrar därför inte verkställighet. Vad slutligen angår R.S:s invändningar mot utmätningsbeloppet är de så vagt och allmänt hållna att de kan lämnas utan avseende.
På grund av det anförda skall bolagets talan bifallas.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD kronofogdemyndighetens i Borås utmätning d 24 aug 1987.
JustR Gad var av skiljaktig mening beträffande motiveringen och anförde: Av handlingarna i målet framgår att R.S. i enlighet med förlikningsavtalet överlämnat pantbrevet till bolaget utan att erhålla samtliga de handlingar som anges i punkt 7 i avtalet och börjat amortera på sin skuld till bolaget. R.S:s betalningsskyldighet enligt förlikningsavtalet har inte uttryckligen gjorts beroende av att samtliga kontrakt överlämnats till honom. Med hänsyn särskilt till dessa omständigheter kan hans invändning att dröjsmålet med utlämnandet av två av kontrakten befriat honom från all betalningsskyldighet enligt förlikningsavtalet lämnas utan avseende. R.S:s eventuella skadeståndsanspråk på grund av dröjsmålet med de två kontrakten kan inte åberopas till kvittning i utsökningsmålet. Vad beträffar hans invändningar mot utmätningsbeloppet är de så vagt och allmänt hållna att de kan lämnas utan avseende.
Av det sagda följer att vad R.S. anfört i målet inte utgör hinder för verkställighet enligt 3 kap 21 § UB. Bolagets talan skall därför bifallas.