NJA 1989 s. 35
Hovrätts dom, som meddelades genom att hållas tillgänglig på rättens kansli, saknade fullföljdshänvisning och anledning fanns ej att anta att part ändå kände till vad som gällde i fråga om fullföljd av talan mot domen. Laga förfall för underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan har ansetts föreligga.
HD
Svea HovR meddelade d 9 nov 1987 dom i mål mellan L.F. och L.P. angående skadestånd m m. Sedan L.F. fullföljt talan mot domen, avvisade HovR:n genom beslut d 9 dec 1987 hans revisionstalan på den grund att revisionsinlagan kommit in för sent. HD fastställde genom beslut d 2 dec 1988 HovR:ns avvisningsbeslut.
L.F. ansökte hos HD om återställande av försutten tid för fullföljd av talan mot HovR:ns dom.
L.P. medgav bifall till ansökningen.
Föredraganden, RevSekr Lindvall, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Enligt 55 kap 1 § RB hade det ålegat L.F. att till HovR:n inkomma med sin revisionsinlaga inom fyra veckor från den dag då domen gavs, eller senast d 7 dec 1987.
HovR:ns dom saknade dock fullföljdshänvisning och L.F. har uppgivit detta som anledning till att hans fullföljdsinlaga inkommit först d 8 dec 1987.
På grund av det anförda får L.F. anses ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan mot domen.
HD bifaller på det sättet L.F:s ansökan att HD enligt 58 kap 11 § RB förordnar att revisionsinlagan skall överlämnas till avdelning för behandling av fråga om prövningstillstånd.
HD (JustR:n Höglund, Vängby, Rydin, referent, Törnell och Munck) fattade följande slutliga beslut: L.F. har till stöd för sin ansökan åberopat att HovR:ns dom saknade fullföljdshänvisning och att hans revisionsinlaga därför kommit in för sent.
Av 55 kap 1 § RB följer att revisionsinlagan skulle ha kommit in till HovR:n senast d 7 dec 1987. Som framgår av handlingarna i ärendet kom den emellertid in först påföljande dag.
HovR:n avgjorde målet utan huvudförhandling och domen meddelades genom att hållas tillgänglig på rättens kansli. Domen, som enligt HovR:ns dagboksblad sändes till L.F. samma dag som den meddelades, innehöll dock inte föreskriven fullföljdshänvisning (17 kap 7 § 3 st RB). Anledning saknas att anta att L.F. ändå kände till vad som gällde i fråga om fullföljd av talan mot domen.
På grund av det anförda får L.F. anses ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan mot HovR:ns dom.
HD bifaller på det sättet L.F:s ansökan att HD förordnar att revisionsinlagan skall överlämnas till avdelning för behandling av fråga om prövningstillstånd.
HD:s beslut meddelades d 14 febr 1989 (nr SÖ 79).