NJA 1989 s. 638

Rasvatuote OY, Helsingfors, sålde i mars 1985 ett parti om 500 ton minkolja till A Smit & Zoon B V i Holland med leveransvillkor cif Amsterdam. Samma månad slöt Rasvatuote certeparti med DEF Rederierna AB om transport av minkoljan med fartyget Arholma från Helsingfors till Amsterdam. Genom beteckningarna "GA/ARB London" och "English law" i telexmeddelande angavs att tvister under certepartiet skulle avgöras genom skiljeförfarande i London med tillämpning av engelsk rätt.

Efter lastning utställde befälhavaren på Arholma rent konossement med angivande av Rasvatuote som befraktare ("shipper") och Smit & Zoon som lastmottagare ("consignee"). Konossementets förtryckta text (BIMCO- formulär) innehöll bl a: "BILL OF LADING to be used with charter- parties" i huvudet och längre ned "Freight payable as per CHARTER-PARTY dated.....".

Under lossning i Amsterdam konstaterades skada och manko på lasten. Skadan var inte ersättningsgill under den tecknade försäkringen. Efter en uppgörelse mellan Rasvatuote och Smit & Zoon vidaresålde Rasvatuote minkoljan som sekunda vara till annan köpare.

Rasvatuote väckte talan mot rederiet, vilket då hade försatts i konkurs, vid Stockholms TR och yrkade förpliktande för detta att utge drygt 269 000 finska mark i ersättning för Rasvatuotes slutliga skada. Beloppet motsvarade skillnaden mellan den ursprungliga köpeskillingen och det pris till vilket Rasvatuote senare vidaresålt minkoljan. Som grund för sin talan angav Rasvatuote att skadan hade inträffat medan godset varit i rederiets vård, att rederiet icke visat att ansvarsbefrielse förelåg, att Rasvatuote på grund av skadan avstått från att kräva Smit & Zoon på betalning mot att Rasvatuote fick disponera över godset samt, slutligen, att Rasvatuote i särskild överlåtelsehandling fått rätten av Smit & Zoon att kräva ansvarig part på skadestånd på grund av skada och manko.

Rederiet yrkade att TR:n skulle avvisa Rasvatuotes talan på grund av rättegångshinder, då certepartiet innehöll en skiljeklausul som gällde mellan parterna.

Med anledning härav invände Rasvatuote i huvudsak: Köpet fullföljdes redan vid ombordlastningen i Helsingfors, då risken för skada på godset gick över på Smit & Zoon; därefter var Smit & Zoon såsom lastägare berättigat att föra talan mot rederiet. Rederiets ansvar för godset bestämdes då av det utställda konossementet, vilket ej innehöll någon hänvisning till certepartiet och än mindre till den däri intagna skiljeklausulen. Genom den särskilda överlåtelsen från Smit & Zoon till Rasvatuote av rätten att föra talan mot rederiet för skador och manko var Rasvatuote, som ej erhållit köpeskilling och därigenom lidit skada, berättigat att föra talan mot rederiet vid dess sätesforum. Annat forum hade nämligen ej angetts i konossementet, vilket uteslutande reglerade rättsförhållandet mellan lastmottagaren och rederiet.

Rederiet genmälde att köpet av minkoljan inte hade fullföljts utan återgått genom en överenskommelse mellan Rasvatuote och Smit & Zoon. Köparen hade således aldrig lidit någon skada eller haft något anspråk på skadestånd grundat på konossementet som kunnat överlåtas på Rasvatuote.

Vidare anförde rederiet: Även om Rasvatuote skulle anses kunna åberopa en rätt mot rederiet vilken överlåtits av Smit & Zoon, är certepartiets skiljeklausul i vart fall gällande, eftersom tvisten under alla omständigheter mellan dessa parter måste anses härflyta ur det ursprungliga transportavtalet; skiljeklausulen i certepartiet skall således gälla för alla tvister mellan parterna som berör transporter med fartyget Arholma oavsett tvistens grund. Om konossementet skulle anses utgöra grund för Rasvatuotes skadeståndsanspråk mot rederiet gäller att detta innehåller bestämmelsen "to be used with charterparties och således förutsätter att certepartiets villkor skall gälla, vilket i all synnerhet torde vara fallet mellan parterna i certepartiet.

TR:n (rådmannen Berzins) anförde i slutligt beslut d 5 okt 1987: I målet för Rasvatuote talan om ersättning för skada å gods vilken påstås ha uppkommit efter det att faran för dess förstörelse övergått till köparen, Smit & Zoon, och medan det varit i rederiets vård. Smit & Zoon har i och för sig ägt vända sig mot rederiet såsom ansvarigt under konossementet. Rasvatuotes och Smit & Zoons internt träffade uppgörelser med anledning av skadan har lett till att Smit & Zoon till Rasvatuote överlåtit nämnda rätt att föra talan mot rederiet. Rasvatuote var emellertid avtalspart i certepartiet och således bundet av villkoren i detta. Konossementets hänvisning till villkoren i certepartiet ("to be used with charterparties") kan därför såsom rederiet alternativt gjort gällande inte frånkännas betydelse då nu Rasvatuote med åberopande av konossementet för talan mot rederiet. I certepartiet finns villkor för parterna om skiljeförfarande i London ("GA/Arb London"). I följd av det anförda föreligger hinder för TR:n att pröva målet i sak.

TR:n avvisar Rasvatuotes käromål.

Rasvatuote anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle upphäva TR:ns beslut och återförvisa målet till TR:n för behandling i sak.

Rederiet bestred ändring.

HovR:n (hovrättspresidenten Blom, hovrättsrådet Hoff och hovrättsassessorn Nordenson, referent) anförde i beslut d 28 dec 1988: Till stöd för att rederiets foruminvändning skall ogillas har Rasvatuote här anfört bl a: Certepartiets skiljeklausul har, vad gäller tvist om lastskada, upphört att äga tillämpning i samband med lastningen av godset i Helsingfors, då faran för godset övergick på Smit & Zoon. Köpet var således fullföljt genom avlämnandet. Någon självständig rätt har Rasvatuote således inte haft att föra talan mot rederiet för uppkommen lastskada. Detta har endast kunnat ske på det sätt som nu är aktuellt, genom överlåtelse från mottagaren, och Rasvatuote inträder därmed helt i Smit & Zoons kontraktsförhållande till rederiet. Rasvatuote kan i målet därför inte få annan ställning gentemot rederiet än den Smit & Zoon haft och Rasvatuote är därför berättigat att föra talan mot rederiet vid Stockholms TR.

Rederiet har - här som vid TR:n - i första hand invänt att köpet av minkoljan aldrig fullföljdes utan återgick och att Smit & Zoon därför icke haft något skadeståndsanspråk grundat på konossementet som kunnat överlåtas till Rasvatuote; detta bolag är således ensam skadelidande part och har att underkasta sig certepartiets villkor. Enligt rederiets mening accepterade Rasvatuote såväl Smit & Zoons vägran att fullfölja köpet som att bolaget såsom säljare skulle primärt påtaga sig skadan. Enligt rederiet får lasten därför i realiteten anses ha lossats för bolagets egen räkning.

Rederiet har i andra hand hävdat, att oavsett om Rasvatuote skulle äga åberopa en från Smit & Zoon övertagen rätt mot rederiet är Rasvatuote gentemot rederiet bundet av certepartiets skiljeklausul gällande alla slags tvister mellan parterna rörande transporten med fartyget och detta oavsett tvistens grund.

Rasvatuote har mot denna invändning åberopat rättsfallen ND 1979 s 139 ("Tärnhav") och s 135 ("Bleikvassli") och anfört att lika väl som försäkringsbolagen i dessa rättsfall i regresstalan mot rederierna härledde sin rätt från köparen, härleder Rasvatuote sin rätt från köparen Smit & Zoon.

Rederiet har slutligen gjort gällande att oavsett vilka rättigheter Smit & Zoon såsom konossementsinnehavare kunnat göra gällande i förhållande till rederiet, skall villkoren i det bakomliggande certepartiet tillämpas när, som i detta fall, en rätt under konossementet åberopas av befraktaren i certepartiet; att Smit & Zoon enligt 160 § sjölagen måhända ej skulle vara bundet av skiljeklausulen i certepartiet innebär därför ej att Rasvatuote nu icke skall vara bundet härav. Oavsett om den förtryckta texten på konossementsformuläret "To be used with charterparties" kunnat anses ha någon verkan gentemot Smit & Zoon, därest detta företag självt hade haft ett skadeståndsanspråk mot rederiet, måste enligt rederiet denna hänvisning till certepartivillkoren tillmätas betydelse då befraktaren Rasvatuote med åberopande av konossementet själv för talan mot rederiet.

I denna del har Rasvatuote invänt följande. Hänvisningen "To be used with charterparties" måste vara att uppfatta så att den avser att anvisa användningsområdet för aktuellt konossementsformulär. Tillägget upplyser på intet sätt förvärvaren av konossementet om att det faktiskt föreligger ett bakomliggande certeparti. För att certepartivillkoren således skall ha någon betydelse för konossementsförvärvaren fordras åtminstone att certepartiets datum är intaget i konossementet.