NJA 1989 s. 736
Anspråk på återvinning har som sådant ansetts inte ingå i underlaget för företagshypotek.
TR:n
D. & M. AB försattes d 31 jan 1986 i konkurs vid Malmö TR, varvid förordnades att konkursen skulle handläggas enligt 185 § I st 2 konkurslagen (1921:225). Under tiden nov 1985-jan 1986 hade D. & M. AB till Man/Quinny AB betalat sammanlagt 544 912 kr, avseende i huvudsak sedan länge förfallna fakturor. Konkursboet träffade förlikning med Man/Quinny AB innebärande bl a att Man/Quinny AB till konkursboet återbetalade 460 000 kr.
Förvaltaren upprättade d 10 juni 1987 förslag till utdelning i konkursen. Mot förslaget gjorde staten invändning, och konkursdomaren återförvisade i beslut d 24 nov 1987 ärendet till förvaltaren för att ändra utdelningsförslaget på det sättet, att av de medel som tilldelats borgenärer med förmånsrätt enligt 5 § förmånsrättslagen skulle 460 000 kr - med avdrag för konkurskostnader - i stället utdelas till borgenärer med allmän förmånsrätt i den ordning som föreskrivs i förmånsrättslagen. Efter framställning av förvaltaren förordnade konkursdomaren d 3 dec 1987 att konkursen i fortsättningen skulle handläggas som ordinär konkurs. Förvaltaren upprättade d 23 juni 1988 nytt förslag till utdelning i konkursen.
Svenska Handelsbanken, som till säkerhet för fordringar på D. & M. AB hade företagsinteckning som meddelats i bolagets verksamhet, anmälde klander mot sistnämnda utdelningsförslag och yrkade, att det från Man/Quinny AB återvunna beloppet om 460 000 kr jämte beräknad ränta därå och med avdrag för konkurskostnader skulle utdelas till borgenärer med särskild förmånsrätt i den ordning som föreskrivs i förmånsrättslagen och att utdelningsförslaget skulle justeras i enlighet härmed.
Banken anförde till stöd för sin klandertalan: Konkursdomarens beslut har bl a grundats på att återvinning ansetts innebära att egendom som före konkursutbrottet frångått gäldenären kan återföras till "konkursboet". Eftersom återvunnen egendom tillförts "konkursboet" och rätten att påkalla återvinning inte tillkommer gäldenären kan, enligt konkursdomarens bedömning, en fordran på återvinning inte tillkomma gäldenären. Termen "konkursbo" används emellertid i två olika betydelser. Dels används termen i den meningen att viss egendom omfattas av "konkursboet", dvs som beteckning för en förmögenhetsmassa, dels betecknar den ett rättssubjekt. Återvinningen är enligt bankens uppfattning att anse som gjord - inte till "konkursboet" såsom juridisk person utan - till "konkursboet" i termens betydelse av en viss förmögenhetsmassa. Denna förmögenhetsmassa ägs enligt vedertagen uppfattning av gäldenären, inte av "konkursboet" i termens betydelse av juridisk person. Samma förmögenhetsmassa skall användas till utdelning i konkursen och eventuellt överskott får konkursgäldenären förfoga över. Vid tiden för konkursbeslutet ingick i D. & M. AB:s förmögenhetsmassa bl a den latenta återvinningsfordringen mot Man/Quinny AB. Denna fordran har sådant samband med gäldenärens företagsintecknade verksamhet att den måste anses tillhöra nämnda verksamhet. Av nu angivna skäl och då undantagsbestämmelserna i 2 kap 1 § 2 st lagen om företagshypotek inte omfattar fordringar av nu ifrågavarande slag skall utdelningsförslaget ändras i enlighet med bankens yrkande.
Staten bestred bankens yrkande och anförde: Återvinning avser att återställa transaktioner som inte borde ha skett. Företagshypotek omfattar näringsidkarens lösa egendom i den mån egendomen hör till den intecknade verksamheten. En återvinningsfordran kan inte innefattas i begreppet rörelsefordran i näringsverksamhet. Då det gäller att bedöma vilken egendom som omfattas av ett företagshypotek är den avgörande tidpunkten den då hypoteket görs gällande, dvs när utmätning sker eller konkurs inträffar. Vid utmätning skulle en återvinningsfordran inte anses som utmätningsbar.
Förvaltaren förklarade sig dela bankens uppfattning.
Domskäl
TR:n (rådmannen Linde-Malmberg) anförde i beslut d 18 okt 1988:
Skäl. Enligt 2 kap 1 § lagen om företagshypotek omfattar ett företagshypotek all näringsidkarens lösa egendom - med vissa undantag, varom ej är fråga - i den mån egendomen hör till den intecknade verksamheten. Den avgörande tidpunkten för bedömning av vilken egendom som omfattas av ett företagshypotek är den då hypoteket görs gällande, vilket i förevarande fall är när konkursen inträffade. Återvinning kan göras gällande endast om gäldenären försätts i konkurs och innebär att egendom som före konkursutbrottet frångått gäldenären genom i och för sig giltiga rättshandlingar kan återföras till konkursboet under vissa förutsättningar. Rätt att påkalla återvinning tillkommer enligt 40 § konkurslagen (1921:225) förvaltaren eller borgenär. En fordran på återvinning är därför enligt TR:ns mening inte en gäldenärens fordran och omfattas inte av företagshypoteket. Bankens klandertalan kan därför inte bifallas.
TR:ns avgörande. Klandertalan lämnas utan bifall.
Banken anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sin klandertalan.
HovR:n (hovrättslagmannen Ekstedt, hovrättsrådet Cronsioe, referent, och hovrättsassessorn Thelin) anförde i beslut d 12 jan 1989: Särskild förmånsrätt följer enligt 5 § förmånsrättslagen med företagshypotek. I målet är fråga om viss egendom som genom återvinning tillförts konkursboet skall få tillgodoräknas innehavare av företagshypotek.
Företagshypotek omfattar enligt 2 kap 1 § lagen därom näringsidkarens lösa egendom i den mån egendomen hör till den intecknade verksamheten. I egendomen ingår bl a fordringar men enligt särskilt undantag inte viss annan egendom, bl a kassa- och banktillgodohavanden (2 kap 1 § 2 st 1 samma lag). Egendom som återvinnes till konkursbo omfattas - enligt principerna för återvinning - också av företagshypotek, under förutsättning att den återvunna egendomen är av sådant slag att den kan omfattas av företagshypotek. Fordran på återvinning kan - i enlighet med återvinningsinstitutets konstruktion - inte som sådan anses utgöra egendom som omfattas av företagshypotek.
Vad som återvunnits till konkursboet i förevarande fall är betalningar som Daniel & Mariella AB ostridigt erlagt för fordringar mot bolaget. Annat har inte framkommit än att betalningarna skett med vanliga betalningsmedel och att den återvunna egendomen således är av sådant slag att den enligt lag inte omfattas av företagshypotek och särskild förmånsrätt. HovR:n lämnar därför bankens besvärstalan utan bifall.
HD
Banken (ombud bankjuristen P.R.) anförde besvär och yrkade bifall till sin klandertalan.
Riksskatteverket m fl borgenärer bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Ingrid Olsson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Banken har i HD vidhållit sin inställning att banken på grund av företagshypotek har förmånsrätt enligt 5 § förmånsrättslagen (1970:979) i det som tillförts konkursboet genom att betalningar från konkursgäldenären till en annan borgenär gått åter, eftersom det vid konkursutbrottet fanns en motsvarande fordran på återvinning som ingick i underlaget för bankens företagshypotek enligt bestämmelserna i 2 kap 1 § lagen (1984:649) om företagshypotek.
Konkursgäldenärens betalningar till den andre borgenären ägde rum under tiden nov 1985-jan 1986. De skedde, såvitt framkommit, inte med egendom som omfattades av säkerhet för banken enligt 4 § i den intill utgången av år 1985 gällande lagen (1966:454) om företagsinteckning eller enligt 2 kap 1 § i den därefter gällande företagshypotekslagen.
Av återvinninginstitutets syfte att återställa den situation som rådde före en viss transaktion, t ex en betalning, följer att det återvunna i princip bör ges samma status som det som frångick konkursgäldenären genom transaktionen. Bankens ståndpunkt i målet innebär emellertid att banken i det återvunna skulle ha en särskild förmånsrätt som inte motsvaras av säkerhetsrätt i det som frångick gäldenären.
Banken har hävdat att vad banken kallar fordran på återvinning ingick i underlaget för bankens företagshypotek vid konkursutbrottet. Därvid har banken hänvisat till att bestämmelserna om hypoteksunderlag i 2 kap 1 § företagshypotekslagen till såväl konstruktion som sakinnehåll innebar ändringar i förhållande till 4 § företagsinteckningslagen. Fordran på återvinning nämns inte i den uppräkning av vad företagshypotek inte omfattar som görs i 2 st av 2 kap 1 § företagshypotekslagen. Regleringen kan emellertid inte för den skull anses inbegripa återvinningsanspråk som sådana i hypoteksunderlaget och därmed göra detta större än det annars skulle vara. Återvinningsanspråk berördes inte i förarbetena till de nya bestämmelserna. Dessa bör därför i sådant hänseende anses bygga på vad som följer av allmänna principer om återvinning. En vid konkursutbrottet föreliggande latent återvinningsrätt kan inte - även frånsett det förhållandet att återvinningsanspråk inte kan göras gällande av gäldenären själv - i sig inräknas i hypoteksunderlaget och ge upphov till förmånsrätt i det som återvinns.
På grund av det anförda kan bankens klandertalan inte vinna bifall.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.
HD (JustR:n Bengtsson, Jermsten, referent, Magnusson, Munck och Lambe) fattade följande slutliga beslut:
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut.