NJA 1989 s. 781
A sålde för B:s räkning en bil till C, som betalade med bl a en postväxel. Postväxeln, som inte hölls avskild från A:s övriga betalningsmedel, togs i förvar hos denne enligt 16 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Med hänsyn till att postväxeln var enkelt identifierbar har den ansetts inte ha varit sammanblandad med A:s medel. Under sådana förhållanden och då det inte påståtts att A tillägnat sig postväxeln som egna medel har B ansetts ha separationsrätt till postväxeln.
HovR:n
Den 17 mars 1989 tog granskningsledare med stöd av 16 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter i förvar 118 000 kr i kontanter samt en postväxel på 60 000 kr hos J.L. på allmänna häktet i Göteborg. Postväxeln inlöstes av skattemyndigheten och beloppet sattes tillsammans med de förvarstagna kontanterna in på en bankräkning i J.L:s namn med dispositionsrätt för länsskattemyndigheten och kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län.
Länsrätten i Göteborgs och Bohus län beslöt d 22 mars 1989 interimistiskt om betalningssäkring avseende så mycket av J.L:s egendom som svarade mot 710 000 kr. Beslutet fastställdes sedermera genom dom av länsrätten d 10 okt 1989.
Länsrättens interimistiska beslut verkställdes av kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län d 30 mars 1989. Härvid betalningssäkrades bl a det nyssnämnda banktillgodohavandet.
Besvär över kronofogdemyndighetens beslut anfördes i HovR:n för Västra Sverige av S.L.. Han yrkade att verkställigheten av betalningssäkringen skulle hävas i fråga om 64 000 kr jämte ränta. Som grund för sin talan åberopade han bl a följande: Han hade d 27 sept 1988 lämnat en bil av märket Cadillac, 1970 års modell, med registreringsnummer NZM 169 till försäljning hos J.L.. Denne hade d 11 mars 1989 sålt bilen för 66 000 kr. J.L. hade erhållit betalning av köparen med en postväxel på 60 000 kr jämte 6 000 kr kontant. 2 000 kr av försäljningssumman utgjorde J.L:s försäljningsprovision. De resterande 64 000 kr, vilka tillhört S.L., hade av misstag betalningssäkrats.
HovR:n (hovrättslagmannen Fernqvist, adj led rådmannen Bärthel, referent, och adj led Nilsson) anförde i beslut d 8 juni 1989: Enligt 10 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter jämförd med 4 kap 17 § UB får lös egendom betalningssäkras, om det framgår att egendomen tillhör gäldenären eller om han enligt 4 kap 18 § UB skall anses vara ägare. I sistnämnda lagrum föreskrivs att en gäldenär anses vara ägare till lös egendom som han har i sin besittning, om det ej framgår att egendomen tillhör annan.
I målet är upplyst att hos J.L. genom beslut d 17 mars 1989 tagits i förvar 118 000 kr i kontanter och en postväxel på 60 000 kr. Dessa medel har genom det överklagade beslutet betalningssäkrats.
Även om köpeskillingen för den försålda bilen skulle utgöra en del av den av kronofogdemyndigheten förvarstagna egendomen har S.L. i målet inte anfört sådana omständigheter att det föreligger hinder mot att ta medlen i anspråk på sätt som skett.
HovR:n lämnar besvären utan bifall.
S.L. (ombud advokaten E.H.H.) anförde besvär och yrkade att HD skulle häva verkställigheten av betalningssäkring såvitt gällde ett belopp om 64 000 kr jämte ränta.
Riksskatteverket bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Ingrid Olsson, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl. S.L. har åberopat en räkning vari anges att "1 st Cadillac regnr. NZM 169 säljes för S.L. (personnummer uteslutet) av J.L. till fullo betald. bet. 60.000:- med bankväxel. nr. 003 485". Som köpare anges Mikael A och köpeskillingen, 66 000 kr, har kvitterats av J.L. d 11 mars 1989.
Riksskatteverket har i HD gett in kopia av den postväxel på 60 000 kr som - jämte bl a 118 000 kr i tusen- och tiotusenkronorssedlar - togs i förvar hos J.L. genom beslut d 17 mars 1989 enligt 16 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Postväxeln var utställd d 10 mars 1989 på Mikael Alatalo och hade nummer 0003 485. Enligt riksskatteverket anträffades postväxeln i J.L:s plånbok i samband med visitering på polishäktet. Den löstes in och beloppet insattes, tillsammans med övriga påträffade betalningsmedel, på det bankkonto vars behållning kronofogdemyndigheten tog i anspråk för betalningssäkring genom det överklagade beslutet d 30 mars 1989.
S.L. har i HD anfört i huvudsak följande: Han köpte bilen d 27 sept 1988. Inför en förestående utlandsresa lämnade han den i slutet av febr 1989 till bilhandlaren J.L., som fick i uppdrag att sälja den mot en överenskommen provision av 2 000 kr. Bilen överläts inte på J.L.. Denne hade självfallet redovisningsskyldighet gentemot S.L. för bilen eller mottagen köpeskilling. Den 11 mars 1989 sålde J.L. bilen för S.L.:s räkning för 66 000 kr. Betalningen reglerades dels med en postväxel på 60 000 kr dels med 6 000 kr kontant. Av de medel - postväxel och sedlar - som sex dagar efter försäljningen togs i förvar hos J.L. utgjorde 64 000 kr likvid för bilen efter avdrag för provisionen och tillkom således S.L.. Kronofogdemyndighetens beslut att ta motsvarande medel i anspråk genom betalningssäkring var därför felaktigt.
Riksskatteverket har i första hand invänt att det var J.L. själv som ägde bilen vid försäljningen d 11 mars 1989. Verket har därvid hänvisat till en uppgift hos kronofogdemyndigheten om att vissa bilar hos J.L. var "bulvanregistrerade".
S.L:s uppgifter om att det var han som ägde bilen och att den såldes för hans räkning vinner stöd av bl a räkningen d 11 mars 1989. Uppgifterna bör godtas. J.L. får vid angivna förhållanden anses ha mottagit betalning av köparen med redovisningsskyldighet gentemot S.L..
Riksskatteverket har i andra hand invänt att J.L. inte hållit de från köparen uppburna medlen avskilda och att de genom betalningssäkringen ianspråktagna medlen därför inte till någon del var förbehållna S.L..
S.L. har påstått att 6 000 kr av köpesumman betalades kontant. Av räkningen d 11 mars 1989 framgår att 60 000 kr av köpesumman erlades genom en postväxel men inte hur eller när resten betalades. Det kan i och för sig ha skett på annat sätt än med kontanter och vid något tidigare tillfälle. Riksskatteverket har emellertid inte gjort gällande något sådant. Köparen får därför antas ha betalat 6 000 kr i kontanter samtidigt med att han lämnade postväxeln.
Varken S.L. eller riksskatteverket har anfört något om vad som hänt från det att J.L. mottog betalning från köparen till dess att postväxeln och en mängd sedlar togs i förvar. Det framstår som mest sannolikt att J.L. under mellantiden varit verksam och företagit åtskilliga in- och utbetalningar inom rörelsen och av privat natur. Av allt att döma utgjorde de påträffade sedlarna sammanblandade medel från en rad sådana transaktioner. J.L. har sålunda inte avskilt hela eller del av det belopp om 6 000 kr som han uppburit i kontanter och han kan på föreliggande utredning inte heller anses ha utan dröjsmål hållit motsvarande medel omedelbart tillgängliga för att avskiljas. Därmed saknar S.L. i denna del separationsrätt.
Det står klart att den postväxel som togs i förvar var samma postväxel som den J.L. tagit emot som betalning för bilen. Postväxeln hölls såvitt framkommit inte åtskild från de övriga betalningsmedlen hos J.L.. I och med att postväxeln till skillnad från sedlarna var enkelt identifierbar kan den emellertid inte anses ha varit sammanblandad med övriga betalningsmedel. Det har inte gjorts gällande att J.L. tillägnat sig postväxeln som egna medel. Under sådana förhållanden bör S.L. anses ha separationsrätt till postväxeln. Kronofogdemyndighetens beslut att genom betalningssäkring ta i anspråk det banktillgodohavande där medel från postväxeln satts in skall därför upphävas såvitt gäller dessa medel.
Domslut
HD:s avgörande. HD ändrar på det sättet HovR:ns avgörande att kronofogdemyndighetens beslut att genom betalningssäkring ta i anspråk banktillgodohavandet upphävs såvitt gäller medel från den inlösta postväxeln.
HD (JustR:n Knutsson, Freyschuss, Nyström, Svensson, referent, och Nilsson) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.