NJA 1990 s. 110

Domskäl

TR:n (lagmannen Lambe) anförde i beslut d 1 april 1987:

Skäl. I målet är upplyst följande: Industrikredit finansierar de mindre och medelstora företagens investeringar i byggnader och maskiner samt medverkar vid förstärkning av företags rörelsekapital. Lånen har långfristig karaktär. Medel för utlåning erhålles genom upplåning främst hos AP-fonderna. Även upplåningen är långfristig. Den upplåningsränta Industrikredit erlägger är bunden på viss tid. Industrikredits kunder får i sin tur binda räntan under motsvarande tid.

Industrikredit har i målet preciserat bevakningen till 1 084 000 kr, alternativt 700 000 kr samt anfört bl a: Knivsta Sågverk har i skuldebreven åtagit sig att - med säkerhet i pantförskrivna företagsinteckningar - till långivaren utge gottgörelse för skada som må uppkomma om till följd av exekutiv auktion eller eljest lånet helt eller delvis inbetalas i förtid. Genom den förtida inlösen som följer av konkursen har Industrikredit tillfogats en förlust motsvarande skillnaden mellan den ränteintäkt utlåningen till Knivsta Sågverk skulle ha givit under tiden fram till nästkommande räntejustering enligt skuldebreven och den ränteintäkt Industrikredit nu kan få under samma tid genom medlens omplacering till statsobligationer. Förlusten kan uppskattas till 1 084 000 kr. Bevakningens förstahandsyrkande har bestämts i enlighet härmed. Om TR:n finner den sålunda bestämda ersättningen till någon del innefatta ersättning för ett positivt kontraktsintresse, göres från Industrikredits sida i andra hand gällande, att ersättningsgill skada utgör i vart fall mellanskillnaden mellan den ränteutgift Industrikredit har för medlens upplåning och den ränteinkomst medlen kommer att ge efter omplaceringen till statsobligationer, allt under tiden fram till nästkommande räntejustering enligt skuldebreven. Skadan kan i detta alternativ beräknas till 700 000 kr. Bevakningens andrahandsyrkande har bestämts i enlighet härmed.

J.J. har anfört bl a: Utdelning för ersättning för förtida inbetalning på grund av konkurs kan lagligen ej förekomma. Principen är fastslagen av HD i NJA 1933 s 234 och har även vunnit anslutning i doktrinen (Welamson, Konkursrätt s 455). - Det högre ersättningsbeloppet avser även gottgörelse för det positiva kontraktsintresset, något som ej omfattas av det åberopade lånevillkoret. Det vitsordas att skadeersättningar bestämda enligt de av Industrikredit redovisade grunderna kan beräknas till de av Industrikredit angivna beloppen.

TR:ns bedömning.

Knivsta Sågverk har i ettvart av skuldebreven utfäst sig att utge gottgörelse för skada som må uppkomma om till följd av exekutiv auktion eller eljest lånet betalas i förtid. Varken lånevillkorets avfattning eller omständigheterna i övrigt ger grund för antagande att utfästelsen ej är avsedd att tillämpas i fall av konkurs. Giltigheten av lånevillkoret har icke ifrågasatts. Något laga hinder att i konkursen göra gällande anspråk på ersättning på grund av utfästelsen föreligger icke.

Med hänsyn härtill och då den förlust som Industrikredit kan göra anspråk på ersättning för är att bestämma enligt andrahandsyrkandet, skall Industrikredit förklaras berättigat att erhålla utdelning i konkursen för 700 000 kr med särskild förmånsrätt enligt bevakningen.

Slut. TR:n förklarar Industrikredit berättigat till utdelning i konkursen för 700 000 kr att utgå med förmånsrätt ur pantförskrivna företagsinteckningar.

Konkursboet anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle ogilla Industrikredits bevakning avseende 700 000 kr.

Industrikredit bestred ändring.

Konkursboet vidhöll i HovR:n sitt åberopande av rättsfallet NJA 1933 s 234 och ett i anslutning därtill gjort doktrinuttalande samt tillade bl a: Det är en allmän konkursrättslig princip att två parter ej med sakrättslig verkan kan sinsemellan avtala vad som skall gälla om den ena parten går i konkurs. Att en gäldenär försätts i konkurs och att borgenären på grund av konkursförfarandet erhåller betalning för sin fordran genom utdelning i konkursen trots att fordringen inte är förfallen till betalning kan således inte utgöra en grund för att denne fordringsägare skulle vara berättigad till särskilt skadestånd för att han erhållit betalning i förtid. Denna princip framgår klart av i års fall och HD har såvitt konkursboet känner till ej därefter gjort någon ändring i denna praxis.

Med anledning av vad konkursboet sålunda anfört invände Industrikredit bl a, att det inte fanns någon laglig inskränkning mot villkor om skadeersättning som tar sikte på att uppfylla det negativa kontraktsintresset för fordran med anledning av inträffad konkurs, att det åberopade rättsfallet inte innefattade annan bedömning samt att detta rättsfall i doktrinen endast ansetts ge uttryck för gällande rätt i fråga om vad som är utdelningsberättigad ränta enligt 138 § KL. Industrikredit bestred att det fanns någon allmän konkursrättslig princip av den innebörd som konkursboet gjort gällande.

HovR:n (hovrättslagmannen Wilhelmson, hovrättsrådet Bergenfalk, referent, och f d hovrättsrådet Green) anförde i beslut d 11 mars 1988:

Skäl. Tvisten i målet gäller giltigheten av den i skuldebreven intagna klausul, enligt vilken långivaren därest lånet till följd av exekutiv auktion eller eljest helt eller delvis inbetalas i förtid äger rätt till gottgörelse för skada som må uppkomma därigenom.

HovR:n finner att omständigheterna i det nu aktuella målet inte skiljer sig på sådant sätt från omständigheterna i rättsfallet NJA 1933 s 234 att den där fastlagda principen inte skall anses vara tillämplig även i detta mål. Mot denna bakgrund finner HovR:n att Industrikredit inte är berättigat till gottgörelse på grund av den för tidiga betalning som föranletts av konkursen. Konkursboets besvärstalan angående fordringsbeloppet 700 000 kr skall därför bifallas.

HovR:ns avgörande. Med upphävande av TR:ns beslut förordnar HovR:n att Industrikredit ej skall vara berättigat till utdelning i konkursen för det bevakade fordringsbeloppet 700 000 kr.

Industrikredit (ombud advokaten D.d.M.) anförde besvär och yrkade att HD skulle fastställa att Industrikredit var berättigat till utdelning i konkursen för det bevakade fordringsbeloppet 700 000 kr.

Konkursboet bestred ändring.

Svenska Bankföreningen och Sveriges Advokatsamfund avgav yttranden i målet.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Backlund, föreslog i betänkande följande beslut:

Skäl. I ett vart av skuldebreven har tagits in en klausul enligt vilken långivaren, Industrikredit, därest till följd av exekutiv auktion eller eljest lånet helt eller delvis inbetalas i förtid, äger rätt till gottgörelse för skada som må uppkomma därigenom.

Det av Industrikredit bevakade beloppet, 700 000 kr, har angetts utgöra ersättning i enlighet med det negativa kontraktsintresset och har beräknats till skillnaden mellan den ränteutgift Industrikredit haft för medlens upplåning hos AP-fonden och den ränteinkomst medlen gett efter skadebegränsande omplacering till statsobligationer under tiden fram till nästkommande räntejusteringsdag enligt skuldebreven. Beräkningen av beloppet är ostridig mellan parterna.

Målet gäller frågan, om skadestånd som grundar sig på den nämnda klausulen utgör fordran i gäldenärens, Knivsta Sågverk, konkurs.

Knivsta Sågverk försattes i konkurs d 10 dec 1986. 1921 års KL skall därför tillämpas i målet. Enligt 100 §, som motsvaras av 5 kap 1 § nya KL (1987:672), får endast fordran som uppkommit innan konkursbeslutet meddelades göras gällande i konkursen. En fordran får göras gällande i konkurs även om den är beroende av villkor eller inte är förfallen till betalning. Bestämmelsen har i doktrinen (Welamson, Konkursrätt 1961 s 441 f och Ekdahl, Om fordran i konkurs s 5 f) ansetts innebära att den väsentliga grunden för fordringsanspråket måste föreligga vid tidpunkten för konkursbeslutet. Enligt uttalanden i förarbetena till 1921 års KL (se NJA II 1921 s 535 f) får skadeståndsfordringar som uppkommit i anledning av konkurs men som grundar sig på förpliktelser, vilka gäldenären åtagit sig innan konkurstillståndet inträdde, göras gällande i konkursen. I rättsfallet NJA 1989 s 185 fann HD - vid tillämpning av 37 § 1 st 1921 års KL - att skadeståndsanspråk som grundade sig på två leasingavtal och som utlösts av hyresmannens konkurs måste anses ha tillkommit vid leasingavtalens ingående och ej vid konkursutbrottet.

Konkursboet har till stöd för sitt bestridande av bevakningen åberopat rättsfallet NJA 1933 s 234, i vilket HD ogillat ett yrkande om utdelning i konkurs för fordran på skadestånd på grund av förtida betalning, föranledd av konkursen. Yrkandet grundades på en bestämmelse i ett skuldebrev, enligt vilken, om gäldenären ej fullgjorde sin betalningsskyldighet eller andra förpliktelser enligt skuldebrevet, hela lånebeloppet skulle vara förfallet till betalning vid anfordran och borgenären ha rätt till betalning för förlust på grund av den förtidiga betalningen med 1 % årligen av lånebeloppet. Rättsfallet har tolkats olika i doktrinen (se Welamson, Konkursrätt 1961 s 455, Ekdahl, Om fordran i konkurs s 308, Almén-Eklund, Om köp och byte av lös egendom 4 uppl s 542, Möller, Konkurs och kontrakt s 98 och Walin-Palmér, Konkurslagen s 454). Domskälen och rättsfallets rubrik ger emellertid vid handen att utgången i målet varit beroende av ställningstagandet till frågan, om genom gäldenärens försättande i konkurs inträffat sådant fall som enligt den nämnda bestämmelsen berättigade borgenären att göra anspråk på ersättning för förtida betalning. HD har således grundat sitt avgörande på en tolkning av skuldebrevet. Bestämmelsen är närmast att se som en klausul om straffränta och är av annat slag än den nu aktuella skadeståndsbestämmelsen. Avgörandet lägger inte i och för sig hinder i vägen för ett bifall till Industrikredits talan.

Industrikredits skadeståndsfordringar har sin grund i de förpliktelser som Knivsta Sågverk åtagit sig genom skuldebreven. Fordringarna får därför anses ha uppkommit vid skuldförbindelsernas ingående och således före konkursbeslutet. Hinder möter därför inte att göra fordringarna gällande i konkursen. Industrikredits talan skall alltså bifallas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD det slut vartill TR:n kommit.