NJA 1990 s. 14

Enligt ett avtal d 18 dec 1985 mellan Scanpec, Scandinavian Plast & Electronic AB och Bröderna D:s AB förvärvade Bröderna D. viss del av Scanpecs rörelse. I parternas avtal garanterade Scanpec bl a att den överlåtna verksamheten under de närmast föregående tre åren hade omsatt lägst en miljon kronor om året. Vidare innehöll avtalet en skiljeklausul av innebörd att tvist om tolkning eller tillämpning av avtalet skulle avgöras av skiljemän, utsedda enligt svensk lag om skiljemän.

Bröderna D. väckte d 3 dec 1986 talan vid Stockholms TR och yrkade att Scanpec skulle förpliktas att till Bröderna D. utge 200 000 kr jämte ränta. Som grund för käromålet åberopades att den uppgift om omsättningen som Scanpec hade lämnat i avtalet var felaktig, varför Bröderna D. hade rätt till avdrag på köpeskillingen.

Sedan Scanpec medgetts anstånd med att avge svaromål, yrkade Scanpec i en skrift som kom in till TR:n d 6 febr 1987 dels att käromålet på grund av skiljeklausulen skulle avvisas, dels ersättning för rättegångskostnader med 11 000 kr, avseende ombudsarvode.

Bröderna D. medgav avvisningsyrkandet men vitsordade högst 300 kr som ersättning för Scanpecs rättegångskostnader.

Sedan skriftväxlingen fortsatt, yrkade Scanpec ersättning för rättegångskostnader med ytterligare 1 000 kr.

TR:n (chefsrådmannen Nöteberg) anförde i slutligt beslut d 19 mars 1987:

Skäl. Scanpec har i rätt tid gjort invändning om rättegångshinder bestående i att parterna har avtalat att tvisten skall avgöras av skiljemän. Käromålet skall därför avvisas.

Tvist råder om den omfattning i vilken Scanpec är berättigat till ersättning för rättegångskostnader.

Bröderna D. har väckt talan vid allmän domstol utan föregående överläggning med Scanpec vare sig rörande saken eller forumfrågan. I den fortsatta diskussionen bortses från sådana fall där kontakter har förekommit före stämningsansökan.

Bröderna D. hävdar att svaranden inte skall få ersättning för mer arbete än vad som erfordras för att konstatera att en skiljedomsklausul kan åberopas samt att göra invändning om denna. Scanpec gör emellertid anspråk på ersättning för att utreda sakfrågan och därigenom kunna bedöma den mest lämpliga rättegångsformen.

Konsekvensen av parternas ståndpunkter kan illustreras med några exempel. Om svaranden avstår från foruminvändning, torde resultaten sammanfalla. I övrigt blir utfallet olika, allt efter hur förfarandet utvecklas. Om skiljemannaavgörande kommer till stånd och svaranden vinner detta, får svaranden hela kostnaden ersatt enligt båda principerna. I övrigt torde en stor del av kostnaden stanna på svaranden enligt Bröderna D:s ståndpunkt men ersättas av käranden i avvisningsmålet som Scanpec ser saken. I fall av förlikning kan naturligtvis resultatet komma att modifieras.

I detta mål har Scanpec i samband med stämning förelagts att avge skriftligt svaromål. För att få foruminvändningen beaktad har Scanpec varit tvunget att framställa invändningen i samband med fullgörande av föreläggandet.

Sedan motparten tagit initiativ till att erbjuda en annan metod än den avtalade för att lösa tvisten, har Scanpec kunnat ensidigt godta eller avvisa erbjudandet. Det är naturligt att ett sådant val föregås av en analys av tvisten. Detta leder till slutsatsen att svaranden har rätt att bedriva utredningen så långt som erfordras för att efterkomma domstolens föreläggande och att - därest utredningen föranleder foruminvändning - få arbetet ersatt av käranden.

Mot resonemanget kan inte med fog invändas att det medger spekulation på kärandens bekostnad. Det kan visserligen vara en förnuftig ekonomisk bedömning att i fall, där motparten inte svarar på brev, välja indrivning genom allmän domstol. Men tillräckliga skäl finns inte att flytta risken till svaranden för att käranden missbedömt svarandens inställning till att tillämpa skiljedomsklausulen. Det är käranden som framkallar situationen genom att inte välja den avtalade processformen. Dessutom ersätts i detta som i andra sammanhang endast skäligen påkallade kostnader.

Bröderna D. är således skyldigt att ersätta Scanpec för det arbete som avses med kostnadsyrkandet.

Några ord kan också sägas om storleken av ersättningen för det arbete som är ersättningsgillt. Det är fråga om ett kvalificerat arbete i en tvist mellan näringsidkare. För ett ombud med anspråk på hög timdebitering bör den nedlagda tiden inte ha överstigit tio timmar. Härför krävs ersättning med 12 000 kr. Även med beaktande av kostnadsaspekter överstiger nivån betydligt lönesättningen för offentliganställda jurister liksom arvodessättningen inom rättsthjälpen. Dessa nivåer är emellertid i sammanhanget oriktiga måttstockar. Ersättningen skall i stället grunda sig på en marknadsmässig bedömning. Domstolars möjlighet att utföra en sådan är begränsad. Scanpecs anspråk låter sig emellertid väl förena med de iakttagelser TR:n i andra sammanhang har kunnat göra.

Slut

- TR:n avvisar käromålet.

- Bröderna D. skall ersätta Scanpec dess rättegångskostnader med 12 000 kr utgörande ombudsarvode jämte sex procent ränta från denna dag, till dess betalning sker.

Bröderna D. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle med ändring av TR:ns beslut bestämma Scanpecs ersättning för rättegångskostnad vid TR:n till 300 kr eller till det belopp som HovR:n fann skäligt.

Scanpec bestred bifall till besvären.

Till utveckling av sin talan anförde Bröderna D. i HovR:n i huvudsak följande: De enda åtgärder som varit skäligen påkallade för att tillvarata Scanpecs rätt har varit att ombudet gått igenom stämningsansökningen och framställt avvisningsyrkandet. Det är bara för det arbetet som Scanpec har rätt till ersättning. I vad ombudsarvodet avser taktiska överväganden faller det utom ramen för bestämmelserna om ersättning för parts rättegångskostnad. Scanpecs lämplighetsöverväganden avseende processformen torde dessutom ha skett i samband med att skiljeavtalet ingicks.

Scanpec anförde i HovR:n i huvudsak följande: Scanpecs inställning i forumfrågan måste, mot bakgrund av vad som förevarit, grundas på en fullständig genomgång och bedömning av sakfrågan. En foruminvändning måste göras första gången en svarandepart yttrar sig i målet. Följden av detta är att svaranden omgående tvingas nedlägga ett omfattande arbete, även om följden därav endast blir att denne väljer att i sitt svaromål hemställa att käromålet avvisas. Scanpec har rätt till ersättning för de kostnader som bolaget förorsakats härigenom.

HovR:n (hovrättslagmannen Åsbring, hovrättsrådet Thyblad, referent, samt hovrättsassessorn Nilsson) anförde i slutligt beslut d 11 nov 1987 bl a:

Skäl. Den fråga som aktualiseras i målet är huruvida kostnaderna varit skäligen påkallade för tillvaratagande av Scanpecs rätt.

Sedan Bröderna D. tagit initiativ till att anvisa en annan form än den avtalade för att avgöra tvisten har Scanpec haft att ensidigt godta eller avvisa detta. För Scanpec har inte bara gällt att få tvisten bilagd utan också att få till stånd en så bra uppgörelse som möjligt. Härför har krävts en utredning av själva sakfrågan samt deltagande i de överläggningar motparten medverkat till. Till detta kommer att förekomsten i avtalet av skiljeklausulen tidigt har diskuterats mellan parterna. Möjlighet hade således funnits för Bröderna D. att begränsa kostnaden genom att i ett tidigare skede återkalla käromålet.

HovR:n delar sålunda TR:ns uppfattning att Bröderna D. skall ersätta Scanpec för det arbete som avses med kostnadsyrkandet. HovR:n saknar anledning att inte godta TR:ns bedömning i fråga om skäligheten av Scanpecs ersättningsanspråk. - - -

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Bröderna D. anförde besvär och yrkade att HD måtte bestämma ersättningen till Scanpec för rättegångskostnader i TR:n till 300 kr eller till det belopp som HD fann skäligt.

Sveriges Advokatsamfund, som av HD beretts tillfälle att yttra sig i målet, anförde i yttrande d 3 juli 1989: Beslutet att inleda rättegång i stället för skiljeförfarande är grundat på processekonomiska och taktiska överväganden. Den uppkomna valsituationen har tillskapats av Scanpecs motpart. Scanpec har haft anledning utgå från att motparten ansett sig ha grund för sin talan.

Uppgifterna för Scanpecs ombud har varit att söka bilägga tvisten på för klienten bästa möjliga villkor. Detta innebär också, att klientens kostnader i möjligaste mån skall begränsas. Med utgångspunkt från rättegångskostnadsreglerna har ett ombud att bedöma, om uppkomna kostnader kan och bör utkrävas av motparten.

Inför sammanträde med motparten har genomgång av sakfrågan varit nödvändig. Sådan genomgång kan emellertid ha varit påkallad även om sammanträde ej kommit till stånd. Scanpecs ombud har, liksom Bröderna D:s ombud, haft anledning göra de processekonomiska och eventuella taktiska överväganden som bedömts leda till det för klienten bästa slutresultatet. Särskilda processtaktiska åtgärder kan motiveras om klientens rättsliga ställning är svag. Möjligheten att utse egen skiljeman med särskild kompetens och/eller andra värdefulla egenskaper kan vägas mot intresset att genom domstolsförfarande begränsa klientens kostnader. Även andra omständigheter kan föranleda, att ett tidigare avtalat skiljeförfarande bör undvikas. Även om forumfrågan framstår som klar, kan kostnader för såväl utredning av saken som därav och i övrigt föranledda överväganden vara skäligen påkallade för tillvaratagande av partens rätt.

Scanpecs ombudsarvode avser till övervägande del arbete med saken i andra delar än som erfordrats för bestämmande av domstolens behörighet. Enligt samfundets mening kan även sådant arbete vara att anse som ersättningsgill rättegångskostnad.

Det är ej visat, att Scanpec förfarit otillbörligt eller vårdslöst i sin processföring. Arvodet åt Scanpecs ombud bedöms ej vara oskäligt högt. Samfundet ansluter sig även i övrigt till vad TR:n och HovR:n anfört.

Betänkande

HD (JustR:n Höglund, Gregow, Freyschuss, Solerud och Svensson, referent) fattade följande slutliga beslut: