NJA 1990 s. 562
Medel som utgjort vederlag för kundfordringar har omedelbart före konkurs överförts från gäldenärens postgirokonto till ett checkkonto i bank. Fråga om återvinning av det överförda beloppet från banken, vilken innehade företagsinteckningar till säkerhet för sina fordringar på gäldenären.
TR:n
S. L. M. Stålmanufaktur AB försattes på egen ansökan i konkurs vid Göteborgs TR d 23 maj 1985.
På konkursdagens morgon - före konkursbeslutet - hade Skandinaviska Enskilda Banken på grund av fullmakt lyft 180 643 kr 35 öre på gäldenärsbolagets postgirokonto och överfört medlen till bolagets checkkonto med banken. Härigenom hade bolagets checkräkningskredit nedbringats med samma belopp.
Konkursboet väckte talan mot banken vid TR:n och hävdade - under påstående att banken på ett otillbörligt sätt gynnats framför andra borgenärer - att rättshandlingarna skulle gå åter. Boet yrkade förpliktande för banken att genast utge 180 643 kr 35 öre jämte ränta.
Banken bestred käromålet men vitsordade skäligheten i och för sig av yrkat kapitalbelopp jämte ränta. Som grund för sitt bestridande anförde banken: Det belopp som banken lyfte hade influtit som likvid för kundfordringar, i vilka banken hade förmånsrätt på grund av företagsinteckningar. Det belopp som influtit på postgirot var inte onormalt stort och banken har icke otillbörligt gynnats genom att lyfta beloppet på postgirot.
Konkursboet anförde till utveckling av sin talan följande. Banken hade visserligen företagsinteckningar som säkerhet för sitt totala engagemang med gäldenärsbolaget. Medel på postgiro faller emellertid utanför den egendom i vilken företagsinteckningshavare har förmånsrätt. Om medlen inte överförts till checkkontot, skulle de ha kvarstått på postgirot och i utdelningshänseende tillkommit fordringsägare med allmän förmånsrätt. Genom att överföra medlen från postgirot till checkkontot har banken på ett otillbörligt sätt gynnats framför andra fordringsägare. Då banken känt till eller bort känna till gäldenärsbolagets insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig hävdas att rättshandlingarna skall gå åter.
Banken anförde till utveckling av sin talan bl a följande. Mot säkerhet av företagsinteckningar hade banken lämnat gäldenärsbolaget en checkkredit. Banken hade panträtt inom 0-300 000 kr. På postgirokontot inflöt medel successivt från kundfordringar, som omfattades av bankens företagsinteckningar. Ungefär en gång i månaden tömde banken - med stöd av fullmakt - gäldenärsbolagets postgirokonto. Banken anser inte att det var otillbörligt att den strax före konkursen överförde medlen från postgirot enligt sina vanliga rutiner.
Domskäl
TR:n (rådmannen Jesperson) anförde i dom d 30 dec 1986:
Domskäl. I målet är ostridigt att det omstämda beloppet härrörde från kundfordringar i vilka banken hade förmånsrätt på grund av företagsinteckningar samt att gäldenärsbolaget var på obestånd vid bankens överföring av beloppet. Banken har vitsordat, att den bort känna till att gäldenärsbolaget var på obestånd då överföringen gjordes, nämligen samma dag som konkursen inträffade.
Då medel, som influtit på postgiro, faller utanför den egendom i vilken företagsinteckningshavare har förmånsrätt, finner TR:n att banken otillbörligt gynnats då den i ond tro beträffande gäldenärsbolagets obestånd tillgodogjorde sig medel från bolagets postgiro. Rättshandlingarna skall därför gå åter och banken förpliktas utge det yrkade beloppet jämte ränta.
Domslut
Domslut. Skandinaviska Enskilda Banken skall till konkursboet genast utge 180 643 kr 35 öre jämte ränta.
HovR:n för Västra Sverige
Banken fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade ogillande av konkursboets talan.
Konkursboet bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Öhrbom samt hovrättsråden Wesström och Edlund, referent) fastställde i dom d 9 dec 1987 TR:ns dom.
Banken (ombud bankdirektören B.L.) sökte revision med samma yrkande som i HovR:n.
Konkursboet (ställföreträdare konkursförvaltaren advokaten C.A.) bestred ändring.
Banken åberopade ett utlåtande av f d justitierådet G.W..
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Knutsson, Jermsten, referent, Magnusson, Nyström <R> och Lambe) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Parterna har i HD uppgivit att de, utöver vad som i TR:ns dom antecknats som ostridigt, även är ense om att frågan huruvida återvinning kan ske skall bedömas enligt 30 § KL (1921:225) och avgöras oberoende av om det vid överföringen av medlen från postgirokontot till checkkontot fanns andra tillgångar hos gäldenärsbolaget, i vilka banken hade särskild förmånsrätt, som kunde täcka bankens hela fordran. Bedömningen av den i målet tvistiga frågan, huruvida överföringen inneburit att banken på otillbörligt sätt gynnats framför andra borgenärer, får då ske med utgångspunkt i den tänkta förutsättningen att vad som överförts utgjort den enda tillgången i det blivande konkursboet.
De medel som konkursboets talan gäller utgjorde till alla delar vederlag för kundfordringar och hade därtill influtit på postgirokontot mycket kort tid innan överföringen ägde rum. Dessa omständigheter talar för att medlen vid transaktionens genomförande skulle kunna betraktas som egendom i vilken säkerhet fortfarande förelåg för banken enligt 4,§ 1 st 6 lagen (1966:454) om företagsinteckning. (Se Lennander, Återvinning i konkurs s 121 f och Walin, Materiell konkursrätt, 2 uppl s 136 f och 188.) Av intresse i detta sammanhang är emellertid att gäldenärsbolagets postgirokonto, såvitt framkommit, varit avsett att användas för olika slag av i bolagets verksamhet förekommande in- och utbetalningar. Bolaget har inte varit bundet av någon särskild inskränkning i sin rådighet över på kontot innestående medel. Vid dessa förhållanden måste tillgodohavanden på kontot i och med inbetalningarna anses ha införlivats med gäldenärsbolagets allmänna tillgångar på sådant sätt att principerna om surrogation inte kan bli tillämpliga beträffande enskilda inbetalningar till kontot (jfr NJA 1987 s 105 och 1989 s 705 I). Inte heller kan inbetalningen av de aktuella medlen på postgirokontot jämte överföringen till checkkontot betraktas som en sammanhängande transaktion, jämförlig med en betalning från kunden direkt till banken. Vad som nu har sagts leder till att banken inte kan anses ha haft någon säkerhet och därmed följande förmånsrätt i det överförda beloppet.
Av utredningen framgår att banken var den ende borgenären med särskild förmånsrätt och att det i övrigt fanns såväl borgenärer med allmänna förmånsrätter som borgenärer med oprioriterade fordringar. Under de tidigare angivna processuella förutsättningarna har överföringen till banken missgynnat de andra borgenärerna. Överföringen har avsett ett betydande belopp. Omständigheterna är sådana att överföringen, trots att den gällde vederlag för kundfordringar i vilka banken haft säkerhet, får anses ha inneburit ett otillbörligt gynnande av banken. HovR:ns domslut skall därför fastställas.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.