NJA 1990 s. 567

Vattendomstol skall efter anmälan av Fiskeristyrelsen jämlikt 13 kap. 25 § VL (1983:291) utan egen prövning förordna om sakkunnigutredning enligt 13 kap. 32 § samma lag.

I mål vid Luleå TR, vattendomstolen, angående ansökan av Rimojokk Kraftverk Kommanditbolag, numera Bodträskå Kraft Kommanditbolag, om tillstånd till anläggande av Miessaure minikraftverk, Jokkmokks kommun, anmälde fiskeristyrelsen behov av förordnande av sakkunnig enligt 13 kap 32 VL (1983:291).

I beslut d 11 febr 1987 anförde vattendomstolen (chefsrådmannen Bergh): Med hänsyn till vad som redan är känt i fiskefrågan kan förutsättas att fiskeristyrelsen genom utredningskontoret i Luleå kan avge yttrande enligt 13 kap 25 VL utan undersökning på platsen. Skäl föreligger därför ej för närvarande att förordna om sakkunnigutredning.

Mot beslutet fick talan föras endast i samband med talan mot dom.

TR:n meddelade deldom d 22 sept 1987, varvid tillstånd till kraftverket gavs.

Domen överklagades i Svea HovR, vattenöverdomstolen, av bla kammarkollegiet och Jokkmokks kommun, vilka yrkade att kommanditbolagets ansökan om tillstånd skulle lämnas utan bifall. De begärde att fiskeristyrelsen skulle förordnas att avge sakkunnigutlåtande.

Vattenöverdomstolen (hovrättslagmannen Wikner, vattenrättsrådet Ud‚n, hovrättsrådet Olding, referent, och adj led Hallenberg) meddelade d 5 juli 1988 följande beslut: Vattenöverdomstolen finner inte behov föreligga att till ytterligare klarläggande av företagets inverkan på fisket inhämta utlåtande enligt 13 kap 32 VL och lämnar framställningen härom utan bifall.

Vattenöverdomstolen fastställde i dom d 31 jan 1990 vattendomstolens domslut.

Kammarkollegiet och Jokkmokks kommun mfl sökte revision med yrkande att ansökningen om tillstånd till minikraftverket skulle ogillas. Kollegiet och kommunen yrkade även att HD, med ändring av vattenöverdomstolens beslut, skulle förordna fiskeristyrelsen att avge sakkunnigutlåtande enligt 13 kap 32 VL.

HD (JustR:n Rydin, Heuman, Freyschuss, referent, Munck och Nilsson) meddelade d 18 sept 1990 följande beslut: Enligt 13 kap 25 VL skall fiskeristyrelsen yttra sig om ett vattenföretags inverkan på det allmänna fiskeintresset samt föreslå de bestämmelser som behövs till skydd för fisket. Om fiskeristyrelsen finner att yttrande inte kan avges utan undersökning på platsen, skall styrelsen anmäla detta till vattendomstolen, som förordnar om sakkunnigutredning enligt 32 . I sistnämnda paragraf anges i sin tur att vattendomstolen, om det för bedömning av målet behövs någon särskild teknisk utredning eller vidlyftigare värdering, kan förordna en eller flera sakkunniga att efter förberedande undersökning avge utlåtande i målet. Avfattningen av bestämmelserna sammanställda med varandra kan ge visst utrymme för tvekan angående den avsedda innebörden men måste närmast anses ge vid handen att en framställning av fiskeristyrelsen om sakkunnigutredning alltid skall bifallas av vattendomstolen.

En sådan tolkning vinner stöd av förarbetena till vattenlagen. I lagrådsremissen med förslag till ny vattenlag hade 13 kap 25 följande lydelse i aktuellt hänseende (prop 1981/82:130 bilagedelen s 603). öOm yttrandet inte kan avges utan en undersökning på platsen, skall vattendomstolen på anmälan av styrelsen förordna den som föreslås av styrelsen att vara sådan sakkunnig i målet som avses i 32 .ö Denna bestämmelse ger, på samma sätt som motsvarande bestämmelse i den tidigare gällande vattenlagen (11 kap 36 ), uttryck åt att domstolen utan egen prövning skall förordna om sakkunnigutredning på fiskeristyrelsens begäran. På lagrådets förslag ändrades paragrafen till dess nuvarande lydelse. Av lagrådets yttrande framgår att den av lagrådet föreslagna omformuleringen ej var avsedd att ge stadgandet en annan innebörd än enligt det remitterade förslaget.

På grund av det anförda får det anses ha ålegat vattendomstolen att jämlikt 13 kap 25 VL, utan egen prövning angående behovet av undersökning på platsen, p fiskeristyrelsens anmälan förordna om sakkunnigutredning enligt 13 kap 32 . Sedan talan i målet numera har fullföljts hit förordnar HD - med bifall till kammarkollegiets och kommunens yrkanden - fiskeristyrelsen, utredningskontoret i Luleå, att ombesörja sådan sakkunnigutredning.

(Mål T 99/90)