NJA 1990 s. 656

Domskäl

Skäl. Enligt 10 kap 1 § 1987 års KL skall konkurs avskrivas, om rätten efter att ha hört förvaltaren finner att konkursboets tillgångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade konkurskostnader och andra skulder som boet har ådragit sig.

I B.K:s konkurs finns inte någon annan tillgång än vad som skulle kunna återvinnas från E.K. i anledning av den utav bolaget väckta återvinningstalan. Vid avgörande av frågan om konkursen bör avskrivas är därför till en början av intresse huruvida bolagets återvinningstalan kan prövas även efter ett beslut om avskrivning av konkursen.

I rättsfallet NJA 1943 s 354 fann HD att en av borgenärer anhängiggjord talan om återvinning till konkursbo inte kunde komma under bedömande, sedan konkursen avskrivits enligt 186 § 1921 års KL, dvs på den grund att tillgångarna befanns inte räcka till betalning av konkurskostnaderna. I doktrinen har ansetts att utgången sammanhängde med att vad som kunde återvinnas inte skulle kunna disponeras för utdelning till borgenärerna (se Welamson, Konkursrätt 1961 s 315). Numera föreskrivs emellertid i 10 kap 5 § 1987 års KL att, om ny tillgång blir känd efter det att konkurs har avskrivits jämlikt 1 § i samma kapitel, bestämmelserna om efterutdelning i 11 kap 19-21 §§ gäller i tillämpliga delar; stadgandet i 10 kap 5 § måste anses omfatta även vad som kan erhållas på grund av en återvinningstalan som väckts före avskrivningen. Något hinder i nyssnämnda hänseende mot att en behörigen väckt återvinningstalan prövas även efter det att konkursen avskrivits föreligger därför inte numera. Inte heller i övrigt kan det anses föreligga något hinder mot sådan prövning.

Frågan om avskrivning av B.K:s konkurs skall alltså bedömas utifrån förutsättningen att den av bolaget väckta återvinningstalan skall prövas även om konkursen avskrivs.

Vid bedömande huruvida ett återvinningsanspråk, som bestrids av den mot vilken anspråket riktas, utgör en reell tillgång i konkursen måste beaktas såväl de rättsliga möjligheterna att vinna framgång med återvinningstalan som de faktiska utsikterna att vid bifall till talan få ut något av återvinningssvaranden. Det är tydligt att frågan huruvida egendom kan beräknas tillföras konkursboet genom återvinning och därmed anses som en tillgång i konkursen bör bedömas med stor försiktighet (jfr prop 1978/79:105 s 330).

Beträffande det nu aktuella återvinningsanspråket framgår av handlingarna att bolaget i jan 1989 väckte talan mot E.K. med yrkande att hon skulle förpliktas till konkursboet återbära underhållsbidrag som hon erhållit från B.K.. Det har i målet inte förebragts någon utredning som gör det möjligt att bedöma vare sig utgången av återvinningsprocessen eller förutsättningarna för verkställighet av en eventuell dom innefattande en förpliktelse för E.K. att återbetala medel till konkursboet. Däremot har upplysts att konkursförvaltaren avstått från att själv väcka talan mot E.K. på grund av de därmed förenade kostnaderna och att tillsynsmyndigheten stött honom i denna bedömning.

Med hänsyn till dessa omständigheter och till den försiktighet som i allmänhet är påkallad vid en värdering av möjligheterna att genom återvinningstalan tillföra ett konkursbo ytterligare tillgångar får förutsättningar anses ha förelegat att, utan hinder av bolagets återvinningstalan, avskriva konkursen enligt 10 kap 1 § KL.

TR:ns avskrivningsbeslut skall därför fastställas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD TR:ns avskrivningsbeslut.

JustR Gregow var skiljaktig på sätt framgår av följande yttrande: Jag ansluter mig till vad majoriteten anfört i de fem första styckena i skälen. När det gäller frågan huruvida B.K:s konkurs mot bakgrund av det sålunda anförda bör avskrivas vill jag framhålla följande.

Beträffande det nu aktuella återvinningsanspråket framgår följande av handlingarna i målet. Bolaget väckte återvinningstalan mot E.K. i jan 1989. I målet yrkas bl a att hon skall förpliktas återbära 245 550 kr jämte ränta, utgörande såsom underhållsbidrag utbetalda medel. Bolaget har åberopat bestämmelsen i 4 kap 5 § 1987 års KL (jfr 30 § 1921 års KL) och gjort gällande att B.K. genom avtal med E.K. om underhållsbidrag på ett otillbörligt sätt undandragit borgenärerna tillgångar och att E.K. kände till B.K:s obestånd. Bolaget har påstått att avtalen ingåtts enbart för att försvåra eller omöjliggöra för bolaget att få verkställighet för sin fordran. Målet har såvitt framgår ännu inte prövats av TR:n vilket kan antas ha samband med att E.K. yrkat att bolagets talan skulle avvisas och överklagat meddelade beslut i den frågan (jfr NJA 1990 s 241). Att konkursförvaltaren inte själv väckt talan om återvinning har motiverats med att konkursboet saknade ekonomiska förutsättningar att självt föra process. Förvaltaren, som själv utomprocessuellt verkat för att återvinning skulle ske från E.K., har inte i förevarande mål gett uttryck för sin uppfattning i fråga om sannolikheten av att egendom kan tillföras konkursboet genom bolagets talan. Han synes anse att bolagets återvinningstalan över huvud inte bör hindra avskrivning av konkursen, om vad som kan återvinnas skall bli föremål för efterutdelning.

Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till vad som är upplyst angående B.K:s och E.K:s ekonomiska och andra förhållanden får det enligt min mening anses föreligga sådan sannolikhet för att medel skall tillföras konkursboet i följd av bolagets återvinningstalan, att återvinningsanspråket bör betraktas som en tillgång i boet. Det kan därför inte anses att boets tillgångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade konkurskostnader och andra skulder som konkursboet har ådragit sig. Förutsättningar för avskrivning av konkursen föreligger därför inte.

På grund av det anförda fastställer jag HovR:ns avgörande, varigenom TR:ns avskrivningsbeslut upphävts.