NJA 1990 s. 241
Fråga i mål om återvinning i konkurs om rätten att föra talan om återvinning bortfallit genom att samma rättshandling kunnat bli föremål för återvinningsprocess i samband med en tidigare konkurs. Spörsmålet har bedömts som en fråga om rättegångshinder. 4 kap 20 § KL 1987:672).
HD
(Jfr 1978 s 132, 1984 s 777 och 1989 s 383)
Genom dom d 8 maj 1981 förpliktade Göta HovR B.K. med dåvarande bostadsadress (adress, uteslutet här) att till S.S. Aktiebolag (bolaget) utge 233 765 kr jämte ränta och rättegångskostnader.
Malmö TR förpliktade genom beslut år 1983 B.K. att till dåvarande hustrun, E.K., samt en son utge vissa underhållsbidrag att räknas fr o m d 1 juli 1980. Genom dom d 15 okt 1985 dömde Simrishamns TR efter gemensam ansökan till äktenskapsskillnad mellan makarna K. varvid TR:n förordnade i enlighet med deras överenskommelse vad gällde bl a frågor om underhållsbidrag.
Efter ansökan d 6 sept 1985 av bolaget försattes B.K. d 14 nov 1985 i konkurs vid Simrishamns TR. I ansökan om stämning, som kom in till Norrköpings TR d 15 sept 1986, yrkade bolaget återvinning till konkursboet av underhållsbidrag som E.K. uppburit. I beslut d 4 nov 1986 avvisade Norrköpings TR bolagets talan såsom för sent inkommen samt anförde till stöd härför: E.K. har yrkat att bolagets talan avvisas då den ej väckts inom ett år från fristdagen, som är den dag då konkursansökan ingavs. Bolaget har bestritt avvisningsyrkandet under påstående att fristdagen är den dag ansökningsavgiften inkom till konkursdomaren. TR:n gör följande bedömning. I 29 § KL (1921:225, red:s anm) anges att fristdagen enligt huvudregeln är den dag då ansökan om gäldenärens försättande i konkurs kom in. Det saknas stöd i doktrin eller praxis för bolagets uppfattning. Återvinningsansökan bör därför avvisas såsom för sent inkommen.
Efter ny ansökan av bolaget försattes B.K. d 15 aug 1988 i konkurs vid Simrishamns TR. I denna konkurs väckte bolaget d 4 jan 1989 vid Norrköpings TR ny återvinningstalan mot E.K. avseende de tidigare erhållna underhållsbidragen. Den 9 febr 1989 avskrev Simrishamns TR konkursen enligt 10 kap 1 § KL.
Vid förberedelse inför Norrköpings TR yrkade E.K. att bolagets talan skulle avvisas samt anförde till stöd härför dels att bolagets talan redan avvisats i det tidigare återvinningsmålet vid Norrköpings TR, dels att den nu aktuella konkursen avskrivits.
Norrköpings TR (rådmannen Widebeck) anförde i beslut d 4 april 1989: Den omständigheten att återvinningstalan avseende samma parter och samma sak i en tidigare konkurs avvisats såsom för sent inkommen utgör inte hinder att pröva nu ifrågavarande talan. - På grund härav och då beslutet om avskrivning av konkursen inte vunnit laga kraft lämnas E.K:s yrkande om avvisning utan bifall.
E.K. anförde besvär i Göta HovR och vidhöll sitt yrkande om att bolagets talan skulle avvisas.
HovR:n (hovrättsråden Sjögreen, Främby, referent, och Mogren) anförde i slutligt beslut d 30 juni 1989:
HovR:ns skäl. Enligt 4 kap 20 § KL får talan om återvinning väckas inom ett år från dagen för konkursbeslutet. Vad som gäller i det fall återvinningstalan väcks inom denna tid men efter det konkursen är avslutad, är inte reglerat i vare sig nu gällande eller äldre konkurslagstiftning. Enligt rättsfallet NJA 1943 s 354 kunde framställd återvinningstalan inte tas upp till prövning då konkurs avskrivits enligt 186 § i då gällande KL. Sådan avskrivning skedde i de fall anledning fanns till antagande att tillgångarna i boet ej räckte till betalning av konkurskostnaderna och annan skuld boet hade ådragit sig. Grunden för utgången i 1943 års rättsfall har ansetts vara att återvinningstalan inte skulle få föras då vad därigenom kunde vinnas inte skulle kunna disponeras för utdelning eftersom, enligt då gällande rätt, möjlighet till efterutdelning saknades vid konkurs som avskrivits enligt nämnda 186 §; se t ex Welamson, Konkursrätt, 1961, s 315. Nu förevarande konkurs har skrivits av med stöd av 10 kap 1 § nu gällande KL. Detta lagrum omfattar samma situation som avsågs med nämnda 186 §. Emellertid har numera den ändringen inträtt, att det blivit möjligt att i efterhand utdela tillgångar som blivit kända efter det att konkursen avskrivits, se 10 kap 5 § KL. Härigenom äger skälen bakom 1943 års rättsfall inte längre giltighet. På grund av det nu anförda finner HovR:n den omständigheten att konkursen avskrivits enligt 10 kap 1 § KL inte utgöra hinder för borgenär att föra återvinningstalan. E.K:s i denna del gjorda invändning kan således ej vinna bifall.
Vad därefter gäller E.K:s andra invändning, att frågan om återvinningstalan är för sent väckt och redan prövats i den vid Simrishamns TR då anhängiga konkursen, gör HovR:n följande bedömning. För att talan om återvinning skall kunna bifallas krävs dels att den rättshandling som avses med återvinningstalan inte företagits tidigare än viss i lagen angiven tidpunkt före konkursen, dels att återvinningstalan väcks inom viss tid efter beslutet om konkursen. Sistnämnda prövning görs endast med avseende på den pågående konkursen. På grund härav och då Norrköpings TR:s beslut endast avsåg denna prövning utgör det beslutet inte hinder mot att i senare konkurs ta upp samma återvinningstalan.
Med stöd av det ovan anförda ogillar HovR:n E.K:s invändningar mot bolagets talan varför besvären skall lämnas utan bifall.
HovR:ns beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
E.K. anförde besvär och yrkade att HD måtte avvisa bolagets vid TR:n förda talan om återvinning till B.K:s konkursbo.
Bolaget (ombud advokaten R.B.) bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Oja, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. HovR:n över Skåne och Blekinge har d 2 maj 1989 upphävt Simrishamns TR:s beslut d 9 febr 1989 om avskrivning av den konkurs vari B.K. försattes d 15 aug 1988. B.K. har fullföljt talan mot HovR:ns beslut och frågan om avskrivningen är för närvarande föremål för HD:s bedömning i annat mål.
E.K. har som grund för sin besvärstalan i HD angående avvisning av bolagets återvinningstalan anfört att det förhållandet att bolagets återvinningstalan i B.K:s tidigare konkurs avvisats utgör hinder för bolaget att väcka återvinningstalan i en senare konkurs om samma sak. Hon har även gjort gällande att återvinningstalan i den senare konkursen inte kan avse förhållanden som hänför sig till tiden innan den föregående konkursen avslutats.
Bolaget har gjort gällande att det förhållandet att dess återvinningstalan i en tidigare konkurs avvisats inte utgör hinder för bolaget att återkomma med talan om återvinning avseende samma sak i en senare konkurs och att det inte föreligger hinder mot att erhålla återvinning även med avseende på förhållanden som hänför sig till tiden före den tidigare konkursens avslutande.
Enligt 4 kap 20 § KL (1987:672) får talan om återvinning väckas inom ett år från konkursbeslutet, utom i fall som inte är av intresse i detta sammanhang. Begränsningen av denna frist torde vara betingad av den presumtive återvinningssvarandens intresse av att inte hållas i ovisshet huruvida återvinningstalan skall väckas längre tid än som kan anses utgöra skälig betänketid för konkursförvaltningen eller enskild borgenär (jfr Welamson, Konkursrätt, 1961, s 222). Varken av, KL eller dess förarbeten kan utläsas att det varit avsikten att möjligheten att erhålla återvinning vid successiva konkurser skulle vara begränsad till den senaste konkursen och att rätt till återvinning sålunda skulle vara utesluten beträffande rättshandlingar som företagits innan en tidigare konkurs avslutats. Att uttalanden i detta avseende saknas kan bero på att ifrågavarande situation inte förutsetts vid återvinningsreglernas tillkomst. Det synes inte heller finnas skäl att vid successiva konkurser begränsa rätten till återvinning endast till transaktioner som företagits efter att en tidigare konkurs avskrivits, om det i en senare konkurs visar sig att återvinningsbara rättshandlingar tidigare förekommit, vilka inte varit föremål för återvinningstalan i samband med den tidigare konkursen. Något hinder föreligger således inte att i samband med en konkurs väcka återvinningstalan avseende rättshandlingar som skett innan en tidigare konkurs avseende samma gäldenär avslutats.
I det fall som är aktuellt i detta mål har emellertid återvinningstalan i den tidigare konkursen avvisats, eftersom återvinningssökanden försuttit den frist inom vilken återvinningstalan i den konkursen skulle ha väckts, och frågan är huruvida det nämnda avvisningsbeslutet äger rättskraft även med avseende på återvinningstalan angående samma sak i en senare konkurs.
Inte heller för fall som detta kan ledning hämtas från KL eller dess förarbeten. Någon bestämmelse som hindrar en återvinningstalan under de omständigheter som nu är aktuella synes således inte finnas. Då bestämmelse saknas, som skulle innebära att den tidigare avvisningen av bolagets talan skulle utgöra rättegångshinder, kan bolagets nu väckta återvinningstalan inte heller på denna grund avvisas.
E.K:s besvärstalan skall på grund av det anförda lämnas utan bifall.
Domslut
HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.
HD (JustR:n Vängby, Gregow, Freyschuss, Solerud och Lambe, referent) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. HovR:n över Skåne och Blekinge har d 14 juni 1989 upphävt Simrishamns TR:s beslut d 9 febr 1989 om avskrivning av den konkurs vari B.K. försattes d 15 aug 1988. B.K. har fullföljt talan mot HovR:ns beslut och frågan om avskrivning är för närvarande föremål för HD:s prövning i annat mål.
Som grund för sin besvärstalan i HD har E.K. åberopat, att avvisningsbeslutet i det tidigare återvinningsmålet innebär att det rättskraftigt avgjorts att fristen för återvinningstalan försuttits och att återvinning således ej längre är möjlig. Genom avgörandet har emellertid, såsom HovR:n anfört, frågan ej prövats för annat än den då anhängiga konkursen. För den nu aktuella konkursen har avvisningsbeslutet icke någon rättskraftsverkan. Invändningen kan följaktligen inte föranleda avvisning av återvinningstalan.
E.K:s talan i besvärsmålet får vidare förstås så att hon, oavsett avvisningsbeslutet, gör gällande rättegångshinder på den grund att återvinningstalan, efter det att talefristen i samband med den förra konkursen löpt ut, ej kan väckas beträffande rättshandlingar, vilka vid den konkursen kunnat bli föremål för återvinningsprocess. Att återvinningsmöjligheterna vid successiva konkurser skulle vara på angivet sätt begränsade saknar stöd i KL och dess förarbeten. En sådan ordning vore icke heller rimlig. Exempelvis kan uppgifter om tidigare ej kända rättshandlingar framkomma först under handläggningen av den nya konkursen och nya omständigheter uppenbaras som ändrar bevisläget vad gäller tidigare kända transaktioner. Det skydd som bör ges dem mot vilka återvinningsanspråk riktas är tillräckligt tillgodosett genom de återvinningsfrister som gäller för skilda fall. Något hinder föreligger således inte att i samband med en konkurs väcka återvinningstalan avseende rättshandlingar som kunnat bli föremål för en återvinningsprocess i anslutning till en tidigare konkurs. Inte heller denna invändning kan således föranleda avvisning av bolagets talan.
E.K:s besvärstalan skall på grund av det anförda lämnas utan bifall.
Domslut
HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.