NJA 1990 s. 669
Stämpelskattemål. Fråga om uppskattning av fastighets värde då det saknas särskilt taxeringsvärde för året närmast före det år då ansökan om lagfart beviljas. Av parterna i HovR:n och i HD åberopade nya omständigheter har beaktats vid prövningen av målet.
HovR:n
(Jfr betr den förra frågan 1947 s 156 och den senare 1977 s 694)
Br N:s Rengöringscenter AB sökte på inskrivningsdagen d 20 jan 1988 hos inskrivningsmyndigheten i Piteå domsaga lagfart på fastigheterna Laisvail 7:118 och Laisvall 7:119 i Arjeplogs kommun. Till ansökningen fogades två köpebrev, daterade d 10 sept och d 9 okt 1987, enligt vilka köpeskillingen för Laisvall 7:118 utgjorde 300 000 kr och för Laisvall 7:119 1 kr.
Fastigheterna var inte åsatta några taxeringsvärden.
Sökanden ingav två värderingsinstrument, daterade d 22 sept 1987. Enligt det ena av dessa, som avsåg värdering av "Hotell och konferensbyggnad å fastigheten Laisvall 7:118", åsattes fastigheten med därå befintlig byggnad uppskattningsvärdet 2 800 000 kr. Enligt det andra instrumentet, som avsåg värdering av "annexbyggnad (till hotell) å fastigheten Laisvall 7:119", åsattes fastigheten med därå befintlig byggnad uppskattningsvärdet 1 170 000 kr.
Inskrivningsmyndigheten beviljade lagfart på fastigheterna och bestämde stämpelskatten för Laisvall 7:118 till 84 000 kr och för Laisvall 7:119 till 35 100 kr.
Bolaget anförde besvär i HovR:n för Övre Norrland och yrkade att HovR:n skulle fastställa stämpelskatten för Laisvall 7:118 till 9 000 kr och för Laisvall 7:119 till 4 500 kr.
Bolaget ingav i HovR:n två av Arvidsjaurs lantmäteridistrikt d 30 mars 1988 utfärdade "Värdeintyg för lagfart" avseende de båda fastigheterna. I det intyg som avsåg Laisvall 7:118 hänvisades till ett köpebrev d 1 okt 1986 med en köpesumma av 300 000 kr. Enligt intyget översteg "värdet vid förvärvstidpunkten uppskattat i enlighet med 9 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter" inte köpesumman. I det intyg som avsåg Laisvall 7:119 hänvisades till ett köpebrev d 1 nov 1986 med en köpesumma av 1 kr. Enligt intyget utgjorde det på angivet sätt uppskattade värdet 150 000 kr.
Till stöd för sin besvärstalan anförde bolaget bl a att värderingen av fastigheterna till följd av ett misstag hade kommit att grundas på en byggnadsvärdering i stället för - som bort ske - en saluvärdering. Om de av lantmäteriet utfärdade värdeintygen hade förebringats vid lagfartsansökningen skulle stämpelskatten enligt bolaget ha fastställts till de i HovR:n yrkade beloppen.
Kammarkollegiet anförde bl a följande. Till grund för stämpelskattens beräknande skall läggas egendomens värde. Vid köp av fast egendom bestäms värdet genom att köpeskillingen jämförs med taxeringsvärdet för året närmast före det år då ansökan om lagfart beviljas. Det högsta av dessa värden anses som egendomens värde. Saknas särskilt taxeringsvärde görs jämförelsen i stället med det värde som inskrivningsmyndigheten med ledning av utredning bedömer att egendomen hade vid tidpunkten för upprättandet av den handling på vilken förvärvet grundas. - Enligt uppgift från lokala skattemyndigheten i Arvidsjaur har fastighetstaxeringsnämnden beslutat att för taxeringsåret 1988 åsätta fastigheterna Laisvall 7:118 och 7:119 ett gemensamt taxeringsvärde om 1 070 000 kr, varav 65 000 kr i markvärde. Visserligen sägs ingenting om att ingivna värdeintyg skulle avse något speciellt fastighetsvärde som inte skulle kunna läggas till grund för stämpelskatteberäkningen. Mot bakgrund av utredningen i målet har kammarkollegiet emellertid ingen erinran mot att stämpelskatten beräknas på ett lägre värde än de i värdeintygen angivna. Då 1988 års taxeringsvärde avser förhållandena d 1 jan 1988 och detta tidsmässigt ligger nära köpebrevens upprättande saknas skäl att anse att fastigheterna vid tidpunkten för köpet haft ett lägre värde än detta värde. Stämpelskatten bör således beräknas efter ett antaget värde för de båda fastigheterna gemensamt på 1 070 000 kr.
HovR:n (hovrättspresidenten Skarstedt, hovrättsrådet Fallenius och hovrättsassessorn Lindhe, referent) anförde i beslut d 6 dec 1988:
Domskäl
Skäl. Vid fastställande av stämpelskatt i ett ärende som detta skall inskrivningsmyndigheten enligt 9 § 2 st stämpelskattelagen jämföra det värde som inskrivningsmyndigheten med ledning av intyg av sakkunnig eller annan utredning bedömer att egendomen hade vid tidpunkten för upprättandet av den handling på vilken förvärvet grundas. I detta ärende har fastighetsförvärven grundats på två köpebrev. Eftersom särskilt taxeringsvärde saknats har två värderingsinstrument ingetts till inskrivningsmyndigheten av vilka framgår att Laisvall 7:118 upptagits till ett värde av 2 800 000 kr och Laisvall 7:119 upptagits till ett värde av 1 170 000 kr. Inskrivningsmyndigheten har alltså - då inget indikerat att dessa intyg varit felaktiga - på ett riktigt sätt bestämt stämpelskatten på de aktuella fastigheterna.
Bolaget har i HovR:n gjort gällande att värderingsinstrumenten är felaktiga och som grund för att stämpelskattebesluten bör ändras åberopat två värdeintyg från lantmäteriet som utvisar att Laisvall 7:118 värde inte överstiger köpeskillingen 300 000 kr och att Laisvall 7:119 värde vid förvärvstidpunkten var 150 000 kr. Även om skillnaden i bedömningen av fastigheternas marknadsvärde enligt de olika intygen är avsevärd finner HovR:n att de värderingsinstrument som inskrivningsmyndigheten grundat sitt stämpelskattebeslut på inte kan anses felaktiga i det avseende som krävs för att det överklagade beslutet skall kunna ändras.
De överklagade besluten bör därför fastställas.
HovR:ns avgörande. HovR:n fastställer det överklagade beslutet.
Bolaget (ombud advokaten N.H.) anförde besvär med samma yrkanden som i HovR:n.
Kammarkollegiet intog i förklaring den ståndpunkten att stämpelskatten borde bestämmas efter ett antaget värde av för Laisvall 7:118 700 000 kr och för Laisvall 7:119 370 000 kr.
Sedan HD fäst parternas uppmärksamhet på att de i HovR:n ingivna värdeintygen hänförde sig till andra förvärvstidpunkter än de i lagfartsärendet åberopade köpebreven ingav bolaget två nya värdeintyg från lantmäteriet. Dessa intyg var daterade d 6 mars 1990 och hänvisade till köpebrev d 10 sept och d 9 okt 1987. I övrigt överensstämde de med de intyg som hade ingetts i HovR:n. Intygen innehöll dessutom följande tillägg: "Värdet uppskattat enligt 1980 års taxeringsvärdenivå som gällde t o m 1987-12-31".
I ett härefter ingivet yttrande bestred kammarkollegiet ändring på de skäl som framgår av HD:s beslut.
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Lindgren, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Enligt 9 § 2 st - - - se HD:s beslut - - - följande bedömning.
Eftersom särskilt taxeringsvärde saknas för fastigheterna har två värderingsinstrument ingetts till inskrivningsmyndigheten av vilka framgår att Laisvall 7:118 värderats till 2 800 000 kr och Laisvall 7:119 till 1 170 000 kr. Inskrivningsmyndigheten har bestämt stämpelskatten för förvärven av fastigheterna med ledning av dessa intyg. Bolaget har med stöd av nya intyg gjort gällande att de till inskrivningsmyndigheten ingivna intygen var felaktiga. På de skäl kammarkollegiet anfört ger de nya intygen inte tillräckligt stöd för att anse att de värden, som upptagits i de till inskrivningsmyndigbeten ingivna värderingsinstrumenten, inte skulle motsvara fastigheternas värde vid tidpunkten för upprättandet av köpebreven. Bolagets besvär skall därför lämnas utan bifall.
Domslut
HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.
HD (JustR:n Knutsson, Magnusson, Lind, Svensson och Lambe, referent) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Enligt 9 § 2 st lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall stämpelskatten beräknas på det värde som är högst av köpeskillingen och det värde som inskrivningsmyndigheten, med ledning av intyg av sakkunnig eller annan utredning, bedömer att egendomen hade vid tidpunkten för upprättandet av den handling på vilken förvärvet grundas.
Båda de köpebrev som bolaget ingav till inskrivningsmyndigheten är dubbeldaterade d 10 sept och d 9 okt 1987. I de till HovR:n ingivna, av lantmäteriet utfärdade värdeintygen angavs emellertid som värderingstidpunkt d 1 okt 1986 resp d 1 nov 1986. Sedan HD berett parterna tillfälle att yttra sig över detta förhållande, har bolaget i HD kompletterat utredningen med två nya av Arvidsjaurs lantmäteridistrikt utfärdade värdeintyg för lagfart. De nya intygen är daterade d 6 mars 1990 och fastigheterna har värderats till samma belopp som i de till HovR:n ingivna värdeintygen, dvs för Laisvall 7:118 ej mer än 300 000 kr och för Laisvall 7:119 150 000 kr. Värderingen hänför sig enligt de nya intygen till d 10 sept och d 9 okt 1987. På värdeintygen har noterats att värdena uppskattats enligt 1980 års taxeringsvärdenivå och att denna nivå gällde t o m d 31 dec 1987.
Bolaget har anfört att de värdeintyg som lämnats till inskrivningsmyndigheten av misstag grundats på byggnadsvärdering. Stämpelskatten för förvärven av Laisvall 7:118 och Laisvall 7:119 bör enligt bolaget i stället beräknas efter jämförelse med de av lantmäteriet utfärdade värdeintygen, vilka avser saluvärdering av fastigheterna.
Kammarkollegiet har anfört: Värdena på fastigheterna har i lantmäteriets intyg uppskattats enligt 1980 års taxeringsvärdenivå. Det innebär inte bara att värdeintygen hänför sig till en tidpunkt som ligger åtminstone sju år före de aktuella förvärven utan också att de är utfärdade enligt en värderingsnorm som inte överensstämmer med den i stämpelskattelagen angivna. Lantmäteriets intyg ger inte stöd för att anse att de till lagfartsansökningarna fogade värdeintygen var felaktiga i det avseende som krävs för att de överklagade besluten skall kunna ändras.
HD gör följande bedömning.
Vad parterna anfört i HovR:n och i HD innefattar åberopande av omständigheter som inte förebringats i lägre rätt. Något hinder att beakta dessa nya omständigheter föreligger inte (jfr NJA 1977 s 694).
Med hänsyn till vad som efter inskrivningsmyndighetens beslut framkommit om fastigheterna, främst de värden som åsatts dem vid 1988 års allmänna fastighetstaxering, bör de intyg som ingavs till inskrivningsmyndigheten inte läggas till grund för stämpelskatteberäkningen.
Som framgått av utredningen i HD innefattar lantmäteriets värdering en tillämpning av den prisnivå och av de uppskattningsgrunder i övrigt som gällde vid den föregående allmänna fastighetstaxeringen. Ej heller lantmäteriets intyg kan därför läggas till grund för en bedömning av vilket värde fastigheterna hade då köpebreven upprättades.
Det underlag för värderingen som återstår är 1988 års allmänna fastighetstaxering. Fastigheterna kan inte antas ha haft ett lägre värde vid överlåtelserna än taxeringsvärdet 1988. Detta värde får godtas som jämförelsevärde vid beräkningen av stämpelskatten (jfr NJA 1947 s 156). På grund av vad kammarkollegiet uppgivit i målet angående fastigheternas inbördes värderelation kan jämförelsevärdet för Laisvall 7:118 sättas till 700 000 kr och för Laisvall 7:119 till 370 000 kr.
Bolaget har i enlighet med det anförda att erlägga stämpelskatt för förvärvet av Laisvall 7:118 med 21 000 kr och för förvärvet av Laisvall 7:119 med 11 100 kr.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer, med ändring av HovR:ns beslut, stämpelskatten på förvärvet av Laisvall 7:118 till 21 000 kr och på förvärvet av Laisvall 7:119 till 11 100 kr.