NJA 1991 s. 734

Sedan ena maken efter stämning å den andre yrkat äktenskapsskillnad samt betänketid med anledning härav löpt i sex månader, har makarna gemensamt yrkat att dom på äktenskapsskillnad skulle meddelas. Förutsättningar för tillämpning av 31 b § 1 st rättshjälpslagen (1972:429) har ej ansetts föreligga.

(Jfr 1980 s 571)

Sölvesborgs TR

R.F., som hade allmän rättshjälp, ansökte vid Sölvesborgs TR om stämning på sin make G.F. med yrkande om äktenskapsskillnad m m. TR:n meddelade d 15 maj 1987 beslut om betänketid, räknad från d 22 april 1987. Samma dag förordnade TR:n interimistiskt, att sammanlevnaden mellan makarna skulle vara hävd och att hustrun skulle äga kvarsitta i hemmet till dess bodelning skedde.

Den 18 nov 1987 inkom till TR:n en av både G.F. och R.F. undertecknad skrivelse av följande lydelse: Sedan lagstadgad betänketid nu förflutit anhåller vi om rättens dom på äktenskapsskillnad.

Domskäl

TR:n (tingsfiskalen Andersson) anförde i dom d 23 nov 1987:

Domskäl. Lagstadgad betänketid har förflutit och yrkande om äktenskapsskillnad är framställt inom rätt tid, varför parterna är berättigade till äktenskapsskillnad. I sitt domslut dömde TR:n till äktenskapsskillnad jämlikt 11 kap 1 § GB och ålade G.F. att betala hälften av kostnaderna för R.F:s rättshjälp eller 1 805 kr till statsverket.

HovR:n över Skåne och Blekinge

G.F. fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle befria honom från skyldigheten att utge ersättning för R.F:s kostnader vid TR:n eller, i andra hand, sätta ner beloppet till 350 kr.

HovR:n (hovrättsrådet Berg, referent, samt adj led, f d hovrättsrådet Lundstedt) anförde i slutligt beslut d 18 mars 1988: Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam ansökan och den ena maken har haft allmän rättshjälp skall rätten, enligt 31 § 2 st rättshjälpslagen, ålägga den andra maken att betala staten hälften av kostnaderna för rättshjälpen, om det inte med hänsyn till omständigheterna är obilligt. Syftet med denna bestämmelse är att förhindra att make, som är i stånd att bära rättegångskostnaderna, begagnar sig av den andra makens förmåner och besparas alla utgifter. Bestämmelsen är tillämplig i samtliga fall där en gemensam ansökan föregått domen på äktenskapsskillnad och legat till grund för denna, oavsett om målet ursprungligen anhängiggjorts genom en ansökan om stämning eller ej. (Se NJA 1980 s 571.)

I förevarande mål anhängiggjordes talan ursprungligen av R.F. genom stämningsansökan. Sedan TR:n satt ut målet till muntlig förberedelse, medgav G.F. vid förhandlingen R.F:s yrkanden. När lagstadgad betänketid hade förflutit, hemställde makarna i gemensam ansökan om rättens dom på äktenskapsskillnad. TR:n dömde därefter till äktenskapsskillnad mellan parterna.

Domen på äktenskapsskillnad har alltså meddelats efter gemensam ansökan, som legat till grund för domen. G.F. har inte åberopat någon omständighet, som medför att det kan anses obilligt att han åläggs betalningsskyldighet för hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

På grund av det anförda lämnar HovR:n besvären utan bifall.

- - -

G.F. förpliktas utge ersättning för R.F:s rättshjälpskostnader i HovR:n med 490 kr, varav 10 kr skall betalas till R.F. och återstoden till staten.

Hovrättslagmannen Ekstedt var skiljaktig och anförde: Sedan betänketiden löpt ut har R.F. och G.F. i gemensam skrift hemställt att TR:n dömer till äktenskapsskillnad mellan dem. Härigenom har de båda framfört sådant yrkande som anges i 11 kap 3 § GB och i enlighet med GB:s bestämmelser har TR:n dömt till äktenskapsskillnad på grund av yrkandena. Någon gemensam ansökan om äktenskapsskillnad i GB:s mening har inte förelegat i målet. På grund härav saknas det förutsättningar för tillämpning av den regel för fördelning av rättegångskostnader som anges i 31 § 2 st rättshjälpslagen, eftersom den regeln förutsätter att det dömts till äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan.

G.F. bör enligt det anförda befrias från skyldigheten att utge ersättning för R.F:s rättshjälpskostnader vid TR:n. Överröstad i detta avseende är jag i övrigt ense med majoriteten.

G.F. anförde besvär och yrkade att han skulle befrias från skyldigheten att utge ersättning för R.S:s (tidigare R.F.) rättshjälpskostnader såväl vid TR:n som i HovR:n.

Domstolsverket bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Graffman, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Domskäl

Skäl. För fall då rätten dömer till äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan av makar och endast den ena maken har rättshjälp stadgas i 31 b § 1 st rättshjälpslagen (före d 1 jan 1991 31 § 2 st rättshjälpslagen) såsom huvudregel att den andra maken är skyldig att betala hälften av rättshjälpskostnaderna till staten. Bestämmelsen har av HD ansetts tillämplig i samtliga fall där en gemensam ansökan föregått dom på äktenskapsskillnad (se NJA 1980 s 571).

I 1980 års fall hade målet inletts genom stämningsansökan av ena maken men makarna hade kort tid därefter enats om att gemensamt begära äktenskapsskillnad, varpå de utan föregående betänketid erhållit dom på äktenskapsskillnad. I förevarande mål har äktenskapsskillnaden föregåtts av betänketid. Enligt 5 kap 3 § ÄktB (före d 1 jan 1988 11 kap 3 § GB) skall, om betänketiden löpt under minst sex månader, dom på äktenskapsskillnad meddelas om någon av makarna då framställer ett särskilt yrkande om det.

Av det återgivna får anses framgå att det inte rör sig om en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad i äktenskapslagstiftningens mening när makar i ett stämningsmål, efter lagstadgad betänketid, gemensamt fullföljer en ansökan om äktenskapsskillnad. Bestämmelsen i 31 b § 1 st rättshjälpslagen kan då ej anses tillämplig. På grund av det anförda skall G.F:s besvärstalan bifallas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut befriar HD G.F. från skyldigheten att ersätta R.S:s rättshjälpskostnader vid TR:n och i HovR:n.

HD (JustR:n Nyman, Magnusson, Svensson, Munck, referent, och Lambe) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.