NJA 1992 s. 491

Domskäl

TR:n (rådmannen Ernström och tingsfiskalen Lindahl) anförde i dom d 23 mars 1990: M.E. har som grund för käromålet angett: Efternamnet X. är egenartat i den bemärkelse som avses i 20 § 1 och 3 st namnlagen. M.L.J. har obehörigen, dvs utan att ha inhämtat tillstånd från M.E. eller någon av hans anhöriga använt sig av namnet X. som artistnamn och förnamn. Förväxlingsbarheten är uppenbar eftersom de båda namnen såväl stavas som uttalas identiskt. M.L.J. har genom användningen av namnet X. gjort intrång i M.E:s rätt till sitt egenartade efternamn. Hennes användning av namnet har blivit extra känd genom spridning i massmedia. Användningen av artistnamnet X i M.L.J:s näringsverksamhet, populärmusik, har medfört nackdel för M.E. och hans familj på så sätt att de känner ett stort psykiskt obehag dels inför namnanvändningen i sig, dels över att namnanvändningen skett i syfte att marknadsföra popmusik, dvs i kommersiellt syfte. M.E. har lidit skada av intrånget vilket M.L.J. har eller borde ha insett. Hon är därför skyldig att ersätta den skada han lidit.

M.L.J. har som grund för bestridandet anfört: Efternamnet X. är inte egenartat i den bemärkelse som avses i 20 § namnlagen. Namnet bärs visserligen av ett fåtal personer men saknar överhuvudtaget särskiljningsförmåga då det utgör en ljudenlig stavning av konsonanten L. Förväxlingsbarheten är uppenbar därför att särskiljningsförmåga saknas hos namnet X. Hon använder inte M.E:s efternamn utan sitt eget förnamn X., en bokstavsutskrift av initialen i hennes eget förnamn L.. Hon har rätt att använda sig av namnet X. dels på grund av att hon, hennes vänner och familj sedan hon var liten har använt namnet som ett smeknamn på henne, dels på grund av att hon numera, efter anmälan till pastorsämbetet, antagit namnet X. som förnamn. - M.E. kan inte anses ha nackdel av att hon använder namnet X.. Att hennes verksamhet skulle föranleda förväxling med M.E., som är 71 år, synes uteslutet liksom att han på annat sätt skulle kunna sättas i samband med hennes verksamhet på ett sätt som kan föranleda obehag. Även om M.E. uppger sig känna ett psykiskt obehag dels inför namnanvändningen i sig, dels för att namnet X. sätts i samband med populärmusik och konstnärlig verksamhet kan inte hennes användning av namnet X. objektivt sett anses medföra någon olägenhet eller förfång av praktisk betydelse. M.E. har inte drabbats av någon ersättningsgill skada enbart därför att han är mindre trakterad av att hon ägnar sig åt "popmusik". Hennes verksamhet är allt igenom seriös och kompetent och den typ av musik hon ägnar sig åt tillhör den i särklass mest älskade och etablerade kulturyttringen i dagens samhälle, varför den på intet vis kan ge upphov till ringaktning för vare sig dess utövare eller någon med skenbar namngemenskap. - Hon vitsordar att hon använder namnet X. dels som förnamn, dels då hon agerar som kompositör, konstnär och musiker.

Utveckling av talan. M.E. har anfört: Han är ättling i rakt nedstigande led till handelsmannen och tegelbruksägaren i Västervik Klaus Petersson E (1699-1741) bördig från Flensburg i nuvarande Västtyskland. Släktskapet härleds genom anfaderns avkomlingar Hans (1740-1806), Nils (1779-1827), Karl Reinhold (1806-1875), Gustaf Reinhold (1846-1888) samt P.A.E. (1873-1954), som är M.E:s far. Det finns i Sverige idag endast en släkt med namnet X.. Enligt uppgift från Patent- och registreringsverkets namnbyrå finns idag 35 svenskar registrerade med efternamnet X.. Han och hans fru är de enda som är bosatta i Göteborg. För släkten X. är deras namn förknippat med anfäder från historisk tid. Med hänsyn till namnets ordbildningstyp och individualiseringsförmåga är namnet ägnat att utmärka tillhörigheten till viss släkt och är därför egenartat. - M.L.J. har enligt uppgift använt sig av artistnamnet X. i ca två års tid, bl a som bildkonstnär och musikartist. År 1982 utgav hon en grammofonskiva och 1987 medverkade hon med flera artister på en grammofonskiva med uppgiven artist "Marie & The Wild Flowers" av grammofonbolaget Radium Records i Göteborg. På skivan angavs X.X. som kompositör och producent. Denna utgivning innebar att M.L.J. uppmärksammades i massmedia, vilket bl a medförde att hon nominerades till den s k Grammisgalan i februari 1988 som årets nykomling. I samband med utgivningen av skivan publicerades en artikel om M.L.J. i Göteborgs- Posten d 6 okt 1987 vilken uppmärksammades av M.E.. Av artikeln framgick att hon använde sig av artistnamnet X.. M.E. vände sig omedelbart genom sin hustru till grammofonbolaget och meddelade att han och hans anhöriga kände sig kränkta av hennes användning av hans efternamn samt att han inte samtyckte till användandet. Han redogjorde för bakgrunden härtill samt framförde en begäran att M.L.J. omedelbart skulle upphöra med att använda artistnamnet X.. Bolagets företrädare, U.H., lovade att bolaget skulle se till att användandet av efternamnet X. såsom artistnamn och i kommersiella sammanhang i övrigt omedelbart skulle upphöra men reserverade sig för att det kunde ta viss tid eftersom namnet fanns i pressen. M.L.J. har emellertid inte upphört att använda namnet X.. Hon och grammofonbolaget har använt namnet i olika sammanhang bl a i samband med 1988 års Grammisgala och vid marknadsföring av grammofonskivan "Marie & The Wild Flowers". Artiklar har förutom d 6 okt 1987 publicerats i Göteborgs-Posten d 19 jan och 24 nov 1988 samt d 11 mars 1989. Såvitt är känt använder M.L.J. fortfarande namnet X.. Hon har d 20 jan 1989 lagt till namnet X. som förnamn genom anmälan till pastorsämbetet enligt 31 § namnlagen. Av kommentaren till 34 § namnlagen, som reglerar de krav som ställs på ett förnamns form, framgår att en fastslagen grundprincip inom namnrätten är att efternamn inte skall godkännas som förnamn. Tillägget av förnamnet X. är således felaktigt godkänt av pastorsämbetet. -

M.E. och hans familj har lidit skada av M.L.J:s användning av namnet X. och hon har eller borde ha insett att hennes förfarande var till nackdel för M.E. från och med oktober 1987 då detta påtalades för henne. Namnet är för M.E. mycket värdefullt och han upplever det som om han blivit bestulen. - M.L.J. har använt M.E:s efternamn i en näringsverksamhet som i mycket hög grad är beroende av personlig smak och värderingar. Det torde vara ett notoriskt faktum att konstnärlig verksamhet ger upphov till såväl negativa som positiva känslor och detta är i allra högsta grad fallet med populärmusik. En artist vilken som M.L.J. figurerat i massmedia och nominerats som årets nykomling vid Grammisgalan 1988 måste anses känd.

M.L.J. har anfört: Hon arbetar sedan tio år som kompositör, utövande artist och konstnär. Hon har inte vid användningen av namnet X.X., vare sig i samband med den nu angivna verksamheten eller i andra sammanhang, haft någon avsikt att namnet skulle uppfattas som något annat än det smeknamn hon använt i många år. Det var först 1987 som hon fick vetskap om att namnet X. var ett efternamn. När hon använder namnet X. förklarar hon ofta att det är ett förnamn. I massmedia har t ex klargjorts att det inte är fråga om ett efternamn eller familjenamn, utan ett artistnamn, bildat ur förnamnet X. L., och att hon heter J i efternamn. Hon har numera antagit namnet X. som förnamn efter anmälan hos pastorsämbetet. Anmälan till pastorsämbetet gjordes för att markera att namnet är ett förnamn. Hon är en seriöst arbetande artist och har endast medverkat på två grammofonskivor och kan inte betraktas som känd. På den senaste skivan finns angivet på omslaget "X. & The Wild Flowers". Namnet X.X. förekommer i hennes verksamhet som producent och kompositör. Hennes namn har aldrig förknippats med droger eller verksamhet med objektivt sett negativ klang.

Domskäl.

M.E. har hörts under sanningsförsäkran och därvid uppgett följande: Släktnamnet X. som han ärvt efter sin far härrör från Flensburg på 1600-talet. Släkten härstammar från valloner som vandrat till Skandinavien. Han är släkt med samtliga de 35 personer som idag finns i Sverige med efternamnet X.. Det var i samband med tidningsartiklar som han uppmärksammade att M.L.J. använde namnet X.. En kontroll med namnbyrån på Patent- och registreringsverket gav beskedet att M.L.J. inte fanns registrerad där med namnet X.. Han blev irriterad över att någon annan lagt beslag på hans släktnamn samt att hon inte ens efter det att han påtalat kränkningen för henne slutade att använda sig av namnet. Han har lidit mycket över hennes användande av namnet X. och han tänker på det nästan jämt. Det har resulterat i att han år 1988 blev inlagd på sjukhus för magsår. Det som gjorde honom mest upprörd var att M.L.J. fick tillåtelse att anta namnet som förnamn efter anmälan till pastorsämbetet. I samband med att han fick kännedom om detta blev han akut sjuk i magsår återigen. Det blev för mycket för honom att M.L.J. genom anmälan till pastorsämbetet fick tillåtelse att använda det tjuvgods hon stulit, nämligen namnet X.. Han har tre barn som har blivit tillfrågade om de är släkt med X.X.. Han har själv aldrig blivit tillfrågad om eventuellt släktskap med X.X..

TR:ns bedömning.

Namnlagen tillförsäkrar bäraren av ett egenartat släktnamn ensamrätten härtill och bäraren är i princip skyddad mot att annan obehörigen använder namnet. Ett namn är att anse som egenartat om det är ägnat att utmärka tillhörigheten till viss släkt. Den enskildes intresse av ett privaträttsligt skydd för namnet sammanhänger med dess förmåga att verka individualiserande. Släktnamnets individualiseringsförmåga sammanhänger i hög grad med dess frekvens. Skyddsintresset är därför störst om namnet bärs endast av en släkt. Förutom namnfrekvensen kan också andra faktorer ha betydelse, främst den ordbildningstyp som namnet tillhör. Man har att ta hänsyn till frekvensen av namnets språkliga strukturtyp, de språkliga beståndsdelarnas form och betydelse samt det sätt på vilket de sammanfogas till ett namn. Utgångspunkten vid bedömningen av om ett namn är att anse som egenartat är emellertid alltid huruvida namnet i det särskilda fallet är ägnat att utmärka tillhörigheten till viss släkt.

Enligt TR:ns mening är namnet X. såsom efternamn otvivelaktigt egenartat. I målet har framkommit att namnet i Sverige bärs endast av en släkt som idag består av 35 medlemmar. Enligt vad M.E. uppgivit härrör hans släktnamn från den till Sverige invandrade Klaus Petersson E, född i Flensburg 1699. Namnet har således burits av medlemmar av denna släkt i snart 300 år. Vid nu angivna förhållanden måste efternamnet X. - oaktat att det har enkel sammansättning och i svenskt språkbruk utgör en ljudmässig bokstavering av konsonanten L - anses ägnat att utmärka tillhörigheten till viss släkt. Efternamnet är sålunda enligt TR:ns bedömning att betrakta som egenartat i namnlagens mening.

M.L.J. har åberopat att hon har rätt att använda namnet. Den omständigheten att namnet X. godkänts som förnamn för henne medför enligt TR:ns mening inte sådan rätt till namnet varom nu är fråga. Ej heller kan vad hon i övrigt anfört anses medföra sådan rätt. TR:n finner därför att M.L.J. genom att använda namnet X. gjort intrång i M.E. rätt till sitt släktnamn samt att förutsättningar sålunda föreligger att meddela M.L.J. förbud att använda namnet X. som såväl artistnamn som förnamn.

M.E. har härutöver yrkat skadestånd. En förutsättning för att skadestånd skall kunna utdömas är att M.E. kan visa att han haft nackdel av namnintrånget samt att M.L.J. insett eller bort inse detta. Enligt M.E:s obestridda uppgifter har han i oktober 1987 genom sin hustru påtalat för M.L.J. att han kände sig kränkt av att hon använde hans efternamn som artistnamn och begärt att hon skulle upphöra härmed. M.E. har emellertid inte påstått att någon faktisk olägenhet t ex i form av förväxling skulle ha ägt rum. Han har uppgett att namnintrånget orsakat honom psykiskt lidande. Enbart den omständigheten att M.E. vill att hans släkt skall vara ensam om namnet utgör dock inte tillräcklig grund för skadestånd. Med hänsyn härtill och till vad som framkommit om omfattningen och arten av den verksamhet M.L.J. bedriver, kan inte antas att M.E:s person sätts i sådant samband med denna verksamhet att han därav skulle lida psykiskt obehag. Med hänsyn härtill finner TR:n inte visat att M.L.J:s användande av namnet X. medfört sådan nackdel för M.E. som enligt namnlagen fordras för att skadestånd skall komma i fråga. M.E. yrkande om skadestånd skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. TR:n meddelar M.L.J. förbud att använda namnet X., dels som artistnamn, dels som förnamn.

M.E. yrkande om skadestånd lämnas utan bifall.

Chefsrådmannen Huldén var skiljaktig och anförde: En förutsättning för skydd enligt 20 § namnlagen (1982:670) är att det är fråga om ett "egenartat efternamn". Enligt lagrummet skall ett efternamn anses som egenartat om det är "ägnat att utmärka tillhörigheten till en viss släkt".

Namnet X. är onekligen såtillvida egenartat att det enligt obestridd uppgift bärs som efternamn av endast en släkt i Sverige. Släkten har enligt uppgift 35 medlemmar med detta namn.

Emellertid skall även andra synpunkter än namnfrekvensen beaktas vid bedömningen av om ett namn är ägnat att utmärka tillhörigheten till en viss släkt.

Det aktuella lagrummet har en direkt motsvarighet i 19 § i 1963 års namnlag. Under förarbetena till denna lag uttalade namnrättskommittén, att även andra faktorer än namnfrekvensen måste tillerkännas betydelse, främst den ordbildningstyp som namnet tillhör. Enligt kommittén skall man ta hänsyn till frekvensen av namnets språkliga strukturtyp, de språkliga beståndsdelarnas form och betydelse samt det sätt varpå de sammanfogas till ett namn (SOU 1960:5 s 78; jfr prop 1963:37 s 118). Varken förarbetena i övrigt, tillgänglig rättspraxis eller juridisk litteratur är till ledning för att bedöma den namntvist som är aktuell i detta mål. Ledning måste därför sökas i ändamåls- och rimlighetsöverväganden. Det privaträttsliga skyddet för egenartat efternamn ger bäraren ensamrätt till detta namn och utesluter andra personers användande av namnet. Det råder således en intressekonflikt mellan den enskildes önskemål om ensamrätt och andra personers behov av eller önskemål om att få använda namnet. Enligt min mening bör inte varje bokstav eller bokstavskombination, även om den skulle utgöra ett efternamn, medföra sådan ensamrätt. Till en början bör det vara uteslutet att ge en person ensamrätt till ett namn som består av bara en bokstav, t ex A, B eller X, eller en arabisk eller romersk siffra, t ex 1, 4, 5, VI, XII. Det är då knappast fråga om namn överhuvudtaget. Mera tveksamt blir det när namnet består av en utskrift av en bokstavs eller en siffras uttal. Något namnskydd bör rimligen ej tillerkännas vokalerna, t ex Aa, Aah eller Öö, ej heller siffrorna tex Ett, Fyra, Hundra. Jag anser att inte heller utskriften av konsonanterna, t ex Be, Se, De, Eff (Aff) eller Kå, bör ges sådant skydd. Var och en kan ha ett beaktansvärt intresse av att få använda sådana bokstavsutskrifter och de är enligt min mening inte så individualiserande att de är ägnade att utmärka tillhörigheten till viss släkt; det kan t o m vara så att de inte ens uppfattas som namn.

Namnet X. motsvarar utskriften av bokstaven L Det är i denna egenskap som namnet har brukats av M.L.J. som smeknamn eller tillnamn i kombination med förnamnet X., sedermera också som artistnamn.

I enlighet med vad jag sagt ovan anser jag att namnet X. på grund av sin ordbildningstyp inte är ägnat att utmärka tillhörigheten till en viss släkt. Det skall därför inte anses egenartat i namnlagens mening. På grund därav skall hela käromålet ogillas.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut ogillar HD M.E:s talan om förbud för M.L.J. att använda namnet X. som förnamn och artistnamn.