NJA 1992 s. 763

Allmän åklagare väckte vid Växjö TR åtal mot N-G.E., född 1953, för grovt bedrägeri enligt följande gärningsbeskrivning: Bankgirocentralen har d 5 dec 1990 av misstag gjort en insättning av 427 590 kr på ett Drifters Motorcykelklubb tillhörigt postgirokonto. Medelst vilseledande har N-G.E., som var vice ordförande i mc-klubben, förmått D.F. och M.K. att ta ut sammanlagt 427 000 kr från kontot på olika postkontor i Växjö, vilka pengar de överlämnade till N-G.E.. D.F. tog d 7 och 10 dec 1990 ut 16 000 kr resp 400 000 kr och M.K. tog d 17 jan 1991 ut 11 000 kr. Vilseledandet har bestått i att N-G.E. - med utnyttjande av D.F. och M.K. såsom ombud - bibringat befattningshavare vid posten uppfattningen att han varit behörig att förfoga över mc-klubbens konto samt disponera över pengarna. Förfarandet har inneburit vinning för N-G.E. med 427 000 kr och motsvarande skada för bankgirocentralen. - Gärningen är att bedöma som grov med hänsyn till det höga beloppet.

N-G.E. fullföljde talan i Göta HovR och yrkade nedsättning av fängelsestraffet.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Larsson, hovrättsråden Främby och Stenberg, referent, samt nämndemännen Jonsson och Rubensson) anförde i dom d 25 febr 1992:

Riksåklagaren sökte revision och yrkade att N-G.E. skulle fällas till ansvar för grovt bedrägeri och dömas till fängelse.

N-G.E. (offentlig försvarare advokaten J.P.) bestred ändring.

Riksåklagaren anförde i revisionsinlagan: Betalningen i målet har gått till enligt följande. En person ville betala pengar via postgiro genom förmedling av en bank. Han hade fyllt i ett postgiroinbetalningskort men av misstag skrivit betalningsmottagarens bankgironummer i stället för postgironummer. Detta uppmärksammades ej. Banken anlitade bankgirocentralen för att vidarebefordra betalningen till postgirot. Blanketten gick med bud medan pengarna bokfördes på bankgirocentralens konto. Bankgirocentralen vidarebefordrade därefter betalningsuppdraget till postgirot. Det visade sig att det nummer som angivits på postgiroblanketten (den rätte betalningsmottagarens bankgironummer) också var motorcykelklubbens postgironummer. Därför bokfördes pengarna på motorcykelklubbens konto. När felet uppmärksammades, betalade bankgirocentralen summan till den rätte betalningsmottagaren och krävde motorcykelklubben på det felaktigt utbetalade beloppet.

Den första frågan i målet är om HovR:ns dom är riktig. För ansvar för bedrägeri förutsätts att gärningsmannen genom vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är. I det nedan nämnda rättsfallet NJA 1954 s 464 ansågs ansvar för bedrägeri inte kunna ifrågakomma när gärningsmannen på grund av felaktig bokföring från postgirots sida fått ett belopp bokfört på sitt postgirokonto och förfogat över det. I ett sådant fall kan man argumentera efter den linjen att gärningsmannen inte har det tillgodohavande som bokföringen ger vid banden och att han genom att begära utbetalning kan anses vilseleda postpersonalen på denna punkt. I det nu aktuella fallet berodde felet inte på postgirot utan på att en utomstående av misstag betalat in pengar på klubbens postgirokonto. Kontot kan därför i och för sig sägas ha haft en behållning på över 427 000 kr. Emellertid hade motorcykelklubben inte rätt till dessa pengar. Jag hävdar, som jag strax återkommer till, att bankgirocentralen, som felaktigt satt in pengarna på klubbens konto, hade äganderätt till pengarna. Jag menar därför att N-G.E:s förfarande att med utnyttjande av D.F. och M.K. som ombud förmå posttjänstemän att betala ut pengarna har innefattat ett vilseledande av postpersonalen om att klubben hade rätt till pengarna. Redan uttaget av pengarna från posten får därför anses utgöra bedrägeri.

I andra hand kan man tänka sig att den som förfogar över pengar som av misstag krediterats ett postgirokonto gör sig skyldig till olovligt förfogande. I rättspraxis har den som av misstag krediterats ett visst belopp på postgirokonto ansetts ha fått beloppet i sin besittning på sätt som krävs för ansvar för olovligt förfogande (se NJA 1947 s 8, NJA 1954 s 464 och SvjT 1941 rfs 11). Utgången är omstridd, se tex Jareborg, Brotten, andra häftet, 2 uppl 1986 s 105. Jag hävdar i detta mål att klubben fått de felaktigt insatta medlen i sin besittning i och med att de krediterats klubbens postgirokonto. För ansvar för olovligt förfogande krävs också att "äganderätt eller säkerhetsrätt är förbehållen eller tillförsäkrad eller eljest tillkommer annan". Här kan man möjligen göra olika bedömningar beroende på om den felaktiga bokföringen berott på insättaren, som i det aktuella fallet, eller om den berott på att postgirot gjort fel vid bokföringen 11 954 års rättsfall var det fråga om felaktig bokföring från postverkets sida och det ligger möjligen närmare till hands att anse att äganderätt till pengarna i ett sådant fall tillkommer postverket än om felaktigheten beror på att insättaren skrivit fel på sin insättningsblankett. Även i detta senare fall ger enligt min mening emellertid de åberopade rättsfallen vid handen inte bara att de aktuella penningmedlen anses ha kommit i kontohavarens besittning i och med att de bokförts på hans konto utan också att äganderätten till pengarna anses tillkomma annan än kontohavaren, alltså den som felaktigt betalat in dem på kontot.

Min inställning i fråga om besittningen och om äganderätten till de felaktigt insatta medlen innebär att jag hävdar att ett uttag av pengarna från klubbens postgirokonto kan bedömas som olovligt förfogande. I det aktuella fallet kan emellertid D.F:s och M.K:s åtgärd att ta ut pengarna inte innebära att pengarna redan därigenom frånhänts bankgirocentralen eller denna på annat sätt berövats sin rätt. Däremot har D.F. och M.K. frånhänt bankgirocentralen pengarna senast genom att överlämna dem till N-G.E.. Därigenom har de objektivt sett gjort sig skyldiga till olovligt förfogande. Men eftersom både D.F. och M.K. trodde att pengarna tillhörde N-G.E., har de inte begått något brott. Däremot har N-G.E. genom sitt förfarande gjort sig skyldig till olovligt förfogande.

Emellertid bör som jag ser det N-G.E:s förfarande att förmå D.F. och M.K. att lämna över pengarna till honom bedömas som ett bedrägeribrott Han har ju inte bara förmått D.F. och M.K. att lämna över pengarna till honom utan han har gjort det genom vilseledande. Vilseledandet har bestått i att han påstått att det var han som hade rätt till pengarna. Att detta har inneburit vinning för N-G.E. är klart. Om äganderätten till pengarna anses ha tillkommit bankgirocentralen, har förfarandet dessutom inneburit skada för bankgirocentralen, i vilkens ställe D.F. och M.K. var eftersom de hade bankgirocentralens pengar i sin besittning. Om äganderätten till pengarna däremot inte anses ha tillkommit bankgirocentralen, utan denna bara haft en fordran på klubben, har förfarandet i stället inneburit skada för motorcykelklubben genom att de pengar som den hade och som borde ha använts för att betala skulden till bankgirocentralen i stället överlämnats till N-G.E.. Rekvisiten för bedrägeri är därför uppfyllda oavsett hur äganderättsfrågan bedöms.

Sammanfattningsvis anser jag att N-G.E. gjort sig skyldig till bedrägeri dels genom att förmå D.F. och M.K. att ta ut pengarna på posten, dels också genom att förmå D.F. och M.K. att efter uttagen lämna över pengarna till honom.

I revisionsinlagan justerade riksåklagaren gärningsbeskrivningen. HD fann i särskilt beslut att hinder inte förelåg mot den gjorda justeringen.

Härefter gjorde riksåklagaren vissa ytterligare justeringar i gärningsbeskrivningen, vilken slutligt utformades enligt följande: Bankgirocentralen har d 5 dec 1990 av misstag gjort en insättning av 427 590 kr på ett Drifters Motorcykelklubb tillhörigt postgirokonto. Genom vilseledande har N-G.E., som var vice ordförande i klubben, förmått klubbens ordförande D.F. att d 7 och 10 dec 1990 i Växjö ta ut 16 000 kr resp 400 000 kr från postgirokontot. Sedan D.F. tagit ut pengarna, har N-G.E. i anslutning därtill genom vilseledande förmått honom att lämna över dem till sig och därefter tillägnat sig pengarna. N-G.E. har likaledes genom vilseledande förmått klubbens kassör M.K. att d 17 jan 1991 i Växjö ta ut 11 000 kr från postgirokontot. Sedan M.K. tagit ut pengarna, har N-G.E. i anslutning därtill genom vilseledande förmått honom att lämna över dem till sig och därefter tillägnat sig pengarna. Envar av D.F. och M.K. var behörig att företräda motorcykelklubben gentemot postgirot. - 1. Genom att med hjälp av D.F. och M.K. ta ut pengar från postgirokontot har N-G.E. medelst vilseledande förmått befattningshavare vid posten att betala ut pengarna till motorcykelklubben. Förfarandet har inneburit vinning för klubben och skada för postverket och, slutligt, för bankgirocentralen, i vilkas ställe posttjänstemännen var. Vilseledandet gentemot posttjänstemännen har bestått i att de vidmakthållits och förstärkts i sin villfarelse att klubbens postgirokonto haft en behållning på 427 590 kr, som klubben varit behörig att förfoga över. - 2. N-G.E:s förfarande att förmå D.F. och M.K. att sedan de tagit ut pengarna lämna över dem till honom har inneburit vinning för N-G.E. och skada för postverket och, slutligt, för bankgirocentralen, i vilkas ställe D.F. och M.K. var. I andra hand hävdas att N-G.E:s förfarande inneburit skada för motorcykelklubben. Vilseledandet gentemot D.F. och M.K. har bestått i att N-G.E. sanningslöst uppgivit att de pengar som bankgirocentralen betalat in på kontot var avsedda för N-G.E.. - Gärningarna är att bedöma som grova med hänsyn till det höga beloppet.

Riksåklagaren gjorde gällande, att gärningsbeskrivningen även innefattade åtgärder som kunde konstituera ansvar för olovligt förfogande.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Lars Lindström).

HD (JustR:n Knutsson, Lars K Beckman, Sterzel och Nilsson, referent) beslöt följande dom: