NJA 1993 s. 109
Fråga om muntlig förhandling i domstolsärende angående förordnande av god man.
TR:n
Överförmyndaren i Eskilstuna ansökte hos Eskilstuna TR att god man skulle förordnas för M.J., född 1912, att bevaka hennes rätt, förvalta hennes egendom och sörja för hennes person.
TR:n antecknade i protokoll följande: M.J. vårdas på Torshälla sjukhem. Sedan 1989 sköts hennes ekonomi medelst fullmakt av S.S.. Överförmyndaren har gjort gällande att M.J. är i behov av det bistånd en god man kan lämna, bl a inför föreslagen vård inom gruppboende. - Av läkarintyg, utfärdat d 13 sept 1991, framgår att M.J. har en demenssjukdom och att hon har drabbats av flera akuta förvirringstillstånd samt att hon inte förstår vad saken gäller. Enligt läkarintyget är M.J. ur stånd att vårda sig och sin egendom. - Av intyg från vårdcentralen i Torshälla, utfärdat d 13 sept 1991, framgår att M.J. inte har någon insikt i sin sjukdom. Hon klarar inte av ensamheten och behöver ha människor omkring sig dygnet runt. - M.J:s enda anhöriga är syskonbarnen L. och B.. L. har tillstyrkt ansökan medan B. har motsatt sig att en god man förordnas för M.J..
Domskäl
TR:n (ordf tingsfiskalen Nordin) anförde i beslut d 21 febr 1992: Utredningen visar att M.J. är i behov av det bistånd som en god man kan ge. Förutsättningar föreligger att förordna en god man för M.J.. - TR:n förordnar därför S.S. till god man för M.J.; att bevaka hennes rätt, förvalta hennes egendom samt sörja för hennes person.
M.J. anförde besvär i Svea HovR. Hon yrkade, i första hand, att målet skulle återförvisas till TR:n för muntlig förhandling och, i andra hand, att HovR:n skulle undanröja TR:ns beslut.
HovR:n (t f hovrättslagmannen Andersson, hovrättsrådet Lundmark och t f hovrättsassessorn Holm, referent) lämnade i beslut d 18 sept 1992 M.J:s yrkanden utan bifall.
M.J. (ombud fil dr B.B.) anförde besvär och yrkade att HD skulle upphäva förordnandet av god man eller i vart fall återförvisa målet till TR:n för muntlig förhandling.
Överförmyndaren bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Melchior, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 11 kap 4 och 16 §§ FB skall den som ansökningen avser höras muntligen om det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller.
För tillämpningen av dessa bestämmelser har artikel 6 punkt 1 i 1950 års europeiska konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna väsentlig betydelse. Enligt den bestämmelsen skall envar, när det gäller att pröva bl a hans civila rättigheter och skyldigheter vara berättigad till rättegång inför domstol. Som HD utvecklat i rättsfallet NJA 1992 s 363 (I-III) synes av Europadomstolens tillämpning av bestämmelsen framgå att den som vill ha muntlig förhandling i princip anses berättigad därtill åtminstone i en instans. TR:n borde därför inte ha avgjort ärendet utan att hålla muntlig förhandling.
Målet bör på grund härav återförvisas till TR:n för ny handläggning.
Domslut
HD:s avgörande. HD undanröjer - - - se HD:s beslut - - - i TR:n.
HD (JustR:n Vängby, Heuman, Freyschuss, referent, Svensson och Danelius) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. M.J. har gjort gällande att Eskilstuna TR förfarit felaktigt genom att inte bifalla hennes krav på muntlig förhandling.
I 11 kap 4 § FB stadgas att förordnande av god man inte får meddelas utan samtycke av den för vilken god man skall utses, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas. Av 11 kap 16 § 2 st framgår att den som ansökningen om god man avser skall höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Vidare skall rätten enligt 11 kap 17 § vid förordnande av god man jämlikt 4 §, när den enskilde inte har lämnat sitt samtycke, inhämta läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd. Vid handläggning i tingsrätt av ärende om förordnande av god man gäller förutom nyssnämnda regler i FB även lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Enligt 4 § 2 st denna lag skall rätten, när den finner att för ärendets prövning sökanden eller annan bör höras muntligen, utsätta ärendet till förhandling.
I ärendet har vid TR:n inlämnats ett sådant läkarintyg som avses i 11 kap 17 § FB. M.J. har påkallat muntlig förhandling inför TR:n bl a för att påvisa brister i det åberopade läkarintyget. Med hänsyn härtill och då ärendet varit tvistigt får det anses ha ålegat TR:n att hålla muntlig förhandling innan ärendet avgjordes.
Även bestämmelsen i artikel 6 punkt 1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har betydelse för prövning av frågan om muntlig förhandling borde hållits i TR:n. Enligt den bestämmelsen föreligger i princip en rätt till muntlig förhandling när det gäller att fastställa en persons civila rättigheter och skyldigheter. Även detta stadgande har utgjort stöd för att TR:n borde utsatt ärendet till muntlig förhandling.
Genom TR:ns underlåtenhet att utsätta ärendet till muntlig förhandling har sådant rättegångsfel förekommit vid handläggningen att ärendet bör återförvisas till TR:n för erforderlig behandling.
Domslut
HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns och TR:ns beslut och förordnar att ny handläggning skall äga rum i TR:n.