NJA 1993 s. 354
Särskild talan har inte ansetts tillåten mot beslut av vattenöverdomstolen att inhibera av vattendomstol meddelat verkställighetsförordnande.
HD
Luleå TR, vattendomstolen lämnade i deldom d 17 nov 1992 vägrerket tillstånd enligt vattenlagen att för väg E 4, delen Jämtön-Töre, dels bredda befintlig bro över Jämtöfjärden dels bredda befintlig vägbank i anslutning till bron. Enligt den i domen intagna beskrivningen av företaget skulle hyttslagg - med vissa inskränkningar - användas som fyllnadsmaterial i vägbanken.
Punkt 6 i domslutet hade följande lydelse: Vattendomstolen förordnar med stöd av 13 kap 50 § VL att i denna dom meddelat tillstånd får tas i anspråk utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft.
Delägare i Jämtö bysamfällighet överklagade domen i Svea HovR, vattenöverdomstolen. De ställde sig positiva till själva vägarbetet men motsatte sig användningen av hyttslagg och yrkade inhibition.
Vattenöverdomstolen (hovrättslagmannen Didón, vattenrättsrådet Hydén, hovrättsrådet Grobgeld och t f hovrättsassessorn Marianne Nilsson, referent) meddelade d 10 maj 1993 följande beslut: I den av vägrerket åberopade miljökonsekvensbeskrivningen har frågan om användning av hyttslagg som vägutfyllnad inte beaktats. Inte heller har i målet ingivits någon annan utredning som påvisar hyttslaggens effekter som fyllnadsmaterial i väghanken vid det ifrågavarande arbetet. Vattenöverdomstolen anser därför att hyttslagg inte skall få användas i det fortsatta arbetet innan sådan utredning har förebringats.
Vattenöverdomstolen begränsar förordnandet i punkt 6 i vattendomstolens dom på så sätt att hyttslagg inte får användas som fyllnadsmaterial.
Vägrerket föreläggs att snarast till vattenöverdomstolen inkomma med en kompletterande miljökonsekvensbeskrivning som belyser effekterna av användning av hyttslagg som fyllnadsmaterial i väghanken.
Beslutet får överklagas särskilt.
Vägverket anförde besvär och yrkade att HD skulle, med ändring av vattenöverdomstolens beslut, medge att verket fick använda hyttslagg i det fortsatta arbetet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Löv, föreslog i betänkande följande beslut: Enligt vad som framgår av 13 kap 72 § VL (1983:291) samt 54 kap 3 och 4 §§ RB är särskild talan mot vattenöverdomstolens beslut att inhibera vattendomstolens verkställighetsförordnande inte tillåten. Utan avseende på den av vattenöverdomstolen lämnade föreskriften att beslutet får överklagas särskilt, avvisar HD Vägverkets besvärstalan.
HD (JustR:n Knutsson, Gregow, Lars K Beckman, referent, Törnell och Munck) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.