NJA 1993 s. 515

Till gäldande av fordringar som Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län och staten hade mot J.G. utmätte Kronofogdemyndigheten i Örebro län d 18 febr 1992 J.G. tillhöriga hälftendelen av fastigheten Ervalla 1:69 i Örebro kommun. Den andra hälften av fastigheten ägdes av L.G. och hans hustru M.G. med en fjärdedel vardera. På begäran av staten förordnade kronofogdemyndigheten i beslut d 3 juni 1992 enligt 8 kap 8 § UB att hela fastigheten skulle säljas. L.G. anförde besvär i Svea HovR med yrkande att kronofogdemyndighetens beslut skulle upphävas. Han gjorde därvid gällande att samäganderättslagen inte var tillämplig eftersom fastigheten var en jordbruksfastighet, beträffande vilken lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter skulle tillämpas.

Svea HovR lämnade i beslut d 31 juli 1992 besvären utan bifall och anförde, såvitt nu är i fråga, som motivering: Om utmätning skett av andel i viss egendom som tillhör två eller flera kan enligt 8 kap 8 § UB kronofogdemyndigheten på yrkande av sakägare förordna att hela egendomen skall säljas. En förutsättning är dock att lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt är tillämplig. - - - Enligt 19 § 2 st samäganderättslagen gäller i fråga om fastighet som är taxerad som lantbruksenhet och som ägs av minst tre gemensamt särskilda bestämmelser i stället för 2-6 §§ i lagen. Därmed åsyftas lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter. Detta innebär dock inte att övriga bestämmelser i samäganderättslagen inte skulle vara tillämpliga. Kronofogdemyndighetens förordnande enligt 8 kap 8 § UB saknar således inte laglig grund.

J.G:s hälftendel i fastigheten utmättes på nytt d 9 juli 1992 till gäldande jämväl av fordringar, som Götabanken hade mot J.G..

Kronofogdemyndigheten i Örebro län (kronofogden A.) meddelade d 2 sept 1992 följande beslut, i vilket J.G. betecknas som gäldenären: Grund för beslutet. Myndigheten har d 8 juli 1992 utmätt gäldenärens hälftenandel i fastigheten Ervalla 1:69 i Örebro kommun.

Staten i egenskap av utmätningsborgenär har begärt att hela fastigbeten skall säljas.

Gäldenären, L.G. och M.G., de båda sistnämnda såsom ägare till 1/4 vardera av fastigheten, har fått möjlighet att yttra sig över statens begäran.

L.G. och M.G. har i skrivelse till myndigheten hävdat att förutsättningarna inte föreligger för beslut om att hela fastigheten skall säljas, eftersom de inte anser att lagen om samäganderätt är tillämplig. De har därvid hänvisat till 19 § 2 st i aktuell lag vari framgår att vissa särskilt angivna paragrafer i lagen inte gäller i fråga om förvaltningen av vissa jordbruksfastigheter där i stället särskilda bestämmelser skall tillämpas.

Enligt myndighetens förmenande är lagen om samäganderätt tillämplig i här aktuellt avseende, varför inget hinder föreligger mot förordnande om att hela fastigheten skall säljas.

Beslut. Kronofogdemyndigheten beslutar att hela fastigheten Ervalla 1:69 i Örebro kommun skall säljas. Hela fastigheten anses därmed utmätt denna dag.

L.G. och M.G. anförde besvär i Göta HovR och yrkade att beslutet d 2 sept 1992 skulle upphävas.

(Göta HovR rätt besvärsinstans efter ändring av HovR:nas domkretsindelning enligt förordning (1992:128); red:s anm.)

HovR:n (hovrättsråden Lundqvist, referent, och Ström samt t f hovrättsassessorn Ljungdahl anförde i slutligt beslut d 2 okt 1992:

HovR:ns skäl. Makarna G har till stöd för sin talan anfört samma skäl som i målet i Svea HovR.

HovR:n finner ej anledning göra annan bedömning än Svea HovR. Besvären skall därför lämnas utan bifall.

HovR:ns beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

L.G. och M.G. (ombud för båda advokaten J-Å.N.) anförde besvär och yrkade att HD skulle upphäva kronofogdemyndighetens beslut, varigenom förordnats om försäljning av hela fastigheten Ervalla 1:69.

Riksskatteverket och skogsvårdsstyrelsen i Örebro län bestred ändring. Övriga motparter lät sig inte avhöra.

Betänkande

HD (JustR:n Gregow, Lind, Gad, referent, Nyström och Törnell) fattade följande slutliga beslut: