NJA 1993 s. 569
Tilltalads rätt till ersättning för rättegångskostnad har inte ansetts kunna överlåtas så länge ersättningsfrågan inte är slutgiltigt avgjord med följd att grund inte funnits föreligga för den till vilken överlåtelse påstås ha skett att som part inträda i rättegången.
Stockholms TR dömde d 24 febr 1992 S.L. för bokföringsbrott m m till fängelse. Åtal för vissa andra brott samt av Arbetsmarknadsstyrelsen förd skadeståndstalan lämnades utan bifall. S.L. tillerkändes enligt 31 kap 2 § RB av allmänna medel ersättning för kostnad vid TR:n för privat försvarare. Svea HovR, dit både S.L., åklagaren och Arbetsmarknadsstyrelsen fullföljde talan, ändrade genom dom d 23 juni 1993 TR:ns dom i både ansvars- och skadeståndsdelen samt upphävde ersättningsbeslutet.
S.L. sökte revision av HovR:ns dom och yrkade bl a ersättning för sina rättegångskostnader vid TR:n. I skrift till HD d 22 sept 1993 återkallade S.L. sin revisionsansökan utom såvitt den avsåg nämnda kostnader.
Jur kand B.E., som vid TR:n biträdde S.L. som försvarare och ombud, yrkade i HD för egen del som part att han måtte tillerkännas den S.L. av TR:n tillerkända ersättningen. B.E. åberopade härvid en av S.L. underskriven, d 14 juni 1991 dagtecknad, överlåtelsehandling av innehåll att S.L. till B.E. överlåter honom tillkommande rättegångskostnader i målet.
HD (JustR:n Vängby, Gregow, Freyschuss, Törnell och Westlander, referent) fattade d 13 okt 1993 följande beslut: I anledning av S.L:s återkallelse avskrivs målet utom såvitt avser frågan om ersättning för rättegångskostnader i TR:n.
Vad som enligt den av B.E. åberopade handlingen har överlåtits till honom får anses avse den rätt till ersättning av allmänna medel för egna rättegångskostnader, som S.L. kunde komma att tillerkännas i målet för det fall att han helt eller delvis frikändes.
Med hänsyn till det nära samband som föreligger mellan tilltalads rätt till ersättning för rättegångskostnader och utgången i ansvarsfrågan kan rätt till sådan ersättning inte anses få överlåtas så länge frågan om ansvar inte är slutligt avgjord. Inte heller när rätten till ersättning för rättegångskostnader är föremål för prövning för sig, såsom här är fallet sedan målet i ansvarsfrågan har avskrivits, kan överlåtelse anses tillåtlig innan slutlig prövning av ersättningsfrågan har ägt rum. Det förhållandet att överlåtelse i detta fall har skett till B.E., som är berättigad till ersättning av S.L. för sitt uppdrag som försvarare åt denne i TR:n, kan inte föranleda någon annan bedömning.
Eftersom någon giltig överlåtelse sålunda inte föreligger saknas grund för B.E. att inträda som part i rättegången.
HD avvisar därför B.E:s för egen del förda revisionstalan.
(Mål B 3 160/93).