NJA 1993 s. 679
Fråga, vid beräkningen av det utmätningsfria beloppet vid löneutmätning, om hänsyn skall tas till gäldenärens merkostnad för s k koshermat. 7 kap 4 och 8 § UB.
HD
För uttagande av Första Sparbankens fordran på T.A. beslutade Kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Stockholmskontoret, d 22 april 1992 om utmätning i hennes pension med 1 800 kr per månad. Genom myndighetens beslut d 18 maj 1992 ändrades utmätningsbeloppet till 1 700 kr per månad samt fastställdes det utmätningsfria beloppet till 6 759 kr.
T.A. anförde besvär i Svea HovR och begärde omprövning. Därvid framhöll hon bl a att hänsyn borde tas till att hon och hennes familj som judar månatligen har en extrakostnad om ca 1 500 kr för koshermat.
Vidare begärde T.A. HovR:ns medverkan till rättelse så att 100 kr, som även i förhållande till gällande beslut för maj 1992 av kronofogdemyndigheten för mycket uttagits av henne, blev återbetalat.
Första Sparbanken bestred bifall till besvären. Riksskatteverket, som på HovR:ns hemställan avgav yttrande, anförde att den i målet begärda merkostnaden borde rymmas inom det schablonmässigt beräknade normalbeloppet vid utmätning i lön.
HovR:n (hovrättslagmannen Holmquist och hovrättsrådet Bremberg) anförde i slutligt beslut d 5 aug 1992: Enligt 7 kap 4 § UB får lön tagas i anspråk genom utmätning endast i den mån lönen uppenbart överstiger vad som behövs för gäldenärens och hans familjs underhåll samt till fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar gäldenären. Kronofögdemyndigheten skall därför bestämma dels ett utmätningsbelopp, dels ett utmätningsfritt belopp. I målet har kronofogdemyndigbeten bestämt det utmätningsfria beloppet med tillämpning av Riksskatteverkets föreskrifter om normalbelopp för vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad. HovR:n anser att detta schablonmässigt beräknade belopp skall tillämpas också för sådana fall där gäldenären av religiösa eller andra - icke medicinska - skäl har särskilda kostvanor. De merkostnader som T.A. uppgett sig ha för koshermat skall därför inte föranleda något tillägg till normalbeloppet. Inte heller i övrigt föreligger skäl att ändra kronofogdemyndighetens beslut.
HovR:n lämnar därför besvären utan bifall.
Det ankommer inte på HovR:n att medverka till rättelse, avseende 100 kr för maj. 1992. T.A:s begäran härom tas inte upp till prövning.
Referenten, hovrättsrådet Sundström, var i så måtto skiljaktig att han med skäligt hänsynstagande till vad T.A. anfört om utgifter för kost bestämde utmätningsbeloppet till 1 500 kr per månad.
T.A. anförde besvär och yrkade att det utmätningsfria beloppet skulle höjas på grund av familjens merkostnad om ca 1 500 kr i månaden för s k koshermat.
Sparbanken förklarade sig inte ha någon åsikt i saken.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Bergendal, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl. T.A. har obestritt uppgivit att hennes familj, som av religiösa skäl följer de judiska dietreglerna, har en merkostnad om ca 1 500 kr i månaden för s k koshermat.
Enligt 7 kap 4 § UB får lön tas i anspråk genom utmätning endast i den mån lönen uppenbart överstiger vad som behövs för gäldenärens och hans familjs underhåll samt till fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom. Enligt 7 kap 8 § skall kronofogdemyndigheten därvid bestämma dels ett utmätningsbelopp, dels ett utmätningsfritt belopp. Närmare föreskrifter om bestämmande av det utmätningsfria beloppet meddelas enligt 7 kap 4 § utsökningsförordningen (1981:981) av Riksskatteverket.
Riksskatteverket har utfärdat föreskrifter (RSFS 1991:31) om bestämmande av det utmätningsfria beloppet vid utmätning av lön under år 1992. Enligt dessa bestäms beloppet med ledning av vissa normalbelopp. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen. I Riksskatteverkets rekommendationer m m om bestämmande av det utmätningsfria beloppet vid utmätning av lön under år 1992 (RSV Ex 1991:2) hänvisas till verkets rekommendationer m m om bestämmande av förbehållsbeloppet vid införsel under år 1992 (RSV Ex 1991:1).
Förbehållsbeloppet vid införsel bestäms med ledning av normalbelopp som anges i 15 kap 6 a § 2 st UB. Dessa belopp, som är lägre än normalbeloppen vid utmätning av lön, är anpassade till Socialstyrelsens vägledande normer för socialbidrag (prop 1991/92:24 s 6). Socialbidragsnormen är konstruerad som ett bruttobelopp vilket om fattar de olika budgetposter som hör till de vanliga levnadskostnaderna. (Socialbidrag; Allmänna råd från Socialstyrelsen 1992:4 s 15.) Bruttonormen anses uppgå till skälig levnadsnivå enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620).
De av Riksskatteverket fastställda normalbeloppen skall tjäna som utgångspunkt vid bestämmande av det utmätningsfria beloppet i normala fall men kan frångås när omständigheterna i det särskilda fallet föranleder det. Ofrånkomliga fasta utgifter och utgifter som föranleds av medicinska skäl kan således beaktas särskilt. Intresset av likformighet talar emellertid för att schablonerna tillämpas i största möjliga utsträckning jfr Walin m fl, Utsökningsbalken, 2 uppl s 241 och Gregow, Utsökningsrätt, 2 uppl s 280).
Normalbeloppen baseras på en sammanräkning av samtliga vanliga utgifter i ett hushåll. Den enskilde kan inom ramen för det förbehållna beloppet fritt disponera tillgängliga medel efter vad som passar honom bäst. Den som av andra än medicinska skäl har ett kost håll som är dyrare än det som ligger till grund för beräkning av normalbeloppen bör under den tid utmätning av lön pågår kunna finansiera merkostnaden genom att prioritera livsmedelsinköp framför andra utgifter.
I likhet med HovR:n finner HD att vad T.A. anfört inte skall föranleda ändring av utmätningsbeslutet.
Domslut
HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.
HD (JustR:n Lars K Beckman, Svensson, Lambe och Nilsson) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
Referenten, JustR Lennander, var skiljaktig och anförde: Jag är ense med majoriteten i fråga om de fem första styckena av skälen. Därefter anför jag följande.
Normalbeloppen baseras på en sammanräkning av samtliga vanliga utgifter i ett hushåll. T.A., som tillhör en ortodox judisk familj, har av religiösa skäl förhöjda utgifter för livsmedel, till följd av priserna på s k koshermat. Enligt min mening bör skälig hänsyn tas till denna merkostnad.
Med ändring av HovR:ns beslut bestämmer jag därför utmätningsbeloppet till 1 400 kr per månad.