NJA 1993 s. 7

Vägarna i Övre Rönna i Enköpings kommun tillkom före eller i samband med laga skifte av Rönna by år 1852 och är samfällda för de mantalssatta fastigheterna i byn. När vägarna byggdes fanns det enbart jordbruksfastigheter. Numera har vägarna fått ett annat utnyttjande genom att ett flertal helårs- och fritidsbostadsfastigheter tillkommit. De nytillkomna fastigheterna har fått rätt till utfart genom servitut i stamfastigheternas andelar i samfällda vägar. Någon reglering av skötseln av vägen har ej skett.

I två ansökningar begärde olika grupper av fastighetsägare hos fastighetsbildningsmyndigheten i Uppsala lantmäteridistrikt (FBM) att utfartsväg från Övre Rönna skulle inrättas som en eller två gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen. FBM meddelade d 12 sept 1988 bl a anläggningsbeslut och beslut om andelstal och om fördelning av förrättningskostnaderna.

Anläggningsbeslutet innebar att gemensamhetsanläggning skulle inrättas och omfatta utfartsvägen från allmänna vägen nr 800 till dels Övre Rönna 1 (1-2-3-4-5 på kartan; se nedan s 8) och dels Rönna Soldatjord (3-6 på kartan). Den befintliga vägen 1-2, 4-5 och 3-6 skulle upprustas till vägklass IV C med en vägbredd på 3,5 m och ny väg byggas i sträcka 2-3-4 i vägklass IV C och vägbredd 3,5 m.

Som skäl för anläggningsbeslutet åberopade FBM följande: Vid avvägning mellan alternativ a), innebärande en sträckning enligt den samfällda vägen över Härnevi-Rönna 1:2, och alternativ b), innebärande nybyggnad av vägsträcka runt uthuset på 1:2, bedömer FBM de framtida driftskostnaderna vara lika för de två alternativen. Såvitt FBM kan bedöma finns problem kring passagen mellan husen på Härnevi-Rönna 1:2 och de konfrontationer, som varit kring denna punkt är en av anledningarna till att förrättningen kommit till stånd. FBM bedömer att merkostnaden för byggandet av ny vägsträcka runt uthuset på Härnevi- Rönna 1:2, i jämförelse med upprustningen av vägens nuvarande sträckning mellan husen, inte är oskälig i förhållande till fördelarna för samtliga fastigheter som är beroende av vägen. FBM föreslår därför att vägen rustas upp respektive nybyggs enligt alternativ b).

Över FBM:s beslut anfördes besvär hos Uppsala TR, fastighetsdomstolen, av flera fastighetsägare.

I.L., ägare av 2:4, och ytterligare en fastighetsägare yrkade ändring av anläggningsbeslutet beträffande vägsträckan 2-3-4 så att endast befintlig samfälld väg över 1:2 togs i anspråk för anläggningen och att nybyggnad av sträckan 2-3 ej skulle ske.

H.J., ägare av 1:2, och ytterligare tre fastighetsägare bestred ändring i denna del. H.J. förklarade att hon ansåg det vara så viktigt att vägslingan byggdes att hon var villig att svara för 50 procent av byggkostnaderna.

Ägarna av 1:8 och ytterligare sju fastigheter förklarade sig biträda yrkandet om att den beslutade vägslingan skulle utgå.

Yrkanden framställdes vidare från skilda håll om ändring beträffande andelstalen, vägsträckningen 3-6, grindhållning vid vägsträckningen 2-3 och förrättningskostnaderna.

TR:n (chefsrådmannen Gråberg, rådmannen Nordström, fastighetsrådet Jaensson och två nämndemän) anförde i utslag d 20 juli 1989:

Skäl. Den genom förrättningen utlagda slingan 2-3-4 har sökts av ägarna till 1:2 och Rönna Soldatjord 1:1. För 1:2 är denna vägsträckning ingen förbättring av utfartsmöjligheterna utan möjliggör endast en omflyttning av trafiken till och från de andra fastigheterna till ett för 1:2 lämpligare läge. Det måste för samtliga berörda fastigheter vara av väsentlig betydelse att gemensamhetsanläggning inrättas, varför villkoren i 5 § anläggningslagen är uppfyllda. Enligt 8 § anläggningslagen skall gemensamhetsanläggning förläggas och utföras på sådant sätt att ändamålet med anläggningen vinnes med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Fastighetsdomstolen delar FBM:s uppfattning att merkostnaden för byggande av slingan 2-3-4 i jämförelse med upprustning av vägens nuvarande sträckning mellan punkterna 2 och 4 inteäroskälig i förhållande till fördelarna för samtliga fastigheter som är beroende av förrättningsvägen. Härtill kommer att det idag är otidsenligt och trafiktekniskt olämpligt med trafik över ett brukningscentrum.

För utförande av slingan talar vidare den uppenbara nytta som samtliga fastigheter får av att man undanröjer den källa till bråk som passerandet över 1:2 mellan bostadshus och uthus inneburit. För att den befintliga vägsträckningen över gårdsplanen på 1:2 formellt skall kunna avstängas för trafik från utomstående fastigheter måste emellertid nybyggnaden av slingan följas av en ny förrättning genom vilken 1:2 befrias från nuvarande vägrättigheter för andra. Detta kan ske t ex genom att den samfällda vägen flyttas till den nya vägsträckningen.

Fastighetsdomstolen delar FBM:s uppfattning att slingan 2-3-4 bör anläggas.

När det gällde övriga yrkanden fann TR:n att viss ändring borde ske i fråga om andelstalen och rätten att stänga av vägen.

TR:ns avgörande. TR:n

ändrade FBM:s beslut i fråga om andelstalen och grindhållningen, men

lämnade besvären i övrigt utan bifall.

I.L. anförde besvär i Svea HovR och yrkade bifall till sitt vid TR:n framställda yrkande rörande byggandet av vägsträckan 2-3-4.

I andra hand yrkade hon att H.J:s fastighet helt skulle bära kostnaden för byggandet av vägsträckan.

H.J. och ytterligare tre fastighetsägare bestred I.L:s yrkande rörande vägens sträckning. H.J. förklarade sig inte vara villig acceptera att den gemensamma vägen uttogs över brukningscentrum på hennes fastighet. Hon angav vidare att hon motsatte sig att hennes fastighet påfördes högre andelstal för utförande av sektion 2 än FBM bestämt. Om HovR:n fann att formella hinder förelåg mot gemensamhetsanläggning i enlighet med vad som bestämts, begärde H.J. att ny förrättning vidtogs och saken därför återförvisades till FBM.

Ägare till sju fastigheter yrkade i förklaring att någon omläggning av vägen inte skulle ske och att vägen i befintlig sträckning skulle utnyttjas för gemensamhetsanläggningen.

H.J. m fl och I.L. yrkade ändring av vad TR:n bestämt i fråga om andelstal. I.L. yrkade vidare ändring i fråga om förrättningskostnaderna.

HovR:n (hovrättsråden Grahn, referent, och Westberg, fastighetsrådet Hall samt t f assessorn Bergman) anförde i utslag d 27 juni 1990:

Skäl. Byggande av sträckan 2-3-4. Det enda som i HovR:n är stridigt rörande gemensamhetsanläggningens omfattning är om vägen skall bibehållas i sin befintliga sträckning genom brukningscentrum på Härnevi-Rönna 1:2 mellan punkterna 2-2a-4 och 2a-3 på kartan eller om en ny väg i stället skall byggas på sträckan 2-3-4.

Enligt 5 § anläggningslagen får gemensamhetsanläggning ej inrättas för annan fastighet än sådan för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen.

I.L. - liksom de övriga fastighetsägare som motsatt sig byggandet av slingan - har redan rätt till utfart på den befintliga vägen genom brukningscentrum på Härnevi-Rönna 1:2. Frågan blir då om - mot denna bakgrund - det kan anses vara av väsentlig betydelse för dessa att en ny vägsträckning till föres gemensamhetsanläggningen.

Ägare av Härnevi-Rönna 1:2 skulle ha den ojämförligt största nyttan av byggandet av slingan. Även övriga fastighetsägare skulle få en viss nytta av den genom att de i framtiden ej skulle behöva färdas genom brukningscentrum på Härnevi-Rönna 1:2; trafiktekniskt skulle detta vara lämpligare och de misshälligheter som funnits med anledning av genomfartstrafiken skulle bortfalla. Mot detta skall vägas att vägsträckan skulle bli något längre med ökade driftskostnader som följd. Vidare skulle byggandet av slingan orsaka inte obetydliga merkostnader. Enligt HovR:ns mening är förhållandena sådana att det inte kan anses vara av väsentlig betydelse för dessa fastighetsägare att slingan byggs.

En möjlighet att likväl bygga slingan skulle finnas om ägaren av Härnevi-Rönna 1:2 åtog sig att svara för kostnaden för byggandet. H.J. har emellertid, särskilt tillfrågad av HovR:n, förklarat sig inte vilja svara för mer av denna kostnad än vad FBM bestämt eller 41,9 procent. Förutsättning saknas alltså att mot annan fastighetsägares bestridande inrätta gemensamhetsanläggning i detta skick.

HovR:n, som inte finner skäl återförvisa saken till FBM, finner därför att anläggningsbeslutet skall ändras på så sätt att den befintliga vägen även mellan punkterna 2-2a-4 och 2a-3 skall upprustas till vägklass IV C med en vägbredd på 3,5 m; någon ny väg skall således inte byggas runt brukningscentrum på Härnevi-Rönna 1:2. Till följd härav skall vad FBM och TR:n bestämt om andelstal för utförande av sektion 2 helt upphävas. Likaledes skall upphävas vad TR:n bestämt om rätt att uppsätta grind eller led på sträckan 2-3. - - -

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnade yrkande om syn och återförvisning till FBM utan bifall.

HovR:n ändrade FBM:s anläggningsbeslut och beslut om andelstal samt TR:ns utslag såvitt gällde dessa frågor.

Anläggningsbeslutet upptog enligt HovR:ns utslag bl a följande: Gemensamhetsanläggning skall inrättas och omfatta befintlig utfartsväg till allmänna vägen nr 800 vid punkt (1) från dels Övre Rönna i punkt (5) dels Rönna Soldatjord punkt (6). Vägen skall utföras i överensstämmelse med kartan. Vägen skall hållas farbar för motorfordon året om.

HovR:n ändrade vidare FBM:s beslut och TR:ns utslag såvitt avsåg förrättningskostnaderna.

H.J. (ombud advokaten J.A.) anförde besvär och yrkade i första hand att HD med ändring av HovR:ns utslag skulle fastställa fastighetsdomstolens utslag. I andra hand yrkade hon att HD skulle upphäva HovR:ns utslag och återförvisa målet till HovR:n för förnyad handläggning.

HD meddelade d 27 maj 1991 prövningstillstånd i frågan om gemensamhetsanläggningens omfattning samt förklarade frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.

I.L. och två andra fastighetsägare bestred ändring.

V.L. m fl fastighetsägare anvisade ny vägsträckning som lämpligare och begärde att målet skulle återremitteras till fastighetsdomstolen.

Betänkande

HD (JustR:n Vängby, Heuman, Lind, Törnell, referent, och Lambe) beslöt följande utslag: