NJA 1993 s. 99
Fråga om verkställighet enligt UB kan ske av dom av förvaltningsdomstol angående rätt till särskild omsorg enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m fl.
V.L. är född 1969 och psykiskt utvecklingsstörd. Hon begärde enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m fl att erhålla särskilda omsorger i form av bl a boende i gruppbostad för vuxna i Oskarshamn. Sociala nämnden i Kalmar läns landsting avslog hennes begäran i beslut d 14 okt 1991. V.L. överklagade nämndens beslut hos länsrätten i Kalmar län och vidhöll sin begäran. Länsrätten anförde i dom d 3 febr 1992 under rubriken Domskäl bl a: V.L. tillhör den personkrets som anges i 1 § lagen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m fl. Hon är i behov av boende i gruppbostad för vuxna. Anledningen till att hon inte beviljats boende i gruppbostad för vuxna är brist på plats. - V.L:s rätt till särskild omsorg i form av boende i gruppbostad påverkas inte av det förhållandet att landstingskommunen för närvarande inte har någon gruppbostad tillgänglig. Det åligger landstingskommunen att vidtaga erforderliga åtgärder för att utan dröjsmål uppfylla den förpliktelse som åvilar kommunen gentemot henne. Frågan om var V.L. skall beredas plats är en verkställighetsfråga som ej kan prövas i detta mål. I sitt domslut förordnade länsrätten "att V.L. har rätt till särskild omsorg i form av boende i gruppbostad för vuxna".
V.L. ansökte d 9 mars 1992 hos kronofogdemyndigheten i Kalmar län, Oskarshamnskontoret, om verkställighet av länsrättens dom.
I yttrande över ansökningen anförde landstinget i huvudsak: På grund av minskade statsbidrag tvingas landstinget att under de tre närmaste åren reducera driftbudgeten med omkring 10 % och därmed finns inga möjligheter att anordna ytterligare gruppbostäder med särskilda resurser för personer med tillkommande handikapp i mellersta länsdelen och det finns således ej möjlighet att verkställa domen inom de närmaste åren. V.L. står dock på väntelista för gruppboende för vuxna i mellersta länsdelen.
Kronofogdemyndigheten (kronofogden H.) anförde i beslut d 11 juni 1992:
Skäl. Länsrättens dom måste anses innefatta ett åläggande att utan dröjsmål fullgöra en förpliktelse. UB är därmed tillämplig i fråga om verkställighet av domen. Av landstingskommunens yttrande framgår att sökanden ännu ej beretts plats.
Beslut. Kronofogdemyndigheten förelägger Kalmar läns landsting vid vite av 100 000 kr att senast d 15 dec 1992 bereda V.L. särskild omsorg i form av boende i gruppboende för vuxna enligt 4 § 1 st 5 lagen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m fl.
Landstinget anförde besvär i Göta HovR och yrkade undanröjande av kronofogdemyndighetens beslut. Till stöd för besvären anförde landstinget i huvudsak följande. De personer som behöver gruppbostäder med särskilda resurser kräver speciellt handikappanpassade bostäder och en avskild miljö. Bostad i flerfamiljshus är enligt verksamhetsnämndens bedömning utesluten i det aktuella fallet. För att verkställa beslutet måste en särskild gruppbostad uppföras, vilket kräver omfattande förberedelse, i samverkan med kommunen. Att på så kort tid som sex månader åstadkomma en ny fristående gruppbostad är inte möjligt. Vid byggnation av tidigare gruppbostäder har tidsåtgången varit 18-24 månader från planeringsstart till inflyttning. Den enda möjligheten att verkställa beslutet synes vara att säga upp någon gruppbostadsboende till förmån för motparten. Ett sådant tillvägagångssätt tillbakavisas bestämt. Inte heller kan en ändring av prioritetsordningen mellan de 46 personer som väntar på verkställighet av sina domar accepteras.
HovR:n (hovrättsråden Sjögreen och Olsson, referent, samt hovrättsassessorn Eriksson) lämnade i beslut d 26 juni 1992 besvären utan bifall.
Landstinget anförde besvär och yrkade att HD skulle undanröja kronofogdemyndighetens beslut om vitesföreläggande eller i andra hand förordna att "verkställandetiden utökas så att landstinget har minst ett år för att ordna gruppboendet innan vite utdöms". Till stöd för besvären anförde landstinget bl a: En förutsättning för verkställighet av en dom enligt UB är att domen innefattar betalningsskyldighet eller annan förpliktelse. Landstinget anser att begreppet förpliktelse inte innefattar vad som följer av en dom i mål angående omsorgslagen. Domen är i stället en fastställelsedom och kan som sådan ej verkställas enligt UB:s regler.
V.L. bestred ändring.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Lindgren, föreslog i betänkande beslut, vari efter en redogörelse för sakens tidigare behandling anfördes: Skäl. UB är enligt 1 kap 1 § tillämplig i fråga om verkställighet av dom eller annan exekutionstitel som innefattar betalningsskyldighet eller annan förpliktelse. Verkställighet får enligt 3 kap 1 § 1 st i UB äga rum på grund av domstols dom, utslag eller beslut. Därmed avses även avgöranden av förvaltningsdomstolar. Med särskilda omsorger avses vissa i omsorgslagen sarskilt angivna insatser såsom rådgivning och personligt stöd, daglig verksamhet i dagcenter, korttidsvistelse utanför det egna hemmet i syfte främst att avlösa anhöriga i vård och tillsyn, boende i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet, samt boende i gruppbostad för vuxna som inte kan bo i en egen bostad. De särskilda omsorgerna syftar enligt omsorgslagen till att ge psykiskt utvecklingsstörda möjlighet att leva som andra och i gemenskap med andra.
UB:s regler om verkställighet avser i princip endast förpliktelse som rör egendom, bl a betalningsförpliktelser. UB är tillämplig såväl då förpliktelsen direkt riktar sig mot visst objekt, såsom vid skyldighet att utlämna viss lös egendom, som då frågan vilken egendom som skall tas i anspråk bestäms först vid verkställigheten, såsom vid utmätning. Förpliktelser som omedelbart tar sikte på någons person faller däremot utanför UB:s tillämpningsområde. (Gregow, Utsökningsrätt, 2 uppl s 21 f.) Verkställighet av domar eller beslut som rör vårdnaden om barn och umgängesrätt regleras således inte i UB (se 21 kap FB). Förpliktelse som av förvaltningsdomstol ålagts en landstingskommun enligt omsorgslagen syftar till att tillgodose individuella behov hos en psykiskt utvecklingsstörd. Det är alltså inte fråga om en förpliktelse som rör egendom utan en förpliktelse som direkt avser den omsorgsberättigades person. UB är därför inte tillämplig på länsrättens dom. Kronofogdemyndighetens beslut skall redan på grund härav upphävas.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut upphäver HD kronofogdemyndighetens beslut och lämnar V.L:s ansökan om verkställighet utan bifall.
HD (JustR:n Knutsson, Lars K Beckman, referent, och Lennander) fattade följande slutliga besut:
Domskäl
Skäl. Av 3 kap 1 § UB framgår att en dom av förvaltningsdomstol kan utgöra exekutionstitel. En grundläggande förutsättning för att domen skall få verkställas är emellertid enligt 1 kap 1 § UB att den innefattar betalningsskyldighet eller annan förpliktelse. UB är alltså tillämplig på en dom av förvaltningsdomstol enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m fl (omsorgslagen) under förutsättning att domen i det enskilda fallet innefattar en förpliktelse i den mening ordet har i UB.
I den aktuella domen d 3 febr 1992 av länsrätten i Kalmar län konstaterades i domskälen att V.L. tillhörde den personkrets som anges i 1 § omsorgslagen samt att hennes rätt till särskild omsorg i form av boende i gruppbostad inte påverkades av det förhållandet att landstingskommunen inte hade någon gruppbostad tillgänglig. Länsrätten uttalade vidare att det ålåg landstingskommunen att vidtaga erforderliga åtgärder för att utan dröjsmål uppfylla den förpliktelse som åvilade kommunen gentemot henne samt att frågan om var hon skulle beredas plats var en verkställighetsfråga som inte kunde prövas i målet. I domslutet förordnade länsrätten att V.L. hade rätt till särskild omsorg i form av boende i gruppbostad för vuxna.
Innebörden av domen är att det slås fast att V.L. har rätt till sådan särskild omsorg som anges i 4 § 1 st 5 omsorgslagen. Landstinget skall enligt omsorgslagen svara för att hon får denna särskilda omsorg. I domen har emellertid inte närmare preciserats när eller var denna särskilda omsorg skall tillhandahållas henne. Domen kan därför inte anses innefatta någon förpliktelse i den mening ordet har i UB. Kronofogdemyndighetens beslut om verkställighet skall alltså upphävas.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut upphäver HD kronofogdemyndighetens beslut och lämnar V.L:s ansökan om verkställighet utan bifall.
JustR:n Heuman och Gad var av skiljaktig mening beträffande motiveringen och gillade vad som anförts i betänkandet.