NJA 1994 s. 145

Föreskriften att testamentsvittnen skall bestyrka testamentshandlingen med sina namn har ansetts innebära att bestyrkandet skall ske i nära anslutning till att testator skriver under handlingen eller vidkänns sin underskrift. 10 kap 1 § ÄB.

TR:n

K.C., född år 1903, avled d 29 dec 1990. Hon efterlämnade som arvingar syskonen K.S., R.S., T.A. och U.S. samt brorsonen K-E.S. och systerdottern B.A..

I ett testamente d 13 sept 1987 hade K.C. förordnat att hennes kvarlåtenskap skulle till lika delar tillfalla X.X., R.S., G.A., Z.Z. och X1, vilka är barn till B.A..

På testamentet hade A.B. och S.J. "som ovan" undertecknat en vittnesmening av följande lydelse:

Att K.C., som vi personligen känna, denna dag vid fullt och sunt förstånd och av fri vilja förklarat förestående förordnande innefatta hennes yttersta vilja och testamente samt egenhändigt undertecknat detsamma, intyga undertecknade på en gång närvarande och särskilt anmodade vittnen.

Därunder fanns på testamentshandlingen ytterligare följande bevittning:

Att K.C., som vi personligen känna, vid fullt och sunt förstånd förklarat förestående förordnande innefatta hennes testamente samt egenhändigt undertecknat detsamma, intyga undertecknade på en gång närvarande vittnen. Arvika 28/8 -91 Arvika 28/8 -91

S.J. B-L. (B-L.) P.

K.S., R.S., T.A., U.S. och K-E.S. väckte talan mot X.X., R.S., G.A., Z.Z. och X1 vid Uppsala TR och yrkade att TR:n skulle förklara att testamentet d 13 sept 1987 var ogiltigt i vad kärandenas rätt till kvarlåtenskap efter K.C. därav berördes. Som grund för yrkandet anförde de, att testamentet var ogiltigt på grund av formfel; i första hand eftersom K.C. inte hade skrivit under testamentet i närvaro av de personer, vilka såsom testamentsvittnen skrivit sina namn på testamentet, och inte heller i närvaro av B-L.P. och i andra hand - om det skulle visas att S.J. och B-L.P. var närvarande när testamentet skrevs under - eftersom B-L.P. inte bevittnade testamentet med sin namnteckning förrän d 28 aug 1991.

X.X. och medparter bestred käromålet och anförde som grund för detta: Testamentet är upprättat i laga ordning. Det vitsordas, att A.B. inte var närvarande när testamentet skrevs under, men i stället var, förutom S.J., B-L.P. närvarande. Denna har, tillsammans med S.J., formellt bevittnat testamentet d 28 aug 1991, varigenom den tidigare bristen botats.

Domskäl

TR:n (rådmannen Lindblom) anförde i dom d 25 mars 1992: Domskäl. Testamente är en strikt formbunden handling. Testamentsvittnena är solennitetsvittnen och ej bevisvittnen. Formföreskrifterna har bla till syfte att hos testator inpränta rättshandlingens stora vikt och därigenom förebygga förhastade steg från hans sida. Ett av de formkrav, som gäller är att vittnena skall ha vetskap om handlingens egenskap av testamente och att testator betraktar dem som testamentsvittnen. Ett annat formkrav är testamentsvittnenas samtidiga närvaro när testator skriver under testamentet, och att de bestyrker handlingen med sina namn.

Såväl S.J. som B-L.P. har i vittnesförhör berättat, att de båda var samtidigt närvarande hos K.C. i Uppsala d 13 sept 1987 och att hon då skrev under sitt testamente, vilket vid samma tillfälle bevittnades av S.J.. Några skäl att betvivla deras under ed lämnade uppgifter föreligger inte. Det är också klarlagt, att både S.J. och B-L.P. var ombedda att närvara just som testamentsvittnen samt att testamentet både lästes igenom och kommenterades av de närvarande. Av B-L.P:s uppgifter framgår, att tvivel på hennes behörighet som testamentsvittne på grund av att hon var flickvän till en av testamentstagarna uppkom under besöket hos K.C. och att det var B.A., som bestämde att B-L.P. inte skulle bevittna handlingen. B-L.P. har inte kunnat säga något närmare om K.C:s uppfattning om hennes egen roll som testamentsvittne, men hon har berättat, att K.C. enligt hennes uppfattning måste ha hört att B.A. var tveksam om bevittningen. B-L.P. har ingen kännedom om varför A.B. senare valdes som testamentsvittne.

Det är ostridigt, att B-L.P. och S.J. d 28 aug 1991 undertecknade en ny vittnesmening på K.C:s testamente.

Kravet på testamentsvittnenas samtidiga närvaro när testator undertecknar testamentet framgår av lagtexten och är en regel som vunnit klart erkännande (se NJA 1978 s 189). Av lagtexten kan inte otvetydigt utläsas att testamentsvittnena skall bestyrka testamentet med sina namn i omedelbar anslutning till att testator underskrivit handlingen. I rättsfallet NJA 1917 s 189 godtogs att testamentet underskrivits av testator och vittnena var för sig genom brevväxling. Förhållandena i det redovisade fallet skiljer sig dock på avgörande punkter från det nu förevarande, bl a genom att bevittningen skedde på testators initiativ och med dennes personliga medverkan samt i nära anslutning till att testamentet upprättats och undertecknats av testator.

Mot bakgrund av den stränghet, som präglat rättstillämpningen när det gäller formkraven vid testamentes upprättande (se ovan nämnda rättsfall från 1978), skulle det enligt TR:ns mening vara orimligt att acceptera, att ett testamente i efterhand skulle kunna bestyrkas utan personlig medverkan av testator, som klart anger att han godtar bevittnandet. I det nu aktuella fallet är det klarlagt, att något giltigt testamente ej fanns vid testators död och bestyrkandet därefter kan, mot bakgrund av vad ovan anförts, inte bota något formfel. K.C:s testamente d 13 sept 1987 skall därför, med bifall till käromålet, förklaras ogiltigt i vad kärandenas rätt till kvarlåtenskap efter henne därav berörs.

Domslut

Domslut. TR:n förklarar att det av K.C. d 13 sept 1987 upprättade testamentet är ogiltigt i vad kärandenas rätt till kvarlåtenskap efter henne därav berörs.

Svea HovR

X.X. och medparter fullföljde talan i Svea HovR och yrkade ogillande av K.S:s och medparters vid TR:n förda talan. K.S. och medparter bestred ändring.

HovR:n (hovrättspresidenten Blom, hovrättslagmannen Westlander samt hovrättsråden Karle, referent, och Mäller) anförde i dom d 28 jan 1993: Domskäl. X.X. och medparter har åberopat samma grund för sin talan som vid TR:n, nämligen att K.C:s testamente av d 13 sept 1987 med slutlig bevittning d 28 aug 1991 är giltigt jämlikt 10 kap 1 § ÄB.

K.S. och medparter har åberopat samma grund för sin talan som vid TR:n med den skillnaden att de inte längre har hävdat att S.J. ej var närvarande såsom testamentsvittne när K.C. skrev under handlingen. Således har de gjort gällande ogiltighet på grund av formfel, i första hand då A.B. och B-L.P. inte var närvarande såsom testamentsvittnen vid testationstillfället och i andra hand - för det fall B-L.P. skulle anses ha varit närvarande såsom testamentsvittne - eftersom B-L.P. inte bevittnade testamentshandlingen förrän d 28 aug 1991.

HovR:ns bedömning.

Beträffande den av vadesvarandena i första hand åberopade grunden för talan finner HovR:n inte visat att K.C. vid sitt undertecknande av testamentet alltjämt betraktade B-L.P. som testamentsvittne. Oavsett hur det kan ha förhållit sig därmed är det i målet ostridigt att testamentet på grund av formfel var ogiltigt vid K.C:s frånfälle och att B-L.P. underskrev testamentet såsom vittne först sedan talan väckts om dess ogiltigförklaring.

Såsom TR:n anfört kan det av den aktuella lagtexten i 10 kap 1 § ÄB inte otvetydigt utläsas att testamentsvittnena skall bestyrka testamentet med sina namn i omedelbar anslutning till att testator underskrivit handlingen. Enligt den motsvarande regeln i norsk lag skall vittnena skriva sina namn på handlingen medan testator är tillstädes och efter hans önskan (Arveloven § 49). Och enligt dansk rätt gäller att testators underskrift skall ske i samtidig närvaro av vittnena, som "straks" skall skriva sina namn på testamentet (Arvelov § 42).

I svensk rättspraxis torde frågan om verkan av bevittning av testamente efter testators död inte ha varit föremål för bedömning. Rättsfallet NJA 1917 s 189 har, av skäl som TR:n framhållit, en begränsad räckvidd och kan inte tas till intäkt för att det nu aktuella förfaringssättet skulle vara godtagbart. Rättsfallet har kritiserats av Birger Ekeberg (Om testamentsvittnen, SvJT 1925 s 19) som anför att man i rättstillämpningen har upprätthållit kravet på testamentes upprättande eller senare bekräftande inför två på en gång närvarande vittnen. Enligt Ekeberg krävs rätteligen för att denna formföreskrift skall anses iakttagen att rättshandlingen nått sin avslutning under vittnenas närvaro och ej först senare. I praxis från senare tid har det stränga formkravet i fråga om vittnenas samtidiga närvaro bekräftats av det i TR:ns dom omnämnda rättsfallet NJA 1978 s 189.

I förevarande fall har B-L.P. varit närvarande, när K.C. undertecknade testamentet. Såsom tidigare anförts är det dock inte visat att K.C. därvid betraktade henne som testamentsvittne. Oavsett denna fråga anser HovR:n formföreskriften i 10 kap 1 § ÄB, sett mot bakgrund av det ovan anförda, innebära att bevittning av testamente skall ske i en nära anslutning till testators undertecknande eller vidkännande av sin underskrift på testamentshandlingen. Då B-L.P:s bevittning av testamentet skett långt senare är således testamentet ogiltigt på grund av formfel. TR:ns domslut skall alltså fastställas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

X.X. och medparter (ombud advokaten P.S.) sökte revision och yrkade ogillande av käromålet.

K.S. och medparter (ombud fd rådmannen L-O.J.) bestred ändring.

HD meddelade prövningstillstånd såvitt rörde frågan om testamentet var ogiltigt på grund av att det ena vittnet bevittnat testamentet först d 28 aug 1991 och förklarade frågan om prövningstillstånd vilande rörande målet i övrigt.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Gladh, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. HD delar HovR:ns bedömning i fråga om innebörden av föreskriften i 10 kap 1 § ÄB att vittnena skall bestyrka testamentet med sina namn. Såsom HovR:n funnit är testamentet således ogiltigt på grund av formfel.

Det saknas skäl att bevilja prövningstillstånd i målet i övrigt.

Domslut. HD förklarar att det av K.C. d 13 sept 1987 underskrivna testamentet är ogiltigt på grund av att det bestyrktes av B-L.P. först d 28 aug 1991.

HD meddelar inte prövningstillstånd rörande målet i övrigt. HovR:ns domslut skall därför stå fast.

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, referent, Magnusson, Solerud och Nyström) beslöt följande dom: Domskäl. Enligt 10 kap 1 § ÄB skall testamente upprättas skriftligen med två vittnen. Beträffande det närmare tillvägagångssättet vid upprättandet föreskrivs i bestämmelsen att testator skall i vittnenas samtidiga närvaro underskriva testamentshandlingen eller vidkännas sin underskrift på denna, att vittnena skall bestyrka handlingen med sina namn samt att de skall äga kännedom om handlingens egenskap av testamente, men att det står testator fritt att låta dem veta dess innehåll eller ej.

Bestämmelsen hade sin motsvarighet i 2 kap 1 § 1930 års lag om testamente. Vid tillkomsten av denna lag motiverades formföreskrifterna, förutom med att testamente ofta är av ganska genomgripande betydelse, med att testamentet skall tillämpas först vid en tidpunkt då arvlåtaren inte längre är i livet. Formkravet avsågs bidra till att testamentets tillblivelse, giltighet och innehåll kunde fastställas på ett tillförlitligt sätt. Det ansågs också kunna förebygga fara för förhastade testamentsförordnanden. (Se NJA II 1930 s 181 f.)

Det kan visserligen inte krävas att vittnenas underskrifter på testamentshandlingen sker i testators närvaro. Den ifrågavarande bestämmelsen måste emellertid med hänsyn till sitt syfte anses ha den innebörden att, såsom HovR:n funnit, vittnena skall bestyrka handlingen i nära anslutning till testators undertecknande eller vidkännande av sin underskrift.

I förevarande fall har B-L.P. bestyrkt testamentshandlingen med sitt namn först ungefär fyra år efter det att K.C. skrev under testamentet i hennes närvaro. Av vad som sagts i det föregående följer att detta förfarande - även frånsett det förhållandet att bestyrkandet skett efter det att K.C. hade avlidit - inte uppfyller formkravet i 10 kap 1 § ÄB. Testamentet är därför, som domstolarna funnit, ej gällande.

Vid denna bedömning saknas anledning att meddela prövningstillstånd beträffande målet i övrigt.

Domslut

Domslut. HD förklarar att det av K.C. d 13 sept 1987 underskrivna testamentet är ogiltigt på grund av att det bestyrktes av B-L.P. först d 28 aug 1991.

HD meddelar inte prövningstillstånd rörande målet i övrigt. HovR:ns domslut skall därför stå fast.

HD:s dom meddelades d 18 mars 1994 (nr DT 75).